Hållbar utveckling handlar om mer än klimatfrågor

I Socialstyrelsens utlåtande över 1928 års betänkande angående arbetslöshetsförsäkring m.m. tog Socialstyrelsen redan i inledningen upp folkförsörjningsfrågorna - alltså tak över huvudet och mat för dagen - på ett övergripande plan. Under den redan inledda industrialiseringen hade skiftet från agrarsamhället börjat kräva nya lösningar som storskalig migration av den övertaliga befolkningen.

Socialstyrelsen skriver om den tid som varit "Såsom en yttersta säkerhetsventil fanns den då ännu obeskurna möjligheten att emigrera till de transoceana vidderna med deras hart när obegränsade resurser. Denna säkerhetsventil utnyttjades emellertid till övervägande del av landsbygdens arbetskraft, i samma mån som befolkningstillväxten och omläggningarna i produktionen gjorde denna arbetskraft övertalig och överskottet ej absorberades av stadsnäringarna. Att märka är att, övertaligheten inom landsbygdens näringsliv,...fastmera yttrade sig i en relativt låg levnadsstandard, vilken i sin tur framkallade inflyttningen till städerna och emigrationen."

Socialstyrelsen skriver vidare "Det vill snarare synas, som om arbetslöshet vore en modern samhällelig farsot som fattat fäste i kulturstaterna. Det moderna samhället står här inför ett av sina allvarligaste problem, och vad det aktuella läget beträffar, väl det allra allvarligaste av sina sociala problem. Den civiliserade världen har att draga försorg om miljoner och åter miljoner människor i arbetsför ålder, vilka sakna sysselsättning och utkomst."

I alla väsentliga avseenden kvarstår i dag ännu både de organisatoriska och de materiellt rättsliga lösningar - om man kan kalla dem så - på folkförsörjningsfrågorna som infördes vid inledningen av 1900-talet. I princip innebär dessa lösningar att staten vad gäller övertalig arbetskraft i lagar och förordningar ålägger handläggarna vid framför allt arbetslöshets- och försäkringskassor att dra säkra slutsatser på individnivå utifrån statistisk sannolikhet för grupper vilket i verkligheten inte är möjligt.

Staten har alltså skapat lagar som bryter ner statistiska begrepp som omställnings- och jämnviktsarbetslöshet hela vägen ned till individnivån och med dessa verktyg temporärt kunnat lösa problemen med den strukturella arbetslösheten och folkförsörjningen.

Om försäkringsverktygen varit oförändrade har i gengäld både befolkningsunderlaget blivit rörligare, levnadsstandarden ökat och ekonomin vuxit i och med 1900-talets fokus på frihandel och tillväxt. En påtaglig förändring som säkert kommer att visa sig under kris är att i dag kopplingar mellan valuta och guldreserv helt saknas både i Sverige och på andra håll. En annan synlig förändring är att migrationsströmmarna bytt riktning så att Sverige fått en nettoinvandring i takt med att välståndet ökat. I själva verket är denna omständighet ytterst känslig eftersom de andelar av den svenska ursprungsbefolkningen som inte motsvarar kraven på produktivitet sätts på undantag i det moderna industrisamhället.

En av de absolut viktigaste förändringar som inträffat berör förhållandet mellan den närande och den tärande sektorn. Det svenska näringslivet verkar i en global marknadsekonomi och konkurrerar där om resurser som energi, råvaror och kvalificerad arbetskraft. Ett fåtal storindustrier har under generationer utgjort svenskt näringslivs ryggrad. Den inrikespolitiska retoriken har däremot ett snävt fokus på klassklyftor och inkomstskillnader inom landets gränser. Att stora delar av befolkningen förts bakom ljuset i fråga om näringslivets affärsvillkor får helt enkelt tillskrivas den allmänna perspektivförskjutning som brukar kallas vänsterns problemformuleringsinitiativ. Oavsett vilka mekanismer som ligger bakom den uppkomna situationen skulle utan tvivel resultatet av den ekonomiska omfördelning vänsterblocket vill genomföra i dag väcka både förvåning och förargelse i breda folklager eftersom förståelsen för de grundläggande ekonomiska förhållandena saknas.

Migration i allmänhet kan sägas vara en effekt av den kapitalistiska mellanstatliga ordning vi lever med som hela tiden bejakar tillväxt och expansion över gränser. En följdfråga som infinner sig anknyter till Socialstyrelsens resonemang kring låg levnadsstandard som motiv till migration. Skulle det i dag ens vara möjligt att i uttalat syfte att strikt bevara det svenska kulturlandskapet differentiera det allmännas åtaganden på så sätt att satsningar på infrastruktur och liknande avtog i vissa regioner? Detta mål uppnås under diverse förevändningar med motsatt metod i dag genom konserverande sektoriella stöd exempelvis till fiskerinäringen. En för det allmänna mindre kostsam ordning skulle ge minskad ekonomisk frihet men också färre inslag av faktiskt oönskad mångkultur där den tillämpades.

Även om frågeställningen kan uppfattas provocerande är den egentligen på intet sätt mer utmanande än en kulturskymningspolitik som helt blundar för skillnader i etnicitet, kultur och religion mellan olika samhällsgrupper. Det saknas helt enkelt anledning tro att toleransens gränser är så vida som den svenska statsledningen för närvarande tycks förutsätta. Dessutom finns en uppenbart alarmerande koppling mellan alla statsledningars stående uppgift att ordna folkförsörjningen - alltså mat och tak över huvudet - till globalt växande befolkningar och Islamister som propagerar för asketisk livsföring som på profetens tid. Ska Islam i Sverige i själva verket betraktas som vänsterblockets naiva lösning på framtidens formidabla utmaning Hållbar Utveckling?