Återupprätta bildningsidealet!

Min grundinställning är att kulturen blir allt viktigare för Sverige framöver. Dels för att vår strategi i den globala ekonomin snarare bör handla om kreativitet än låga löner, dels för att det i en snabbt föränderlig värld behövs en mängd kulturyttringar som ger människan möjligheter att tolka och förstå sin egen situation. Kulturen stärker individen både genom bildning och genom att odla vår kreativa sida. Min bestämda åsikt är därför att kulturpolitiken behöver bli mer offensiv framöver och att kulturen måste få större utrymme.

Bildning har genom historien framhållits som något centralt av såväl liberaler som delar av arbetarrörelsen. Tanken har varit att det är genom bildning som den enskilda människan ges stärkt förmåga att ta ansvar för sig själv, sina närmaste och i samhället. Därför blir jag beklämd när ledande vänsterintellektuella nu avfärdar bildningsidealet. En sådan är Göran Greider som ogillar bildning och istället vill prata lite vagt om att medvetandegöra. Som ett rö för vinden ska man vara medveten om saker som sker och finns, men sakna förmåga att placera in dem i sammanhang. Jag är ganska säker på att dessa vänsterintellektuella själva är inne i en ständig bildningsprocess, men sådant anses inte de andra behöva syssla med.

Precis som kunskap en gång nedvärderades i skolan, nedvärderas nu bildning. Argumenten är de samma. Man behöver inte kunna saker, det räcker att veta hur man söker information. Det man då missar är att kunskap och bildning är så mycket mer än information. I en snabbt föränderlig värld räcker det inte att veta numret till nummerupplysningen eller adressen till en sökmotor på nätet. Man måste också ha en egen ryggrad av kunskap som gör att man kan orientera sig i en värld av påståenden och ytlighet. Det handlar om egenmakt och motståndskraft.

Resan har ofta setts som ett viktigt sätt att bilda sig. När Odysseus kom hem till sitt Ithaka var han den samma men ändå en annan. Så förändrad att Dante senare ifrågasatte om Odysseus verkligen stannade kvar på sin hemö. Ett aktivt och dynamiskt kulturliv erbjuder andra bildande möten. Kvalitativ skönlitteratur kan lära oss mer om oss själva och andra. En suggestiv film kan tvinga oss till moraliska ställningstaganden. God konst kan få oss att se nya perspektiv. Musik kan locka fram nya tankar.

När vi möter det nya, oavsett om det gäller människor från andra världsdelar eller nya tekniska landsvinningar, tolkar vi detta genom det vi redan känner till. På så sätt vidgar vi vår förståelse. Man börjar i det redan bekanta och möter utifrån denna förförståelse det nya och obekanta. Människan förändras av nya kunskaper. Hon lär sig nytt och blir en annan.

Vad är då politikens uppdrag? Just nu pågår den kanske största reformperioden någonsin i svensk utbildningshistoria. Kunskapsuppdraget blir tydligare, läraryrket uppvärderas, skolan stärks. Detta är centralt. Fler elever kommer att lämna det offentliga utbildningssystemet med ökad förkunskap och därmed vidgad horisont.

Min åsikt är att kulturpolitiken framöver i ökad utsträckning bör ses som kunskapsskolans förlängning. Det är naturligtvis inte den enda motiveringen till en mer offensiv och synlig kulturpolitik, kulturen har mer att erbjuda än så. Men det är en viktig aspekt som bör få större utrymme framöver.

Det är i detta sammanhang jag vill att man ska se förslaget om en litterär kanon. Det finns böcker i vår historia som har särskilt mycket att säga oss som människor, som vidgar vår förståelse. Det innebär inte att staten ska bestämma vilken smak som bör finnas som några debattörer och kommentarer gör gällande, men nog måste man inse att det finns litteratur som är av högre kvalitet?

På samma sätt bör vi bättre ta tillvara våra gemensamma samlingar i museer, våra mest framstående operauppsättningar, klassiska teaterpjäser etc. Våra gemensamma kulturarvsinstitutioner bör tydligare uppmärksamma oss på sina viktigaste verk. Digitaliseringen ökar tillgängligheten och ger nya spännande möjligheter. Kulturpolitiken och folkbildningspolitiken bör knytas närmare varandra. Förr var det en självklarhet, men de senaste 20 åren har de glidit ifrån varandra.

Det är ett klassiskt liberalt uppdrag att stärka individens förmåga att ta makt över sitt eget liv. En del i detta är att bilda sig. Därför är det en liberal huvuduppgift att återupprätta bildningsidealet.

Christer Nylander (FP)

Christer Nylander (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/18737

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag tror att Mona och C. Bild men sin gymnasieskola samt Bosse med sin grunskola kan bara hålla med om!:)

Permalänk | Anmäl #1 Robert Suzic, 2010-02-22, 23:32

Det ångar fantasilöshet om en kanon.

Det betyder inte att Christer är fantasilös eller gör ett dåligt jobb i kulturutskottet. Bildning kommer garanterat genom läsning, kreativiteten och fantasin mår bra av läsning och ja , det finns och har alltid funnits en sorts informell idé om vad en bildad person har dirtektkontakt med. Men standardiseringen som en lista är motverkar själva vitaliteten i bildningen och är i mina ögon just motsatsen till Bildning.

Permalänk | Anmäl #2 Leif Mohlin, 2010-02-23, 07:21

- Etablera studentexamen igen.Ställ högre kunskapskrav på skolan.
- Ge lärarna bättre löner.
- Inför sexdagarsvecka i Sverige.

Med sexdagarsvecka dämpas det höga, stressiga arbetstempot på våra arbetsplatser, vilket ger mer tid till eftertanke och lugn.

Där har vi några idéer till ett samhälle där bildningen sätts mer i centrum.

Permalänk | Anmäl #3 SKRIBENT, 2010-02-23, 09:46

En litterär kánon kan inte skrivas in i centrala läroplaner eller kursplaner. Det skulle strida mot skolans liberala styrsystem. Detta innebär att centrala kursplaner innehåller mål som är ganska generellt formulerade. Sedan är det den lokala nivåns sak att konstruera kurser och upplägg som leder till målen. Detta innebär en professionalisering av lärarkåren och krav på att kunna göra kvalificerade avgöranden om val av innehåll. Det är den väg Finland har gått och de framhålls ju jämt som föregångare. Visst finns det ett värde i att vi har gemensamma referenser till det allmänmänsklihga som det uttrycks i litteraturens pärlor, de om står över tidens och smakens förändringar. Mitt förslag är att kánonfrågan hanteras via mål i kursplanerna, någonting i stil med: "Elven läser och förstår meningen i ett urval av den svenska och den internationella litteraturens portalverk". sedan blir det skolans sak att med hänsyn till vilka elever man har välja ut de centrala verk som man anser ger bäst utbyte. Jag har för flera år sedan föreslagit detta till Skolverkets kursplaneenhet i samband med ett uppdrag att granska förslag till reviderade kursplaner för gy-skolan.
Bästa hälsningar
Göran Linde
Liberal partimedlem och prof. emeritus i pedagogik

Permalänk | Anmäl #4 Göran Linde, 2010-02-25, 14:21

Jag vill inte att min skatt ska gå till detta. Jag vill inte att de rödgröna ska höja min skatt för att betala detta. Jag vill ha mina pengar själv så jag kan göra vad jag vill med dom. Tex resa nån annanstans och ta del av en rikare och bättre kultur än vad dom rödgröna nångonsin kommer att kunna erbjuda.
Jim

Permalänk | Anmäl #5 sprintern, 2010-05-31, 11:54