Den värsta miljökatastrofen?

Vad är den värsta miljökatastrofen hittills i mänsklighetens historia? Bruket av DDT? Skövlingen av regnskogarna? Love Canal? Three Mile Island? Tjernobyl?

Jag vågar gissa att den allra värsta miljökatastrofen hittills i världen är den nu pågående arsenikförgiftningen av tiotals miljoner människor i Bangladesh och Västbengalen (en region i östra Indien).

Arsenikförgiftningen har sina rötter i västländernas u-hjälpsprogram. På 1950-talet konstaterade u-hjälpsorganen att de fattiga människorna i Bangladesh och Indien, led allvarligt p.g.a. att deras dricksvatten var dåligt. På den tiden drack de fattiga vatten från floder och sjöar. Detta vatten innehöll naturligtvis ofta bakterier och parasiter, som gjorde de fattiga sjuka.

För att lösa detta problem fick u-hjälpsorganen idén att de skulle borra brunnar för att hämta av bakterier och parasiter osmittat vatten från berggrunden. Sagt och gjort. Under i synnerhet 1960-talet och 1970-talet, borrades tusentals brunnar i Bangladesh och Indien, för att hämta upp dricksvatten från berggrunden. I början såg det ut att ha varit ett genidrag. De fattigas hälsa såg ut att förbättras dramatiskt.

Men på 1990-talet började en enorm hälsokatastrof att uppenbara sig. Det visade sig att miljontals fattiga bengaler och indier blev sjuka. De fick sår på huden, de fick dåliga fingernaglar, och de fick allsköns krämpor. Det visade sig att de led av arsenikförgiftning. Det uppenbarades att det där "fina" dricksvattnet som u-hjälpsorganen hade ordnat åt dem, innehåll stora mängder av det giftiga ämnet arsenik. Tydligen var det så att bergrunden hundratals meter under ytan i Bangladesh och Östbengalen innehöll stora mängder av det ämnet. Och ämnet hamnade i vattnet som brunnarna hämtade upp från berggrunden.

Nu är det så att tiotals miljoner bengaler och indier håller på att långsamt dö. Undertecknad har själv sett bilder på bengaler och indier som lider av arsenikförgiftning. Det är ingen vacker syn. När människor dricker arsenikhaltigt vatten dag efter dag, år efter år, är det oundvikligt att arseniken ackumulerar i deras kroppar, med följd av att de är dömda till att så småningom dö en plågsam död, långt före den naturliga åldern för att dö. Det går inte att undvika att bli sjuk, när man får i sig arsenik varje dag med vattnet som man dricker. Arsenik är nämligen i alla tider ett gift. Det är därför oerhört viktigt, ur humanitär synpunkt, att göra något åt problemet med arsenikförgiftat dricksvatten i Bangladesh och Östbengalen.

Men vad kan göras? Det är inte praktiskt möjligt att sluta använda dricksvattnet från berggrunden. Det finns nämligen inget annat vatten att tillgå. Det går inte att hämta dricksvatten från sjöarna eller floderna i Sydasien. Det ytvattnet innehåller nämligen massor av hälsovådliga bakterier och parasiter.

Så vattnet från berggrunden måste renas från arseniken, innan människor dricker den. Problemet är att arsenik är ett av de allra svåraste ämnen att avlägsna från vatten. I synnerhet femvärdig arsenik är nästan omöjlig att få bort. FN har testat ett otals olika teknologier för att rena dricksvattnet i Bangladesh och Västbengalen från arseniken. Men samtliga metoder har varit antingen för dyra eller så har de inte fungerat tillfredsställande.

De fattiga i Sydasien behöver en teknik för att rena vatten som är enkel, robust, effektiv och billig. En möjlig sådan vattenreningsteknik är membrandestillation. Denna teknik har testats ingående, och testerna har visat att tekniken avlägsnar samtliga *fasta* föroreningar så effektivt, att de kvarvarande föroreningarna i vattnet, är så små att de inte kan detekteras med dagens mätinstrument. Det finns ingen fast förorening som inte avlägsnas med membrandestillation. Orsaken till detta har att göra med den vetenskapliga principen bakom membrandestillation.

Denna teknik är en metod för att rena vatten genom att låta vattnet avdunsta, och sedan kondensera den rena vattenångan som bildas på en kall yta. Inga som helst fasta föroreningar kan följa med vattenmolekylerna in i vattenångan. Så om bara den kalla ytan är absolut ren, kommer vattnet som kondenserar ur vattenångan på den ytan, att vara helt fri från fasta föroreningar. De enda föroreningarna som membrandestillation inte tar bort är de flyktiga dito - som koldioxid, radon och klor. Men arsenik är ju en fast förorening, så den avlägsnas när vattnet renas med membrandestillation.

Varför är membrandestillation så särdeles effektiv på att avlägsna fasta föroreningar? Därför att när vatten avdunstar, kan inga av de fasta föroreningarnas molekyler lämna vattnet och hamna i vattenångan. De fasta ämnenas molekyler - som natrium, arsenik, koppar, järn o.s.v. - och större partiklar - som bakterier, viruspartiklar och parasiter - är för "tunga" för att lämna vattnet och hamna i vattenångan. Det är ju därför som regnvatten saknar salt. Regnvatten härrör ytterst från havsvatten som har avdunstat och hamnat i atmosfären. Men havssaltet är för "tung" för att följa med vattenmolekylerna upp i atmosfären, när havsvattnet avdunstar.

Hemligheten med membrandestillationsmetoden är att den bygger på en metod för att ge vattnet som skall avdunsta en enorm yta i förhållande till sin totala volym. Det är ju en grundläggande fysikalisk princip att ju större yta en given mängd vatten har i förhållande till sin totala volym, vid en viss temperatur och ett visst tryck, desto mera av vattnet kommer att avdunsta under en given tidsperiod. Man skulle i princip kunna framställa absolut rent vatten genom att bara hälla det i ett badkar, låta det avdunsta och kondensera den rena vattenångan som bildades på en kall yta. Men det skulle ta på tok för lång tid för tillräckligt mycket vatten att hinna avdunsta. Förutom om man kunde komma på ett sätt att öka vattnets yta i förhållande till sin totala volym i enormt hög grad. Och det är just det som görs med membrandestillation.

En membrandestillationsmodul består av ett antal stora, platta och tunna påsar gjorda av plast med porer. Plasten är vattenavstötande. Så när man pumpar in varmt vatten i påsarna ovanifrån, formas vattnet till en tunn fallande film inuti påsen. Vattnet rinner nedåt genom påsen, p.g.a. gravitationen. Medan vattnet rinner ner, avdunstar en stor del av vattnet, eftersom den ju nu har en enorm yta i förhållande till sin totala volym. Vattenångan som bildas, hamnar först i en tunn luftspalt mellan vattenfilmen och plastpåsens väggar, sedan tar vattenmolekylerna sig ut ur påsen genom porerna, och kondenserar på en platt plastpåse intill, som saknar porer, och som är fylld med *kallt* vatten. Vattenångan kondenserar på utsidan av denna kalla påse, och rinner ner till botten av modulen, där det nu absolut rena vattnet samlas upp.

En bra idé vore att bygga dieseldrivna elkraftverk i byarna ute på landsbygden i Sydasien. Dessa små kraftverk skulle kunna förse byarna med välbehövlig elektricitet, de kunde eldas med biogas från djurexkrementer, matavfall, jordbruks biprodukter och människofekalier och spillvärmen från dieselmotorerna kunde värma upp vattnet som behövde renas från arsenik, så att vattnet skulle kunna renas genom att köras genom membrandestillationsmoduler. Spillvärmen skulle vara "gratis" s.a.s., eftersom man skulle få den på köpet när man genererade den välbehövliga elektriciteten.

Det är 2 onoterade svenska innovationsföretag, Xzero och HVR Water Purification, som har gjort huvudarbetet med att utveckla membrandestillationstekniken. De har försökt att få till stånd projekt för att rena dricksvattnet från arsenik i Bangladesh och Västbengalen. Men försöken har stupat på att ingen finansiär har kunnat hittas. FN har inte varit villig att ställa upp, då den är rädd för att ge sig in i projekt som bygger på ny teknik. Och privatföretag har hittills inte sett några vinstmöjligheter i denna verksamhet.

Kanske någon av Newsmills läsare kan hjälpa till att lösa detta problem, världens kanske allra största miljökatastrof? Information om mebrandestillationstekniken finns på Xzeros och HVR Water Purifications hemsidor - www.xzero.se och www.hvr.se .

Henrik Unné (226 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/18385

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Arsenikförgiftat brunnsvatten ska naturligtvis inte drickas.

Men drar membrandestillation så mycket mindre energi än av som går åt för att rena vatten från sjöar och floder genom uppvärmning? Man behöver ju bara pastörisera bort bakterierna från detta vatten?

Stora ytor är också något som krävs vid en annan billig metod att samla in dricksvatten. Då tänker jag på att med stora ”presenningar”, låt säga 30x30 meter, samla in regnvatten. Man har då något trattliknande i mitten som leder ner regnvattnet i stora behållare.

Nu har jag inte koll på hur nederbörden är fördelad under året i Västbengalen. Men eftersom stora ytor krävs för avdunstning vid membrandestillation, så kanske man skulle kunna kombinera, så att ovansidan används till vatteninsamlare under regnperioder?

Permalänk | Anmäl #1 Lund, 2010-02-17, 16:32

Till Lund #1: En membrandestillations vattenrenare är mycket kompakt. De stora ytorna ligger i en serie tunna påsar som ligger i en serie, tillsammans med kylpåsar. En membrandestillations modul är utformad lite grand (slarvigt uttryckt) som ett dragspel. Vattnet fomas till en tunn film som rinner nedåt genom påsarna.

Membrandestillation lär förbruka väsentligt mindre energi än som går åt för att koka vattnet, och därmed döda bakterier, viruspartiklar och parasiter. Det är nämligen så att när man steriliserar vattnet, måste man koka det, medan man "bara" behöver värma upp vattnet till ca. 90 grader celcius för att rena det med membrandestillation. Och då går det åt mycket mindre energi. Dessutom kan man värma upp vattnet med billig spillvärme, t.ex. från dieselgeneratorer, och den spillvärmen har man tillgänglig i alla fall, närhelst en by skaffar sig elektricitet med en dieselgenerator. Dessutom kan det tänkas att effektiva utrustningar för att värma upp vatten medelst solenergi kan utvecklas i framtiden. Och solens värme har man ju "gratis".

Permalänk | Anmäl #2 Henrik Unné, 2010-02-18, 15:32