Gammal möglig skåpmat från Danmark

Hägglund började med att diskutera ett allvarligt problem som i sin förlängning för med sig stora konsekvenser för alla svenska medborgare. I dag är frustrationen stor hos människor som upplever att landets politiska och intellektuella elit intar attityder och uppmanar till handlingar som inte stämmer med "vanliga människors" vardagliga erfarenheter.Ytterst handlar det om hur vi skall lösa viktiga samhällsfrågor på ett sätt som ger största möjliga välfärd och lycka åt största möjliga antalet individer. Skall vi lösa problem med utgångspunkt från ett sakligt perspektiv eller från det för dagen rådande politiskt korrekta synsättet?

Hägglunds analys utgår helt riktigt från ett jämlikhetsperspektiv. Människor skall behandlas lika för att de är människor, inte för att de har en viss trosuppfattning eller en viss etnisk tillhörighet. En självklarhet, både om man resonerar humanistiskt och logiskt. Emellertid har aldrig politik styrts utifrån logik. För att lösa problem måste man acceptera att problemen finns och vilka de är. Det gäller både människor och nationer. I Sverige försöker man alltför ofta lösa problem genom att ordinera Magnecyl mot cancer. Det är det som Nylander och Folkpartiet gör i sin artikel på Newsmill.

Nylander har inte bemödat sig eller haft förmåga att genomföra den typ av analys som Hägglund har som utgångspunkt.

Kaxigt efterlyser Nylander tydliga ställningstaganden, men är själv otydlig i sitt anslag. Artikeln handlar inte så mycket om kultur i stort utan mest om kulturyttringar, framförallt litteratur.

"I en tid när ytlighet, lättillgänglighet och nöjeskommers vinner terräng och breder ut sig är det dags att fundera på hur en ny modern bildningspolitik kan se ut", konstaterar Nylander. Han ger sedan med fem konkreta förslag vad denna politik skulle kunna innehålla.

Det första, och tydligen det viktigaste, är att kopiera gammal möglig skåpmat från bl.a. Danmark. D.v.s. att inrätta en litteraturkanon.  Idén verkar tjusig vid första anblicken, men jag och många andra som har lite insyn i den litterära världen, är övertygade om att kanonen bara blir en tidsbunden chimär. En glänsande såpbubbla skickas upp i luften under stort ståhej.  Som alla bubblor spricker den så småningom och faller ner i droppar som uppslukas i tidens stora flod. Panta rei. Det är också själva urvalet av verk till kanonen som gör uppdraget så omöjligt. Vilka människor det än är som får uppdraget att välja ett bestämt antal böcker till kanonen så kommer personliga och prestigemässiga hänsyn att överflygla uppdragets krav på objektivitet och representativt resultat. De listor som så småningom kompromissas fram blir urvattnade och precis som människorna i juryn... otillräckliga. Kvalitetskillnaderna är stora inom litteraturen, men de är ack så svårfångade. Hur mäter man litteraturens kvalitet över tid?

Det svenska litterära etablissemanget är mycket litet ur internationell synvinkel. Det består av ett antal, inom området, mäktiga kotterier som i märkliga konsensusritualer enas om vilka författare som är godkända och icke godkända. Man gör sina val utifrån personliga preferenser, ofta baserade på vem eller vilka man tycker illa om eller vilken politisk åskådning respektive författare har visat. 

Resultaten presenteras för borgare och bönder som ett slags gudomliga sanningar.

trygve bång (23 artiklar)
http://www.trygvebang.se

Anmäl