Bry dig inte om dina borgerliga medsystrars svek, Birgitta

Bara en fråga, Anna Kinberg Batra. Hade du barnflicka eller inte när du kombinerade dina "toppjobb" med småbarn?

Bra inlägg!

Mycket väl skrivet! :)
Tror Birgitta O kan bli ett vinnardrag för regeringen. Inte för att jag håller med i så många sakfrågor, men som person verkar hon vara både modig och engagerad.
Det är som sagt bara att ta med knodden - eller lämna hemma med mannen - precis som passar bäst. Skit fullständigt i vad alla andra tycker.

Grattis Birgitta Ohlsson!
Glöm dock inte att barnen behöver både närhet, lugn och ro den första tiden så låt mannen ta hand om Ert gemensamma barn.

//Markus
Pappamanualen.se

"... släpat med barnen på både jobb och föreningsmöten. Än så länge tycks våra barn inte ha tagit skada..."

Nej, är man egoist behöver man inte ta hänsyn till andra än sig själv och sina barn, jmalmros. Är det någon som blir störd av 130 dB barnaskrik rakt in i örat så är det deras huvudvärk...

Det ska bli spännande att se om kvoteringsivraren Birgitta Ohlsson kommer att dela föräldradagarna exakt lika med sin man.

Förmodligen inte, eftersom det, naturligtvis, vore orimligt. Så det som verkligen är spännande blir att se hennes bortförklaringar.

"Alla andra måste dela exakt lika. Men inte jag, för jag och min man är så speciella. Vi är nämligen människor av kött och blod, snarare än statistik i ett excelark som alla andra."

"...Vi har just nu en debatt om den moderata jämställdhetspolitiken. Men Fredrik Reinfeldt har redan gjort den viktigaste markeringen när han utsåg den nya ministern. Med vår politik ska man inte behöva välja mellan barnen och karriären. Papporna har ju aldrig gjort det. ..."

Jo... - Anna Kinberg Batra - men menar Du med detta att papporna skall bli gravida och amma (Ragnar ska börja amma) - istället för kvinnorna - undrar Josef B.

Barn mår bäst om föräldrarna mår bra. Föräldrar som slits mellan försörjningskrav och krav på att vara alla tillags, kanske inte mår så bra, sliter för att få ekonomin och deltider att gå ihop, hålla reda på scheman, arbetsrutiner hemma och dessutom med kollegor och karriär, (!!) wow, jag får vallningar och känning av mitt stressyndrom bara av att läsa om det. (Skönt att inte behöva gå igenom det en gång till.) Men skillnaden är stor mellan deltidsarbetande låginkomsttagare och de som har högstatusyrken och tjänar bra, den skillnaden heter frihet att välja. Jag är inte orolig över deras barn som säkert är trygga var de än befinner sig, låter riktigt Clarté.

Det sämsta med biologiska argument är det det finns lika många biologiska argument för som mot vad det nu än är man debatterar.

Ser man till människans historia så är det borgeliga hemmafruidealet en relativt kortlivad företeelse, som såg sitt ljus i samband med industrialiseringen. Det finns hur många böcker som helst om förmögna kvinnor som farit illa av att reduceras till ett bihang som sitter hemma och broderar, skriver poesi, spelar piano och gå på visiter. ”Nerver” var en vanlig åkomma. Barnen sköttes av tjänstefolk. Det är självklart att flickorna i fina familjer har reagerat, brutit sig ut, skaffat sig en utbildning och ett eget värde.

Kvinnorna i bondesamhället hade en annan ställning. Jordbruket var en kollektiv angelägenhet. Alla behövdes och fick göra sin insats. Traditionellt kvinnligt arbete som t ex textilframställning värderades högt i samband med bouppteckningar. Historieskrivningen har av tradition varit manlig, arvsreglerna har gynnat män osv och fattigt folk fick slita hårt. Jag vill inte idyllisera bondesamhället, mest påpeka att människorna var delaktiga och hade sitt värde. Behövdes kvinnan på åkern fick gammelfarfar vagga bebisen.

Efter andra världskriget hade hemmafru-idealet spridit sig på bred front i Sverige. Småbruken avvecklades och han blev industriarbetare medan hon var hemma, skötte hushållet och tog hand om barnen. Det dröjde dock inte så länge innan kvinnorna började tröttna på den här ordningen. De ville hemifrån, skaffade jobb inom den växande offentliga sektorn och familjen kunde skaffa husvagn eller sommarstuga.

Idag anser vi att barnledighet är en självklarhet, liksom barnomsorg. En kvinna ska och vill ha ett arbete. Det ger ett egenvärde och hon slipper vara beroende av en karl som försörjer henne.

Tidvis dyker det upp en ”jag vill vara hemma-fru”debatt, som i mitt tycke baseras på idylliska fantasier. Det är mysigt att gå hemma och pyssla lite i köket. Men ungarna växer upp och snart börjar de skolan och då är det slut på det myset.

Stenberg verkar ha blivit sentimental och sörjer att hon missat delar av sina barns uppväxt. Jag vet inte vad hon baserar sitt resonemang om att kvinnan ska hålla sig hemma på. Social fobi?

Några biologiska argument kan jag inte hitta. Det finns inga djur som beter sig så. Dinosaurier värper sina ägg och överger dem. När ungarna kläcks så är det upp till dem att klara sig själva, hitta mat och inte bli uppätna. Harar lämnar sina ungar i en lega på marken, rådjur likaså. Andra djurungar får följa sina föräldrar och sin flock så gott det går. Vissa apor hänger visserligen i pälsen på sina mammor länge, men mammorna ingår fortfarande i flocken och dess sociala sammanhang. Det enda djur jag kan komma på som sitter och trycker med sina ungar är en marsvinshona i en för liten bur och utan annat sällskap än ungarna. Detta beteende är inte helt naturligt. Finns pappa marsvin kvar i buren så hjälper han till och ta hand om ungarna. Finns flera honor i buren hjälps de åt med att ta hand om ungarna.

Jag har inte kunnat hitta några biologiska, historiska eller beteendemässiga argument som säger att Birgitta Ohlsson ska avstå från sitt jobb för att vara hemma med bebisen. De praktiska problem som ev finns går att lösa. Skulle hon känna att hon gjort ett misstag om 20 år, så är inte hon den enda som gjort ett felaktigt fel i livet. Den enda som kan ta ansvar för det är Birgitta Ohlsson själv.

"Dra vagnen över kullersten", ja det säger väl allt...

Jag förstår överhuvudtaget inte problemet. Barnet har väl en pappa?
Varför ska Birgitta ta med barnet någonstans när hon arbetar? Om Birgitta arbetar och har lön ska väl inte barnet med till jobbet?
Inte skulle vi acceptera att någon, man eller kvinna, tar med ett barn på ett icke politiskt arbetsplats så varför ska det ens diskuteras vad Birgitta och hennes familj gör. Barnet har två föräldrar. Birgitta arbetar, pappan är väl rimligen hemma med barnet under tiden. Vad är problemet?

ps
Man måste inte amma. Det finns utmärkt ersättning och man är inte en dålig mamma om man inte ammar/pumpar.

#31
Striden mellan könen.
Priset får vi alla betala med låg tillit och successivt otryggare barn som sedan växer upp till ännu otryggare vuxna.

Den onda spiralen utan att någon fattar varför folk har blivit mer narcissistiska och självupptagna.

Jag, jag jag jag.

Ett allmänningens dilemma medan ungarna studsar omkring på kullerstenen som förpackade objekt. Bråttom är det. Det gäller att vinna. Vinna vadå?

Tänk om ungen får kolik. Då hjälper inga kullerstenar i världen. I varje människas kropp finns ett epicentrum där alla nervtrådar möts: Solar Plexus. Om barnet inte kommer i rätt fas med sina föräldrar och dom inte läser ungen rätt blir det fel i systemet och gallskriken = överlevnadsångesten kommer.

Det går med andra ord fort att skapa kolik och en ond cirkel är sluten. Och det hela startar i stress och oförstånd. Och råden kommer: Det går över om några månader.

Det är en gåva och rikedom och den största lycka att få barn.
Det är inget självklart, inget enkelt utan är befäst med ett livslångt åtagande i form av kärlek, tid och engagemang.
Ju mer vi ger desto mer får vi tillbaka.

Tänkte på Birgitta Ohlsson, FP
-"Barnet är planerat och jag har en modern man." säger Ohlsson.
Man Kan Undra.
Att vara gravid och att föda fram ett barn, ett nytt litet liv, är den mest omtumlande käslostorm en kvinna kan uppleva, en massa förut obekanta hormoner invaderar din kropp vare sig du är hemma eller i Bryssel.
Jag, om nån, vet hur viktig pappans roll är och gratulerar alla dagens fäder som verkligen vill betyda nåt och spela en viktig roll för sina barn.

Men jag undrar vad som händer med kvinnor som Birgitta Ohlsson som inte har förstått nånting av storheten i detta.
http://soldatmamma.blogspot.com

Så länge Birgitta Ohlsson har synpunkter på hur jag och alla andra svenskar lägger upp vårt föräldraskap, och dessutom vill tvinga oss att dansa efter hennes pipa genom lagstiftning, så får hon nog finna sig i att vi åtminstone har rätt att yttra oss om hennes föräldraskap.

Hade jag haft samma makt över hennes liv som hon har över mitt, hade jag svarat med samma mynt. Nu får jag nöja mig med att påvisa hennes hyckleri på Newsmill.

Anders: Bra! Hon har ju makt över oss! Glömde det. Förskräckligt! Vad skulle hon göra om hon vore en kvinnlig sopåkare? Skulle hon ta med sig ungen och amma bland soporna på flaket? Alla andra kvinnor använder sig av föräldraförsäkringen. Men det behöver inte eliten i politikeradeln. Den nya överklassen använder oss i massan för sina egna behag. Det här med att få barn är väl ingenting. Det kan man sköta med lillfingret. Men hur blir jobbet skött? Deras uppdrag som vi var och en betalar för?

Riksdagskvinnorna får ta med sig babysarna på jobbet hur lättvindigt som helst. Har dom med sig hundarna också? Så kan inte andra göra. Nä, tyvärr men jag tycker det är för jävligt och vill inte betala ett öre i skatt till Ohlsson och Batra och deras självgoda och präktiga excesser.

Det är inte svårt att förena moderskap och arbete när man befinner sig i en så privilegierad position som parlamentariker, eu-kommissionärer och regeringsledamöter. För dem är det inga problem att ta med barnen till arbetet och – vilket vi ju har flera exempel på – låta medarbetarna hjälpa till med passningen. De kan vara borta utan att behöva riskera löneavdrag, och för parlamentariker finns möjligheten att ta ut föräldraledigheten under mandatperioderna och sedan gå i tjänst fast man är hemma under ferierna. För majoriteten medborgare gäller andra villkor.

Bra skrivet och i mångt och mycket håller jag med dig. Visst ska en kvinna kunna jobba trots att hon är gravid eller har småbarn. I princip.

Det som dock sticker lite grand i bakhuvudet är det faktum -ja faktum- att antingen arbetet eller barnet inte kommer att få den uppmärksamhet de förtjänar. Vi får antingen en dålig minister eller en dålig mamma här.

Bra inlägg! Om man haft barn utomlands (jag bor i England och har 2), så vet man att det inte finns något som ens nästan liknar svensk föräldraförsäkring. Svenskar har ett unikt support som småbarnsföräldrar och tillåter sig kanske att döma andra utifrån detta.

Om man ska ha någon form av mer kvalificerad yrkesroll (vilket många mår bra av, istället för att vara helt ekonomiskt beroende av sin partner eller socialbidrag) och kanske göra något man är utbildad för och inte bara något litet halvtidsjobb när yngsta barnet till sist börjat skolan vid fem års ålder, så hjälper faktiskt en entusiasm som många i Sverige uppfattar som lite halvknäpp.

För de vet inte vilka möjligheter de kan ta för givet som är helt otänkbara i andra länder. Vad sägs om en dagisräkning på SEK10.000/månad, t ex - för ett barn? Eller föräldrapenning på SEK5000/månad - i sex månader? Sedan har man möjlighet att vara ledig i ytterligare sex månader - utan några pengar alls förstås - och få behålla jobbet, åtminstone.