Direktiven ett steg i rätt riktning

Kunskapen om vanvårdsfrågan är fortfarande låg. Utredningen kring vanvård har aldrig nått ut mer än i sk nyhetstoppar när enskilda berättat eller någon myndighet gjort ett utspel. Märkligt nog har jag vid flera gånger försökt få public servicekanalerna att göra något utöver, men inte heller där verkar det finnas intresse. Det är också det som gör att människor inte vet varför utredningen startade. Som t.ex att dem som utreds är sk preskriberade fall som inte längre kan drivas i domstol, utan omfattas av en form av Ex Gracia (Av nåd). Detta är samma princip som gav de tvångssteriliserade ersättning och som nekades de tvångslobotomerade.

Det torde vara trist att vara politiker och försöka föra diskussioner är debattörerna befinner sig på nivån lekskola eller i möjligen tonårng. Vilgot Nilsson tycker för sin egen del att cannabis är viktigare, vilket må stå honom fritt men nu handlar det inte om att legalisera knark utan om ersättning till en generation människor där Vilgot Nilssons mamma skulle kunna vara en av de utsatta (bara exempel) Det skulle kunna vara Daniel A:s släkting eller nära anhörig. Daniel har däremot inte läst alla artiklar i ämnet på Newsmill varav flera förklarar varför just dessa år.

Signaturen Gulda en av de utsatta säger att utredningen är för sen, Gulda borde veta att utredningen tillsattes under Morgan Johanssons tid (S-minister). Att det tagit tid är jag dock en av de första att instämma i, men nu har vi dock fått gehör för många av våra krav och även Gulda borde kunna dela detta. Men att kräva ersättning är frivilligt och inget som någon måste ta emot. Däremot är det många som kommer att kliva fram för att få ersättning när den delen är utredd.

Sedan delrapporten presenterades den 14 januari har flera icke intervjuade hört av sig, som inte känt till eller kanske orkat ta i frågan tidigare. De vill nu lämna sin historia och bli delaktiga i upprättelsen. Från Samhällets Styvbarns sida är det självklart att upprättelsen/kompensationen skall omfatta alla som kan, på något sätt styrka sin historia  skall ha rätt till att delta i upprättelsen. Varför jag skriver styrka är för att det kommer att krävas någon form kontroll av de människor som tillkommer senare. Jag anser dock att de om inte kunnat eller nte känt till utredningen skall ha fri tillgång till sina journaler och handlingar rörande barndomen. Här skulle Maria Larsson redan nu kunna ge någon form av vägledning via de nya utredningen.

Det finns frågetecken i direktiven kring kompensationen, de skall t.ex inte överstiga traditionsenliga belopp i svensk rättspraxis. Jag tycker att det är att föregripa utredningen genom att begränsa, innan  man t.ex tittat på grannlandet Norge där man betalat upp till 1 miljon till fd barnhems- och fosterbarn. Ett liv kan inte värderas i kronor och ören och en barndom kan inte köpas igen. Men mycket kan kompenseras som t.ex utbildning, pensionsförsäkringar etc genom ekonomisk kompensation.

Det står heller inte i utredningsdirektiven att ev ekonomisk kompensation skall skyddas från kronofogden för in drivning att det inte skall räknas in socialnämndens beräkningar för försörjningsstöd.

Nu är Maria Larsson väldigt öppen och skriver att delar av upprättelseutredningen skall ske i samarbete med organisationer och utstta. Det finns med andra ord fortfarande spelutrymme i den ekonomiska diskussionen. Faran som Maria Larsson utsätter hela projektet för är att traditionellt låga belopp kommer att locka fram en hord av advokater som ser sin möjlighet inte bara att komma åt rättsstödet utan också lura människor att tro att man som obetydlig jurist och vanlig människan kan processa mot staten.

Anne Skåner (78 artiklar)

Anmäl