Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Invandringsdebatten i Kanada kan hjälpa Sverige


Debatten om mångkulturalismen har åter blossat upp i Sverige, nu senast som en reaktion på Mosa Sayeds avhandling om mångkultur och arvsrätt. Diskussionen berör frågor om hur minoriteter och majoritet ska förhålla sig till varandra, frågor om kollektiva eller individuella rättigheter och hur samhället ska hantera etnisk pluralitet. En inblick i hur dessa frågor har diskuterats i mångkulturalismens hemland, Kanada, kan kanske därför vara behjälplig.


Om författaren

Doktorand i statsvetenskap vid University of Alberta, i Edmonton, Kanada. Fokuserar på etniska relationer, särskilt invandrares integration i arbetslivet.

I alla etablerade demokratier pågår idag diskussioner om hur man ska kunna bygga en politisk gemenskap utan att förtrycka invandrare och etniska minoriteter. Många uppfattar att det finns ett spänningsförhållande mellan social sammanhållning och invandrargrupper som söker behålla kontakten med sina kulturella rötter. Problemet blir då att åstadkomma gemenskapen utan att bygga den på en exkluderande etno-centrism som historiskt har präglat nationalstatsprojektet. Kanada har i det här sammanhanget ofta uppfattats som ett föregångsland eftersom det var först med att lansera mångkulturalism som politisk modell under det tidiga 1970-talet. Den har ofta ansetts vara en god lösning eftersom invandrare förväntas kunna behålla sitt kulturella arv - det upplevs inte som en utmaning mot den rådande konstitutionella ordningen - och att etnisk mångfald officiellt välkomnas som en grundläggade del av samhällsgemenskapen. Icke desto mindre diskuteras konsekvenserna fortfarande inom den kanadenisksa statsvetenskapen, drygt 35 år efter att modellen infördes.

Vissa kanske skulle säga att Kanada som ett gammalt invandrarland inte konfronterar identitetsproblem i samma utsträckning som de gamla nationalstaterna i Europa, men landets koloniala förflutna rymmer likväl komplicerade konflikter med etniska förtecken. Den fransk-engelska klyvningen, manifesterad i diskussionen om Quebec och fransktalande kanadensares ställning i landet, är ett tydligt sådant uttryck. Det kan spåras till den ofrivilliga underkastelsen av en europeisk kolonial entitet (Nya Frankrike) av en annan (brittiska Nordamerika). Även de kanadensiska aboriginernas position skulle kunna diskuteras i sådana termer, men den tas vanligtvis inte upp i samband med mångkulturalism, förmodligen för att begreppet med tiden kommit att förknippas helt med invandrarpolitiken.

Den kanadensiska diskursen om invandring kan generellt delas in i tre historiska perioder. Den första löper från landets tillkomst vid konferedationen 1867 fram till och med andra världskriget och invandringspolitiken användes då medvetet som en insats i det pågående nationsbyggandet. Statsvetaren Malinda Smith visar att debatten då präglades av rasistiskt tänkande. Politiken syftade till att bygga ett vitt, anglosaxiskt nybyggarsamhälle och diskriminerade dem som inte ansågs passa in i mallen. Detta motiverades av en uppfattning om 'kompatibilitet' och politiken betonade därför skillnader mellan 'raser', där vissa upplevdes som så annorlunda att de var farliga för den sammanhållning som ansågs nödvändig för nationalstatsbygget Det var framför allt kineser och andra icke-vita som drabbades, men också östeuropéer möttes med skepticism till en början.

Den andra perioden löpte från krigsslutet fram till mitten av 1960, då istället universalism betonades och etnicitet sågs som irrelevant för politiken. Det var mot slutet av denna period som de första formellt ursprungsneutrala immigrationslagarna antogs och ett poängsystem infördes för att avgöra inträdesrätt på kriterier som kunde upplevas som mer rättvisa.

Den sista perioden, mångkulturalismens era, kan sägas ha börjat 1971 när dåvarande statsminister Pierre Trudeau lanserade politiken med samma namn. Syftet med politiken var då inte främst att tillgodose invandrargrupper i samhället, utan att tysta den fransk-nationalistiska separatiströrelsen i Quebec som ihärdigt förespråkade självständighet. Mångkulturalismen skulle visa nationalisterna att det anglosaxiska Kanada inte utövade förtryck mot den fransktalande delen av befolkningen, eftersom Kanada i grunden var ett samhälle som bejakade och respekterade alla etniska skillnader. Den franska beskrevs då som en viktig minoritet bland flera.

Har då landet slutligen lyckats övervinna det diskriminerande förflutna som Smith beskriver? Statsvetaren Yasmeen Abu-Laban har med exemplet 11 september visat att det vore en något överoptimistisk slutsats. Många kanadensiska debattörer började efter attackerna förespråka 'racial profiling' som ett legitimt och effektivt medel i kampen mot global terrorism - alltså att utgå ifrån att personer med arabiskt utseende eller arabiskt klingande namn utgör en större säkerhetsrisk än andra. Det visar att vissa essentialistiska reflexer fortfarande finns kvar. Samtidigt skulle det vara överdrivet pessimistiskt att påstå att framsteg har uteblivit. Invandring beskrivs av politiker som en positiv, grundläggande del av det kanadensiska samhället. Debatten handlar inte om huruvida Kanada ska förbli ett viktigt mottagarland, utan om hur stor den invandringen ska vara och på vilka kriterier invandrare ska tas emot, till exempel vilken sorts utbildning och yrkeskunskap som ska vara ge meriter inom det poängsystem som används.

Inom forskningen diskuteras svårigheten i att finna en balans mellan individuella och kollektiva rättigheter och det spänningsfält som uppkommer i liberala demokratier när det ställs krav på både universalism och uttrymme för olikhet samtidigt. Ett exempel på detta är frågan om transnationell tillhörighet, där individer bibehåller och kultiverar kontakten med familjer, institutioner och politiska system utanför det nya landets gränser. Detta kan ses som en komplicerad fråga om dubbla lojaliteter men många tolkar utvecklingen mot multipla etniska identiter som i något grunden positivt. Bland andra Vic Satchewitch och Lloyd Wong hävdar att Kanadas mångkulturalism signalerar respekt för olikhet vilket i förlängningen borde leda till att nykomlingar utvecklar en större lojalitet till det nya landet - alternativet vore att invandrare istället skulle uppfatta sig som exkluderade och förtryckta av assimilationskrav.

Den tolkningen delas inte av alla. Författaren Neil Bisoondath skrev mitten av 1990-talet ett uppmärksammat inlägg där han tvärtom hävdade att mångkulturalismen inte bara misslyckades med att etablera respekt mellan etniciteter, utan till och med underblåste etniska konflikter. Han argumenterar för att det som skulle kunna vara en universell samhällsgemenskap istället har fragmentiserats och förvandlats till små, isolerade etniska enklaver utan ömsesidig kontakt.

Rhoda Howard-Hasmann har i liknande ordalag fördömt 'bindestrecksidentititer', alltså identiteter som bygger på dubbla etniska beteckningar. Hon hävdar att detta är i grunden ett oliberalt perspektiv som fokuserar på att klassificera personer enligt olika grupptillhörigheter som samtidigt privilegieras med kollektiva rättigheter. Hon argumenterar istället för vad hon beskriver som ett liberalt alternativ som understryker det civila medborgarskapet. Etnicitet hänvisas då till den privata sfären. Samtidigt hävdar hon att det finns en kanadensisk etnisk identitet som borde uppmuntras av staten och som bygger på tre gemensamma nämnare: territoriet, det engelska språket och den kristna religionen. Hennes argument blir då något motsägelsefullt, särskilt som hennes etnicitetsbegrepp fullständigt ignorerar den komplexa kanadensiska historien där den franskspråkiga minoriteten alltid varit betydande. En politik enligt hennes riktlinjer skulle därför, trots sitt universalistiska anspråk, innebära en assimilering av alla dem som inte till fullo delar dessa föreställda gemenskaper.

Yasmeen Abu-Laban och Daiva Stasiulis svarar och argumenterar kraftfullt för att kollektiva rättigheter har varit och fortsätter att utgöra ett viktigt instrument för att komma till rätta med maktrelationer i samhället där en viss etnisk grupp, kultur, värdering eller språk traditionellt har privilegierats. De påminner också om att kampen för jämlikhet i Kanada har inkluderat erkännandet av både olikheter och universella rättigheter och att det därför är svårt att se hur en politik som bara förespråkar universalism kan ses som tillräcklig i det alltmer mångfaldiga landet.

Debatten om kollektiva rättigheter har också rört vid frågan om vilken identitet som borde ges störst vikt i politiken när konflikter mellan flera uppstår, till exempel när etnisk mångfald anses stå mot jämställdhet mellan könen. Feministen Susan Moller Okin, som var verksam i USA, varnade för att mångkulturalism kan leda till att jämställdheten kan komma att sättas på undantag i den politiska strävan att tillgodose en minoritets rätt att bevara sin kultur. I sådana fall, menar hon, riskerar mångkulturalism att bli ett verktyg för ett fortsatt patriarkalt förtryck.

Problemet här, vilket Bonnie Honig visar på, är att Okin gör sig skyldig till reduktionistiska antaganden om invandrarkulturer. Argumenten för vad som är jämställdhet baseras alltså på ett västerländskt etnocentriskt perspektiv. För att kunna analysera situationen på ett rättvisande sätt måste migrantens eget perspektiv uppmärksammas och tas hänsyn till. Hon använder polygamin som exempel. Den anses av många västerländska feminister vara en symbol för patriarkaliskt förtryck, men vissa muslimska feminister hävdar att institutionen tvärtom ger kvinnor en plattform för gemensam mobilisering mot sin make. Honig berör i sin argumentation den tendens till reduktionistiska antaganden som förekommer i debatten om konflikten mellan kollektiva och individuella rättigheter.

Den tendensen är särskilt tydlig i kollektivistiska teoretiska perspektiv som brukar betrakta grupper som tydligt avgränsade och internt homogena enheter - aktörer med ett självklart gemensamt syfte. Sådana antaganden leder ofta till att mångfalden inom grupper ignoreras. Individer som känner sig som en del av en viss grupp kan då förvägras möjligheten att uttrycka åsikter som avviker från gruppens majoritet, eftersom de inte anses representativa för gruppen. Denna reduktionism har dessutom varit en inneboende del av nationsbegreppet, som reproducerar föreställningar om skillnaderna mellan 'oss' och 'dem' för nationens fortlevnads skull. Exkludering har alltså, i den meningen, varit en nödvändig del av nationsbygget, vilket har framstått med särskild tydlighet i nationalistiska regimer.

Den här reduktionismen bidrar också till uppfattningen att individuella och kollektiva rättigheter på något sätt står i motsatsförhållande till varandra och därför utgör ett problem för liberala demokratier. Samtidigt har liberalismen å sin sida kritiserats för att ha svårt att upptäcka etnicitetens betydelse för maktrelationer i samhället. Både individualistiska och kollektivistiska förhållningssätt brottas alltså med inneboende problem.

En möjlig lösning på dilemmat presenteras av statsvetaren Will Kymlicka. Han gör skillnad på två sorters kollektiva rättigheter: å ena sidan kan man formulera sådana som tillåter en minoritetsgrupp att implementera interna restriktioner som i praktiken diskriminerar individuella medlemmar. Detta kan dock inte accepteras i en liberal rättsstat där skyddet för individen inte får kränkas. Å andra sidan kan man institutionalisera sådana som fungerar som ett externt skydd så att minoritetsgruppens sårbarhet för majoritetssamhällets ekonomiska och politiska makt minskas. En sådan lösning kan anses kompatibel med liberala rättsprinciper i det att den både skyddar individer som annars skulle vara särskilt sårbara för diskriminering, samtidigt som den tar hänsyn till den mångfald som också finns inom grupper.

Sammanfattningsvis kan man säga att mångkulturalismen har varit, och sannolikt kommer att förbli, omtvistad i Kanada, trots att den generellt anses vara en accepterad del av den kanadensiska självbilden. Debatten uppmärksammar viktiga frågor om statens förhållande till ett mångetniskt medborgarskap i den post-nationella eran och vidgar därmed perspektivet på medborgarskapets grundläggande betydelse för samhällsbygget.

Källor 
Abu-Laban, Yasmeen & Stasiulis, Daiva, 2000, "Constructing ‘Ethnic Canadians' The Implications for Public Policy and Inclusive Citizenship", Canadian Public Policy, Vol. XXVI, no 4, s 477-487
Abu-Laban, Yasmeen, 2005, "Regionalism, Migration and Fortress (North) America", Review of Constitutional Studies, Vol 10, no. 1-2, s 135-162
Bissoondath, Neil, 1994, Selling Illusions: The Cult of Mulitculturalism in Canada, Penguin: Toronto.
Honig, Bonnie, 1999, "My Culture Made Me Do It", I Cohen, Joshua, Howard, Matthew & Nussbaum, Martha C (red.) Is Multiculturalism Bad For Women? Susan Moller Okin with Respondents, Princeton University Press: Princeton.
Howard-Hasmann, Rhoda, 1999, "Canadian as an Ethnic Category: Implications for Multiculturalism and National Unity", Canadian Public Policy, Vol. XXV, no 4, s 523-537
Kymlica, Will, 2009, "Citizenship, Communities, and Identity in Canada" i Bickerton & Gagnon (red.) Canadian Politics, 5th Ed, University of Toronto Press: Toronto.
Okin, Susan Moller, 1998, "Feminism and Multiculturalism: Some Tensions", Ethics, Vol 108, s 661-684
Satchewitch, Vic & Wong, Lloyd, 2003, "Immigration, Ethnicity and Race: The Transformation of Transnationalism, Localism and Identities" i Clement, Wallace & Vosco, Leah F (red.) Changing Canada: Political Economy as Transformation, McGill University Press: Montreal & Kingston.
Smith, Malinda, 2003, "'Race Matters' and ‘Race Mannters'", i Brodie, Janine & Trimble, Linda (red.) Reinventing Canada, Prentice Hall: Toronto.






Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/17823

40 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ja Kanada komma upp titt som tätt i denna debatt, men en sak som man konsekvent undviker är att diskutera Kanadas invandringspolitik och hur den skiljer sig jämfört med den Svenska, det är snarare en regel än ett undantag.

Vad kan det bero på?

Permalänk | Anmäl #1 holloway, 2010-02-08, 10:36

Vad menar människan? Vad då hjälpa? Vad är bra och vad är dåligt?
Rappakalja!

Permalänk | Anmäl #2 olle, 2010-02-08, 10:49

Det var en intressant översikt över debatten i Kanada!

Trots att det finns stora likheter mellan Sverige och Kanada i synen på den demokratiska och liberala marknadsekonomin som samhällets värdegrund finns det en väsentlig skillnad mellan Kanada och Sverige, som nog (åtminstone undermedvetet) påverkar debatten i respektive land.

Kanada är i jämförelse en ung stadsbildning och i grunden ett kolonialt projekt. Kanadas identitet är därmed "tunnare" än Sveriges, men samtidigt borde det vara lättare att ändra landets identitet och självbild om landets etniska och politiska sammansättning ändras.

En relevant fråga blir givetvis om Sveriges längre historia har någon större betydelse om man utgår från 1945 som något slags år 0 i debatten.

Permalänk | Anmäl #3 Halifax, 2010-02-08, 10:54

Vad som behövs är att man skrotar dom vackra orden och ser verkligheten, som inte är särskilt vacker. Det skulle gynna alla i längden.

Permalänk | Anmäl #6 Karl, 2010-02-08, 12:04

Det skymtar fram att Kanada har något slags poängsystem för invandring, hur fungerar det?

Permalänk | Anmäl #7 Lapp-Lars, 2010-02-08, 12:08

Jag gissar att det nu kliar i fingrarna på Dilsa Demirbag-Steen att återigen hävda att det räcker med de för alla gemensamma individuella rättigheter som finns i en demokratisk stat med skydd för mänskliga rättigheter.

Eftersom Kymlickas argument hastades igenom lite väl snabbt på slutet kan ni kolla lite mer om de två argument Kymlicka ger för minoritetsrättighetsförsvar och vilket krav han ställer på minoriteterna. Det är ju inte så att han accepterar förtryck inom minoritetsgrupperna.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Will_Kymlicka

Jag tror Per Bauhn skulle kunna säga nåt om detta också. Men han förekommer iofs väldigt flitigt i tidningar och radio så det är bara att googla.

"men vissa muslimska feminister hävdar att institutionen tvärtom ger kvinnor en plattform för gemensam mobilisering mot sin make. "

Men förutsätter inte det att män och kvinnor behandlas lika av lagen!? Om en man särbehandlas av lagen kan han övertrumfa kvinnorna oavsett om dom är flera.

Permalänk | Anmäl #8 Niclas Kuoppa, 2010-02-08, 12:11

Skillnaden är att Sverige per capita tar emot fler flyktingar än Canada och Canada tar emot högutbildade människor som inte är flyktingar.

Permalänk | Anmäl #10 Adam, 2010-02-08, 12:42

Jag förstår inte varför Kanada dras upp som ett positivt exempel bland mångkulturivrare. Landet dras, liksom andra mångkulturella länder, med mycket hög brottslighet. När ska liberaler och socialister lära sig att mångkultur skadar samhörigheten och det sociala kapitalet? Hur många dåliga exempel behövs för att inse detta?

Att läsa: http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=01121326921...

Permalänk | Anmäl #11 Zet, 2010-02-08, 12:43

Det är ett helt feltänk att försöka se på Sverige som en del av USA eller Kanada när de handlar om mångkultur eftersom ursprungsbefolkningen i vårat land (etninska Svenskar och Samer) inte än är krossad och marginaliserad som i nordamerika.

Finns det en stark ursprungsbefolkning så kan man inte försöka jämställa olika gruppers rätt till landet. Sverige är ännu så länge, hur politiskt inkorekt de än må låta, de etniska Svenskarnas land.

Permalänk | Anmäl #12 Per, 2010-02-08, 13:37

Det finns EN enorm skillnad mellan Canada och Sverige som invandringsland.
I Canada får man i betydligt högre utsträckning tvingas försörja sig själv, medan det är fullt möjligt för en familj i Sverige att leva på bidrag.
Jag tror att den som invandrar till Canada är driftig och villig att både arbeta, hugga i samt därmed anpassa sig bättre. Medan vi till Sverige ser en betydligt större del analfabeter och religiöst fanatiska grupper som ser att de inte behöver assimileras i samma utsträckning för att bli försörjda! (Detta gäller naturligtvis även Svenskar som inte tycker sig behöva arbeta...)

Permalänk | Anmäl #13 Johan, 2010-02-08, 14:15

Sverige är möjligen bortom all hjälp.

Permalänk | Anmäl #14 Sten Nilsson, 2010-02-08, 14:20

Jag vill rekommendera boken "Från Fatwa till Jihad" av Kenan Malik, utgiven 2009. Jag har bara läst halva än, men klart är att multikulturalismen inte slagit väl ut i London. En rescension av boken ingår här:
http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=524

Permalänk | Anmäl #18 Hans M Larsson, 2010-02-08, 16:17

En sak är säker, du blir inte insläppt utan att uppge din identitet.

Permalänk | Anmäl #20 allemand, 2010-02-08, 18:02

Det går inte att jämföra invnadringen av rika kineser till Kanada med hög utbildningstradition och invandringen till Sverige av 50-60% totalanalfabeter
från mellanösterns extremkonservativa landsbygdområden. - På Rosengård håller de kurser i "hur man bor i lägenhet".

Permalänk | Anmäl #22 Malmöbo, 2010-02-08, 19:11

Mångkulturalismens hemland - det är USA, det.

Permalänk | Anmäl #23 Kalle, 2010-02-08, 20:12

Jag tror att man måste anta att länder med outvecklade demokratier och infrastruktur, även har en föråldrad och primitiv kultur. Människor från sådana länder kan inte lämnas åt sitt öde utan måste för att passa in i länder med en högt utvecklad demokrati och som i övrigt är tekniskt avancerat, läras att anpassa sig vilket är det samma som att påstå att de måste resocialiseras. Detta är en nödvändig process för att inga inbyggda enklaver eller getton skall bildas. Den som lämnar sitt land måste alltid vara beredd på en omställning och anpassa sig till den nya omgivningen. Allt annat leder till politisk och ekonomisk förvirring.

Permalänk | Anmäl #24 Trovaduvill, 2010-02-08, 20:51

"Feministen Susan Moller Okin, som var verksam i USA, varnade för att mångkulturalism kan leda till att jämställdheten kan komma att sättas på undantag i den politiska strävan att tillgodose en minoritets rätt att bevara sin kultur. I sådana fall, menar hon, riskerar mångkulturalism att bli ett verktyg för ett fortsatt patriarkalt förtryck".

Det kanske är sant för att på radio nyheterna fick man hör att en man som vägrade skaka hand med en kvinnlig chef bara för att han är man och muslim fick rätt i Länsrätten samt hos Diskrimineringsombudsmannen därmed kan det antas att diskrimmineringslagen är varken relaterad till Alliansens politik om att alla måste arbeta samt att en man som vägrar skaka hand med en kvinna kan ses som diskrimminerade från mannen mot kvinnor. Dessutom hade alla människor hävdat att religösa övertygelser, relger, seder och bruk måste gå före allt annat såsom arbete då skulle ett land som har demokrati och sekularism samt grundläggande mänskliga rättigheter skulle leda till en kollaps av staten och landet. Dessutom tar det flera hundra år med hårt arbete att bygga upp och strukturerar upp en demokratisk stat samt att det krävs en enorm starkt drivkraft och intresse av befolkningen i ett land att separera stat och religon. Därför kan man se att mannen som fick rätt hos länsrätten och DO att han ska vara diskrimminerad för att han blev inte beviljad ett arbete eller praktik för att han inte kan ta seden ditt han kommer är ett stort bakslag för jämställdhet, demokrati samt grundläggande mänskliga rättigheter. En annan sak kan vara de som sätter religon före allt annat såsom arbete måste ´se sig själv ekonomiskt oberoende för att de väljer en linje där de har inte ett behov arbete för att få inkomst så att de kan försörja sig själva eller så anser de att vara muslim ska vara en såkallad skattefinanserad förmån för att de som sliter och arbetar hårt ska försöja dem så att de ska ha tid med sina fem dagliga böner och dagliga besök i sina moskeer. De är helt enkelt i grunden lata och bortskämda!

Permalänk | Anmäl #25 Svenska, 2010-02-08, 21:08

Den massiva invandringen är demokratiskt tveksam samt att den baseras på kriminalitet eftersom en majoritet kommer via smugglare. Ska vi ha invandring så låt det vara arbetskraftsinvandring. Nu är det ett race mot avgrunden.

Permalänk | Anmäl #26 BluePrint, 2010-02-08, 21:55

Artikeln missar dock de viktigaste faktorerna. Kanada tar dels emot flyktingar som inte vill assimilera sig till ett nytt samhälle och dessutom vägrar acceptera västerländska värderingar. Kolla hur många muslimer du hittar i Kanada som vägrar ta i hand med kvinnor som ett exempel. Den viktigaste aspekten är dock att om du är lågutbildad så är chansen att komma som flykting till Kanada lika med noll. Visst tar Kanade emot flyktingar från länder med flyktingströmmar, men de kollar noga igenom deras bakgrund. Läkare och advokater står högt i kurs, därefter är det en ganska fallande skala. Mängden analfabeter är nästan obefintlig.

Väg in de faktorerna så kan man snabbt se varför integration fungerar i Kanada men inte gör det i samma utsträckning i Sverige.

Permalänk | Anmäl #27 James, 2010-02-08, 23:04

Krister Renard har på sin blogg översatt en artikel, skriven av kanadensiskan Susan MacAllen (redaktör för FamilySecurityMatters.org), till svenska. Hon beskriver där vad som händer i Danmark. http://gluefox.blogspot.com/

Permalänk | Anmäl #28 Lars-Erik Molin, 2010-02-09, 00:26

Bra artikel, om än uddlös.

Att 82% är "arg" på multikulturalism är lite intressant - vill vi ha ett enkulturellt samhälle kanske? Jag tror det. Mångkultur är en idé, en ideologi, och den har inte testats speciellt länge eller framgångsrikt i den moderna världen. En sann "mångkultur" är uppbyggd enligt subsidiaritetsprincipen, där de olika etniska grupperna har en hög grad av självbestämmande och kulturbevarande, och samexisterar i en större republik av gemensamma intressen och normer. Men någon sådan mångkultur lär man knappast åstadkomma på ett tillfredsställande sätt genom att massimportera araber, afrikaner och asiater av olika nationalitet - till de vita länderna. Njaeee, tror inte riktigt det funkar som i forntida Persien riktigt. Enda anledningen till att det funkar är för att både de liberala och socialistiska krafterna är totalitära i sin strävan att stävja de vita ursprungsbefolkningarna, både ideologiskt och praktiskt omöjliggörs allt motstånd mot multikulturalismen.

Man har byggt en damm, och tror faktiskt att man för alltid kan stoppa ett naturligt flöde av frihet och samhörighet. Tyvärr riskerar man skapa en flodvåg utan dess like. Evakuera innan dammen brister, mina vänner.

(Ursäktar "liknelserna" och det kanske otydliga språket - problemet är bara att man varken vågar eller får tala klarspråk när det handlar multikulturalismen).

Permalänk | Anmäl #29 Simon, 2010-02-09, 01:00

#25 Svenska

Nej, mannen som fick rätt av DO fick inte rätt på grund av att han var muslim och inte fick jobbet. Det han fick rätt i var att han inte borde fått indragen a-kassa för den förvägrade handskakningen.

Skillnaden mellan de sakerna är rätt stor. Det finns ingen lag som säger att man måste skaka hand med alla människor man möter.

Permalänk | Anmäl #30 Andreas, 2010-02-09, 05:25

James:

Det är en myt att integrationen skulle fungera i Kanada. Den fungerar lika dåligt där som på alla andra ställen.

Permalänk | Anmäl #31 Zet, 2010-02-09, 05:34

Skillnaden mellan Sverige och Kanada är att Kanada INTE försörjer sina invandrare. De måste arbeta och göra rätt för sig precis som alla andra.

Det är omöjligt att kombinera öppna gränser med bidragssocialism. Det borde alla begripa, men tydligen gör inte svenskar det.

Permalänk | Anmäl #32 Manur Huse, 2010-02-09, 07:35

83% säger NEJ till mångkulturalismen. Kanske dax att debattera det istället ???.

Permalänk | Anmäl #33 Perk, 2010-02-09, 09:34

För minsta avvikelse särbehandlas/mobbas en svensk av alla andra svenskar.
Ikke svensk=mycket avvikande. Now do the f... maths. Skål!

Permalänk | Anmäl #34 Ali en, 2010-02-09, 12:19

Lösa dom hemlösa och integrationen - jämförälse:
"hur blir jag mindre hemlös pgav ditt agerande/arbete?" tillfrågades en som var syselsatt/betalt för att "lösa" nåt.
Svaret var njaaaa i kvadrat.....
Likaväl är det med integrationen.
Vad ska dom jobba med om man lyckas med integr.
Det är en pågående industri - sälja en tjänst - en sorts coaching. Lönsamt syssla samt ej mätbart resultat.
För alla fel beskylls den som sitter socialt eller bokstavligen ute i kylan medan dom andra får bra betalt. Och det pågår...

Permalänk | Anmäl #35 Ali en, 2010-02-09, 12:34

Någon kanske vill läsa lite om begreppet mångkulturalism
http://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A5ngkultur

Permalänk | Anmäl #36 Niclas Kuoppa, 2010-02-09, 13:12

#30 Andreas, 2010-02-09, 05:25

Det är absurt att en enda man anser att en enkel sak som att skaka hand borde vara den mest enklaste saken i världen för att i ett internationellt sammanhang utifrån min personliga erfarenhet är det naturligt att skaka hand med människor. Tydligen är du för att det ska finnas en jädrans massa undantag för de som anser att de är muslimer och därmed ska de få speciella undantag regler. Det finns många som anser sig muslimer och skakar hand med både män och kvinnor för att de kan värdesätta arbete som en viktig inkomst källa långt före allt annat. Utifrån en intressant föreläsning med en känd religonsexpert Jan Hjärpe sade han att människor i första hand svarar på frågan vem är du? DÅ svarar majoriteten yrket som en del av deras identitet och inte religonen. En annan forskare på Skvalan sade att han hade gjort forskning utifrån ett filosofiskt synsätt att internationellt sätt anser människor att arbete är en av de mest grundläggande och viktigaste sysselsättning för alla människor. Sedan finns det avarter som anser att deras religösa seder och bruk ska vara så pass viktiga att det gör inget om de utgör ett hinder för att anta arbete eller med andra ord bidra till ett samhälle som de har själva valt att bo i.
Det kan även anses vara absurt i ett demokratiskt sekulariserat samhälle där religon och kultur ska vara en privat sak tex att vägra skaka hand med en kvinnlig chef med argumnetet att jag är muslim och vi muslimer skakar inte hand med människor i mottsatt kön kan även kallas för köns segeration och könsdiskriminering. Sverige kan även ses som ett av de få länder i världen som aktivt arbetar för jämställdhet och då ska en man då anses vara diskrimminerad. Många muslimer kan även hävda att de har rättigheter med inga skyldigheter även ska slippa ansvar.

Permalänk | Anmäl #37 Svenska, 2010-02-09, 14:56

Det var diskriminering när arbetsförmedlingen i Älmhult stängde av en man för att han avböjt att skaka hand med den kvinnliga chefen på ett företag. Det slår Stockholms tingsrätt fast i en dom idag, och dömer arbetsförmedlingen att betala 60 000 kronor i skadestånd till mannen.

DO stämde Arbetsförmedlingen (AF) för religiös diskriminering sedan en muslimsk man stängts av från aktivitetsstöd med hänvisning till hans religion. Mannen avböjde att skaka hand med en kvinnlig företagsrepresentant eftersom det strider mot hans religiösa övertygelse att män eller kvinnor vidrör personer av motsatt kön utanför familjen.

Enligt AF hade han, genom sitt uppträdande, därmed bidragit till att han inte fick en praktikplats på företaget.

RELIGON ÄR EN PRIVAT SAK!!!

Permalänk | Anmäl #38 Svenska, 2010-02-09, 18:57

Intressant! Har ansett att Will Kymlicka är ett geni sen jag läste hans "Modern politisk filosofi" 1995 och "Mångkulturellt medborgarskap" som kom 1998 är inte sämre. Bra att hans tankar sprids till en större publik!

Permalänk | Anmäl #40 Ckarion, 2010-02-09, 21:58

När man läser många av komentarerna ovan slås jag återigen av hur många som är så otroligt påverkade och präglade av historiska myter och föreställningar om andra människor men också dagens mediarapporteringar och de övriga samhället överhuvudtaget.
Det tycks vara få människor som har förmåga att se utanför "världsordningen" och dess spridning av förvrängda och entydiga perspektiv. Det är lätt att säga en så enkel sak som att det är viktigt att ifrågasätta men jag tror ytterst få människor verkligen förstår innerbörden. Det innebär i högsta grad att även ifrågasätta sina egna åsikter och ställningstaganden och bli medveten om varför något framkallar starka känslor hos en själv.
Det är så synd hur folk uttalar sig om andra människor som lata, konstiga, omoraliska hit och dit. Det är bara ett led i allt som pågår i världen idag av propaganda och falska myter om människors beteenden. Allt hänger ihop. Men det lustiga är att dom som ofta har mycket negativa och säkra åsikter vad gäller människor från andra kulturer osv, ofta tycks vara de minst "integrerade".
Istället lever de i stor utsträckning ett segregerat liv, vilket jag menar kan innebära både bostatsområde, umgängeskrets osv.

I alla fall, med dagens globalisering med allt vad det innebär, rör människor på sig som aldrig förr. Att förneka mångkulturen och att säga att mångkultur inte fungerar är bara att dumförklara sig själv som mänsklig varelse. Jag anser att det finns många problem med dagens integration och invandringspolitik men det innebär inte att vi inte ska sträva mot bättre lösningar och att ställa våra politiker och myndigheter tillsvars för de beslut som tas.

Permalänk | Anmäl #41 Johannal87, 2010-02-10, 00:04

Vetskapen om hur svenskarna i fortsättningen vill ha sin invandringspolitik kan endast lösas via riksdagen. Resultatet av en folkomröstning borde accepteras av de båda falangerna - för och emot. I synnerhet borde tillvägagångssättet accepteras av de som ideligen åberopar demokrati för alla. De senaste regeringarna har inte insett den sociala skada man åsamkar skattebetalarna då de protesterar mot massinvandringen.
Med vilken folkrätt använder sig beslutsfattarna av då beskyller mer än halva befolkningen för att vara främlingsfientlig, då alla vet att det är en mänsklig rättighet att ansvara och värna om sin egen ekonomi.
Det politiska läget är nu sådant att svenskarna för närvarande är omyndigförklarade i denna för landet viktiga fråga. Att sedan generellt beskylla svenskarna för att vara främlingsfientliga och än värre nazister borde prövas i domstol och lagföras. Vill majoriteten av landets befolkning inte ha denna massinvandring i olika former
så skall åtgärder vidtas av beslutsfattarna.

Permalänk | Anmäl #42 William Neumann, 2010-02-10, 00:47

Tack William. Dessa tankegångar har slagit mig också de sista dagarna. Jag börjar skönja en systematik i myndigheternas ständiga aklagelser om att vi vanliga människor är rasister. Det är vad man på psykologsidan kallar projicering.

Riksdagspartierna (i enad tropp) kan inte ta till sig den misslyckade multikulturalistiska politiken och lägger över ansvaret på svenska folket genom att systematiskt kalla folket rasister, så fort de påpekar vad de i egenskap av verklighetens folk upplever i vardagen. Om och om igen utnämns folk till rasister. På så sätt är det folkets fel att det går snett, inte politikens! Då slipper man åtgärda något annat än folks felaktiga uttalanden.

Det heter alltså projicering bland psykologer. Att skylla ifrån sig, eller som det står i bibeln, att se grandet i nästans öga men inte bjälken i sitt eget.

För övrigt är detta nyttig läsning. Om inget görs i Sverige kan det bli samma visa här:

http://gluefox.blogspot.com/2010/02/en-honnor-for-danmark.html

Permalänk | Anmäl #43 Cavatus, 2010-02-10, 20:03

Kanada ett föregångsland? Du kanske skulle kolla lite mera.

Permalänk | Anmäl #44 Britt Marie, 2010-02-10, 21:08

Vancouver är en stad med 2 660 hemlösa och omkring 5 000 sprutnarkomaner. En vacker stad med vacker natur men om människorna mår så bra är väl tveksamt.
Vancouver har en av världens högsta koncentration av knarkare. I en FN-rapport som kom 2007 beskrivs Vancouver som en "andlöst vacker stad". Men där står också:
- Det finns problem i paradiset. Och ingenstans är det mer uppenbart än i Downtown Eastside - en två kvadratkilometers sektor av multnande pensionat, sjaskiga strippbarer och skumma pantbanker. Värst av allt, menade FN-rapporten, var att hiv-utbredningen beräknades till 30 procent - samma som i Botswana.

Permalänk | Anmäl #45 Britt Marie, 2010-02-10, 21:13

Till #7 Lapp-Lars, 2010-02-08, 12:08

Jag antar att det är detta han menar:
http://www.canadaimmigrationvisa.com/morevisa.html#ind

Permalänk | Anmäl #47 Jenny, 2010-02-11, 14:51

En sak som är viktig att komma ihåg när det gäller modern kanadensisk invandring är att endast två grupper släpps in: Kvotflyktingar och s.k. "skilled workers", dvs folk som redan har sökt och fått jobb i Kanada, som Kanada har utlyst som behövda yrken.

Permalänk | Anmäl #48 Anna J, 2010-02-12, 21:37

Får jag tipsa lite.

Konflikt i P1 13/2- 10 "På nationalismens slaka lina"
http://www.sr.se/sida/default.aspx?programID=1300

Recension av boken "Är svensken människa? Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige" Mycket intressant om svensk identitet.
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/storst-av-allt-ar-oberoendet_334...

BBC-artikel "British values must be defended"
http://news.bbc.co.uk/2/hi/7909258.stm

Permalänk | Anmäl #49 Niclas Kuoppa, 2010-02-13, 11:15


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.