Stoppa häxjakten på kåta män och internet

Tack för en mycket bra artikel, jag blev också illa berörd av mamman på radion i går. Om hon har en 12 årig dotter som aktivt söker kontakt med äldre män ska hon väl ta ett snack med sin dotter om att hon faktiskt får vänta tills hon fyllt 15. Om inte dottern vill vänta får väl dotter starta en förening för ungdomar som propagerar för att byxmyndighetsåldern ska sänkas. För visst finns det ett problem med 15 årsgränsen. Ungdomar utvecklas olika en del har gått igenom puberteten för flera år sedan när de är 15 och en del har nyss börjat få pubeshår. Ett realitet som dagens lagstiftning inte tar hänsyn till.

Ja jag skrev i går på min blogg om hur en pappa manipulerade sin dotter till att ha sex med honom fast hon var 20 år då.

Alltså sexdriften är inte något allenarådande, som är överordnat allt annat. Det är en myt i vårt samhälle.

Denna myt har framförts i något århundrade med hjälp av Freud & co. Vi människor består av mer än så.

Och jag har suttit på fackliga kurser, där vi människor utmålades som varelser, som lever i en trappa: Maslows gamla trappa. I den får vi finare och finare behov vartefter vi utvecklas.

Alltså vi går ifrån de basala, som ligger längre ned i kroppen, i våra chakra.

Båda synsätten är felaktiga. Vi behöver inte domineras av någonting och heller inte gå i någon trappa. Allt vi är som människor ligger jämsides på samma plan. Och det som händer när vi förhoppningsvis utvecklas är att vi inser detta och skapar balans mellan våra inbyggda olika nivåer.

Visst är det lätt att lura unga flickor att de måste ha sex för att bli vuxna. Det är inte sant. Flickor går över helt naturligt till ett mognare och vuxnare fysiskt stadium när de får sin menstruation. Samma kroppsliga utveckling går pojkar igenom.

Det som hände den kvinna, som jag skrev om i går på min blogg var att hon gick att manipulera, för att hon hade hela sitt liv saknat sin pappa. Hennes mamma och pappa ville aldrig ha henne. De var båda tonåringar när de fick henne. Och mamman övergav henne när hon var fem år.

Hon var alltså kroppsligt utvecklad och vuxen, men hon gick ändå att manipulera, för andligt, själsligt hade hon aldrig mognat. Hon var som ett barn.

Pappan kunde utöva sin makt över henne för han hade aldrig begripit att kärlek inte är sex, makt och hat. Han skulle äga henne och hon honom. Det trodde han var kärlek. Och ändå var/är han präst.

Och hon var så svältfödd på föräldrakärlek att hon blev som förlamad när han tungkysste henne. Hon kunde inte stå emot hans övertalningar. En mycket sjuk man med ett enormt dubbelliv och en canyon inom sig själv.

Hon heter Kathryn Harrison och hon har skrivit en bok som heter The Kiss. Den finns utgiven på Bonniers förlag på svenska med namnet Kyssen ett hemligt liv.

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2010/02/oprah-pratade-med-kathryn-...

Sex är inte något fristående från livet. I bästa fall ingår det som en balanserande ingrediens i det. Att låta neurotiska eller sjuka människor bestämma hur sex ska utövas och propagera för att småbarn ska delta i detta är sjukt i sig.

Det är inte fel att tänka preventivt. Om det visar sig att lagen inte ger önskat resultat eller att problemet är överskattat kan man modifiera lagen eller ta bort den i ett senare skede.

Internet är tillgängligt för alla typer av kriminalitet. Staten ska upprätthålla lag och ordning. Vad är problemet med det?

Visst finns det en extremt aggressiv manshatarlobby men den är på väg att självdö så den kan man ignorera eller spotta på efter behag.

Kåta män/kvinnor kan köpa sexattrapper, hyra/köpa porrfilm och onanera! Ge fan i barnen! Dagens tonåringar må se ut som vuxna med smink, kläderna och andra yttre attribut men i huvudet, i det mörka rummet, är de fortfarande barn och skall så förbli tills att det är dags att öppna upp för sexualitet.

Ungdomar ska ha bra och intressant sexual- och familjeundervisning från hemmet och i SKOLORNA, eftersom vissa föräldrar inte klarar av sitt föräldraransvar i detta ämne.

Barn ska välja hur de vill ha sin start i sexlivet och inte lockas med pengar eller annat med hjälp av en kåt vuxen man eller kvinna!

Studien visar alltså att ytterst få fall leder till kontakt i verkligheten, men verkligheten på internet är en del av ungdomarnas verklighet. Och visst, det finns de ungdomar som tycker att det är spännande att få kontakt med en äldre man, men ansvaret ligger fortfarande hos den myndige individen. En tolvåring har knappast utvecklat sitt moraliska tänkande till fullo och kan inte göras ansvarig för sina handlingar helt fullt ut. Om det inte är korrekt att en 40-årig man frågar en 12-åring om hon är kåt i verkliga livet så är inte det tillåtet på internet heller. Det försöker Beatrice Ask sätta stopp för. All heder åt henne.

Könsmogna 12-åringar i nätets varma hägn...
Eller kvigan som leddes till tjuren i en svunnen tid. Könsmogen låter som något i djurvärlden, det ska avlas.

Försvinnande få 12-åringar(antar O.S syftar på flickor)drömmer om de kåta, vuxna männen på nätet.
Tänk så många vackra idoler de har i dagens mediebrus att längta efter, killar i deras egen ålder.

Förstår inte inlagan, varför detta grumsande? Det finns massor av mötesplatser för kåta vuxna, alla kategorier, så varför 12-åringen???

Lolitan var en kåthetens allomfattande dröm för den åldrande mannen, kanske med fåuppden-problem. I verkligheten är hon sällsynt, tonåringar tycker att 35-åringar är gubbar och kärringar och tror att de är för gamla för sex.
Försökte läsa Vladimir Nabokovs Lolita i tonåren men blev fysiskt illamående och lade ner.

Måhända är grooming ett försumbart problem att döma av "bevisningen" i artikeln, men vuxna med ansvarskänsla oroar sig och vill veta vad som händer på nätet.
Tror inte heller att föräldrar instämmer i det O.S. skriver om deras "könsmogna" tonåringar.

Ja, varför alls blanda ihop kåta, medelålders män, grooming, nätfrihet, högerkvinnors engagemang för tonåringar och ev könsmognad hos 12-åringar.

Skulle nätfrihet vara liktydigt med raka spåret till 12-årsbarnen?
För vilka???

Groominglagen är den första lag i Sverige som förbjuder tankar och avsikter. Alla juridiskt sakkunniga var emot den. Välkommen 1984.

Så skönt med en nyanserad artikel som belyser ett "problem" ur ett klokt perspektiv, istället för den vanliga moralpaniken. Media har en stor skuld till att samhället är översexualiserat också, räkna antalet gånger ordet "sex" förekommer på kvällstidningarnas förstasidor och löpsedlar under ett år. Blir det 365 gånger per tidning?

Oscar Swartz har rätt vad gäller att tjejer är vana vid att män i alla åldrar söker kontakt med dem över nätet. Han har också rätt i att 'grooming' oftast inte handlar om någon gubbe, utan om en relativt ung man. Vi som har följt nätets utveckling och försökt lära unga människor att handskas vettigt med internet vet detta väl. Jag tycker även att Oscar har rätt i att det är för mycket hysteri kring 14-åringar, fast någonstans måste man ju dra gränsen. En 14-åring tjej som träffar t ex en 16-årig kille tycker jag dock inte är något polisfall.

Men efter att ha sagt allt detta, måste jag säga att Oscar trivialiserar det hela. En 11-årig tjej som kontaktas på nätet av en 22-årig kille t ex, som lockar med olika saker och lyckas inleda någon form av förhållande, kanske med sexuella inslag? Det är väl klart som f-n att man polisanmäler, och frågan är om det inte är tur för mannen om polisen får tag i honom innan föräldrarna.

Visst, luttrade tjejer med rutin på nätet klarar av de ofta dussintals med olämpliga inviter de kan få VARJE DAG. Men grooming är en realitet, och även en 22-årig pedofil är en pedofil och ett riktigt kräk.

"Tänk om i princip varje man någon gång under livet faktiskt kan både falla för och försöka få till det med en sexuellt utlevande könsmogen tjej eller kille? Och tänk om ett hyfsat antal underåriga killar och tjejer är så sexuellt nyfikna att de aktivt söker upplevelser som introducerar dem till vuxenlivet."

Jo... - Oscar Swartz - så är det ju - men dom flesta förnekar ju det, tyvärr tyvärr... :cry: - menar Josef B.

När man gör barnen till vuxna för fort blir världen schizofren (Rudolf Steiner). Och det är den. Små flickor på tre år trippar som utstyrda donnor i skönhetstävlingar i USA. Skrämmande. Här är en kille det finaste en tjej på 14 år kan ha. Stadigt sällskap. Slår en svindyr vuittoneväska med hästlängder. Allt handlar om sex. Media tjänar multum på det förvridna budskapet.

Nätet är ett eldorado för kåta! Herregud vilken uppsjö med otidigheter. Snuff movies där barn våldtas och dödas på riktigt. Finns dom? Säkert. Finns det japaner som aldrig går ut. Som lever sitt liv genom nätet. Ja, det gör det.

En riktig man känner och brinner men lever inte ut sin lust. Behärskar sig. Ger fan i barnen helt enkelt. Vi måste tukta oss hårt för att inte gå under. Fredu säger att vi vantrivs i kulturen. Men vi måste lägga band på oss. Enligt Tao kan för många sädesuttömningar ta död på en man. Kanske något att läsa in sig på för alla som sitter där framför datorn och runkar och drömmer om att få våldföra sig på barn. Här kan vi plocka in en vis grek också - Galeno: När två älskar är det alltid en som lider.

Kan inte tänka mig mycket värre saker än att som barn få sin sexualitet totalförstörd på grund av sjuka vuxnas sexbegär!

http://ramona-fransson.blogspot.com/2010/02/grooming-pa-natet-ar-ar-kork...

Könsmognad och mental mognad går inte hand i hand. "Barn ska få vara barn" betyder inte att barn ska vara avsexualiserade, utan att barn ska få vara naiva utan att detta utnyttjas på sätt som KAN komma att skada dem.

Oscar Swartz verkar vara av den åsikten könsmogna tolvåringar generellt har samma integritet som vuxna människor. Kanske beror det på att han tillhör en krets där ordet integritet vanligtvis bara används när man diskuterar individens förhållande till staten i fråga om information.

Vuxna människor kan givetvis också bli utnyttjade. Kärnfrågan är om tolvåringar generellt löper en större risk att bli utnyttjade av vuxna, än vad andra vuxna gör, och i så fall hur mycket större den risken är.

Detta är ett bra val av ämne att ta upp i en artikel. Tyvärr är artikeln dålig. En lång rad fakta radas upp, i många fall akut relevanta, men när Swartz till sist kommer till punkten där han ska presentera sin slutsats, kommer det istället en moralkaka om att ingen vill diskutera ämnet sakligt. Hur bra blev det?

Det som de flesta anser, däribland jag själv, är att dem som är tre år yngre än femton generellt är mycket mindre kapabla att undvika psykiskt skadande sexuella erfarenheter, än dem som är tre år äldre än femton. De är mer naiva -- barn. Föräldrarnas oro bottnar ofta i vetskapen om just detta.

Sexualdriften är ett faktum, men den trollar inte bort potentiella problem. Swartz har helt rätt i att många inte ens klarar av att diskutera ämnet ordentligt. I övrigt har han fel.

#36 Ålderman

Sverige är fantastiskt, som de brukar säga i turistreklamen.

Jag tror tror det är viktigt att skilja på vad som är ett önskvärt beteende hos människor - vad som är etiskt riktigt - och vad vi ska lagstifta emot.

1. Grooming tycker jag totalt förkastligt - MEN det betyder inte att vi ska ha en lag emot det och tankeförbud.

2. Om kärnkraften kan man ha många åsikter - MEN att förbjuda att tänka på den verkar ju inte klokt

Mera sunt förnuft och mindre dogmatism gör Sverige ändå mer fantastiskt

Lammköttslitanian kvids i nätets och frihetens namn, samma tongångar, samma kommentatörer.
#37 Maria, det är inget skämt, det är ruttet.

Men, och det är bra och ska betonas, alla får tänka fritt, t.o.m. skriva fritt(även modererat som här).
Det är handlingen som inte är tillåten, en självklarhet.

Oscar S. och #34 Josef B.
Är det handlingen med s.k. könsmogna ni eftersträvar och som ni inte förunnas i samhället, det verkliga eller på nätet.
Och är kravet på könsmognad att de ska vara barn?
Varför duger inte könsmogna i er egen ålder???
Skulle det kunna vara så att dessa "underåriga" som ni skriver om, att de aktivt har sökt sex med äldre, tror ni inte att de redan invigts i vuxenvärlden av någon annan "frihetskämpe" med era preferenser.

Vi har mött många rapporter från sådan invigning i en vuxenvärld som lett till livslång smärta, trist om nätfrihet på något sätt ska förknippas med de åsikter som redovisas ovan.
Den beryktade polischefens aktivitet på nätet/verkligheten vill ingen se som en frihet att önska sina barn eller någon annan människa.

#34 Vad gör den som har egna barn i 12-14-årsåldern och suktar
efter könsmogna 12-åringar, vad händer när de egna barnen tar hem kompisar som verkar "utlevande och sexuellt nyfikna" och pappan tolkar div signaler. Tycker #34 att det vore ok att låta sig förföras av de egna barnens kompisar?

När man gör barnen till vuxna för fort blir världen schizofren (Rudolf Steiner). Och det är den. Små flickor på tre år trippar som utstyrda donnor i skönhetstävlingar i USA. Skrämmande. Här är en kille det finaste en tjej på 14 år kan ha. Stadigt sällskap. Slår en svindyr vuittoneväska med hästlängder. Allt handlar om sex. Media tjänar multum på det förvridna budskapet.

Nätet är ett eldorado för kåta! Herregud vilken uppsjö med otidigheter. Snuff movies där barn våldtas och dödas på riktigt. Finns dom? Säkert. Finns det japaner som aldrig går ut. Som lever sitt liv genom nätet. Ja, det gör det.

En riktig man känner och brinner men lever inte ut sin lust. Behärskar sig. Ger fan i barnen helt enkelt. Vi måste tukta oss hårt för att inte gå under. Freud säger att vi vantrivs i kulturen. Men vi måste lägga band på oss. Enligt Tao kan för många sädesuttömningar ta död på en man. Kanske något att läsa in sig på för alla som sitter där framför datorn och runkar och drömmer om att få våldföra sig på barn. Här kan vi plocka in en vis grek också - Galeno: När två älskar är det alltid en som lider.

Jag förstår ju att man kommer att få både ris och ros när man skriver något sådant. Men jag är förvånad över hur respektlösa föräldrar är mot sina barn och tycks betrakta dem som ägodelar. Om en 12-15-åring sexchattar med folk och stämmer möten för att ha sex med dem, säger inte detta er något annat än att det utlöser hat mot den som ungdomen stämt möte eller snackat med? Uppenbarligen är den unge en sexuellt uppvaknad och väldigt nyfiken person som av hela sitt hjärta VILL HA SEX. Frågan är ju hur föräldrar skall förhålla sig till det.

Jag förstår det som att mångas "lösning" är att polisanmäla och hata alla potentiella partners eller sexchattare för att kontrollera sitt barns sexualitet.

En annan lösning som vi sett i tidningarna idag är att gräva ned sitt barn levande för att kontrollera dess sexualitet.

Ett tredje alternativ är ju att ta sitt barns sexualitet på allvar och inse att det drabbas av hormoner och kanske diskutera de val det gör eller är på väg att göra och försöka styra in det på vägar som man som förälder anser är bättre. För visst fattar jag att det finns skäl att inte tycka det är bra om en 12-åring har en relation med någon som är dubbelt så gammal. Men att bara hoppas att sexdriften går över funkar inte. Knappast heller att bara sabotera (ur den unges synvinkel) genom att gå till polisen så fort de gör något.

Heder till artikelskribenten som vågar säga ifrån i en såhär kontroversiell fråga! Hur kan Beatrice Ask tillåtas att representera Moderaterna, hon står ju för böveln till vänster om V!

Jag vill passa på att fästa uppmärksamhet på undersökningen ”Internet-initiated Sex Crimes against Minors: Implications for Prevention Based on Findings from a National Study (http://www.unh.edu/ccrc/pdf/CV71.pdf). Bakom den studien ligger bl a David Finkelhor, välkänd sexforskare och framträdande ”offerolog” (det var bl a han som utifrån sina egna föreställningar 1979 satte gränsen fem år för ”övergreppsåldersskillnad”). Utifrån slumpvisa 2574 lagförda fall mellan oktober 2001 och juli 2002 genomförde han och hans grupp intervjuer med lokala, statliga och federala undersökare rörande 129 övergrepp mot unga offer. Resultaten är minst sagt intressanta:

Offren i dessa brott var företrädesvis 13-15-åriga tonårsflickor (75 %) som mötte vuxna förövare (76 % äldre än 25) i Internet-chatrum. De flesta förövare vilseledde INTE offer kring det faktum att de var vuxna som var intresserade av sexuella relationer (endast 5 % överdrev påtagligt sin ålder som yngre, medan däremot 9 % av offren ljög sig äldre än 18 år). De flesta offer hade sex med de vuxna vid mer än ett tillfälle. Hälften av offren beskrevs vara förälskade I eller kännandes nära band till förövarna. Förövarna använde våld i fem procent av fallen, men endast i två procent inträffade någon fysisk skada (s 11, 16). Därtill, säger forskargruppen, skapar en del unga online-relationer med vuxna som tycks vara välgörande eller till och med gynnsamma (s 12)!

Den stora majoriteten av offer som mötte förövare ansikte mot ansikte (83 % av alla anmälda fall) följde villigt med dem någon annanstans, ofta i förövarnas bilar till förövarnas hem eller till ett hotell, klubb, bio eller restaurang. 41 procent av offren tillbringade åtminstone en natt med förövaren men av dem som möttes ansikte mot ansikte var det 93 %. Dessutom, de flesta offer som mötte förövare (73 %) mötte dem mer än en gång; 13 % mötte förövarna två gånger, 39 % mötte dem tre eller fler gånger och 20 % levde med förövarna under en period. De flesta återkommande mötena skedde inom en 6 månaders period, men fyra % skedde över ett år till tre år (s 17).

Ett fåtal fall (3 %) involverade verkliga bortföranden som skedde med avsikt av sexuella övergrepp, men inget fall involverade stereotypiska kidnappningar i meningen att unga förs mot sin vilja lång väg eller hålls fången under en viss tid. Däremot var 29 % av offren som utförde ansikte mot ansikte möten med förövarna rapporterade som saknade hos polisen. Undersökare beskrev 24 % av de involverade offren som att ha rymt hemifrån. De övriga 5 % som rapporterades saknade hade ljugit om deras vistelse till föräldrarna, ofta påståndes sig tillbringa natten eller veckoslutet hos en vän (s 17).

Sammantaget beskrevs de flesta Internetinitierade sexbrotten som involverade tonåringar ”för unga att medge sexuell förbindelse” av de svarande som förälskade i eller nära till förövarna de mött på nätet. Dessa var icke tvingande brott, utförda av män som var mycket äldre än sina offer. Offren visste att de interagerade med vuxna som var intresserade av dem sexuellt. Längden på och den varierade kommunikationen och åtskilliga möten ansikte mot ansikte i de flesta fall indikerar att många offer såg sina förbindelser med mycket äldre vuxna förövare som önskade relationer (s 18).

När man läser rapporten framstår en helt annan bild än schablonbilden som matas ut av ”moral-/rättfärdighetsmissbrukare”, i tidningar och medier, som helt uppåt väggarna. Trots de förutfattade meningar som forskargruppen väldigt uppenbart har, vilket inte minst manifesteras i språkbruket (”offer” kontra ”förövare”) så framträder en bild av önskade, medvetna val hos flickorna och det torde inte råda någon som helst tvekan om att den största skadan här utförs av de ”räddande” personerna, inklusive föräldrar, vilka i första skedet ofta negligerat de unga (vilket också framgår av undersökningen), sedan – helt utan respekt för de unga – fördömt deras val och handling, reducerandes dem till ofrivilliga ”offer”. Det är ett känt fenomen, att många (sannolikt de flesta) inte tar skada av själva förbindelsen, men däremot sedan av ”de godas” ingripanden. Det intressanta är också, att de många offer som ”de goda” skördar aldrig får talas om. De lämnas att ta hand om sig själva sedan ”rättfärdigheten” tillrättavisat dem.

#52 LillerBi - vad jag menar med min kommentar ovan - finns väl genomtänkt och nedtecknat HÄR.

I o f s så kan jag ha fel i det där tänkta och skrivna - men det tror jag ej alls själv på - hälsar Josef B.

Modig artikel av Oscar Swartz, och feministernas reaktion var den förväntade, nämligen att mer eller mindre öppet anklaga Oscar för att vara pedofil.

Inte en enda person som skrivit en kommentar har bemött något av det Oscar skriver, utan det handlar uteslutande om att attackera honom som person.

I sak har naturligtvis Oscar helt rätt, dvs. omfattningen av grooming överdrivs våldsamt. Media, särskilt kvällspressen, älskar att skriva i ämnet eftersom det säljer bra, och politikerna har inget emot debatten eftersom det blir så mycket enklare att få igenom ny lagstiftning som begränsar friheten på nätet om medborgarna kan fås att tro att detta nät är proppfullt med pedofiler som är ute efter deras döttrar.

Det svartnar för ögonen när man läser Swarz idiotier. Han har precis samma blinda fläck som en annan skribent som ständigt uppehåller sig vid detta ämne, nämligen Blogge.
Han ser ingen skillnad mellan småtjejer i 12-årsåldern och vuxna – bara de är könsmogna. Småtjejer kan vara hur nyfikna och förföriska som helst, men det är upp till den vuxne att besinna sig. Det tycker inte Swartz att man ska behöva göra – lev ut lustarna bara!
Att Swartz inte själv har tonårsdöttrar är rätt uppenbart.

Det mest intressanta är INTE att en del 12-åriga tjejer har en spirande sexaptit som det därmed finns några mycket få vuxna män som utnyttjar.

Och här håller jag till 100 procent med dom som anser att bara för att en 12-årig tjej inbjuder till sex ska man som vuxen inte utnyttja en sådan sak, man ska besinna sig och inse att det handlar om ett barn. Man ska ge fan i henne och hålla sig borta. Punkt slut.

Men - det mest intressanta i Oscar Swartzs text är att han pekar på överdrifterna och uppförstorande från samhällets sida, och det är ett gigantiskt problem som gör att vi ofta lägger enorma resurser på helt fel saker. Men inte bara det, det är också en strategi av de ideologer i vårt samhälle som så gärna vill svartmåla hela det manliga kollektivet.

Man tar alltså ett extremt marginellt fenomen, överdriver detta något otroligt och sedan förvandlar man det till ett jättestort problem. Därefter besmittas och skuldbeläggs hela manskollektivet med tokigheterna.

Och här kan jag som före detta journalist inte annat än också skylla på den så kallade medielogiken. Våra medier söker polarisation, gott mot ont, offer och förövare, klassisk dramaturgi och klassiska förklaringar som allmänheten känner igen.

Därför går pressen och journalisterna gärna i spinn på den här sortens fenomen, något som får allmänheten att tro att det handlar om något väldigt vanlig. Fast det egentligen är precis tvärtom.

Ur denna sörja plockar sedan politiker populistiska poäng och feministerna får vatten på sin kvarn. Men sanningen och den riktiga verkligheten, den bryr ingen sig om. Å allra minst våra journalister.

Petter Zachrissson, "Oscar missar målet med sin artikel. Visst råder en överdriven moralism kring sexualitet och en svartvit könsbild i Sverige, men det är aldrig okej att utnyttja någon i beroendeställning. Det är aldrig okej att tänja på gränser särskilt när man har ett yrke som kräver moralisk integritet.

Läste du artikeln överhuvudtaget? Vem är det som missar målet om inte du? Artikeln handlar om groominglagens id-otiska vara pga överdriven oro för online predetatorer.

"Om präster, domare, lärare eller vanliga pojkar/flickor vill leva ut sina sexuella fantasier kan de göra det med en jämbördig partner eller låter det vara en fantasi. Man tar aldrig till pedofilens rättfärdigande och skyller övergrepp på 12 åriga barn. Skäms Oscar!""

Skulle inte förvånna mig om "jämbördig" för dig betyder ålder, men det är sk-t samma kanske, poängen är fortfarande det artikeln tar upp att det rör sig om väldigt få _faktiska_ övergrepp, där internet använts som kommunikationskanal. Artikeln handlar inte om mer än det.

***

"5) Extremely few youth (only 2) were actually sexually victimized by someone they
met online. This number was too small to be the basis of a reliable estimate of how many youth in the population get sexually victimized from online meetings."

Det var 1500, ett tusen fem hundra 10-17 åringar, som deltog i den undersökningen (tragiskt nog gjordes den undersökningen för snart tre år sedan, men så är fallet med dagens statistik). Ovanstående är från Crimes against Childrens Research Center där dom försökte korrigera den, deras, statistik, som misstolkats av media och dvs organisationer, och även myndigheter. Ganska ofta är det US statistik som används även i Sverige när det gäller brott mot barn också, trots ålderskillnaderna. Men det handlar fortfarande bara om 2 på 1500 som sen utsatts för ett faktiskt brott offline. Det blir förvisso en del när befolkningen är 300 000 000+, men fakta kvarstår, vilket stöds av FBI, att det mesta av grooming (utöver uniform and grooming standards for agents) rör mest ungdomar och unga vuxna pga amerikansk lagstiftning gällande byxmyndighetsåldern dvs 17 t om dagen innan 18års dagen. Förstå att det handlar om 15 åringar som försöker tjusa en 14 åring, men klassas som grooming i den feltolkade statistiken, likväl handlar det ibland om felkonverterad statistik t ex när amerikanska förhållanden ska översättas till Svenska/Europeiska då blie helt plöstligt en 19 årings beteende gentemot en 17 årings olagliga, eftersom det allt för ofta inte tas hänsyn till detaljerna 19 åringar vs 17 åringar i USA (vilket är helt ok i dom flesta delstater rent generellt).

Ska Sverige basera sina lagar på Amerikansk feltolkad statistik? Men visst resonera som Bo T t ex, som någon neurotisk ångestfylld person för tänk om ... men är det rationellt att basera lagstiftning på under de premisserna?

Egentligen är det väldigt tragikomiskt, åena sidan basera lagstiftning på fanatisk religiös högerpropaganda från USA för att sätta fast folk, fast å andra sidan inte när det gäller strafftiden för då räcker typ böter plus ett år om offret är så ung att offret inte antas komma ihåg någonting i framtiden eller så "gammal" att offret antas ha tid att hantera övergreppet rationellt enligt svensk socialistisk ideologi (vilket är varför en ett åring får mindre pengar i skadestånd än en 19 åring som våldtagits.)

Lite ironiskt är det att samma personer gärna inte vill ha övrig (Amerikansk religiös höger) moralisk lagstiftning.

Kitzmann, "Artikelförfattaren har sålt sex och kan tänka sig köpa sex."

Dom flesta tjejer och kvinnor har sålt sex, dock inte direkt för cash.

"Mona Fransson sammanfattar det bra: Oskar Swartz eller någon annan har inte någon rätt att "lära ut sex eller kärlek" till våra barn. De ska inte behöva se "hur man gör" på bilder eller lära sig av 20-åringar - utan de ska få upptäcka sin kropp själva."

Fransson har alltså någonting emot yttrandefriheten? Sattsar en slant på att Fransson ändrar sig på den punkten ganska snart.

Om dom ska upptäcka sina kroppar själva så måste dom väl ha någon form av självbestämmande över sig själva, (inte bara sin kroppar. ;-) Fast du kanske är en sån där autoerotisk typ, eller?

Hur ska du ha det, har dom rätt till sig själva eller inte? Och hur ska lagen då bäst beskriva verklighetens moraliska begränsningar enligt dig?

#72 Peter
Intressant information. Men den befläckas av citatet. Notera hur författaren till det inte håller en tråd utan tar till alla tillhyggen som överhuvudtaget kan hittas. Den ger ett tendentiöst intryck, som någon som inte bryr sig så mycket om verkligheten men driver nån agenda.
Lägg märke till hur begreppen blandas. Till exempel, vad har porr med saken att göra? Och vidare, 3-4 tusen inte bara pedofiler? Pratar han om pedofiler eller inte? Tyvärr undergräver det trovärdigheten i hela posten.

Hon är 13 och får sprit
han är 20 och får sitt
det kommer inget
gott av det

Tänk om 12-åringen
som bara är ett barn
blir på smällen
visst finns det abort
men hon vill ha barnet
Vem ska ta hand om det?

Kan någon här tala om vad det handlar om, egentligen.

#90
"...opinion mot hetsjakten på män och mäns (liksom kvinnors) naturliga drifter och behov av mänsklig värme , kärlek och just det sexuell samvaro..."
#85
"...så länge moralfascismens gnäggande överröstar medmänsklighet och viljan att förstå hur verkligheten faktiskt ser ut..."

Förklara vad som menas!
Ingen missunnar er män sex och kärlek, satsa! Vad hindrar er?
Tusentals vuxna kvinnor längtar efter kärlek.

Är det "verkligheten" att få gå på mellanstadiedisco med 12-åriga barn som ni inbillar er är sexuellt missgynnade av "moralfascister".
Är det så ni tänker er* sexuell samvaro i värme och kärlek?
Kan ni ens för en sekund föreställa er ett sådant samhälles organisation och vardagsliv?
12-åringen har minst 5 år kvar i ungdomsskolan, därefter yrkesstudier. Tänker ni läsa läxor och gå på utvecklingssamtal med den sexuellt utlevande flickan, som samhället har förvägrat de naturliga drifterna, enligt er. Eller ska de misslyckade mödrarna ta hand om allt sådant och leverara barnen till de sexualla njutningar ni kräver och tror att barnet vill ha ha med er.
Att döma av er skrivkunnighet är ni långt äldre än flickorna ni åsyftar.

Ovanstående rader var ett kort försök med ett verklighetsscenario, givetvis absurt och utanför allt som kan ses som värme, omsorg och kärlek.

#62 Oscar S. försöker sedan slå sitt eget rekord genom att ta upp den levande begravda flickan i Turkiet.
Om man kan dra sådana föräldra-paralleller så är gränsen satt innan artikeln skrevs, eller hur?

Friheten på nätet är gravt misstänkliggjord genom detta, kanske nyttigt.
*Har klumpat ihop dem som verkar ha exakt samma uppfattning

Det finnes naturligtvis mängder av kommentarer att kommentera här i detta kommentarsforum, särskilt dessa som utger sig för att tänka på ”barnens bästa” när de utgår från att detta skulle vara fallet då de önskar tvinga in världen i deras egen schablonbild av hur sexualitet skadar barn. Intressant är att se en ”barnpsykolog” (#74) axla rollen av den som ”vet” vad som är det ”rätta” för barn. Vad ”barnpsykolog” förmodligen inte vill kännas vid är hur okunnig han/hon är i frågan om sexualia, eftersom han/hon utgår ifrån att vårt synsätt i den sexuellt repressiva, kristna västvärlden skulle vara det globalt sanna och rätta. En kolonial inställning gentemot människor som inte blir bättre av det faktum att flera amerikanska undersökningar visar vilka förutfattade meningar och vilken okunnighet som vidhäftar de flesta psykologer/Psykiatrer/terapeuter. Loftus och Guyer listar t ex ”errors” när det gäller terapeuters och psykiatrers trovärdighet: ”Vi vet att kliniska bedömningar av påstådda sexuella övergrepp kan vara opålitliga… Vi vet att kliniska bedömningar rörande trovärdigheten i barns påståenden inte är att lita på, och inte heller är kliniska bedömningar angående föräldrars trovärdighet särskilt pålitliga… Vi vet att det finns få, om ens några, särskilda uppförandeindikatorer för sexuella övergrepp på barn och att förlita sig på någon enstaka eller ett par uppförandeindikatorer kommer att resultera i många falska påståenden… Vi vet att barn, särskilt yngre sådana, kan ledas till att minnas händelser som inte inträffat, särskilt om de frågas ut på ett suggestivt och ledande sätt… VI VET ATT INTERVJUARE OCH UNDERSÖKARE SOM HAR BILDER AV HUR SAKER OCH TING LIGGER TILL KAN INFLUERA DERAS FÖREMÅLS ÅTERBLICKAR OCH RAPPORTER FÖR ATT ÖVERENSSTÄMMA MED DERAS EGEN BILD (min emfasering)… Slutligen vet vi att många intervjuer och utdragen undersökning försämrar folks kapacitet att erhålla pålitliga data från barnvittnen”. Briggs & medförfattare visar också hur skeva läkares och ”psykoarbetares” föreställningar om skadegraden hos dem som varit med om ”för tidiga” sexuella mellanhavanden är, och att det dessutom delvis var könsberoende. Kvinnor lade nämligen mer emfas på tänkta skador och var mer ivriga än män att ingripa terapeutiskt. Men vad som var mest skrämmande var, att de ”helande” yrkesarbetande personerna över lag dömde ett barn som mer skadat endast utifrån etiketten ”sexuellt övergrepp” (intergenerationell sex) än andra. Man bedömde allmänt ett barn med denna etikett som bara trampade en hund på svansen som mer skadat än vilket annat barn som helst som skar en hund med kniv och lämnade den blödande! DeRoma & medförfattare har också visat, att förutfattade meningar av detta slag inverkar mest skadligt bland de socialarbetare som direkt arbetade med skydd av barn. De var också synnerligen ivriga att genast skicka ett barn till terapeutisk behandling.

”Barnpsykolog”, som förmodligen tänker sig att hans/hennes yrkestitel ska imponera, framträder som ett tydligt exempel på den typ av ”vetenskapsman” som Sandfort invänder mot: ”Enligt min åsikt så kan sociala normer inte bara införlivas i de sociala vetenskapsmännens föreställande. Forskare måste basera sina upptäckter på vad de observerar, inte vad samhället säger att de borde observera. Snarare än att acceptera dessa sociala normer så vore det bättre att vara kritisk mot dem”. Det blir än tydligare utifrån Baurmanns undersökningar av kliniska fall (i rättsmiljö). Han fann bl a, att bara hälften av ”offren” upplevde det sexuella som orsak till att de kände någon skada, att merparten av de offer som upplevt stark skada direkt hade anmält till polisen, att det bara var kvinnor som upplevde det, att flera var uppfostrade med stränga regler kring att gå ut på kvällarna (puritanskt) och att skadan alltid var kopplad till tvång/våld. Baurmann säger för övrigt: ”När uttalanden av personer som blivit kända som sexuella offer tas på allvar, och psykodiagnostiska studier kring offerskada undersökts noga, kommer man till den oundvikliga slutsatsen att bara en del kan karaktäriseras som ”offer”; regelbundet känner de inte personligen att de lidit skada”. Han kommer också fram till att MINST 20 procent av ”offren” känner skada enbart p g a de ”rättfärdigas” ingripande och agerande (i själva verket räknar han med att det är betydligt fler i verkligheten, eftersom han bara undersökt ett kliniskt underlag). När man talar om maktrelationer är det intressant att detta maktövergrepp, psykologens, socialarbetarens eller statstjänstemannens påtvingande av offerrollen och skadan på den unga, aldrig omnämns eller kritiseras. Med största sannolikhet skadar psykologer minst lika många barn i detta avseende som någonsin ”förövare”. Inte minst när man, som ”barnpsykolog” gör, så fullständigt sorterar bort de ungas egna upplevelser, så som redovisas i undersökningen jag refererat här ovan (#65). Det är ett enormt maktövergrepp som psykologer och andra utövar när de ”idiotförklarar” de ungas upplevelser för att istället applicera sin egen syn, i paritet med samhällsnormen, av katastrof, skada och offer. Man måste verkligen instämma i Foucaults konstaterande, att läkarvetenskapen/psykologin inte existerar för att kartlägga eller hjälpa när det gäller sexualitet, men istället för att konfirmera samhällets för tillfället rådande normer. Nelson, själv psykolog, hävdar att ”extrem försiktighet måste iakttas för att klassa relationer som skadliga. Vetenskaplig definition av övergrepp måste baseras på art och grad av skada som verkligen skett, inte på åldersskillnad eller förväntad skada. Hur mycket av upplevd följd orsakades av erfarenheten och hur mycket av social reaktion, behov av säkerhet, rädsla för upptäckt eller rent av upptäckt”? Något som ”barnpsykolog” borde försöka lära sig. Fel vore inte heller om samma person skaffade sig elementära kunskaper om hur sexualiteten fungerat och fungerar i andra kulturella kontexter än vårt. Det skulle förhoppningsvis ge henne/honom en bredare vy på detta, och mindre förutfattade antaganden som kan skada hans/hennes klienter.

Så undrar jag om ”barnpsykolog” menar att påståendet om att barn inte kan överblicka konsekvenserna av sitt handlande, och att de inte utvecklat en vuxens impulskontroll, gäller även på andra fenomen än just sexualitet. Gäller det t ex att gå i kyrkan (en betydligt mer komplex förståelsegrund än sexualiteten) eller att spela fotboll (som skadar många fler barn varje år än sex, och som är oerhört maktojämlikt, med tanke på att den vuxne tränaren utövare auktoritetsmakt)? Eller gäller det bara sexualitet inom vår kulturella kontext, med dess stigmatiserande effekt?

Slutligen vill jag citera Paul Okami, professor i psykologi vid University of California, Los Angeles (UCLA), som säger: ”Det finns ingen inneboende logik i maktskillnad som bryter mot principer om rättvisa eller hederlighet i sexuella relationer eller som är nödvändigtvis skadliga mot den ”mindre mäktige” deltagaren, om man inte betraktar sexuella relationer som direkt nävkamp (det vill säga lättvikt mot tungvikt). Instabiliteten och mångdimensionen i tvåsamhetens makt, och det faktum att ”maktbalanserade” relationer är uppenbart mytologiska (i avseende att det aldrig kan bli logiskt fastslaget) lägger argumentet om ”maktojämlikhet” åt sidan. I bästa fall är detta argument ett bra exempel på sent 1900-tals kulturell-feministisk dumhet”. I annat sammanhang säger han också (med tanke på ”barnpsykolog” själv): ”[Dessa likheter] antyder att barn i mycket används av somliga… för retoriska strider i den sexuella politikens teater… offergörare kan gå vidare ostraffat, under täckmantel av bekymmer för sexuella övergrepp på barn, med fundamentalt reaktionära och sexualnegativa förslag – förslag som kunde mötas med skarpt kritiskt gensvar om de skulle appliceras på vuxen sexualitet… Mycket av den nya forskningen delar därför, även om välmenande, de grundläggande bristerna hos de flesta polemiska arbeten. Moral och empiriska sanningar ignoreras, undertrycks eller förvrängs i intresse av att föra saken framåt… Både förtrycket av barndomens och ungdomens sexualitet och överförandet till barnen av skrämmande och negativa meddelanden om sex som är indirekt uppmuntrade i den nya forskningen kan mycket väl utgöra en form av sexuellt övergrepp drabbandes långt flera barn än som blir offer i traditionell mening”.

Jag tvivlar på att ”barnpsykolog” kan svära sig fri från att delta i det sexuella förtrycket av barn.

Ber att få påpeka att det inte är jag som satt rubriken på artikeln. Jag tycker den är helt missvisande, den berättar inte vad artikeln handlar om. Artikeln handlar om en väldigt dålig lag som bygger på att föräldrar tydligen tror att deras barn är ständigt hotade på nätet av pedofiler. Vilket forskning visar inte alls är fallet. Ungdomar är smarta och blockerar/ignorerar ovälkomna inviter. Det är bra!! De skall göra det. Jag är nämligen övertygad om att en mycket stor majoritet inte alls vill ha sex med mycket äldre personer.

Till slut, efter blockeringar och avvisningar, finns ett ytterst fåtal unga människor som faktiskt stämmer sexuella träffar med folk de mött på nätet. Undersökningar visar att de gör det med öppna ögon för att de är sexuellt nyfikna och dessutom träffar dem många gånger i åtskilliga fall. När vuxna beter sig så brukar vi säga att de har ett förhållande. Men självklart är det problematiskt av olika käl om en väldigt ung person börjar vara ihop med någon som är dubbet så gammal och har ett helt annat liv. Så föräldrar kan givetvis ha synpunkter på sådant.

Men den där lagen hjälpe rinte ett dugg. Den unge lär inte berätta för föräldrarna att han/hon stämt sexträff med någon äldre. Det är först när något inträffat som det blir sak av det och de lagarna finns redan om föräldrar känner att de vill göra polissak av sitt barns samvaro med någon. Lagen är dålig. Den behövs inte och tjänar bara som bränsle för rädsla och hysteri.

Slutsatsen av forskningen är alltså att vi för att förstå vad som händer i vissa fall av nätdejting måste inse att det handlar om (en del!!) ungdomars sexdrift och experimenterande. Men det är många som tydligen inte vill erkänna det eller kan tänka tanken att vissa unga personer har en sådan eller gör sådant. För att förstå och kunna styra sina barn bör dessa föräldrar tänka om.

Hoppsan! Oscar S.
Stegar bakåt för att putsa upp en fasad som rämnat.

Den vagt dolda agendan handlar om någras ide´ om att flick-barn prompt vill ha sex med betydligt äldre män och att respektlösa föräldrar( #62)hindrar dem.
Huruvida föräldrar också hindrar små pojk-barn som vill ha sex med äldre gummor framgår inte.

Att människan genom hela livet är en sexuell varelse är ingen hemlighet, allra minst för moderna tonårsföräldrar som idag mer än någonsin agerar med både mjukhet, förståelse och ansvar(tokreligiösa undantag finns som alltid).

Lagen mot grooming är ett nödvändigt steg i rätt riktning,
inte minst har O.S. och vissa kommentatorer stärkt min uppfattning med 100 %

#100 Det sexuella förtrycket mot barn(underförstått att pedofilerna inte har fritt fram)skulle skada mer än de facto övergrepp.

Finns det en gräns som inte är döden? Bevis i form av sperma på ett sönderslaget barn, är det övergrepp?

Nätfrihet kan aldrig innebära att svenska föräldrar som värnar om barnens liv och kommande sexualitet ska jämföras med den fasanfulla situationen med den levande begravda, turkiska flickan.

Men det gör Osacar Swartz. #62
Och det tycker många här är balanserat.

Hjärndöda vuxna män är bra mycket farligare för minderåriga nyfikna på sex och vuxenvärldens mysterier, än mycket annat.

Omogen man i vuxen kropp är ingen ursäkt för att utnyttja minderåriga, hur pådrivande de än verkar vara.

Artikel för klubben av inbördes ursäkter för rätten att utnyttja allt som står till buds, för lusten är allas tillsammans i ett enda stort mys.
Själv skulle jag inte bara anmäla utnyttjarna jag skulle även se till att träffa med en rak höger i nian, andra slaget i sexan och avsluta med ett ömt och välriktat pang i nollan.
Som ni själva utnyttjare säger, säger jag. Ni bad och tiggde om det och då ska ni få det. Lusten framför allt.
Ska bli ett sant nöje, mamma som jag är.

#116: Alexandramannen var unikt förslagen och det står klart att han fått flickor att ställa upp på saker som de mått dåligt av efteråt. Det existerar sådana fall också även om de är väldigt ovanliga. Det är dock inget som skulle ha kunnat förhindras genom gromninglagen. Flickorna har ju inte berättat att de har stämt träff för att ha sex med någon mot betalning.

Han är dömd till 10 års fängelse. Det finns en reportagebok om det fallet som jag inte läst men däremot läst om och fått mig berättad av folk som läst. Man kan inte förhindra sexuellt sökande tjejer och killar att stämma dejt genom att bara förlita sig på en lag som säger att det är förbjudet och att hata. Jag citerar ur Sydsvenskans recension av boken (vars författare också är journalist på Sydsvenskan), http://bit.ly/9VGsKj "Det är enkelt att moralisera och fördöma, att ropa efter ökat beskydd och starkare lagstiftning – betydligt svårare att förstå. Men det är bara genom att fler vuxna gör som Wagner – tar sig tid att fråga, lyssna och försöka begripa – som Alexandramannens efterföljare kan hejdas."

Man kan inte isolera detta från ungdomars egen sexualitet, vilket dock föräldrar tycks tro. Eller vilja.

@116 Konrad, "Är grooming inget problem?"

Grooming är mest ett problem off-line eftersom det är där uppemot ca 95-99% av all grooming begås (allt beroende på lagdefinitionerna). Om man ska gå efter FBIs studier. Av 100% peddosar som åker fast så är det bara ca 1% som gör det pga deras agerande på Internet, och majoriteten av denna 1%, nästan all om jag inte minns helt fel, åker fast för att det sitter en fbi-agent eller någon form av lokalpolis i andra änden som har rätt att agera på ett sätt som uppfyller fantasibränslet åt förövarna.

FBI själva har fått in typ 500 anmälningar per år sen 1996, och det på en befolkning som gått från ca 280 milj till 300+ milj på samma tid.

Online är grooming inget större problem statistisk sett, och att peka ut ett enda fall som på något sätt ska poängtera det sk problemet är bar en massa sk-tsnack.

Sedemera kommer den svenska lagen inte ha någon reel effekt, annat än för neurotiska ångestfyllda överbeskyddande föräldrar möjligviss vilka är dom som anmäler till höger och vänster. (Det sista påvissar lite av problemet också.)

Tänk efter lite. När sker en anmälan?

Vad behövs för att en anmälan ska leda till åtal?

Vid en eventuell dom, vilka strafftider behövs för att faktiskt avskräcka?

Anmälan sker inte förän efteråt. Endast om det finns någorlunda klockrena bevis så leder det till åtal, i annat fall läggs det ner. Det krävs i stort sett ett erkännande för att det ska leda till fängelse ... i Svensklogik då 2/3 av ett år.

Grooming lagarna i länder som USA, England och Kanada, har en effekt eftersom dom dels har polisiära rättigheter till olika nivåer av brotsprovokation och dels strafftider som heter duga, och för amerikansk del antagligen överdriven sen senaste lagändringen jmft med t ex våldtäkt, dråp, eller t om mord av andra graden. However, to each member state each own.

Vad har vi här i Sverige som säkerhetsställer effektiviteten av groominglagar? (och då endast rörande online-grooming ty grooming vid lekparker verkar ingen bry sig om än trots att det är runt såna typer av samlingspunkter som pedosarna också samlas runt?)

För att dessa lagar ska fungera någorlunda effektivt tordes vi dels ha poliser med rätt att provocera (på detta område [det säger sig själv kan man få någon att gräva sin egen grav ännu djupare destå längre tid kommer dom spendera bakom galler]), samt strafftider som är någorlunda proportionerliga till fördel för offren (både dom som blivit offer och de potentiella framtida).

Hur dessa sk groominglagar har fungerat i ett land med statisk byxmyndighetsålder fast med polisärrätt till ett visst mått av brottsprovokation och något bättre strafftider än svenska, så titta på Kanada. I kanada är byxmyndighetsålder 14 istället som för här 15. Jmr sen med hur det är ställt generellt i alla fall i USA där byxmyndighetsåldern är 17, samt en begränsad ålder på den äldre partnern, samt trots polisiära rättigheter och strafftider, generellt, som lutar åt ett politiskt konservativ utopia.

Vilka åldersgrupper har fått mest problem? Statistiskt sett tordes det väl vara uppenbart vilken grupp som ungdomar mest socialiserar med? Ungdomar är med andra ungdomar, men problematiken, lagmässigt, blir i gränsfallen, dvs mellan barn och ungdomar 16 vs 14, 15 vs 12 nästan 13, 17 kanske 18 vs nästan 15 fast egentligen 14, etc. (Inte helt säker men jag tvivlar på att man ens i USA har denna problematik, då man där har en lagstadgad ok åldersskillnad allt beroende på den yngre personen, dvs dom har en typ av buffertzon, ändå har dom problem, inte minst pga kristna höger fanatiker.)

De senare kommentarerna kring människor som har sex, kan delas upp i två huvudfåror - de debattörer som fokuserar resonemanget kring huruvida någon part mår dåligt eller inte, och de debattörer som fokuserar på huruvida någon part kan tyckas vara kåt (och därmed "äcklig"). Det förstnämnda resonemanget är utilitariskt och konstruktivt, medan det sistnämnda är dogmatiskt, gammaldags, irrationellt och destruktivt.

Som förälder vill man att sina barn ska umgås med vettiga människor och vänta med sexet till man har råd att skaffa barn eftersom många unga kvinnor skaffar barn för att slippa jobba och räknar kallt med att både föräldrarna, staten och/eller mannen ska finansiera nöjet åt dem.

Detta gäller dock inte alla kvinnor utan enbart en del av de, och vilka de är får man inte veta, utan det har jag bara läst på flashback ifall ni undrar.

Barn är barn. Och barn söker sin framtid, sin vuxenhet. Barn leker, barn experimenterar. Det är gott, så ska det vara.

Barn behöver lekkamrater i detta.

MEN...

Lekkamraten ska vara just en lekkamrat, en annan vilsen sökare. Det ska inte vara en vuxen, målinriktad människa. Det blir fel om en småtonåring som just lämnat Ryska Posten bakom sig direkt lärs upp till vuxensex. Då tappar hon/han många steg i sin utveckling att lära känna sig själv som erotisk varelse. Individualiteten snöps.

Därför ska vuxna låta barn och småtonåringar vara ifred. Även om småtonåringar kastar ut sina experimenterande krokar har den vuxne inte "rätt svar". Det är i stället en form av maktmissbruk.