Problemet med de manliga skådespelarnas Bergman-komplex

Nolltolerans låter fint men är en utopi som leder till ett nytt slags förtryck.

Hur avgöra vem som har rätt när ord står mot ord? Kvinnor ljuger aldrig om övergrepp sägs det. Är det sant? Är det sant även iframtiden?

Kommer det vara sant om kvinnor därigenom kan skrämma män till eftergifter?

Eller är kvinnor av naturen oförmögna till maktmissbruk och alltid goda?

Skall roller tillsättas enbart efter formella dokumenterade meriter?
Hur blir det då med konsten?

Intressant i diskussionen, utan att anklaga någon eller försvara ett beteende, är dock hur olika vi ser på detta. Att ligga med en berömd regissör i tid och otid är berömvärt, men att ligga med en kollega är definitivt skamligt och det speciellt efteråt.
Kan man faktiskt kasta mer sten i glashus...?

Hur länge till får Ingmar Bergman vara en helig ko för alla dessa uppblossande radikalfeminister som blickar ut över omvärlden från sitt eget lilla genusperspektiv?

Räknas han inte?

Tydligen finns skillnad mellan jämställdhet och jämlikhet?!?

Ok, skådespelare är egotrippade exhibitionister men det får man nog inget Nobelpris för att upptäcka...

Jag förstår inte #1 s insändare, otaliga är de vittnesmål att kvinnors misstag bestraffas väldigt mycket hårdare i det offentliga rummet än när en man gör samma misstag. Det finns då ingen grund i den meningen ".... kvinnor är oförmögna till maktmissbruk och alltid goda .... "

Jag har lärt mig att man ska inte ta diskriminering personligt men Sveriges rikes lagar om våldtäkter och psykisk och fysisk misshandel har Sveriges rike i demokratisk ordning fastställt i riksdagen. Det är lagar som varje boende i Sverige är skyldig att känna till.

Ett bra samhälle bygger på respekt för individen.

@ #5 cecece

Dagens lagstiftning har väl inte uppnått nolltolerans. Det förekommer ju tusentals sexualbrott varje år. Jag talar om vad som skulle hända om målet är nolltolerans mot sexuella trakasserier. Där trakasseri definieras som att den drabbade upplever det som en kränkning.
Vad som upplevs som en kränkning är väldigt individuellt och allt annat än lätt att skipa rättvisa kring.

"Kulturen lyder under lagar bortom samhällets egna. " kan jag inte alls hålla med om. Vad som avgör om någon är ett geni eller inte är väl just det, förmågan att våga överskrida gränser, båda hållen, från kultur till samhälle, och tillbaka från samhälle till kultur. Det som utmärker musan är just hur samhällets norm sätter gräns för kvinnans geni, skaparkraft om man så vill, genom att utesluta henne, medan samhällets norm för att sätta gräns för en mans geni är att fysiskt bestraffa honom. Att en man svarar med fysisk kraft och kvinnan med psykiskt återhållen är bara en direkt följd av samhällets norm, vilket kulturen också spelar ut, i alla forum, överallt. Det skulle behövas en ny ordning, ja, men kalla det inte för modernisering, snälla. Åh!

Jag förstår inte hysterin kring Bergman. Jag såg två av hans filmer. Båda var tekniskt undermåliga och deras idéinnehåll ointressant. De handlade snarast om individen i grupp på ett sätt som vi resonerar i det förpubertala stadiet.

Jag förstår att ni journalister på Ekot, DN, SvD tycker att det är roligt och en prestation att ha startat en så livlig debatt men är det inte generande att det är en anka?
Det är inte ett faktiskt sakförhållande som diskuteras utan mer en idédebatt. Den borde därför redovisas som en sådan.
Fakta:
Medlemmar TF: ca 8000
Antal tillfrågade: ca 4000
Antal svar: ca: 1600
Antal JA på frågan: ca:600

män är djur. teatermän är...vilddjur?

att hatet mot det manliga var så stort, jag är förbluffad.

Hur har inte samhället idealiserat storbocken Ingmar Bergsmans hustrubyten,nog, och stort antal barn med olika
kvinnor. Det framstår idag som ett knäfall, men har även blivit acceptabel norm bland mindre framstående män, seriegami. Plastpappor, bonusmammor det har blivit lite äckligt.

Ingmar Bergman torde vara en av världens mest hyllade genusgeneratorer genom tiderna :-)

För det första är undersökningen så undermålig att ni borde skämmas. För det andra så var 1/5 av männen sexuellt trakasserade men det är visst inget bekymmer i svensk media, som man ska man tåla att en kvinna tafsar en på k**en. För det tredje; en kvinna känner sig bara sexuellt trakasserad om mannen inte är tillräckligt attraktiv för henne, är han tillräckligt attraktiv så är trakasserandet helt plötsligt en komplimang! Go figure.

Jag rekommenderar IAIN Johnstones intressanta biografi om Meryl Streep "A life in film" som ger en inblick i ett kvinnligt genis hela skådespelarkarriär. Meryl blev för ganska många år sedan utnämnd till 1 av 100 genier i hela världen.
För mig som läst boken( ej översatt så vitt jag vet") är det intressant att se skillnaden mellan ett kvinnligt geni och de manliga genier som debatten nämner. Det som nu för mig vore intressant är att kunna jämföra Daniel Day Lewis liv och karriär med Meryls .

Det fåniga med scen-konst-världen är att den låtsas vara modern bara för att den spelar modern teater och gör moderna filmer. Men alla vet att där råder rena rama 1800-talet vad gäller jämnlikhet, män ska vara macho , kvinnor superkvinnliga, vackra och underdåniga. Som av en händelse är det sådana som får mest framgång och får berömmelse. Frågan är ifall teatern trots allt bara lever upp till vad som är verklighet.

Ingmar Bergman hade mycket svårt att ta hänsyn till andra människor, Hans verk gick före människorna och genom hans verk utryckte han sin egen smärta, dessa vi fick vi andra ta del av och därmed också hans smärta.

"...Ingmar Bergman hade mycket svårt att ta hänsyn till andra människor, Hans verk gick före människorna och genom hans verk utryckte han sin egen smärta, dessa vi fick vi andra ta del av och därmed också hans smärta. ..."

Äh, lägg ner kulturbranchen så löser vi problemet.

Då får knäppskallar som Bergman och alla hans efterföljare prova på att ha ett riktigt arbete.

"Sexstatistik" får tas med stor nypa salt när feminister är inblandade - det finns större problem som ingeninom media vill se

Denna debatt är minst sagt en storm i ett vattenglas. Hur vanligt är egentligen problemet? Om det är feministerna själva eller deras allierade inom media som uppgifterna baseras på så får väl det hela tas på samma sätt som när ROKS lämnar ut "statistik".

Hur var det egentligen med till exempel med de många våldtäckterna på Finlandsbåtarna. 38 stycken anmälningar på nio miljoner passagerare. Många både falskanmälningar och felanmälningar och knappt en enda dömd!

Är detta ett samhällsproblem att skiva spaltkilomenter om när INGEN i media observerar att män i nära relationer misshandlas i hundratal varje år med livslånga skador som följ och att en fem, sex män dödads varje år av sin sambo/maka. En polisanmälan från den slagne mannen föranleder i bästa fall bara till ointresse från våra rättsvårdande myndigheter.

Det framförs ofta argument av typen "Man måste tro på kvinnors berättelser och alla anmälningar (från kvinnor) har grund". Då måste jag tyvärr lägga in ett allvarligt perspektiv i det tonläget - ett "strukturellt" perspektiv - dvs ingen individ utpekad.

Uttalanden som okritiskt utgår från den här aktuella SR-undersökningen lägger faktiskt sten på bördan att allt som påstås inte alltid är helt sant, eftersom studien inte riktigt klarar av att beskriva sanningen, då man slarvat och övertolkat sifforna.

När ska SR och Teaterförbundet, som ju båda verkar ha svårt att göra skillnad på fakta och fiktion, göra en "Marklundare" ("Det är Mias sanning - jag har bara skrivit") och gå ut med en pudlad nyansering av typen:

"Teaterförbundet: Det är SRs sanning - vi har bara tagit emot resultaten."

"SR: Det är Teaterförbundets sanning - vi har bara följt en telemarketing-modell där de levererat en namnlista"

I dagsläget har ni, riksbekanta och publika organisationer samt en uppsjö medier inkl SVT, ytterligare lagt ved på brasan om ännu fler historier som ännu fler inte riktigt tror på.

Teaterförbundet vet jag inte riktigt var man har men SR är public service och ska faktiskt verka oberoende och rapportera objektivt - om de ska ha någon legitimitet med sin public service särställning. Annars kan SR:s journalister ta jobb på Expressen - eller Teaterförbundet - om de vill lansera doku-fiktion-folkteater istället för att göra ett seriöst journalistarbete.

Vill folk inte ha en seriös public service, eller är "folket" så fiktionaliserat och så politiskt hunsat till redskap att de vill höra "obekväma halvsanningar" istället för sanningar oavsett om de är bekväma eller obekväma?

DET ÄR ENKELT

Jag säljer min själ för skådespeleriet:

Kallar jag Bergman ( eller min regissör ) för geni - får jag spela mer filmer.
Får han utnyttja mig - får jag bättre roller.
Kallar jag honom för demonregissör så kommer jag i tidningen och andra får upp ögonen på mig.
Så varför tveka.
Bergman gränsar ibland till pekoral men räddas av en fin filmare.
En dag kanske han tom. kommer att kritiseras av kulturmagasinen.

Slutsats: för att få bort obehagliga män och företeelser så måste Kvinnan visas respekt.
Och det innebär att kristendomen måste få komma tillbaka.
Men det är väl otänkbart...

Att kvinnor trakasseras är ju helt fel, oavsett om dom arbetar på teatern eller inte.
Dock är problemet mycket mer komplicerat än så.
Som karl så måste man alltid pejla in hur just denna kvinna bör behandlas vid ett möte, en konversation, en träff eller t.o.m i sängen.
Alla kvinnor har flera "ribbor", vilka är olika höga för varje kvinna. Dessa ribbor behöver inte alltid bero på attraktionen men gör oftast det. Detta är en stor anledning till missförstånd mellan könen.
Kvinnor kan ibland låta en träff gå väldigt långt, för att sen helt plötsligt tvärvända, vilket kan göra även den störste Cassanovan frustrerad.
Detta är en lek som många kvinnor gladeligen ägnar sej åt för att känna att dom har makt över män. Denna lek kan ibland straffa sej med att mannen "tar för sej" mer än hon velat och genast blir situationen en "trakasseri".
Sedan har vi den "sexhungrige" mannen som tafsar på alla kvinnor när de som minst anar det. Här blir dock tafsandet en fråga om hur attraktiv den mannen är. Skulle det vara en smutsig och oansenlig, liten medelålders man med en dominerande fru hemma, som tafsar på en ung, snygg flicka på uppgång i karriären, så skulle han troligen riskera en örfil eller polisanmälning samt allmän utfrysning, om det hände på arbetsplatsen.
Skulle däremot en snygg, välbyggd, karrismatisk och finansiellt oberoende man göra samma närmanden så skulle hon högst troligen bara glatt flörta tillbaka och kanske vilja ha mer.
I den andan har många män har svårt att förstå varför kvinnor kan nobba en vanlig, schysst kille med moral, för att i nästa stund villigt gå i säng med ett erkänt rötägg.
Man kan för övrigt också fråga sej varför det är OK att en tjej grabbar tag i min häck i baren utan att hon riskerar en repremand eller en trakasserianmälan?
Så var går då gränsen för sexuella trakasserier? Det är en knepig fråga som egentligen endast kvinnor vet. Dock har varje kvinna sin egen gräns.
Men här är i alla fall 2 tips till alla förvirrade killar.

1. Män tänker logiskt medan kvinnor tänker känslomässigt.
2. Och...en gyllene regel..Kom ihåg att det är alltid kvinnan som väljer mannen!