Vi behöver ett nytt perspektiv på kunskap och bildning!

Vi befinner oss i ett läge som kan jämföras med de betingelser som rådde när folkbildningen, demokratin och det moderna svenska samhället växte fram. Precis som då handlar det om att kunna tänka om och tänka nytt, skifta perspektiv och upptäcka nya möjligheter. Globaliseringen, förändrade sociala mönster, nya digitala medier och kommunikationsformer samt en explosiv tillväxt av information skapar helt andra förutsättningar för livet och tillvaron som innebär ett genomgripande paradigmskifte.

I likhet med resten av världens länder, utvecklas vårt land till ett komplext och dynamiskt samhälle, utsatt för ständig konkurrens och påverkan utifrån. Det innebär krävande utmaningar och spännande möjligheter, såväl för samhället i stort som för enskilda medborgare. Vardagens villkor håller enkelt på att förändras i grunden. Denna viktiga insikt måste vi förstå och ta till oss för att kunna hantera tillvaron på kloka och förnuftiga sätt.

Det talas ofta om att vi behöver bättre kunskaper för att hävda oss i den globala konkurrensen, men det är minst lika viktigt att betona betydelsen av existentiella värden och att kunna känna mening och sammanhang i livet.

I slutet av förra året presenterade Australian Council for Educational Research rapporten Touching the Future: Building Skills for Life and Work, som visar att arbetsmarknaden inte går att förutsäga på samma sätt som tidigare eftersom förändringarna går snabbt och i oförutsedda riktningar. Därför blir det nödvändigt att utbildningsystemet hjälper de studerande att utveckla de baskunskaper som de behöver, att förstå hur dagens samhälle ser ut och fungerar och att göra det möjligt för dem att skapa sin identitet och hitta sin roll. Annars kan de varken handskas med arbetsmarknadens skiftande villkor och krav eller med tillvaron i stort.

Den australiska rapporten pekar bland annat på att alla ska få en chans att förstå det nödvändiga i att själva ta ansvar för sin personliga utveckling och sitt lärande genom hela livet. Det kräver i sin tur att undervisningen bevarar nyfikenheten och lusten att lära och både blir teoretisk, verklighetsanknuten och situationsbaserad.

En samtida skola klarar detta genom att förena formellt och informellt lärande med hjälp av dagens medier och uttryckssätt. Med andra ord behövs både kunskap och bildning för att klara av ett föränderligt samhälle, men det är nödvändigt att anpassa form och innehåll i det pedagogiska uppdraget till de förutsättningar och villkor som gäller idag.

I ett samhälle där nästan all information går att nå och ett oändligt antal röster kan göra sig hörda, är det nödvändigt att kunna hitta den information man behöver, värdera, sammanställa, analysera och dra slutsatser. Dessutom gäller det att veta hur man ska gå tillväga för att kommunicera och finna fram till dem som man vill nå. Det blir nödvändigt att vi lär oss lära tillsammans, kan dela med oss av våra kunskaper och att vi samarbeta för att lösa de utmaningar och problem som vi står inför. Det gäller såväl i arbetslivet som på fritiden och i det politiska arbetet.

Sociala nätverk och kollektiv intelligens blir allt viktigare för att skapa och sprida information, och det handlar i allt högre grad om samproduktion baserad på en ständigt pågående dialog. Det är inte längre informationen i sig som är viktigast, utan hur den kan kopplas samman med annan information som hjälper oss att förstå verkligheten bättre.

Vår tids digitala medieverklighet handlar alltmer om denna oavbrutet pågående diskussion, ett strömmande realtidsflöde som alla kan delta i. Personer med skiftande bakgrund, kunskaper, erfarenheter och perspektiv börjar synas i det offentliga samtalet och deltar i samhällets kunskapsbildning. Det är i regel här och inte i de traditionella medierna som man hittar den verkligt kvalificerade debatten, experterna med djupa ämneskunskaper och ett kreativt kulturellt nyskapande.

Den amerikanske medieforskaren Henry Jenkins, professor vid University of Southern California, beskriver konvergenskulturen, skapandet av ett medielandskap där internet spelar en avgörande roll för att knyta samman traditionella och nya medier. Medieanvändningen sker i allt högre grad i ett socialt sammanhang och gränsen mellan producent och konsument är på väg att suddas ut.

Vårt sätt att använda och förhålla oss till medier är alltså på väg att förändras och det påverkar efterhand allt fler aspekter av samhället.

Jenkins har tittat närmare på hur fans av bland andra Harry Potter, Matrix och Survivor drar nytta av nätets möjligheter för att uttrycka sig, kommunicera och för att fördjupa sig i sina intressen. De drar nytta av varandras kunskaper för att få tag i information, lösa problem och för att lära sig mer. Eftersom det hela sker i ett socialt sammanhang, där de som deltar ofta kommer från olika delar av världen och har olika bakgrund, blir det avgörande att kunna hantera relationer, att uppmuntra varandra och att kunna lösa konflikter.

När det här verkligen fungerar, uppstår en slags kollektiv intelligens som frigör enormt kreativa krafter.

Enligt Henry Jenkins befinner sig passionerade användare av populärkultur ofta i framkanten av den förändringsprocess som är på gång. Genom att undersöka deras medieanvändning är det alltså möjligt att urskilja kunskaper och färdigheter som inom en snar framtid blir nödvändiga för att kunna ta aktiv del i samhällslivet. Nu börjar vi se att det handlar om en deltagandekultur och att det krävs en rad kunskaper och färdigheter för att hantera den. Det gäller både att förhålla sig kritisk den information som man hittar, att själv kunna producera media och att uppföra sig väl när man umgås och samarbetar med andra människor på nätet.

En klassisk bildning och en god läs- och skrivförmåga är naturligtvis fortfarande viktig, men det gäller att inte fastna där. Den digitala utvecklingen kommer att fortsätta innebära omfattande förändringar under de kommande åren. Därför är det avgörande att knyta an till ett bildningsperspektiv som sätter förståelsen av samhället, tillvaron och deras gällande premisser i främsta rummet.

Enligt det här perspektivet innebär bildning att kunna använda de digitala medie- och kommunikationsformerna för att utveckla sitt eget och andras lärande - och tillsammans med andra möta dagens utmaningar för att genom reflektion och klokskap forma vår gemensamma framtid.

Stefan Pålsson (1 artiklar)

Anmäl