Fler kvinnor borde göra som Birgitta Ohlsson

Det kommer att visa sig hur Birgitta Ohlsson löser biffen och det är ju positivt men ingår barnflickor i arrangemanget så blir det nog svårt att hävda sig som feminist sen.

I punkten 6, att lämna bebisen till en pappa är väl ingen lösning. Det är ju de första åren som mammorna borde ha skyldighet att ge barnen det naturliga stöd som papporna av naturligt evolutionära skäl inte kan ge. Om man inte som kvinna kan fostra sitt barn, skall man inte heller sätta ett barn till världen. Det är bättre att männen gör bättre urval bland kvinnorna och undviker feminister och sådana som inte vill eller har tid för sin avkomma.

Möjligen har Ohlsson och Sigfiedsson själva blivit övergivna som spädbarn av sina mödrar. Hur kan man annars resonera så känslokallt? Och när ska dessa gendertalibaner begripa att en far inte kan tillfredställa ett spädbarns behov på samma sätt som en mor hur många jämställdhetskonferenser de än rantar runt på? Det finns ett djupst psykologiskt och biologiskt samband mellan mor och barn i början av livet som kallas för symbios. Har ni hört talas om det? Bröstmjölken kommer inte från jämställdhetsministern utan från naturen. Barnets behov av symbios kan ingen samhällsordning förändra eftersom det finns i vår arvsmassa. Att förneka barn en sådan tillhörighet under livets första år är enb skymf mot livet, men det fattar inte dessa karriärsrobotar.Hellre skapa en ny generation som är lika känslomässigt avstängda som de själva är. Så kanske det ändå är bättre med en far som bryr sig än en mor som saknar omhändertagandeinstinkter?

Det behövs en bra mångfald i regeringen. Det är bra med politiker som inte alla är stöpta i samma form. Jag gillar inte Birgitta Ohlssons ställningstagande för radikalfeminism. Däremot så är det ju bra när hon litar på sin man när det gäller att ta ett ömsesidigt ansvar för barnet som kommer. När hon satt och kuttrasjuade med Claes Borgström i ett Kvällsöppet program så började man ju att undra om hennes politiska tillhörighet. Hennes uppfattningar i vissa utrikespolitiska frågor är ju verkligen inte från vänsterkanten dock. Låt oss ge henne chansen. Handlingar och resultat är viktigare än ord. Så nu är det upp till bevis. Birgitta Ohlssons företrädare har satt ribban högt.

Det sättet som Cecilia Malmström beredde terrängen får Sveriges EU- ordförandeskap har skapat en ny respekt för vårt land. Det gäller nu för Birgitta Ohlsson att bygga vidare på detta kapital. Stafettpinnen är i hennes hand nu.

Denna debatt är ju helt makalös (jag menar nu inte denna artikel som jag naturligtvis sympatiserar med).
Vilket århundrade lever vi i? Vore det inte mer konstruktivt att börja debattera och agera för hur vi gör det här samhället mer barnvänligt och hur vi kan underlätta för såväl kvinnor som män att vara både yrkesarbetande och föräldrar?

Här är mina tips för hur man ska kunna kombinera politik och familj http://heleneblogg.blogspot.com/2010/01/politik-och-familj-men-hur-da.html

Varför skulle inte en feminist kunna ha barnflicka? Bara man betalar vitt och ger sjyssta arbetsvillkor.
Fortfarande idag måste mammor i Sverige försvara att de arbetar, det är ju märkligt.

Bra inlägg! Om man haft barn utomlands (jag bor i England och har 2), så vet man att det inte finns något som ens nästan liknar svensk föräldraförsäkring. Svenskar har ett unikt support som småbarnsföräldrar och tillåter sig kanske att döma andra utifrån detta.

Om man ska ha någon form av mer kvalificerad yrkesroll (vilket många mår bra av, istället för att vara helt ekonomiskt beroende av sin partner eller socialbidrag) och kanske göra något man är utbildad för och inte bara något litet halvtidsjobb när yngsta barnet till sist börjat skolan vid fem års ålder, så hjälper faktiskt en entusiasm som många i Sverige uppfattar som lite halvknäpp.

För de vet inte hur bra de har det och vilka möjligheter de kan ta för givet som är helt otänkbara i andra länder. Vad sägs om SEK5000/månad i sex månader, sedan rätt att behålla jobbet under ytterligare sex månader - utan någon inkomst alls, förstås - som i Storbrittannien?

Bra inlägg! Om man haft barn utomlands (jag bor i England och har 2), så vet man att det inte finns något som ens nästan liknar svensk föräldraförsäkring. Svenskar har ett unikt support som småbarnsföräldrar och tillåter sig kanske att döma andra utifrån detta.

Om man ska ha någon form av mer kvalificerad yrkesroll (vilket många mår bra av, istället för att vara helt ekonomiskt beroende av sin partner eller socialbidrag) och kanske göra något man är utbildad för och inte bara något litet halvtidsjobb när yngsta barnet till sist börjat skolan vid fem års ålder, så hjälper faktiskt en entusiasm som många i Sverige uppfattar som lite halvknäpp.

För de vet inte hur bra de har det och vilka möjligheter de kan ta för givet som är helt otänkbara i andra länder. Vad sägs om SEK5000/månad i sex månader, sedan rätt att behålla jobbet under ytterligare sex månader - utan någon inkomst alls, förstås - som i Storbrittannien?

Bra inlägg! Om man haft barn utomlands (jag bor i England och har 2), så vet man att det inte finns något som ens nästan liknar svensk föräldraförsäkring. Svenskar har ett unikt support som småbarnsföräldrar och tillåter sig kanske att döma andra utifrån detta.

Om man ska ha någon form av mer kvalificerad yrkesroll (vilket många mår bra av, istället för att vara helt ekonomiskt beroende av sin partner eller socialbidrag) och kanske göra något man är utbildad för och inte bara något litet halvtidsjobb när yngsta barnet till sist börjat skolan vid fem års ålder, så hjälper faktiskt en entusiasm som många i Sverige uppfattar som lite halvknäpp.

För de vet inte hur bra de har det och vilka möjligheter de kan ta för givet som är helt otänkbara i andra länder. Vad sägs om SEK5000/månad i sex månader, sedan rätt att behålla jobbet under ytterligare sex månader - utan någon inkomst alls, förstås - som i Storbrittannien? Och det är generöst, internationellt sett.