Miljörörelsen är emot livet

Jag tycker nog att du bör hålla isär begreppen förändring och förstöring. Och jag tycker att du drar miljörörelsen över en kam på ett mycket onödigt sätt. Det finns givetvis olika sätt att se på saken, även om den destruktiva synen du beskriver förekommer. Du har mycket rätt i att människor är alldeles för rädda för förändringar. Så är det i många sammanhang och så har det alltid varit. Framförallt är motståndet mot gentekniken häpnadsväckande, ogrundat och mycket förargande för mig.
Däremot bör man ta i beaktning att ekosystemet är mycket skört. Skadar man det i en ände så riskerar hela systemet att falla. För snabba förändringar klarar systemet helt enkelt inte av även om det skulle klara förändringarna på lång sikt. Makroorganismerna är skapade av och anpassad efter ett långt evolutionsförlopp på flera miljarder år. Vi klarar helt enkelt inte av en omfattande klimatföränding på bara några år, eller näringsutarmning i våra sjöar så att växtsystemet får sig en törn och alla processer förenat med detta (exempelvis fotosyntesen, och framförallt födobristen för växtätande djur, vilket givetvis slår igenom hela vägen upp genom näringskedjan). Det får systemet att kollapsa. Dör en art så kan alla dö. Sedan kanske livet hade kunnat uppstå igen på sikt (bl.a. så är mikroorganismer som t.ex. bakterier väldigt duktiga på att klara extrema förändringar) men det hade tagit ytterligare några miljarder år. Jag tycker att det känns dumt att inte tänka efter innan man pimplar upp olja ur berggrunden och sätter eld på den om följderna kan bli vår egen undergång.
Jag trodde skillnaden mellan objektivister och nyliberaler var att objektivisterna använde sig av moral och eftertanke (i alla fall om de lever som de lär) istället för att bara agera huvudlöst för sitt (apparenta) eget bästa. Var är moralen i den här artikeln?

Till B. Henrik Jonsson #1: Vad har du för bevis för ditt påstående att ekosystemet är "mycket skört" Du bara påstår det, utan belägg. Det är ett godtyckligt påstående. Och faktumet att jorden har drabbats av massor av katastrofer under jordens historia (t.ex. vulkanutbrott, skogsbränder, översvämningar, torkor, istider o.s.v., men att livet likväl har klarat sig, visar att i varje fall livet är robust. Kanske ett ekosystem kan rubbas, men livet återhämtar sig. Och vad finns det för egenvärde i att bevara ett ekosystem? Är det inte nyttigt att utrota t.ex. malariamygg, smittkoppsvirus och människoätande tigrar (vi kan förstås bevara myggen, virusen och tigrarna i laboratorier och djurparker, där det inte kan göra skada)?

Till B. Henrik Jonsson #1: Exakt hur skiljer du mellan sådan förändring av naturen som utgör "förstöring", och sådan som inte gör det?

Henrik #3, livet har överlevt alla katastrofer* men de flesta arter som existerat är utdöda. Huruvida man säger att ekosystemet är "skört" beror lite på vilka förväntningar man har. Något liv lär överleva vad vi än tar oss till, men inte lämnar ditt historiska perspektiv några garantier för att arten Homo Sapiens gör det, och än mindre för att vi slipper en av dessa populationskollapser som drabbar så många andra arter med ojämna mellanrum. Du och din namne i #1 intar båda extrempositioner.

Jag skulle kontra rubriken med påståendet "Objektivismen är emot livet". Det är en extremt världsfrånvänd ideologi som helt enkelt postulerar bort alla problem som inte profeten Ayn Rand ansåg vara relevanta, vilket är ungefär samma inställning till miljön som man hade i Sovjet fast där var det Marx och Lenin som var profeterna.

* Här kan man i och för sig konstatera att om allt liv dött ut så hade vi inte suttit här och analyserat saken. För allt vi vet så kanske livet är extremt skört och dör ut i olika katastrofer på 99% av alla planeter där det uppstår. Det skulle i alla fall hjälpa till och förklara varför vi inte ser spår av några andra civilisationer i universum.

I ett expanderande föränderligt universum måste alla implementationer av liv vara dödliga för att livet skall kunna överleva.

Vad jag har för belägg för att ekosystemet är skört? Ptja, cirkus 30 högskolepoäng i miljökemi, ekologi och hållbar utveckling. Det blir konstigt om man skall behöva källhänvisa och peka på empiriska fakta för varje argument man lägger upp. För mig är det på lite samma nivå som "om jag skär mig i armen med en kniv så kommer det att börja blöda". Jag förutsätter helt enkelt att folk har den kunskapen (speciellt om man publicerar debattartiklar i ämnet) och att jag slipper länka till vetenskapliga artiklar varje gång.
Självklart finns det delar av naturen som tenderar att vara skadliga för andra delar av denna. Framförallt virus som du nämner (trots att virus inte är en livsform). Säkerligen hade vi klarat oss utan människoätande tigrar också (eller däggdjur överhuvudtaget. Ju längre ner i näringskedjan man skär, desto större konsekvenser får det på alla plan.). Livet verkar återhämta sig från många katastrofer, nya levnadsformer som klarar de nya omständigheterna utvecklas på sikt. Likväl är det hela tiden arter som genomgår ofantliga mängder lidande och vissa av dem dör ut. Vid en katastrof kan likväl vi människor dö ut, lika gärna som vilken annan art som helst.
Det är här jag menar att problemet ligger, och att vi kanske bör vara lite försiktiga med våra ekologiska experiment.

Förändring som utgör förstöring? Ptja, exempelvis försurning av sjöar och skogar så att vegetation och djurliv dör ut så att vår mat tar slut. En bra förändring är t.ex. skapandet av golden rice (införandet av en genvektor som producerar vitamin A i vanligt ris för att ge människor i fattiga områden så att de inte dör av vitamin A-brist).

Thomas Palm:

På vilket sätt intar jag en extremposition. Är det extremt att anse att vi bör vara försiktiga innan vi köttar på allt vad vi orkar utan tanke på vad för konsekvenser det kan få för miljön?

p.s.
Randianer och Marxister är väldigt lika. Inte ideologiskt sett, men i sitt lika fundamentalistiska och ickedynamiska tankesätt.

B Henrik #7, du modererar din argumentation i #6, men när du skrev "Dör en art så kan alla dö. Sedan kanske livet hade kunnat uppstå igen på sikt" så var det extremt. Livet har överlevt rätt mycket.

Ännu finns f.ö. inte "golden rice" i praktisk odling så vi vet inte hur bra det blir. Det är en sån där pappersgröda som folk hänvisar till för att försvara GMO när de finner det lite svårt att försvara de grödor som används i praktiken vars poäng är att de tål stora mängder bekämpningsmedel.

Till Thomas Palm #4: Som du själv påpekar är det normalt att arter dör ut. Vetenskapsmän uppskattar att någonstans kring 99% av alla djur- och växtarter som någonsin existerat på jorden är nu utdöda. Så vi bör ej offra våra egna intressen för att rädda arter. Vi bör t.ex. inte offra människoliv, genom att låta människoätande tigrar leva i naturen. Och vi bör inte offra människoliv för att bevara exempelvis malariamyggen eller tsetse flugan. Och vi bör ej sluta elda med fossilbränslen, även om det till äventyrs har som effekt att isbjörnarna dör ut.

Till B. Henrik Jonsson #6: Där ser man. Människor nuförtiden tar det för givet att miljörörelsens påståenden är sanna. Det är fråga om blind tro. Miljörörelsens lögner har upprepats så många gånger i massmedierna, i populära böcker och i skolorna att de betraktas som sanningar, av den överväldigande majoriteten av människorna, som inte tänker kritiskt.

Om du tycker att skapandet av "golden rice" är en förbättring av miljön för att den gagnar människan - håller du då med mig att också DDT-besprutningen var en förbättring av miljön, därför att den räddade miljontals människor från malaria döden, innan miljörörelsen drev fram ett förbud mot DDT, med miljontals onödiga dödsfall som resultat?

Till Thomas Palm #8: Det verkar som du tycker att det är dåligt att använda stora mängder bekämpningsmedel, även om det räddar människor från svält. Du är verkligen en äkta ekologist!

Henrik #9, du missar att även människan är en art, beroende av andra arter. Ställ till det för mycket med ekosystemet och hela vårt jord- och skogsbruk kan komma att rasa ihop. Även om du är helt ointresserad av allt annat än människor (och om du är en äkta objektivist i praktiken bara en liten minoritet av dessa) så finns anledning att bevara naturen för vår egen skull.

Redan när forskarna skapade DDT var man medvetna om att insekter blir resistenta efter en tid, snabbare ju mer som används. De ansåg därför att man skulle reservera DDT för att bekämpa malaria och andra sjukdomar. Nu lyssnade ingen på forskarna utan man började använda DDT överallt, framförallt i jordbruket. Resultatet blev visserligen att mängden malaria sjönk, men också att insekterna blev mer resistenta så att DDT förlorade sin effekt. Samtidigt slogs också en hel mängd andra arter ut. Hade man gjort som forskarna tyckte hade vi sluppit miljöproblemen och det hade tagit längre tid för resistens att utvecklas.

Det där att miljörörelsen drev fram ett förbud mot DDT som kostat miljontals liv är en lögn som sprids av folk som antingen är okunniga eller illvilliga. Något förbud att använda DDT mot malaria har aldrig funnits! Malaria återkom för att insekterna blev resistenta mot DDT, malariaparasiten mot kinin, och framförallt för att när väl malarian minskade tyckte de som finansierat kampanjen att slaget var vunnet och drog in alla pengar. Så vilka är det som är skldiga till massmord egentligen?

Till Thomas Palm #12: Jodå, DDT användningen stoppades av regeringarna i västländerna. De hotade u-hjälpsmottagarna i Tredje världen med att u-hjälpen skulle dras in om de fortsatte med DDT-besprutningen. Och malarian kom tillbaka nästan omedelbart efter DDT-besprutningen upphörde.

En mer filosofisk fråga är den om människan bör förändra ekosystemet. Min uppfattning är JA, människan måste förändra miljön omkring sig, om hon vill överleva. Vi måste röja skog för att få plats för jordbruk. Annars svälter vi ihjäl. Vi måste bygga städer, så att vi har någonstans att bo. Vi måste bygga vallar och dammar, som skydd mot översvämningar. Vi måste bygga bevattningsanläggningar åt våra jordbruk. O.s.v. Om vi *inte* ändrar på miljön, d.v.s. ekosystemet omkring oss, då går vi under.

Henrik Unné är kul att läsa.

Han vänder upp och ner på gamla invanda begrepp och man tvingas tänka till i nya banor, det är inte många man kan säga det om.

Till Johnny #14: Tack, Johnny. Du är en av mina bästa läsare, eller törs jag säga fan?

Till Johnny #14: Tack, Johnny. Du är en av mina bästa läsare, eller törs jag säga fans?