Vad innebar egentligen Laval-domen?

Vid en analys av domen i målet mellan Laval un partneri och Byggnadsarbetareförbundet mfl. är en fullt rimlig tolkning att EG-domstolen i punkt 110 i den så kallade Laval-domen underkände den dolda statliga styrningen av lönerna som länge kännetecknat den svenska modellen. En viktig fråga som snart kan besvaras är därför vad som händer om staten inte låtsas om domen i en avtalsrörelse. En annan faktiskt ändå viktigare fråga är vad som händer om statsledningen i stället agerar på något sätt. Regeringen måste efter domen nämligen egentligen vara förpliktigad att öppet redovisa en minimilön. En svensk statligt bestämd minimilön finns förvisso redan i en tillämpningsföreskrift till 11 § lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Men den dagpenningen är mycket lägre än såväl löner i allmänhet som ersättningarna i alternativa försäkringar. Detta betyder att det politskt laddade problemet med den så kallade reservationslönen och dess koppling till ersättningsnivåer rörande sjukpenning och rehabiliteringsersättning och så vidare bör komma att aktualiseras. Problemet därvidlag är att den siste svenske politiker som öppet uttalat att staten styr lönebildningen med verktyg som lag om arbetslöshetsförsäkring var högerledaren i första kammaren Ernst Trygger på 1930-talet vid införandet av arbetslöshetsförsäkringen.

Till detta hör att inga allmänna rättigheter egentligen någonsin är säkrade för all framtid. Men också att stabiliteten i det svenska civilsamhället har en betydligt starkare relation med storleken på de olika anslagsposterna i statsbudgeten än med den retorik som är ägnad att dölja allmänhetens ekonomiska villkor under en budgetperiod. Dessa sanningar kan även sägas gälla oberoende av befolkningens politiska eller religiösa tillhörighet och emotionella glöd.

Således kan fråga nog även vara om beredskapspolis bör inkallas innan statsledningen agerar - om statsledningen nu planerar att agera. Frågorna ovan har ju alldeles uppenbart historiska kopplingar till Försvarsmakten. Närmare bestämt till regementet T 3, och till tongivande personer som Kapten Mesterton och Korpral Rask.