Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Sänkta skatter och tillväxt

Henrik Unné om Sänkta skatter och tillväxt

Det viktigaste är att sänka utgifterna, inte att sänka skatterna

Hur kan man förklara Hedi Bel Habibs märkliga argument för idén att högre skatter på de mest produktiva medborgarna, d.v.s. höginkomsttagarna och de rika, kan leda till högre tillväxt, lägre arbetslöshet och bättre statsfinanser? Svaret är - ett på ytan paradoxalt fenomen i politiken. Nämligen att "vänster"-regeringar ofta kan föra en mera högerorienterad ekonomisk politik än "höger"-regeringar kan, med en bättre ekonomisk utveckling som föjld. Sanningen är att om man vill förbättra den ekonomiska utvecklingen, då är det *mycket* viktigare att minska de offentliga utgifterna, än de är att sänka skatterna.


Om författaren

Jag är bara lekman. Jag har inte ens gått ut gymnasiet. Jag är en "high-school dropout". Men jag ser på ekonomiska frågor med "objektivistiska" glasögon. Därför förmår jag se de ekonomiska sambanden med större klarhet än de flesta professionella ekonomer. Om du vill ta reda på hur "objektivistiska" glasögon ser ut, kan du titta på denna sajt - www.aynrand.org .

Hedi Bel Habib, en fil dr. och forskare, antagligen i nationalekonomi, skriver i en artikel här på Newsmill http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/19/ver-30-r-av-skattes-nkningar-i-usa-gav-bara-l-gre-tillv-xt-och-h-gre-arbetsl-shet att den ekonomiska utvecklingen i USA under de senaste åren bevisar att lägre skatter, speciellt för de rika, ger lägre ekonomisk tillväxt, ökad arbetslöshet och sämre statsfinanser. Habib presenterar en del ekonomiska fakta som han säger styrker denna hans tes. Han påpekar att under presidenterna Reagan och Bush d.ä., sänktes de högsta marginalskatterna inledningsvis, och sedan blev den ekonomiska tillväxten relativt låg, och budgetunderskotten skenade. Sedan, under president Clinton, höjdes skatterna på de rika, och den ekonomiska tillväxten blev bättre än den hade varit under Reagan och Bush d.ä. Dessutom förbättrades statsfinanserna. Sedan, under president Bush d.y. försämrades tillväxten igen, och budgetunderskottet återigen blev större.

Sambandet som Habib ser är att högre skatter, speciellt på de rika, ger bättre statsfinanser, högre ekonomisk tillväxt och lägre arbetslöshet. Lägre skatter, tror han, ger bara sämre statsfinanser, lägre ekonomisk tillväxt och högre arbetslöshet.

Det är nog sant att statsfinanserna försämrades under Reagan och Bush d.ä., och att de förbättrades under Clinton. Men det berodde ju inte på skatterna, det berodde på *utgifterna*! President Reagan var hyfsad när det gällde att sänka skatterna på de rika. Men han var usel på att sänka de offentliga utgifterna. Egentligen sänkte inte Reagan det totala skattetrycket. Han sänkte "bara" de mest skadliga skatterna, de som drabbade de mest produktiva medborgarna, höginkomsttagarna och de rika, hårdast. Men det totala skattetrycket *ökade* under Reagan, det ökade bara inte lika snabbt som det hade gjort under 1970-talet, och som de skulle ha gjort under 1980-talet också, Reagan förutan. Och de offentliga utgifterna ökade lavinartat under Reagan. President Reagan gjorde *inga* nedskärningar att tala om i välfärdspolitiken.

Det gjorde däremot President Clinton. Clinton "ärvde" ett politiskt klimat efter Reagan, där det var politiskt "lönsamt" att minska parasitismen på välfärdsprogrammen. Så Clinton, politisk opportunist som han var, reformerade de välfärdspolitiska programmen på ett sådant sätt, mest under åren 1994 och 1995, att det blev svårare för amerikaner att leva på bidrag. Därför blev många av de "fattiga" bland amerikanerna illa tvungna att skaffa sig ett jobb, i stället för att leva på bidrag. Så det var inte konstigt att arbetslösheten sjönk under Clintons år vid makten. Staten betalade ju inte amerikanerna för att inte jobba i lika hög grad som den hade gjort tidigare. Och när staten inte delade ut bidrag fullt lika frikostigt som förut, samtidigt som flera amerikaner såg till att skaffa sig ett jobb, var det naturligt att statsfinanserna förbättrades också.

Men om det är bra för den ekonomiska tillväxten att sänka skatterna för de mest produktiva samhällsmedlemmarna, d.v.s. höginkomsttagarna och de rika, varför tog då inte den ekonomiska tillväxten fart redan under Reagan och Bush d.ä.? Antagligen därför att det tar tid att få upp ångan i en stor ekonomi. Skattesänkningarna i början av 1980-talet lade grunden för högteknologi boomen under 1990-talet. När Reagan sänkte i synnerhet reavinstskatterna under sina första år vid makten, ökade farten i venture capital sektorn. Massor med små innovationsföretag startades, speciellt inom databranschen. Dessa små innovationsbolag, kunde inte växa sig stora hur snabbt som helst. Det var först under 1990-talet, då Clinton råkade sitta vid makten, som resultatet av Reagans strategiska skattesänkningar visade sig. Då hade de nya innovationsföretagen nått så långt att bl.a. Internet växte fram i rekordfart. Demokraten Al Gore är ökänd för att han skröt med att det var han som hade uppfunnit Internet, men republikanen Ronald Reagan skulle faktiskt med större fog kunna göra anspråk för att ha gett upphov till Internet revolutionen.

Skattepolitiken är således inte fullständigt irrelevant för välfärdsutvecklingen. Att sänka skatterna för höginkomsttagarna och de rika, som Reagan gjorde, kan faktiskt gagna välfärden. Men man gagnar välfärdsutvecklingen ännu mycket mera om man, som Clinton gjorde, gör nedskärningar i välfärdspolitiken och de offentliga utgifterna.

Hur kan Habib ha fått det så helt om bakfoten? Det beror på ett fenomen som vi tidigare har sett även i Sverige. "Höger"-regeringar känner sig tvungna att "bevisa" att de inte är fiender till välfärden, genom att plussa på utgifterna för välfärdsprogrammen, med resultat att statsfinanserna och välfärden försämras. Borgerliga regeringar brukar försöka bevisa att de är "bättre sossar" än sossarna själva. Det var det vi såg under de katastrofala "borgerliga-regerings åren här i Sverige 1976-1982. Då blev budgetunderskotten rekordstora, och observatörer utomlands kommenterade utvecklingen med att de borgerliga regeringarna "spenderade pengar som en berusad sjöman". "Vänster"-regeringar däremot, har större möjligheter att göra inskränkningar i välfärdspolitiken. De har ju sin "vänsterhet" som alibi. Alla väljare "vet" ju att en vänsterregering inte är en fiende till välfärden. Så "vänster"-regeringar kan genomföra nedskärningar i välfärdspolitiken och komma undan med det. När socialdemokraterna kom tillbaka till makten år 1982 förväntade väljarna sig att den skulle vrida politiken åt "vänster". Men Palme gjorde precis tvärtom! Den nya Palme-regeringens allra första åtgärd efter valsegern var att devalvera kronan med 16%, och följa upp det med att förmå fackföreningarna att lova att de inte skulle begära "lönekompensation" för devalveringen. Därmed sköt företagsvinsterna i höjden, vilket var meningen. Tack vare de kraftigt ökade företagsvinsterna ökade investeringarna och exporten, och arbetslösheten sjönk. Följaktligen förbättrades även statsfinanserna och den ekonomiska tillväxten. Trots att den socialdemokratiska regeringen också försökte rädda kvar välfärdspolitiken.

M.a.o. - "vänster"-regeringar för ofta en mera högerorienterad politik än "höger"-regeringar, med en bättre ekonomisk utveckling som följd.

Motsvarigheten till detta i den amerikanska politiken under de senaste 30 åren är att de republikanska presidenterna för det mesta har plussat på de offentliga utgifterna, speciellt för välfärdsprogrammen, med en tämligen dålig ekonomisk utveckling som följd. Medan den demokratiska presidenten Clinton, fann att det var politiskt möjligt att genomföra tillräckligt omfattande ingrepp i välfärdsprogrammen, för att få fart på den ekonomiska utvecklingen. Det skall tydligen till en vänsterregering för att få till stånd nyttiga nedskärningar i välfärdspolitiken.

Och när republikanerna återigen fick makten i USA, återgick allt till det "normala". D.v.s. välfärdsprogrammen fick svälla ohämmat igen. Under President Bush d.y. utvidgades bl.a. läkemedelssubventionerna, programmen för att uppmuntra fattiga till att köpa bostäder med lånade pengar, o.s.v. Med katastrofala konsekvenser för ekonomin och statsfinanserna som följd.

Till sist vill jag kommentera Habibs observation att den ekonomiska utvecklingen i USA var mycket bättre på 1950-talet, då de högsta marginalskatterna var över 90%, än de var under 1980-talet och senare, då marginalskatterna hade blivit väsentligt lägre. Bevisar det att höga skatter på de rika är bra för den ekonomiska tillväxten? Nej, ingalunda. Det bevisar i stället att *lägre offentliga utgifter* är bra för den ekonomiska tillväxten. På 1950-talet var de federala utgifterna i USA mycket lägre än de hade blivit på 1980-talet och senare. Om jag inte minns fel (jag är inte ekonom, och jag har inte bra tillgång till statistik) var de federala utgifterna i USA på 1950-talet mellan 20 och 25 % av BNP. Under åren sedan början av 1980-talet har de federala utgifterna i USA i stället legat på uppemot 40% av BNP. Högre offentliga utgifter ger lägre ekonomisk tillväxt och sämre statsfinanser.

Så vad är slutsatserna av denna min analys av den ekonomiska utvecklingen i USA? Att varken dagens "höger" eller "vänster" kan lösa de ekonomiska problemen och rädda välfärden. Både den befintliga "högern" och "vänstern" i det moderna USA och Sverige, står för den trötta, parasitära välfärdspolitiken och blandekonomin. Vi behöver något mera radikalt för att rädda ekonomin och välfärden. Vi behöver en renodlad kapitalism (obs *inte* "compassionate conservatism", och inte traditioner och religion). Vi behöver *både* lägre skatter för de rika à la Reagan, och nedskärningar i välfärdspolitiken à la Clinton.

Men kapitalismen är "ute". Den är ett rött skynke för etablissemanget, och för de flesta väljare också. För att ekonomin och välfärden skall kunna räddas, måste kapitalismen bli rumsren igen (om den nu någonsin var det). Och för att kapitalismens rykte skall bli rumsren, måste det till en filosofisk revolution. Det behövs en "kulturrevolution". Det måste bli allmänt accepterat hos svenska folket att det är bra att vara självisk, att vara oberoende, att ta ansvar för ens eget liv och ens egen välfärd, att göra vinst, att vara rationell, att vara rättvis i stället för ivra för jämlikhet, och det måste anses vara fult att vara avundsjuk, att ropa på statens hjälp, att klaga på att andra har det bättre än en själv, att vara arbetsskygg, att vara ödmjuk, att skylla ens eget misslyckande på otur o.s.v.

Jag tror att endast filosofin objektivismen förmår att åstadkomma en sådan kulturrevolution. Om du inte tror mig så läs denna bok,  Och världen skälvde http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

 

 





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/18558

50 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Amen broder jag kunde inte sagt det bättre själv. Sorgligt nog är arbetsskyggheten, trygghetsnarkomanin och det ogina missindsamma lynnet så rotat i svenskarna att det förblir utopi med en slimmad offentlighet och ett företagsamt folk. Vi är det enda landet i världen där risktagande, strävan och självförverkligande bespottas med straffskatt och pålagor. Det har fullständigt undgått simulanterna och samhällsnötarna att pengarna tas någonstans ifrån. Deras bidrag frammanas inte av någon kommunistisk shaman, de konfiskeras med hot om vite och straff från någon som har byggt upp sin tillvaro målinriktat och långsiktigt. Det är pinsamt att betala världens högsta skatter när man ser vad vi får för pengarna. Jag får se nästan 50% av det jag tjänar konfiskeras av stat, kommun och landsting på nonsens som jag aldrig bett om och inte vill ha. Dessa pengar är mina, inte dina. Likförbannat går jag till en privat läkare och tandläkare vid behov därför att det fungerar bara bra där. Jag tvingas månad ut och månad in se på hur vår omättliga och försvällda offentlighet försnillar mina skattekronor genom ineffektivitet och satsningar på saker som inte har med välfärd att göra. Samtidigt tvingas jag se på tv hur den lismande tjuven Sahlin på största allvar går till val på att höja världens högsta skatter! Att dessutom inse att 50% av befolkningen faktiskt kan tänka sig att rösta på den röd-gröna känslokoalitionen gör min näst intill panisk. Jag har redan mina planer lagda och redo att tas i bruk. Vinner denna samling rånare valet så flyttar jag 4 år till Mellanöstern. Jag får privat sjukvård, boende, försäkringar och transporter betalda samt en skattefri månadslön tre gånger högre än vad jag tjänar i Sverige. Jag gör detta till stora delar av princip och för att markera att konfiskering är stöld och att jag inte önskar delta så länge den faktiska välfärden säkras. Enda sättet att göra detta är att ha en slimmad och effektiv offentlighet bemannad av människor som är beredda att utföra ett ordentligt dagsverke istället för folk som sitter på kontoret och facebookar och tar långlunch fyra dagar i veckan. Man brukar säga att staten inte ska äga företag för att de är ineffektiva och inkompetenta. Det säger en del om dess lämplighet att styra någon aspekt av våra liv.

Permalänk | Anmäl #1 Neo, 2010-02-20, 20:24

Henrik Unné, har du några som helst kunskaper i detta ämne (eller något annat ämne för den delen) som sträcker sig över självstudier i Ayn Rands filosofi?

Permalänk | Anmäl #2 Ludvig Wiklander, 2010-02-20, 22:14

Ludvig, varför pekar du inte ut de brister du finner i artikeln istället för att angripa författarens eventuella brist på meriter inom området?

Permalänk | Anmäl #3 Fredrik Axelsson, 2010-02-21, 00:14

Till Ludvig Wiklander #2: Jag har lekmannakunskaper i sådana ämnen som nationalekonomi, psykologi och historia. Jag tycker att det räcker långt, åtminstone om man är en "first-hander", som tänker självständigt. Skolkunskaper och universtitetsstudier betyder inte allt, i synnerhet inte med de urusla skolor och universitet som vi har idag.

Permalänk | Anmäl #4 Henrik Unné, 2010-02-21, 03:06

Inte alls Henrik. Kapitalismen är inte ute, det kommer den aldrig att bli.
Vad som är ute är den soppa av påhittade ekonomiska samband som hör till nyliberalismen.
Att beskattning av de mest produktiva medborgarna är skadligt.
Att det behövs mycket stora ersättningar till samhällets ekonomiska toppskikt för att dom ska vilja arbeta.
Att större inkomstskillnader gynnar ekonomin.
Att ökad produktivitet ger lyckligare och friskare befolkning.
Att människan blir lyckligare av frihet än av trygghet.

Alla sådana låtsasfakta som nyliberaler för fram är baserade på ideologiska drömmar. Ni vill att det ska vara sant för att det passar med er världsbild.

Alla människor ser ju tvärtemot era slagord att de reformer som går i nyliberal riktning inte ger nationalekonomiska fördelar och inte ger friskare eller lyckligare befolkning. Tvärtom.
Ni kan inte bluffa längre. Korten är synade.

Valfrihet, låga skatter och oreglerad ekonomi gör få människor mycket rika men ger många människor sänkt livskvalitet.
Vill vi det?
Mycket stora ekonomiska skillnader gynnar få men missgynnar ekonomin och minskar mångas inflytande över sin livssituation.
Vill vi det?
Ekonomisk utveckling som inte är jämnt fördelad i befolkningen ökar sjukligheten, minskar antalet som uppfattar sig lyckliga och kortar befolkningens livslängd.
Det kan ju inte ens en nyliberal vilja, eller hur?

Nyliberal ideologi beror nog oftast inte på illvilja utan på bristande kunskap eller bristande vilja att ta till sig fakta.

Permalänk | Anmäl #5 Olof Lindberg, 2010-02-21, 10:59

Rubriken: "Det viktigaste är att sänka utgifterna, inte att sänka skatterna".

Så sant så. Men om utgifterna sänks så borde skatterna följa efter. Vi är många arbetande skattebetalare som snart fått nog av världens högsta skatter. Många av oss funderar på att sluta jobba och gå på akassa då vi inte vill betala så mycket skatt som dessutom oftast går till skit.
Ni kommer snart få sen en utvandring av arbetsföra och utbildade svenskar om inte skatterna sänks och fördelningen av medeln blir rättvisa. Vi är trötta på att betala för hela världen och att ta hand om utomstående när vi redan har massor av problem på hemmaplan.

Sd 2010!

Permalänk | Anmäl #6 K Persson, 2010-02-21, 15:08

K Persson
Du är ju ett praktexempel på svensk looser. Ryck upp dig. Gnälla över skatter i världens mest trygga land och skylla på u-hjälp och invandrare för dina misslyckanden.
Hu fan ska det gå med Sverige?
Du fattar ju inte ens till vem alliansen har givit bort dina pengar.

Sveriges största Ica-maxi innehavare tar ut 25miljoner i aktieutdelning i år kan vi läsa. Förutom sin lön förstås. Han betalar 20% i skatt på utdelningen.
Och du tror att det är invandrarna som gör att du har svårt att få pengarna att räcka. Skärp dig.

Permalänk | Anmäl #7 Olof Lindberg, 2010-02-21, 17:35

Till Olof Lindberg: Du skriver att Sverige är världens "tryggaste land". Ja, det synes vara tryggt - ända tills dess att välfärdsfuskbygget spricker. Om du går ute på dålig is på vintern, verkar isen hålla - ända tills dess att isen brister och du drunknar i det kalla vattnet.

Och kom ihåg. Sossar är bra på att blåljuga, när det passar dem. År 1939 sade ju Per Albin Hansson med rakt ansikte - "Vårt beredskap är gott"! Alltså, mycket av det som är etablerade sanningar enligt sossarna, är i själva verket falskheter.

Permalänk | Anmäl #8 Henrik Unné, 2010-02-21, 18:21

Olof Lindberg: ICAägaren sysselsätter kanske 30? personer som slipper sitta hemma med socialdemokratiska socialbidrag och förnedring. hur många sysselsätter du?
Att ICA går så hemskt bra är snarare en effekt av begränsad konkurrens på marknaden, något som sossarna gillar eftersom det ger dem en tydlig politisk fiende.

Permalänk | Anmäl #9 Mattias_00, 2010-02-21, 21:25

"År 1939 sade ju Per Albin Hansson med rakt ansikte - "Vårt beredskap är gott"!"

Och vad skulle han ha sagt? "Vår beredskap är usel, varsågoda att invadera oss?" När ett världskrig står för dörren kanske man får säga sådant som kan höja moralen i ett land... Otroligt dåligt exempel och dålig liknelse med isen också för övrigt.

Permalänk | Anmäl #10 David Tingsgård, 2010-02-21, 22:06

Olof Lindberg:

Ja, jag beskyller 7klövern och deras förda politik sedan åttiotalet för att fördärvat landet. Ja, jag är heller en australiensisk eller amerikansk vinnare än den svenska "looser" som du så fint och respektfullt kallade mig. Du har verkligen bra och fina argument till varför jag ska stanna här och fortsätta se förfallet. Det är du som måste skärpa dig och vakna.

Permalänk | Anmäl #11 K Persson, 2010-02-22, 15:35

Och glöm inte att läsa sanningen på:

http://politisktinkorrekt.info/

Permalänk | Anmäl #12 K Persson, 2010-02-22, 15:37

Mattias och KG Persson
Det är en skröna att höga skatter är skadligt. Det finns inget samband mellan höga skatter och samhällsproblem. Tvärtom.
Vi vet att en jämn inkomstfördelning ger en friskare och lyckligare befolkning. Hur ska vi åstadkomma det utan att omfördela inkomster via beskattning? Det finns inget annat sätt.
Därför är det fel att de som tjänar pengar på kapitalinkomster betalar så lite i skatt och de som bara har lön betalar så mycket.

Etableringen av livsmedelshandlare är fri. Det är inte politikernas fel att konkurrensen inte fungerar. Det är en naturligt följd av ett fritt näringsliv. Företagens mål är monopol, det får vi leva med och anpassa oss till. Inget annat system än fri företagsamhet är bättre men när några blir skadligt rika och mäktiga måste vi som utgör samhället flytta om pengar och makt.

Permalänk | Anmäl #13 Olof Lindberg, 2010-02-22, 19:06

Olof Lindberg: vi "vet" inte alls att fördelningspolitik är positiv för "folkhälsan" eller ökar lyckan. Du, som påstår att liberaler har omöjliga drömmar, vad grundar du dessa påståenden på? Socialdemokraternas partipropaganda? Tror du att en fyrbarnsmamma, som blev med barn på grund av hennes obefintliga chanser att få arbete, och är förvisad till socialbidrag resten av livet, är lycklig?

Snarare är det så att möjlighet till framsteg utan skattens fotboja runt ankeln gör att den tekniska och industriella utvecklingen kan fortgå i maximal takt. De rikare kommer att kunna använda produkten av dessa framsteg först, men den fortgående konkurrensen pressar ned priserna och gör att även vanligt folk snart kan nyttja dem.

Utan de statliga regleringarna och inte minst utan "ta hand om en"-mentaliteten som förslappar människor har man större möjligheter att leva sitt liv som man önskar och bli lycklig.

Permalänk | Anmäl #14 Martin Lindfors, 2010-02-22, 20:06

David

Politiker behöver inte ursäkter för att ljuga, det gör de ändå. Jag tycker att Henriks exempel med isen var mycket träffande. Du får gärna förklara vad som var så dåligt med det. Det vore en trevlig omväxling från ditt brukliga sätt, dvs att bara att något är dåligt utan att desto mera motivera din ståndpunkt.

Permalänk | Anmäl #15 Kaj Grüssner, 2010-02-23, 13:19

Olof Lindberg: Svammel på elitnivå.

Jag skiter väl ett stort stycke i dig och alla andra snyltare. Mina ihop arbetade pengar är mina pengar. Löjligt att jag ska betala 65% i skatt (ja, om du räknar in moms, TV "licens", vägskatt, bilskatt, alkoholskatt, tullar etc etc utöver kommunalskatten på 30% så hamnar vi där). Då arbetar man som sagt hellre där skatten ligger på 10 - 15% även fall man får betala mer för skola och omsorg.

Permalänk | Anmäl #16 K Persson, 2010-02-23, 13:43

Martin Lindfors
Din teori låter som sunt förnuft men är felaktig.
Jag tror mer på fakta än på förhoppningar. Om det var sant det du skriver så skulle det finnas ett samband mellan välstånd och chansen att lyckas, som du uttrycker det.
Tyvärr gör det inte det.
Däremot finns det klara samband mellan folkhälsa, livslängd, sociala problem, upplevelse av lycka och hur jämnt inkomster är fördelade i utvecklade länder.
Större ekonomisk spridning innebär sänkt livskvalitet och större sociala problem.
Två publicerade forskningar som bevisar sambanden är Michael Marmots "Statussyndromet" och Wilkinsom/Pickets "Jämlikhetsanden" båda utgivna på svenska.

Om inkomstskillnaderna ökar så ökar inte de tekniska och ekonomiska framstegen ett lands välstånd. Tyvärr.
Du och alla nyliberala tänkare har alltså fel.
En ekonomi där några få har chansen att bli väldigt rika är bara bra för just dom som blir väldigt rika. För alla andra medborgare innebär det en försämrad livskvalitet.

Sambanden är så odiskutabla att ideologer på Timbro och Neo har slutat att argumentera för social nedrustning som ett medel för större välstånd. Nu hävdar dom istället att frihet är viktigare än social hälsa.

Mattias Svensson (tokliberal) P1 19/2 2010:
"Ska vi strunta i att USA är ett av världens friaste, rikaste och lyckligaste länder, och påbjuda politiska ingrepp för att deras medellivslängd är kortare än i andra länder?"
(Stryk det där med lyckligaste, skandinaviska medborgare uppger i mycket högre grad att dom är lyckliga än man gör i USA.)

Han säger alltså att eftersom dom är friare och har högre genomsnittsinkomst i USA så gör det inget att dom som inte lyckas dör för tidigt.
Skönt att vi äntligen får höra klarspråk från det hållet.

Permalänk | Anmäl #17 Olof Lindberg, 2010-02-23, 16:10

K Persson
Jag har i flera år sysselsatt 10 fast anställda inklusive mig själv. Alla betalar avgifter, löneskatt och moms. Alla har det bra. Ingen har anledning att klaga i den bästa av världar.
Att du och vi måste betala så mycket i skatt beror på att de som tjänar sina pengar på kapital betalar så lite.
Du lägger skulden på fel människor. Bidragstagare kostar oss nästan inget jämfört med spelarna på börsen.

Permalänk | Anmäl #18 Olof Lindberg, 2010-02-23, 16:20

Olof Lindberg

Vad är det för surr om 20 % skatt i din kommentar #7 ovan. Det lär bli sociala avgifter ca 32 % och sen inkomstskatt ca 57 %, vilket ger totalt 71 %. Det blir förvisso också bolagsskatt ca 26 % och sedan kapitalinkomstskatt 2/3 av 30 %, vilket ger totalt 41 %. Vid stora lönevolymer kan enligt 3:12-reglerna närmare 50 % beskattas som kapitalinkomst. Jag vet inte hur många anställda som ICA-handlaren har. Säg att det är 90 st på heltid och löner på totalt 25 milj kr. I så fall fås en fördelning 50/50 och den totala skatten blir cirka 56 %.

Ett stort företag i USA betalar bolagsskatt federalt och och till delstaten. Den senare varierar och ett totalt genomsnitt anges till 39,3 %. Nästa år i USA kommer högre skatter för amerikanerna som en återställare efter sänkningarna av President Bush. Den federala kapitalinkomstskatten på utdelning vid stora belopp blir då 39,6 %. Till detta kommer delstatlig inkomstskatt, som uppskattas som ett genomsnitt vara 7 % (från 0 till 12 %). Totalt blir det således skatter på cirka 59 %. I USA kan förhållandevis små företag med färre än 100 aktiesägare som ICA-handlaren drivas som ett så kallat S Corporation eller LLC, vilket betyder att det bara blir en skatt för ägaren. Nästa år ger denna och en delstatlig skatt, som igen uppskattas till 7 %, ge totalt 46,6 %. Ett mindre och medelstort företag beskattas således drygt 12 % lägre.

I Sverige är bolagsskatten ca 26 %. Utdelningen till aktieägarna i ett stort företag beskattas med 30 %, vilket ger totalt 52 %. ICA-handlaren uppskattas som nämndes betala 54 %. De flesta ägarna av svenska företag kommer inte lika lindrigt undan. I USA beskattas således stora företag betydligt mer än små företag. I Sverige är det tvärt om och så har det nog alltid varit.

År 1958 under presidenet Eisenhower startades systemet med S Corporation för att undervika en dubbelbeskattning och underlätta för mindre företag. En framgångsrik företagare hade en marginalskatt på hela 91 % och med en bolagskatt på 52 % blev det totalt 96 %. Med en vinst före skatt på omkring 50 milj kr i dagens penningvärde var det ointressant för ägaren driva företaget vidare. På senare år har de flesta företag blivit sådana och företagen som undviker dubbelbeskattning blir allt större. Utan denna typ av beskattning hade uppenbart inte företagandet i USA utvecklats lika framgångsrikt.

Makthavarna i Sverige är i symbios och verkar ha drabbats av någon form av inavel. Skatterna är en anledning till att Sverige har extremt få medelstora företag. Jämfört med de stora företagen har de medelstora låg vinst och låg avkastning på eget kapital. De är lika olönsamma som små företag. De medelstora företagen hamnar tre gånger oftare än stora företag i ekonomiska problem. Allt detta leder till att medelstora företag får en sämre utveckling. En centraliserad lönebildning ger en underbetalning av kompetenta och speciellt högutbildade personer, som är vanligare i större företag. En ytterligare förklaring är det speciella systemet med A- och B-aktier, som koncentrerar kontrollen över företagen för en politisk styrning av näringslivet, som gynnar de stora företagen och är en garanti för systemets fortlevnad. Storföretagen inklusive deras propagandainstitiutioner har stor makt över moderaterma. Det logiska är att skrota 3:12-reglerna och ta bort minskningen av kapitalinkomstskatten med en tredjedel. Alla företagare skulle då få en skatt på 52 %, vilket ändå är mer än i USA.

Eftersom makthavarna har drabbats av inavel så är det inte så enkelt.

http://www.skatteverket.se/download/18.2e56d4ba1202f95012080008716/29217...

http://publikationer.tillvaxtverket.se/Download.aspx?ID=703

http://en.wikipedia.org/wiki/Dividend_tax

http://en.wikipedia.org/wiki/S_corporation

http://taxfoundation.org/files/sr169.pdf

http://www.s-corp.org/asp/products/product_3_4.asp

Permalänk | Anmäl #19 Urban Persson, 2010-02-23, 18:39

Till Fredrik Axelsson:
Därför att jag har sett herr Unné uttalat sig på flera ställen om en massa olika saker varav det mesta är nyliberalt strunt. Därför undrade jag om hans åsikter hade stöd av några/något annan än självstudier i Ayn Rand, t.ex. någon insitutition (hade inte behövt vara ett universitet nödvändigtvis, kunde vara något tankesmedja också). Själva innehållet i artikeln orkar jag inte att angripa längre eftersom det bara leder till ändlösa diskussioner där ingen kommer att förändra sin åsikt oavsett. Jag tycker det är mer intressant att se vart dessa åsikter kommer ifrån och vad de har för slags ställning i samhället.

Permalänk | Anmäl #20 Ludvig Wiklander, 2010-02-23, 19:27

Till Ludwig Wiklander #20: Jag har läst många böcker, och inte bara böcker av objektivister. Jag har läst böcker av icke-objektivistiska historiker, nationalekonomer (t.ex. Ludwig von Mises), psykologer och psykiatriker (t.ex. Stanton E. Samenow), vetenskapsmän m.m. Jag har även deltagit 4 gånger vid filosofiska konferenser i USA. Dessa konferenser ordnades av objektivistiska konferensanordnare, och jag fick lyssna på massor av föredrag i 2 veckors tid vid var och en av dessa 4 konferenser. Dessa konferenser hålls förresten en gång varje år, på sommaren. Du kan kolla här för att få information om konferenserna, fall du är intresserad - www.aynrand.org .

Permalänk | Anmäl #21 Henrik Unné, 2010-02-23, 19:51

Till David Tingsgård #10: Javisst! Per Albin Hansson tyckte att han hade ytterst goda skäl för att ljuga om Sveriges beredskap. Sossarna hade ju rustat ner Sverige under 1930-talet.

Och vad säger att sossarna inte har ansett sig ha ytterst goda skäl för att blåljuga flera gånger också , t.ex. om välfärden och dess´ orsaker - t.ex. för att vinna valen och tillförsäkra sig makten?

Permalänk | Anmäl #22 Henrik Unné, 2010-02-23, 19:58

Henrik Unné #22

Så du menar att sossarna skulle ha rustat upp Sverige på 30-talet. Med skattemedel? Eller skulle han ha sagt sanningen och redovisat för utländsk makt att Sverige stod försvarslösa och därmed ha riskerat panik på hemmafronten?

Naturligtvis är nedrustning, fred och sanning idealen, men ibland får man förhålla sig till verkligheten i det globala politiska spelet också. Det blir inte vackert när man närmar sig realpolitik, men man får nog vara lite pragmatisk också när det gäller ett helt lands säkerhet. Fast pragmatism är ju vidrigt för en objektivist förstås.

Jag avser det enskilda fallet 1939 ovan, i andra och betydligt mindre viktiga fall leder politikers, i alla läger, lögner och strävan efter makt till att många andra goda värden går förlorade. Makt korrumperar.

Permalänk | Anmäl #23 David Tingsgård, 2010-02-23, 20:24

Tack Urban Persson!

Olof Lindberg kan ju leva som den socialist han är. Tyvärr finns det risk att det blir Olofs Sverige efter valet 2010 :(

Men jag kommer jubla i en månad, kanske tom yla mot månen, om Sd kommer in med 12% eller mer. =)

Heja Sverige!

Permalänk | Anmäl #24 K Persson, 2010-02-23, 23:41

Ja, vi SD:are är livrädda för AFA och PK Sverige. Så ja, vi är betydligt många fler som kommer rösta SD än vad som visas i opinionsmätningarna.

Om det nu skulle sägas "Hahaha, Sd kommer aldrig få 12%". Vi får väl se i september ;)

Permalänk | Anmäl #25 K Persson, 2010-02-23, 23:48

Tack K Persson

Visst skulle det vara roligt om Sd kom in som vågmästare och det blev lite turbulens i Fjollträsk. En eller två gånger för länge sedan röstade jag på Mp just därför. Nu har även de absorberats i familjen. Rent empiriskt tyder allt på att inget förändras med en egen majoritet för S. Jag tror att Henrik Unné har utvecklat detta med att det inte har någon betydelse mer i detalj någonstans.

Permalänk | Anmäl #26 Urban Persson, 2010-02-24, 00:10

Till David Tingsgård #23: Det är inte i första hand makt som korrumperar. Det är i grund och botten dålig filosofi som korrumperar. Det var den kantianska filosofins utbredning som gav upphov till kommunismen och nazismen, t.ex.

Permalänk | Anmäl #27 Henrik Unné, 2010-02-24, 14:22

Till K. Persson #25: Varför skulle SD göra någon skillnad att tala om? Bättre idéer skulle göra stor skillnad, om de fick inflytande i politiken, men SD har inga idéer att tala om. "Skicka dem tillbaka!" är inte någon djupsinnig idé.

Permalänk | Anmäl #28 Henrik Unné, 2010-02-24, 14:24

Dålig filosofi är en självmotsägelse. :)

Permalänk | Anmäl #29 David Tingsgård, 2010-02-24, 20:34

Till Henrik Unné:
Ganska komiskt att du nämnde Mises eftersom hans böcker är typiskt nyliberalt stoff (m.a.o. imponerade du inte med någon slags bredd genom att nämna honom). Men ok då finns det alltså lite olika nyliberala/objektivistiska institut som anordnar saker för allmänheten. Inte överraskande men intressant att veta.

Permalänk | Anmäl #30 Ludvig Wiklander, 2010-02-25, 19:53

28# Henrik Unné:

Då vet du verkligen inget om Sd om det är vad du tror.

Permalänk | Anmäl #31 K Persson, 2010-02-26, 11:47

Ludwig

Du har helt tydligt inte den minsta aning om vad du pratar om.

Ludwig von Mises var en av de sista klassiska liberalerna och 1900-talets främsta nationalekonom. Han förklarade bland annat varför socialism inte kan fungera som ett ekonomiskt system. Tillsammans med Hayek förutsåg och förklarade han Wall Street kraschen, något som de 99% av världens befolkningen fortfarande inte kan greppa. Förutom ekonomi skrev han flera historiska och filosofiska verk.

Att avfärda hans verk som "typiskt nyliberalt stoff" är ett tydligt bevis på att du aldrig någonsin läst en stavelse hur hans böcker.

Permalänk | Anmäl #32 Kaj Grüssner, 2010-02-26, 16:48

Jag ville inte ge mig in i en meningslös diskussion men nu verkar jag endå ha hamnat där. Jag menade inte att Mises strikt definitionsmässigt var en nyliberal nationalekonom (hur skulle han kunna vara det när han verkade i början av 1900-talet och nyliberalismen kom i slutet av 1900-talet?) men det är i princip bara "internetnyliberaler" som har tagit fasta på hans idéer. Kollar man i en standard bok i ekonomisk historia nämns han oftast inte ens utan det är oftat Mengers som nämns som företrädare för den österrikiska skolan (du kan säkert ha åsikten att Mises är viktigare men jag säger hur hans ställning är generellt).

Permalänk | Anmäl #33 Ludvig Wiklander, 2010-02-27, 03:51

Ludwig

Mises hör till den österrikiska skolan som är den äldsta skolan i nationalekonomi som finns idag. Den grundades av Carl Menger under 1800-talets andra hälft, men dess rötter sträcker sig ända till de spanska skolastikerna. De klassiska ekonomerna och filosoferna som Ricardo, Bastiat, Manchester-skolan, Jefferson etc. har haft stor påverkan.

Mises fortstatte alltså i en sekelgammal tradition och efter honom kom ekonomer som Hayek, Rothbard, Hazlitt, Reisman med flera. Idag har den österrikiska skolan åter börjat växa efter att ha varit i en viss dvala och räknar till sina led sådana personer som Walter Block, Thomas Woods, Robert Murphy, Thomas DiLorenzo och Peter Schiff, samtliga bästsäljande ekonomer och historiker. Listan kan göras mycket lång.

Så du har absolut ingen som helst aning om vad du pratar om, vilket tyvärr är symptomatiskt för de flesta som försöker nedvärdera den österrikiska skolan och den klassiska liberalismen. Varifrån viljan att göra detta kommer förstår jag inte. Trots allt är det österrikarna som är de enda som har kunnat förutspå och förklara de ekonomiska kriser som politikerna och deras hovekonomer har skapat.

Men visst har du rätt, det här är en meningslös diskussion. Det brukar bli så när någon försöker uttala sig om något han inte har den mest basala kunskap om.

Permalänk | Anmäl #34 Kaj Grüssner, 2010-02-27, 17:10

Allt du sa om Mises är att han tillhör den österrikiska skolan, det är vi båda överens om. Allt jag har sagt är att det idag är främst nyliberaler som gillar Mises, jag förstår inte vad din utläggning om den österrikiska skolan har med det att göra.

Jag har inte uttalat mig om Mises "hade rätt" eller inte utan enbart hur hans inflytande ser ut, jag försöker sätta in honom i ett sammanhang. Och hans inflytande är tyvärr begränsat till dagens nyliberalism. På samma sätt som Ayn Rand. Och det verkar enbart vara nyliberaler på nätet och inte i den offentliga debatten (t.ex. Johan Norberg eller Thomas Idergard hänvisar inte till Mises eller Ayn Rand).

Permalänk | Anmäl #35 Ludvig Wiklander, 2010-02-27, 20:00

Allt du sa om Mises är att han tillhör den österrikiska skolan, det är vi båda överens om. Allt jag har sagt är att det idag är främst nyliberaler som gillar Mises, jag förstår inte vad din utläggning om den österrikiska skolan har med det att göra.

Jag har inte uttalat mig om Mises "hade rätt" eller inte utan enbart hur hans inflytande ser ut, jag försöker sätta in honom i ett sammanhang. Och hans inflytande är tyvärr begränsat till dagens nyliberalism. På samma sätt som Ayn Rand. Och det verkar enbart vara nyliberaler på nätet och inte i den offentliga debatten (t.ex. Johan Norberg eller Thomas Idergard hänvisar inte till Mises eller Ayn Rand).

Permalänk | Anmäl #36 Ludvig Wiklander, 2010-02-27, 20:01

Ludwig

Min utläggning har att göra med det faktum att du har helt och hållet fel i det du säger. Nyliberaler, vad man nu menar med det uttrycket, har väldigt litet med Mises och den österrikiska skolan att göra. De hör snarare Chicago-skolan till om någon, eller den neoklassiska skolan.

Nyliberalism i dess allmänna mening är något helt annat, vilket innebär att du har helt fel när du säger att "det är i princip bara "internetnyliberaler" som har tagit fasta på hans idéer". Kan du för övrigt ge ett enda exempel på en "nyliberal" som har tagit fasta på Mises idéer? Det vore intressant att höra.

Likaså är din bedömning av hans inflytande fullständigt felaktigt. Så min egentliga fråga till dig är varför du uttalar dig om något du helt tydligen inte känner till? De senaste inläggen bevisar din okunskap med all önksvärd tydlighet, så varför försöker du fortsätta? Medge att du hade fel och håll dig till ämnen du vet något om, så slipper du bli uppläxad. Men om du vill veta mer om Mises och den österrikiska skolan, gå in på www.mises.org och lär dig.

Permalänk | Anmäl #37 Kaj Grüssner, 2010-02-27, 23:13

Chicagoskolan var påverkad av den österikkiska skolan. Båda är liberala nationalekonomier som vill ha en så liten stat som möjligt m.m. och stor i stark motsats till framförallt keyneiasmen. Friedman m.fl. tog vara på den österikkiska skolan igen och bröt det keynenianska monopolet, därav NYliberaler.

Min poäng med Mises var just att det inte är några framstående nyliberaler som dogmatisk följer honom. Det är internetnyliberaler (som du själv) som gör det. Därför kan jag inte nämna någon "offentlig nyliberal" som gör det och det var just min poäng.

Allt jag säger är att Mises ställning som någon slags borgerlig Marx (med det menar jag att man följer honom lika dogmatiskt som många marxister följer marx) är begränsad till nyliberala kretsar utanför akademin (den svenska iaf). Samma sak med Ayn Rand.

Permalänk | Anmäl #38 Ludvig Wiklander, 2010-02-28, 15:09

Chicagoskolan var påverkad av den österikkiska skolan. Båda är liberala nationalekonomier som vill ha en så liten stat som möjligt m.m. och stor i stark motsats till framförallt keyneiasmen. Friedman m.fl. tog vara på den österikkiska skolan igen och bröt det keynenianska monopolet, därav NYliberaler.

Min poäng med Mises var just att det inte är några framstående nyliberaler som dogmatisk följer honom. Det är internetnyliberaler (som du själv) som gör det. Därför kan jag inte nämna någon "offentlig nyliberal" som gör det och det var just min poäng.

Allt jag säger är att Mises ställning som någon slags borgerlig Marx (med det menar jag att man följer honom lika dogmatiskt som många marxister följer marx) är begränsad till nyliberala kretsar utanför akademin (den svenska iaf). Samma sak med Ayn Rand.

Permalänk | Anmäl #39 Ludvig Wiklander, 2010-02-28, 15:10

Visst har Chicago gemensamma beröringspunkter med den österrikiska skolan, men de två är skilda från varandra. Framför allt vad gäller penningteori och penningpolitik skiljer de sig mycket från varandra.

Den österrikiska skolan idag består av flera framstående ekonomer, historiker och filosofer, varav många är bäst säljande författare. Det är ingen som "domatiskt" följer Mises, nationalekonomi handlar inte om persondyrkan, även om den keynesianistiska skolan har starka drag av det.

Dagens anhängare av den österrikiska skolan följer i tidigare österrikiska ekonomers fotspår, däribland Mises, Hayek och Rothbard. Det handlar om att bygga på, utveckla och vid behov revidera det teoretiska ramverk som tidigare österrikare byggt upp. Det är så vetenskaplig teori utvecklas.

Att du inte kan nämna en enda anhängare av österrikiska skolan beror helt och hållet på din nu dokumenterade okunskap. Gå in på youtube och skriv "Peter Schiff" eller "Ron Paul" i sökfältet, så hittar du. Gå in på Ludwig von Mises Institutets hemsida www.mises.org så hittar oändligt mycket mer. Sidan har över en miljon hits varje månad. Hur många andra institut som är dedikerade till nationalekonomi har så många träffar, tror du?

Dagens österrikare är tämligen överens om att Mises var 1900-talets främsta nationalekonom, men ingen anser att han var ofelbar och bör följas dogmatiskt. Att det på något sätt skulle vara grund för att avfärda Mises, så som du gör, är en fullständigt bisarr idé.

Permalänk | Anmäl #40 Kaj Grüssner, 2010-02-28, 16:57

Jag skrev det förut men jag kan poängtera det igen, det var i Sverige jag pratade om. USA:s politisk-ideologiska landskap ser helt annorlunda ut därför kan säkert Mises ha en starkare ställning där (även om en misslyckad presidentkandidat, Ron Paul, kanske inte var det starkaste beviset på det.

Min poäng var inte att avfärda Mises. Enbart att påpeka att det bara är inom nyliberala kretsar som han är stor och anses vara av ett avgörande inflytande (som du själv indirekt erkänner när du skriver att "dagens österikkare", med det måste du mena dagens österrikiska liberala ekonomer, tycker att Mises är den främsta nationalekonomen på 1900-talet).
Det är inte konstigare än att Marx som filosof enbart är stor inom marxistiska kretsar. I den vanliga filosofihistorien ses han som en filosof bland många andra.
Mises anses bara vara den största nationalekonomen inom liberala kretsar, hur många träffar hans hemsida får ändrar inte på det ( hur skulle det vara om demokrati bestämde över vad som är vetenskapligt korrekt?).

F.ö. kul att du nämnde Ron Paul eftersom han är en annan av nyliberalernas älskningar. Det verkar finnas en nyliberal diskurs där det alltid är tre namn som nämns beroende på situation: Mises, Ayn Rand och Ron Paul.

Permalänk | Anmäl #41 Ludvig Wiklander, 2010-02-28, 19:35

Du har inte sagt att det var Sverige du talade om, men det spelar mindre roll. En skola i nationalekonomi är inte nationell, den är internationell. Den österrikiska skolan har många anhängare världen över, också i Sverige. Dagens kanske främsta icke-amerikanska österrikare är Guido Hülsmann och Jesus Huerta de Soto.

Dagens keynesianer tycker att Keynes är den största ekonomen i historien, Chicago-ekonomer föredrar Friedman osv. Saken är dock den att de som är österrikare inte skulle kalla sig nyliberaler. Inte ens Johan Norberg gör det och jag gör det sannerligen inte. Termen "nyliberal" används oftast av mainstreamare och folk på vänsterkanten, t.ex. Lars Påhlsson Syll, Johan Ehrenberg och Daniel Ankarloo. De brukar i regel åsyfta Reagan och Thatcheranhängare och dylikt, eller till och med neokonservativa.

"Nyliberaler" ofta har väldigt litet med den österrikiska skolan att göra. Mises efterföljare är inte "internetnyliberaler", som du felaktigt påstod, de är ekonomer, historiker, filosofer, författare, företagare och politiker. Den "nyliberala diskurs" du talar om existerar nog inte någon annanstans än i ditt eget huvud.

Permalänk | Anmäl #42 Kaj Grüssner, 2010-02-28, 19:56

Den verkar bara existera på nätet men där har jag träffat på de tre namnen i samma inlägg massa ggr (framförallt på MUF:s forum).

Som sagt den österikkiska skolan är inte nyliberalism per definition eftersom det är den sista skolan av klassisk liberalism. Nyliberalism är per definition en renännasans av de klassiska liberala idéerna som man vidareutvecklade, främst den österikkiska skolan. Därav är den österikkiska skolan nära sammankopplad med nyliberalismen men självklart inte samma sak. Ungefär som klassisk marxism och den nya vänstern på 60-talet.

Permalänk | Anmäl #43 Ludvig Wiklander, 2010-03-01, 00:10

Den verkar bara existera på nätet men där har jag träffat på de tre namnen i samma inlägg massa ggr (framförallt på MUF:s forum).

Som sagt den österikkiska skolan är inte nyliberalism per definition eftersom det är den sista skolan av klassisk liberalism. Nyliberalism är per definition en renännasans av de klassiska liberala idéerna som man vidareutvecklade, främst den österikkiska skolan. Därav är den österikkiska skolan nära sammankopplad med nyliberalismen men självklart inte samma sak. Ungefär som klassisk marxism och den nya vänstern på 60-talet.
Jag kan hålla med om att nyliberal kan vara en bred term men den grunddefinitionen är att man vill ha en typ av nattväktarstat m.m. Även om Johan Norberg, Ron Paul m.m. inte kallar sig för nyliberaler tillhör de den tankeströmningen. På samma sätt som att det finns maoister, trotskister, frihetliga socialister m.m. men de tillhör alla marxismen (eller "vänstern".

Permalänk | Anmäl #44 Ludvig Wiklander, 2010-03-01, 00:13

Ludwig

Jag vet inte exakt hur du definierar "existera", men österrikarna publicerar nya böcker varje år, ordnar konferenser, seminarier, sommaruniversitet osv. Flera ledande österrikare är universitetsprofessorer, deltar i både politisk och vetenskaplig debatt och vissa även i politiken direkt.

För att bättre förstå vad du menar, kan du ge exempel på hur t.ex. keynesianer "existerar" jämfört med österrikare?

Jag skulle nog inte säga att nyliberalismen är en renässans av den klassiska liberalismen, eftersom den senare är en tydligt definierad skola och den förra är ett odefinierat påhitt som används främst av dess belackare. Den klassiska liberalismen är inte död och uppstånden. De som håller på dess principer, t.ex. Ron Paul, talar ofta om "The Old Right".

Den österrikiska skolan handlar om nationalekonomi, inte om filosofi. Österrikare är i regel klassiska liberaler, eller så är de anarko-kapitalister. Men man måste hålla skillnad på nationalekonomi och ideologi. Det ena utvecklar inte det andra.

Permalänk | Anmäl #45 Kaj Grüssner, 2010-03-01, 22:16

Ideologi och nationalekonomi är oftast väldigt nära sammankopplade, vilket nyliberaler ofta visar genom att hänvisa till Mises (eller vänsterpersoner och Marx).

Det jag menar med existera (kanske lite väl hårt ordval) är att det finns i den offentliga debatten och på landets universitet (fortfarande Sverige jag pratar om). Där är Ayn Rand inte förekommande och Mises är bara en nationalekonom i historien bland andra (jag kan gå med på att höja upp hans ställning till det men att säga att han är den främsta är en liberal diskurs, det är som att hävda att Gramschi är 1900-talets främsta filosof). Keyneiasmens stora inflytande på 1900-talet (och även idag i finanskrises) gör att den fortfarande diskuteras, oftast ur negativ synvinkel dock, men det visar på att den är en kraft som man inte kan vifta bort. Man måste förhållla sig till den på något sätt.

Eftersom du vägrar atta acceptera termen nyliberal blir det svårt att föra vidare en diskussion kring det eftersom vi uppenbarligen inte kan nå någon slags förståelse på den punkten.

Permalänk | Anmäl #46 Ludvig Wiklander, 2010-03-02, 11:54

Ludwig

Det är faktiskt möjligt för personer att vara både nationalekonom och filosof. Mises och Marx var det. Hayek var det. Friedman var det till viss del. Det betyder dock inte att nationalekonomi och ideologi automatiskt är sammankopplade. John C. Calhoun var inte nationalekonom, det var inte Lysander Spooner heller. Carl Menger var inte filosof, det var inte Böhm-Bawerk heller.

Man kan ju ha åsikter om det mesta, men ser man till vad Mises åstadkom så är det nog ganska svårt att negligera honom. Han utvecklade den österrikiska konjunkturcykelteorin, som än idag är de enda konsekventa förklaringen till sprickande bubblor. Han förklarade också varför socialism inte fungerar som ett ekonomiskt system, vid en tidpunkt då socialismen var på starkt upptåg. Ännu idag är det relativt få som kan greppa exakt varför det inte fungerar.

Att han och andra österrikare ändå har marginaliserats är inte konstigt. Utbildningen har alltid, till och med i USA med deras formellt sett privata universitet, kontrollerats av staten. I Europa och framför allt Norden existerar knappt privata alternativ. Att man väljer att lära ut en skolas teorier som förespråkar starkt statligt engagemang över en skola som påvisar problemen med statliga interventioner är ganska väntat.

Jag kan inte acceptera termen nyliberal och det av främst av följande orsaker:

Termen saknar något som ens med bästa välvilja kan kallas klar definition, i stark kontrast till termerna "klassisk liberal" och "anarko-kapitalist".

Termen används främst av personer som är kritiska mot allt vad liberalism heter, i regel personer på vänsterkanten.

Ingen, eller åtminstone mycket få som förespråkar liberalismens principer använder termen ifråga. Det för att det inte finns något nytt i den ideologi de bekänner sig till. Det är samma principer som tidigare. Varför kalla något för nytt när det de facto är gammalt?

Permalänk | Anmäl #47 Kaj Grüssner, 2010-03-02, 18:05

Läs den här länken om tidningen nyliberal, vilka förebilder den har, vilka som står bakom och driver den.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nyliberalen
Termen nyliberal verkar inte bara vara ett vänsterpåhitt.

Permalänk | Anmäl #48 Ludvig Wiklander, 2010-03-13, 02:57

Läs den här länken om tidningen nyliberal, vilka förebilder den har, vilka som står bakom och driver den.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nyliberalen
Termen nyliberal verkar inte bara vara ett vänsterpåhitt.

Permalänk | Anmäl #49 Ludvig Wiklander, 2010-03-13, 03:02

Läs den här länken om tidningen nyliberal, vilka förebilder den har, vilka som står bakom och driver den.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nyliberalen
Termen nyliberal verkar inte bara vara ett vänsterpåhitt.

Permalänk | Anmäl #50 Ludvig Wiklander, 2010-03-13, 03:03

annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.