En sovjetisk kanon från Folkpartiet?

Vem som helst får tydligen skriva här i Newsmill. Så är också kvaliteten väldigt blandad.
Den här artikeln tycker jag är uselt framtänkt/framskriven.
Vad har diktaturen Sovjet med vår svenska skol- och kulturpolitik att göra?
Idag är fler funktionella analfabeter i Sverige än för 40-50 år sedan. På den tiden hade de flesta bara sjuårig folkskola. Många tyckte om att läsa och bilda sig i ABF eller andra bildningsförbund. Biblioteken stod högt i kurs. Våra tongivande politiker var kulturellt och litterärt intresserade. Sträng, den fd lantbrevbäraren och sedermera Sveriges finansminister hade ett mycket rikt språk och läste mycket. Han umgick med författare som Ivar Lo Johansson. Idag är bilden än annan. Reinfeldt och hans fru lyssnar på pop. Det gör Sahlin också. Lä ser de böcker över huvud taget? Tveksamt.
Våra barn måste få lite kulturellt inflöde redan i skolorna för att vi inte ska bli helt kulturellt utarmade. Och därmed tappa grunden för vår demokrati och identitet.

Det talas om skarprättare - är folkpartister bödlar bara för att de vill upprätta en boklista??
Skönt att artikelförfattaren tar avstånd från socialistiska manér men det var väl inte t.ex. sossarnas tvångssterilisering av människor under alla år vi talade om. Det går inte att jämföra sånt med en litteraturlista.

Läste just en artikel i axess-bloggen som heter 'Det avsiktliga missförståndets strategi'. Känns relevant även här.

Benny Holmberg skriver..."För varje text som kanoniserats finns ett otal utestängda, tystade och bortglömda texter". Det är nog sannare att säga att "alla" böcker i princip är utestängda och bortglömda från en stor del av befolkningen i och med att dessa söker kunskap o bildning genom andra medier. En kanon skulle faktiskt kunna öka läsandet hos denna grupp i o m att det blir ett tydligt exempel på vad som är "bra" litteratur.

Indras dotter tycker säkert synd om oss nu.Mycket folkhemsnostalgi här. Tänka sig, jag är också intresserad av en "...fri och dynamisk litteraturscen där många skilda strömningar får komma till tals", som det står i presentationsrutan. Men jag ser ingen motsättnng mellan "litterär kanon" och den där dynamiken.Naturligtvis skall en lärare inte säga till en elev att ett specifikt itterärt verk är "bra". Snarare "banbrytande" eller "först i sitt slag" eller så. Det är inte mer diktaturstil än något annat man får lära sig i skolan. 2+2=4 och Strindberg + Drömspel=banbrytande.

Problemet i Nylanders artikel är att han blandar det nödvändiga bildningsbehovet med en litterär kanon. En nation som konserverar litteraturen blir rigid.
Våra bokliga nationalklenoder är utvecklade och prövade i ett öppet samhälle med utblick. Vi har inte fått den fina litteraturskatt vi har genom att konservera, reservera och auktorisera litteratur av specifikt slag..

All försök till "auktorisation" i konst och kultur är skadligt! Individen ska själv avgöra vad som ger katharsis! Tillgängligheten till kultur och konst däremot bör samhället underlätta!

Och förövrigt rösta på Piratpartiet!

Det skulle måhända behövas ett större fokus på klassisk litteratur idag. Men det blir absurt när detta önskemål framförs av vår politikerklass, den kulturellt sett mest obildade gruppen i Sverige idag. Man kan förvisso en del om förvaltning, ekonomi, organisationskultur, mat och dryck etc. Men när det kommer till läsning blir det mestadels DN och Liza Marklund. Den dag riksdagsmännen visar ett genuint kulturintresse, då kanske någon kommer att lyssna på deras förslag till klassikerkanon.

#6 Benny Holmberg, ” Problemet i Nylanders artikel är att han blandar det nödvändiga bildningsbehovet med en litterär kanon. En nation som konserverar litteraturen blir rigid."

Jag tycker att du beskriver mycket av vad som är fallet idag. För tillfället är det mest spänningslitteratur och skräp som just ”konserveras”. Den utvidgade medietillgången gör att det inte är någon risk att någon går miste om det som enbart är rent underhållande och avkopplande inom litteraturen. Kommersialismen gör att det som är ytligt och lättillgängligt (och är av relativt hög kvalitet inom genren) alltid kommer att exponeras i överflöd.

På det här viset så dränks nästan kvalitativa alster som har ett mer uppbyggligt och genuint konstnärligt värde. Man gör medborgarna en stor otjänst genom att förbigå att peka på vad som skulle kunna läsas istället, eller åtminstone kompletteras med.

Tyvärr har en bredare kulturell allmänbildning blivit någon som man nästan ser ned på här i landet. Om fördumningen fortsätter, från administration ner till gräsrot, så är situationen allvarsam. Förutom den mentala stympningen hos individen så sjunker Sverige i anseende hos omvärlden.

Så därför anser jag att det är positivt att läsa Christer Nylander om att det åtminstone finns en vilja till förändring. Risken är dock stor att genomförandet dränks i politiska stridigheter om VAD som ska ingå i listan. För det är sant, som många har påpekat, att litteratur och övrig konst har används (eller censurerats) inom politisk propaganda. Allt av värde, från borgliga författare till arbetarförfattare, bör naturligtvis ingå. Låt personer med kompromissvilja och positivt sinnelag från olika politiska inriktningar besluta om urvalet, så kan det här säkert bli bra.

#5 Karl Darwinismus , ” Naturligtvis skall en lärare inte säga till en elev att ett specifikt itterärt verk är "bra". Snarare "banbrytande" eller "först i sitt slag" eller så.”

Precis. Det handlar inte om något ”du skall läsa detta!” utan mer en slags vägvisning där det skulle kunna låta ungefär som: ”kanske skulle det vara intressant för dig att läsa den här boken som omväxling”.

Risken är idag överhängande att många av dem som i själva verket skulle ha gillat kvalitetslitteraturen, aldrig kommer att komma i kontakt med den. Ju mer inslag av fördumning desto mer dränks de uppbyggliga inslagen, som skull ha kunnat återställa till ett bättre kulturklimat.

tysk 30-tal sa någon.....
Vem kommer att avgöra vad som är "bra".
Kanske jag. "Jag är staten" sa korsikanen då vid makten.

Lund:
Instämmer i mycket av ditt. Men den här kategóriska "skarprättarreotriken" som Nylander uttalar med "rärfst och rättarting och fingrarna på täcket" ger bara dålig eftersmak-. En kultur lever, likaså en Kanon. Det är ingen samling böcker för allom tid given. Inte någon ämne för politiska beslut. Bildning javisst! Jag instämmer. Men inte öronmärkt litteratur!