En kamp på liv och död

Anna Haag, Anna Olsson, Marcus Hellner och vi kommer att få många fler.
Själv blev jag 4:a i Mexico City 1968. Man vinner silver eller guld men förlorar ett brons.
4:orna glömmer vi nästan direkt, men de olympiska medaljörerna minns vi för många år framåt.
Anspänningen är stor ja allting blir kanske för stort och för fokuserat. Då behöver vi en Ferry som kan skratta, sprattla - jag menar dansa, till och med på prispallen. Ena dagen guldmedaljör, några dagar senare blir han nr 42.
Charlotte Kalla med sitt naturliga lugn är guld värd mitt i detta OS-kaos. Men Helena då vad har hänt med henne. 3 veckor före OS isolerade hon sig. Hon kom inte till Idrottsgalan i Globen utan stannade hemma - rädd för att bli smittad av förkylningsvirus. Focuseringen på OS blev tidsmässigt för lång. Hade hon kommit och tagit emot Jerringpriset, dansat och sjungit med oss i Globen, det vill säga slappnat av - då hade vi kanske fått hylla vår nya skidskyttedrottning för den guldmedalj som hon så väl förtjänat. Nu blir det inte så eller har jag fel, får vi uppleva ett mirakel i sista stund. Kanske blir det så ändå, men jag tvivlar. Det började med kramp inför den stora händelsen - vårt största guldhopp med givna OS-medaljer. Nu spänner hon sig i ren frustration. De som hon slog med lätthet för 4 veckor sedan åker nu förbi henne idag, det som vi tror kan förklaras med bättre vallade skidor. Vad har hänt - jo OS blev för tufft, för mäktigt, den stora drömmen som kan komma att bli hennes livs svåraste motgång. Det var hennes första OS - om medaljerna nu uteblir så säger jag kom hem till oss igen, det kommer ett nytt OS om 4 år.Idrotten är inte allt här i världen även om jag gråter med dig om vi får ytterligare en 4:a.

Anja hoppade mot himlen och kraschade våldsamt. Redan nästa dag kom hon igen och blev medaljör. Den kvinnan är gjord av stål, men så var det inte heller hennes första OS. Jag tänker också på bobåkaren som dog - bara 21 år. Han kämpade om guldet, körde för fort och i motsats till Anja nådde han himlaporten i sin kamp om guldet. Modern idrott får inte bli en kamp på liv och död.
Nä, nu skruvar vi ner våra förväntningar och krav, allt måste bli normalt igen. Det får inte bli så att vi kräver guld till varje pris, då är det inte kul längre. Detta sagt av en OS-fyra från OS 1968. Jag minns vad jag längtade hem, något OS-guld blev det inte för min del. Det blev silver istället. Idag sitter jag med underbar fru, barn och barnbarn framför TV:n, men varför är det så svårt att se rödklädda norrmän vara steget före oss? Kämpa på där borta i Vancouver hur det än går är du välkommen hem.
Det var synd att David Ekholm - hennes sambo och också han skidskytt - lämnades kvar här hemma. Han hade behövts som stöd när Helena nu tycks ha förlorat tron på sig själv.

Per Oskar Svensson (13 artiklar)

Anmäl