Jägarsoldat: Sportkulturen skadar unga pojkar

Jag tycker det är typiskt att känsliga män betraktar oss som inte har samma behov att diskutera känslor som emotionellt handikappade. Acceptera att vi är olika och var inte så säker på att just ditt sätt att hantera livet är det rätta. Det är just ditt behov att definiera manlighet som uppenbarligen gett dig en jobbig uppväxt.

Stackars dig Kristoffer.
"det destruktiva i skapandet av mannens könsliga identitet"
Destruktiva?
"Som ung man vill jag kasta nytt ljus över oss män och vår stora sorg: vår könsliga identitet."
Sorg?

Som mor till tre vuxna söner med sund, storsint och naturlig inställning till sitt kön och alla människor, egen närhet till klokskap, känslor OCH idrott, undrar jag vad som kan ha gått så snett för dig.
Jag önskar dig lycka till i livet.

http://soldatmamma.blogspot.com

Kristoffer har vissa poänger, exempelvis rörande grupptillhörighet och fördomar samt idén vissa föräldrar har om att barn skall formas som någon slags lera. Barn som växer upp under sådana förhållanden kommer konfronteras av identitetskonflikter när de söker att realisera sin identitet, antingen som en individ med egen vilja kontra anpassning till andras vilja i ovanstående exempel. Att manlighet eller sportkultur i sig skulle vara patologi är dock inget annat än rent dravel. Detsamma vill jag dock inte göra gällande vad avser paternalism och dess förnekande av individens rättigheter till autonomi och suveränitet. Att den feministiska ideologin innehåller stort mått av det senare torde vara uppenbart.

Har inte denna genusreformation pågått i ett par tre årtionden redan? Så på vilket sätt är det "dags" att förändra mannens genusperspektiv?
Varför är det så viktigt för "omanliga" män att få känna sig manliga? Så pass att de vill förändra det som de uppfattar bilden av manlighet?

Jag själv är inte särskilt manlig. Jag älskar t.ex. konståkning (vilket brukar väcka munterhet i min omgivning.) Jag är en datornörd och det ger inte många pluspoäng i omgivningen (förutom när de drabbas virus i sitt Windows)
Men inte känner jag mig mindre manlig för det.
Jag tror att det bästa vore om folk arbetade med sig själva så att omgivningens åsikter inte styr deras liv så mycket.

Idrott skadar - man talar tyst om det.
Förbjud idrott! Sa en norrman.
Varför inte tävlingar i kunskap - snart blir vi uppätna av Indien China mm? Gör bättre spektakel än det man görs för footbollshuliganer.

Detta är inte en generallisering av verkligheten. Det är en överdrift och förenkling av verkligheten som endast stämmer i undantagsfall.

Det är ju riktigt som nämns i inledningen, det handlar idag bara om kvinnor, hur de skall få vara. (Medan skulden uteslutande läggs på män.) Men sedan tycker jag att målet missas, (liksom i debatten) Hur stor påverkan kvinnor har för mäns utveckling: att bli man. Att kvinnor påverkar män även i destruktiv riktning, och fortfarande de facto inte accepterar något som betraktas som "svaghet" hos män. Detta är den stora undanskuffade lögnen och hyckleriet i hela debatten om kön som vi lider under sedan 30 år!
Kvinnor får idag vara som män, eller som traditionella kvinnor. Män får varken vara macho eller mjukisar!
Och felet är naturligtvis att både media och politker idag helt riktat in sig i fjäsket inför kvinnan. Utom när det gäller det egna skuldbeläggandet, eller den ofta något överdrivna självkritiken.
Och den s.k. "frigörelsen", ja den är visst även vikt helt för kvinnan.
Till att börja med föreslår jag frigörelse från feminismens diktat och dom över mannen som kön!

Kan inte nog hålla med #1. Jag har också varit jägare (fast i de lite hårdare kustjägarna ;) ) och konstintresserad, fascinerad av växter och djur och en massa andra enligt vissa "omanliga" ämnen. Men det faktum att jag inte har ett behov av att gråta ut om mina känslor i tid och otid är inte samma sak som att jag är emotionellt handikappad. Bara för att du måste prata känslor hela tiden så är inte du en mer hel människa än männen i din omgivning - snacka om att sätta sig på en hög häst... din uppenbart dåligs självkänsla är inte ett tecken på att det är fel på alla andra män.

Men jag håller med om en sak; dagens unga män behöver växa upp. Maken till bortklemad generation finns nog inte (det gäller iofs även flickor/kvinnor i 80- och 90-tals generationen). Vid minsta motstånd är de som små små barn som förväntar sig att alla andra ska fixa problemen åt dem. På en arbetsplats blir detta väldigt tydligt och skapar stor förvirring för dessa genomcurlade snorungar när det visar sig att deras äldre kollegor inte curlar för dem som föräldrarna alltid gjort. Vissa kallar detta för nånannanismen vilket beskriver deras inställning till omvärlden väldigt bra. Höjden av detta är de 20-nånting som tar med sina föräldrar till anställningsintervjuer. Kristoffer krav på att få tala ut om sina känslor med andra män och kravet på alla andra män att ändra på sig är bara ytterligare en delkomponent i denna -ism.

Får jag tipsa artikelförfattaren om dessa artiklar.

"Det maskulina styr spelets regler" Artikel om sociologen Jesper Andreassons forskning kring bland annat ett manligt handbollslag. (DN, 10/25-2006) http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531&a=583379

"Männen är värre, Karlsson" Peter Söderström om machokultur och sadistiska initiationsriter inom hockey och fotboll. (Aftonbladet Debatt, 10/29-2006) http://www.aftonbladet.se/debatt/article451180.ab

Utbildningsradion intervjuar olika forskare med genusperspektiv.
http://www.ur.se/Vuxen/Samhalle/Genus/

"Om Genus" (2009) av sociologen Raewyn Connell är en bra och lättläst översikt om genusforskning och debatter. Den finns faktiskt på Försvarshögskolan i Stockholm. Men den är populär bland studenterna så man får nöja sig med referensexemplaret. Raewyn hette tidigare Bob.

Hej Kristoffer! Tycker du skrivit en tänkvärd artikel. Det viktigaste att hålla i minnet är att alla killar/män är olika och som förälder/lärare/kompis måste man respektera det och inte tvinga in alla i samma form. Låt var och en göra det de vill. Ett helt nytt skolämne borde också inrättas: "Olikhet och individualitet". Många är tyvärr så insnöade på att alla ska vara likadana, klä sig likadant och göra likadant. Bättre att uppmuntra folk att vara sig själva. Gäller både barn och vuxna.

Jag minns min barndom när jag lät mitt finger följa leksaksbilens konturer & hur den glimmade vackert i min hand innan dagispersonalen med sin genuspedagogik tog den i från mig.Feminismen har gjort att det enda område killar får vara framåt & ta för sig är inom sporten.Om en tjej tar för sig & är framåt i skolan är hon en hjälte om en kille tar för sig & är framåt i skolan är han en del av det patriarkala förtrycket & måste tryckas ner

Dina föräldrar mislyckades med att få dej att förstå att vi alla är olika och att vi kan stå för det. Ja, att detta är förutsättningen för utveckling. Det verkar som om du bytt en konformism mot en annan. Feminism är bara en ny typ av likriktning.

Mina föräldrar hatade att jag gick min egen väg och dom var aldrig sena med att påpeka det. Det ledde till mycket smärta.
Individen har länge varit på undantag i kölvattnet av den politiskt korrekta vänsterretoriken. Kollektivismen urholkar individens kreativitet.

"Men som så få andra artiklar idag rör denna det destruktiva i skapandet av mannens könsliga identitet."

Manlig identitet är ett väldigt populärt ämne att skriva om. Ja, redan de gamla grekerna... Det har berörts av författare som Ernst Hemingway, Norman Mailer (se på youtube efter Pennebakers fantastiska underhållande film "Town Bloody Hall" där Mailer diskuterar med 70-talets tongivande feminister i USA), forskare som Michael Kimmel, Niclas Järvklo, Lars Jalmert, Ingemar Gens, David Tjeder, politiker som Claes Borgström och Gudrun Schyman. Bara för att ta några exempel.

Du har tyvärr rätt Kristoffer Nordgren!

Under min sons uppväxt hade vi några pappor här i bygden som genom mindervärdighetskomplex drev sina söner hårt inom fotboll och hockey.
När barn är 10 år gamla och får uppmaningen att inte leka för " hårt" när de är hos kompisar, för att de ska spela Match på kvällen har det gått för långt.
När pojken i fråga inte ens är speciellt intresserad är det grymt.

Bara för att pappan är fotbollstokig.

Mina barn var sportintresserade inom friidrott och cyklade själv till träningar, som de aldrig missade.
Det har dessutom gått bra för dem.

#11

När gick du i förskolan?

Genuspedagogiken är väldigt ung. Den startades i mitten på 90-talet på två skolor i Gävle. Det flesta förskolor har inte en uttalat genuspedagogik av det slaget som började utvecklas i Gävle av Kajsa Wahlström och Ingemar Gens. I den ingår inte att man ska sno bilen av pojkar.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/manligtkvinnligt/artikel_21269.svd

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/manligtkvinnligt/artikel_19752.svd

Tack för din artikel! Jag har i nästan hela mitt liv velat skaka om människor av olika kön för bristande insikt, men till slut tenderar "väggen" att bli för ogenomtränglig.

Är det ingen som fattar att hela artikeln är ironi. Det är tragiskt.

En bra insändare, men jag håller nog inte riktigt med. Jag ser dina poänger och jag håller med om att sportkillarna är på det viset som du beskriver. Jag känner igen mig i dina resonemang, när det gäller utanförskapet, men jag kopplar inte det till manlighet. När jag gick på teknisk linje t.ex. så tyckte de flesta i klassen att man var konstig om man grubblade över saker och ting. När jag sedan bytte till samhäll var det ingen som tyckte att jag var konstig.

Min teori är att det inte handlar om vilka formar människor stöps i, utan helt enkelt vilka vi är. Flera av dina sportkompisar har troligtvis ett inte lika utvecklat sinne för eftertanke och känslor, och lider inte av att inte prata om dem. Därför passar sportens värld dem men inte dig. Livet handlar alltid om att hitta sig själv, och sedan acceptera det och sedan förbättra sig själv. Och att skita i vad andra tyckero m det.

#10 Joakim, 2010-02-20, 10:54
Bra kommentar.

Det är alltid tråkigt när individer kommer i kläm för ett allt för kollektivt tänkande.

Till artikelförfattaren: Det låter jobbigt det du varit med om men nu gäller det bara att lösa problemet, inte gå in i en offerroll utan bygga upp dig själv.

väl mött

Dravel. Alla som ägnat sig åt lagsport mer än en kort period vet att det är 100% svammel att hävda att inte t.e.x. känslor kan diskuteras. Men givetvis sköts inte sånt inför alla i omklädningsrummet eller för den delen på luckan eller vid planeringsmöten på kontoret. Såna saker hanteras för de flesta individer på tu man hand och hittar man ingen lagkamrat eller lumparkompis som det funkar med skall man nog jobba med sig själv istället för att generalisera på newsmill.

#11
""Olikhet och individualitet"."

Det är ju en poäng med genuspedagogiken att komma ifrån snäva könsrollsuppfattningar som påverkar hur vi ser på varandra och på oss själva och som i sin tur kan begränsa våra livsval. Men medvetenheten om detta ökar även tack vare alla diskussioner om det. Detta trots polariseringen i debatterna. Sen är det så att inte alla uppfattningar som vi hyser är könsrelaterade. Många feminister och genusvetare poängterar att det också handlar om klass, social status, sexualitet, ålder, funktionsduglighet, etnicitet och att dessa faktorer samverkar på olika vis. Därför kanske det vore, som du säger, bra med ett ämne om olikhet och indvidualitet för att t ex motverka mobbning. Kanske kunde ämnet passa inom filosofi under rubriken "vem får man vara och vem får göra vad?" Det finns på Södra teatern i Stockholm en väldigt populär filosofikurs för barn som visar att intresset för livsfrågor finns bland barnen.

min #21 var menat till #10

Jag tror att den allmänna skolan/samhället är en sämre plats för pojkar då dom får lära sig att dom är talibaner och ingår i en hemlig sekt som konspirerar emot kvinnor och därför ska dom kön diskrimineras emot.
Alla krav i värden ställs på pojkar och män från deras would be partners men om man ställer ett jävla krav så tittar dom på en som man vore en våldtäcks man och säger "jag ska varna mina kompisar för dig"
det jag sa var att alla borde lära sig laga mat då det var IMO en viktig aspect i livet.

Min första tanke när jag började läsa din artikel var Carl von Linné, som skapade hela världens intresse för arter. Honom hyllar vi.

Det andra som slog mig var att exakt som du berättar vad som pågår i omklädningsrummen, kommer från äldre män. Det är de som vi också hyllar på olika galor, som hjältar.

Nu till min tredje tanke, som handlar om diverse TV-spel. OM jag säger att 90 procent av dessa spel handlar om våld, tror jag inte att jag har fel. Att skjuta, spränga och döda så många som möjligt. Gärna under tidspress. Själv har jag aldrig tyckt att sådana spel är ett dugg roande. Jag vill hellre ha kluriga spel, där jag tvingas vara eftertänksam och leta efter ledtrådar, som ska ge mig vinsten, eller skatten.

Att dessa massakerspel INTE påverkar unga människors hjärnor, är för mig som att säga och ja hönor värper inga ägg.

Men eftersom dessa speltillverkare tjänar miljarder, så handlar även detta, som allt annat, om the fucking money. Därför kommer ingenting förändras. Så är det bara. Såvida inte det plötsligt skulle ramla in miljarder på att producera kärleksspel och spel som enbart gick ut på empati och glädje.

Jag tackar för din artikel.

Jag är själv en heterosexuell man som upplevt det genuskomplex du beskriver och även jag har ett förakt mot sportvärldens machokultur. Jag tycker det är tragiskt att en liten grupp män fått rätt att bli symbol för vad män i allmänhet måste vara. Jag vill gärna arbeta mot denna bild som många ser som "naturlig". Den manliga könsrollen behöver motarbetas som feminismen motarbetat den kvinnliga. "Man" måste få ha rätt att få vara sig själv, inte påtvingas ett fack i vilket man måste bli någon annan.

Ramona Fransson, så typiskt att ge sig på nördarna. Alltid är det den svagaste som skall stå till svars... Tror du att män var annorlunda 1970 än 2010 för att inga datorspel fanns? Du hittar fler gråtande män i datorspel än vad du hittar gråtande män i ett omklädningsrum.

#17 Lars Wetterström,

so what, om den är ironisk ämnet förtjänar att diskuteras.

Varför tar så många fler män livar av sig vid motgång än kvinnor?

#17 Lars Wetterström,

so what, om den är ironisk ämnet förtjänar att diskuteras.

Varför tar så många fler män livar av sig vid motgång än kvinnor?

När jag på skoj på 60-talet tog en föreläsningsserie i psykologi, så började professorn föreläsningsserien med orden:
"Ni som har kommit hit för att få svaret på Era egna problem kan gå nu..."

Taaack ! - Kristoffer Nordgren - för att Du har modet att tänka och skriva på tvärs med MainStreamet.

Vad annat är tävlingsidrott än en MYCKET försåtlig form av POSITIONSKAMP = "civiliserade" >K R I G ?

Hela wår barbariska historia är bokstavligt talat fylld med ovedersägliga BEVIS på att: ”Våld - fysiskt såväl som ej minst mentalt, föder - för att ej säga göder än mera av våld !”

Hur lång tid (= mänskligt lidande) skall ytterligare behöva passera - innan wåra ”kära” MaktHavare har lärt sig den läxan ? - undrar Josef B.

Artikeln påminner mig om sambandet mellan sjöpirater och global uppvärmning. Historiskt sett så har det blivit färre och färre sjöpirater, samtidigt som vår jord blivit varmare. Sambandet är solklart, bara det blir fler sjöpirater så kommer jorden kylas ned på nytt...

Kristoffer drar slutsatsen att sporten fostrar pojkar på ett visst sätt. Nej, det tror jag inte. Däremot så lockar nog sporten en viss sorts pojkar.

Det är väl dags för ungefär 95% av befolkningen att vakna upp och inse att vi är annorlunda. Vi är genetiskt programmerade att agera och reagera på olika sätt, det är inbyggt.

Bra artikel. Jag känner igen fenomenet.

Gillar, känner igen. Blev militär, blev biolog. Är äldre, knappast visare.

Sörjt färdigt, står stark. Ser män, kamrater, fara illa. Sämre i skolan, hämmade, misshandlar. Försöker hjälpa, misslyckas. Barn, försöker hjälpa, får inte misslyckas.

Skriv mer.

Hej Kristoffer
Jag Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver både i mig själv och i min son som är väldigt lik mig på många sätt. Det känns väldigt bra att du sätter ord på detta fenomen. Jag tror dock att det under min uppväxt och i min generation har svängt både hit och dit och att det lånsiktigt sker en förändring till det bättre. Jag är 43 och min grabb är 13 och han har själv uttryckt att han inte riktigt gillar den typ av outtalade förväntingar som finns på en pojke. Det känns bra. Han har också ett bra känsloliv. Framtiden är ljus!

Allt beror på tränare och andra ledare, om det blir bra eller dåligt.

Mycket tveksam PK-artikel. Jag har mer eller mindre växt upp i idrottsrörelsen och har inte alls dessa erfarenheter. De vuxna kompisar jag har som fortfarande lider av svårt machokomplex är de killar om aldirg utövade idrott. De springer runt i kamoflagebyxor, lyssnar på aggresiv musik, super till de stupar och vägrar resolut att äta grönsaker.

Tycker dock i stort sett alla män går att prata känslor med så länge de inte är i grupp. Det kanske är artikelförfattaren som inte vet hur man gör?

är människan ett oskrivet blad som vänstern tror ? eller bär vi med oss ett arv som präglar oss ? kombination visst men man kan inte göra en ferrari av en skoda .... en gallilei av gudrun schyman ... hur mycket yoga eller rosenmassage man än tar .... det är risktagandet som är hela skillnaden ... varför är det inga tjejer som startar Apple i ett garage i California ? det är tomt .... " bröderna wright lärde oss att flyga .. systrarna wrong vågade inte ta språnget ....

Kan vara den bästa artikeln jag har läst. Fantastiskt bra skrivet!

Jag tycker att generaliseringen i artikeln är så grov att den blir till gränsen på fånig. Jag har haft en lång hockeyarriär. Mitt första lag präglades av rätt grov grabbkultur. Sen när jag i 12-årsåldern gick till en "elitklubb" för att satsa så fanns inte alls någon macchokultur alls. Det flesta var till och med rätt töntiga "överklasskillar" som spelade dataspael och rollspel. Senare som 16 åring bytte jag klubb igen och där hade vi två som var öppet homosexulla helt utan att det var några problem. Denna klubb hade spelare från alla samhälsklasser, men det var mer antimacho än macho. Sen som senior så hamnade jag återigen i ett "macholag". Det jag vill säga är att olika lag har helt skilda kulturer som till stor del är beroende av dess ledare. Artikelförfattaren verkar tro att hans värld är representativ för allt annat. Oerhört inskränkt och fånig inställning.....

Lars Wetterström: Du kan gå in på killens blogg först innan du gör bedömningen att det är ironiskt skrivet. Jag gjorde det och det enda tragiska jag kan se är när personer som du så lätt sätter sig till doms över andra.

Gillar din beskrivning av din barndom och den skräck barn känner för att vara annorlunda. Hela grundskolan är egentligen en enda stor kamp för att vara med i gemenskapen, vilket är lättast genom att trycka ner andra. Jag blev utnyttjad sexuallt av en äldre kille när jag var liten. Det blev inget problem förrens jag insåg vad "bög" var och vad andra tyckte om det. Jag överlevde och lyckes dölja det hela för omvärlden. Jag blev inte homosexuell. Däremot så hatade jag mig själv under hela tonåren efter som jag hade gjort det som alla jämnåriga hatade, haft sex med samma kön.

Jag är glad att barndomen är över. Det är betydligt hårdare att vara barn än att vara vuxen. Jag hoppas att jag inte glömmer det när jag själv får barn.

Kristoffer, jag tror att du har blivit drabbad av ett genusvirus. Vi män behöver lite mer spänning och tuffare tag än tjejerna, just därför att vi är så genetiskt predisponerade. Tjejer dras till det mer mjuka, men även de kan en del vara i behov av en mera tuff tillvaro. Titta på Anja Pärsson! Allt är fullt naturligt. Sporten i sig kan vara överdriven många gånger men fyller tveklöst ett naturligt behov. Att vi som män har olika aktivitetsbehov är också naturligt. Tänk om vi alla vore lika. Var stod vi då i utvecklingen?

Kristoffer, glöm det här med genus och tanken på att vi fostras till män! Vi är män och födda så, därför har vi de behov som vi har. Det är det destruktiva som vi skall försöka bli av med och inte våra naturliga anlag för utvecklingen av sund manlighet och kvinlighet.

#30 Josef Boberg, 2010-02-20, 13:19

Alltså, alla som kommer med det där resonemanget att alla former av tävlan är omformade krig... Vilken värd lever ni i?

Tävlan är nyttigt, och om folk bara lär sig att vara goda förlorare, glädjas när andra vinner, utan att för den delen inte kunna roa sig åt konkurens, tävlan och kamp, så är det bara sunt att tävla. Tävlan blir osunt först när man tror att man är mindre värd för att man inte är lika duktig som ngn annan på ngt, och då är det ju heller inte tävlan i sig som är osunt, utan den individens självkänsla som behöver arbetas med.

Vi har många instinkter nedärvda i våra gener, hunger, törst, sexualdrift, kamp och strävan efter att bli bättre för att nämna några. Osunt är att försöka rationalisera bort dessa känslorna. Precis som man under lång tid har försökt smutskasta sexualiteten vill vissa nu smutskasta människors (kanske framför allt mäns) instinkt att tävla, kämpa och konkurera. Det kommer aldrig leda till något sunt, utan bara till förstryckta människor som tillslut tar ut sina drifter på dåliga sätt...

MVH

#43 Björn Boström, 2010-02-20, 15:29

Tack. bra skrivet. Än finns det människor som vågar gå emot politisk korrekthet. Jag vet att vi kommer få rätt i längden. För eller senare kommer genusvetarna att få ge upp för hur naturen skapte oss.

Han försöker linda in vad som verkar vara milda psykosociala problem i meningslös rotvälska. Hade han sagt det där hos psykologen på mönstringen så hade han inte blivit uttagen. Tyvärr kommer han nog att utredas inom förbandet och eventuellt få avsluta sin tjänstgöring. Hade han varit kock så kanske det inte hade spelat så stor roll men elitförband är väldigt måna om att ha psykiskt stabila grabbar. Bara hälften av de som börjar på FJS blir kvar.

Trist att Kristoffer har haft så dåliga upplevelser i idrottsrörelsen, men det är både fel och missriktat att bunta ihop alla lag på detta sätt. Även om jag aldrig känt mig riktigt hemma i machokulturen, så har jag under 30 års idrottande aldrig varit med om att det gått över styr. Det finns förstås fungerande och icke-fungerande grupper i idrotten precis som överallt annars i samhället.
Sen är det väldigt fördomsfullt att säga att dessa män inte kan prata om känslor, bara för att de inte gör det i omklädningsrummet. Det är ett konstigt forum, precis som tex gruppmötet på jobbet. Precis som du blev dömd för din blomma, så dömer du de andra männen för deras beteende.

Bra grejer!

Tycker att det är trist, att så många tycker att det är trist att han generaliserar om idrottsrörelsen. Så som jag uppfattar det är det mer en kritik av den machokultur som råder i samhället över lag. De som inte passar in i lådan "grabbig grabb" blir lätt utstött och trakasserad. Detta är ett faktum runt om i Sverige, dock inte i alla idrottsklubbar. Det är självklart värt att diskutera huruvida genusskapande i idrottsmiljöer kan leda till sådan mentalitet. Tycker jag!

Ja vilket jäkla helvete det är att vara man... uppfostrad till att bli bödel, jägare och soldat medan kvinnorna naturligtvis är fostrade till att i evighet vårda, känna efter och vara så illa utsatta omhändertagande offer för denna manlighet.

Nä, ursäkta mig... alltså vad är det här för dösnack... jag har en son i din ålder Kristoffer... han har gått sin egen väg... vi föräldrar har visat honom på allt som finns att använda i livet... och han har valt själv.

Du kommer själv att få stor nytta i livet av allt som du har erfarenhet av både blommorna och jägarskolan. Vad glad för att du redan är så mångfacetterad.

För helsike jag gillade själv sport som liten och tyckte dom andra var så trista som inte gillade att springa orientering i skolan. Jag vann alla tre åren på gymnasiet. Det var kul helt enkelt att vara bra på något. Bandy, skridskor och skidor har jag också provat. Gympa var alltid kul. Tennis, badminton och squash har jag spelat. Gillar att utöva en del av det fortfarande.

Alltså det där är inte bundet till kön, utan till person. Jag känner tjejer som utövar kampsporter och som är i din ålder. Åh nej så okvinnligt... det finns inga sådana där snäva ramar för mänskligheten.. det är bara dumheter.. alla sorter behövs... och vi är också alla möjliga märkliga sorter inom var och en av oss. Vare sig vi är födda till kvinnor eller män.

Vi människor är mångfacetterade diamanter, som behöver utveckla alla sidor vi har. Att se det så där snävt som att våra främsta och enda identiteter är män-kvinnor är så urbota dumt. Det är sekttänkande.

Intressant artikel Kristoffer!

Den var, precis som du inledde med, till delar generaliserande. Men jag kan definitivt se delar av dessa mönster i min egen uppväxt och omgivning. Att döma av kommentarerna har du verkligen berört. Fortsätt skriva.

Det är väldigt vanligt att kvinnor och feminina män med stora känslomässiga behov påstår att det är något fel med mer maskulina och eller mindre känslomässigt krävande män. Detta är bara i grund och botten avundsjuka över dessa mäns styrka och kompetens. Feministernas desperata försök att visa att det är något fel med män i allmänhet och kvinnliga ideal är de rätta är en slags apartheid som det helt enkelt är dags att tippa på soptippen. De har ätit upp alldels för många spaltmeter och träd med sitt svammel. Fram för idrott och maskulinitet! Gubbs är bäst!