Hungern som står i vägen

DN skär bort mer än 60 tjänster och UNT har i veckan varslat om rationaliseringar på redaktionerna. I Stampengruppen genomförs just nu de varsel man lade under 2009: Köpen av svenska landsortstidningar måste betalas och det finns synergieffekter. Annat handlar om försäljning av de fasta tillgångar tidningarna använt som sparande och buffert, mest fastigheter förstås.

Samtidigt påstår olika tidningschefer, bland annat Gunilla Herlitz på DN, att journalistiken inte kommer att försämras, vilket är uppseendeväckande och obegripligt. På lördagen upplåter så DN sin debattsida åt en annan av mediernas främsta makthavare: Thomas Brunegård, chef för Stampen, ett medieföretag något mindre än Bonniers men med lika stora ambitioner och likartat goda förutsättningar att påverka politiken i landet.

Hans artikel ( htttp://www.dn.se/opinion/debatt/journalistik-med-kvalitet-mojlig-ocksa-i-framtiden-1.1044568) rör sig på en abstrakt, generaliserande och något diffus nivå och det är därför inte konstigt att det bland kommentarerna som följer på dn.se finns folk som undrar vad han skriver om. Egentligen. Jag har visserligen inte blivit ombedd av Stampen att hjälpa till med analysen men som jag tolkar det skriver Thomas Brunegård följande:

1. "Gammelmedia" är en föraktfull och felaktig benämning på affärsföretag som bevisligen är med i matchen om reklampengarna.
2. Reklamskatten för tidningar bör bort (men Presstödet på halvmiljarden behållas - vilket ej är utskrivet, men kan uttolkas genom att det inte nämns).
3. Upphovsrätten bör flyttas från anställda helt till organisationerna (TB skriver "ämnnu tydligare upphovsrätt", punkten är en uttolkning mot bakgrund av tidningsarbetsgivarnas krav och agerande i just denna fråga).
4. Nuvarande arbetsrättslagstiftning bör lösas upp/reformeras för att ge medieorganisationerna större rörelsefrihet.
5. Ytterligare koncentration av ägandet är nödvändigt.

Dessa krav på statsmakt och yrkesutövare, för att med olika anpassningar gynna medieorganisationernas ägare, motiveras med att åtgärderna ligger i medieanvändarnas intresse. Åtgärderna sägs kunna förbättra journalistiken.

Borträknat punkt 1 finns det grundad anledning att ifrågasätta argumentationen. Ägarkoncentrationen, kommersialiseringen, rationaliseringarna, utnyttjandet av frilansar, de skickliga rörelserna runt LAS med olika slags osäkra anställningar, etc har pågått i flera decennier. Vi kan utvärdera alla de åtgärder Thomas Brunegård kräver mer av. Resultatet har enligt flertalet bedömare blivit en allt svagare och allt mer osjälvständig journalistik. Något som säkert har viss betydelse för upplagerasen. Tidningarna har minskat sin granskning av såväl omvärld som makthavare och egna källor.

Också det Thomas Brunegård på goda grunder talar sig varm för – mediernas närvaro i närsamhället där de "vill göra skillnad" – är något som bevisligen minskat under de senaste 20 åren. Och närvaron fortsätter minska. Ur demokratiskt perspektiv – och riksdagens krav på mångfald i debatten – är detta beklagligt och inte förenligt med att prenumeranterna via skattsedeln också betalar 500 miljoner per år i direkt stöd till branschen.

Den som så önskar kan påminna sig debatten om reklam-TV-kanaler en gång i tiden. Förespråkarna (mediehusen till exempel) sa att det inte gick att stoppa denna utveckling samt att det skulle medverka till en kvalitativ höjning av TV-produktionerna. I sitt första påstående fick de rätt, i sitt andra fel.

Min tolkning är att Tomas Brunegårds artikel trots otydliga konturer är en tydlig exponent för de stora mediehusens vittomfattande anspråk.

Det tycks som om de inte blir mätta av att äta mera utan bara ännu hungrigare. De önskar fler företag att svälja och större skattesubventioner att stoppa i plånboken. Medan utgifterna – löner och upphovsrättsersättningar – bör justeras nedåt. Kanske borde Thomas Brunegård och hans likar fundera en stund på om det inte kan vara så att det pradoxalt nog är den egna aptiten som orsakat och fortsätter leda till minskade upplagor och tappade annonsintäkter.

Martin Hedén (16 artiklar)
http://www.abacke.se/abacke.se/AKTUELLT/AKTUELLT.html

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/18173

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Kommentarerna till den DN artikeln var ett enda stort förvånat gapskratt åt att skriva svensk journalistik och kvalitet i samma artikel.

Permalänk | Anmäl #1 Martin A, 2011-02-01, 22:59

Bonnier och Stampen (gissa vad för slags familjer som äger dessa företag, de har sin lojalitet någon annanstans än till den svenska nationen) vill äga hela mediasamhället, de är inte nöjda innan de har monopolställning. Större ägarkoncentration i mediavärlden vore det värsta som kunde hända. Att inte vänstern har tagit upp vilket skämt svensk media är, med den här ägarkoncentrationen som råder, det är ju oerhört.

Permalänk | Anmäl #7 Harald Ek, 2011-02-02, 16:35

Bara en fråga, nu när vi fått veta att en majoritet av alla på stasilistorna är svenska "journalister". Martin Hedén, är du en stasiagent?
En annan fråga, har du drivit det självklara kravet att staten skall sluta mörka och avslöja vilka stasiagenterna var? Om du inte gjort det, varför inte? Jag har ju mina egna tankar förstås. Jo, också, Martin Hedén, är du en stasiagent?

Permalänk | Anmäl #8 Martin A, 2011-02-04, 23:36