Den nationella planen för handikappolitiken ett misslyckande

Vi delar denna kritik och vill till och med påstå att regeringen i praktiken valt att helt nonchalera handikappolitiken trots att det i regeringsformen slås fast att det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av bland annat funktionshinder.

Det stod ganska snart klart för oss att arbetet med att realisera planen gick mycket trögt. Ja, för att inte säga, var stillastående. Särskilt gäller det kraven i planen att undanröja enkelt avhjälpta hinder, som skulle vara en första etapp i de politiska ambitionerna att göra samhället tillgängligt för människor med funktionsnedsättningar. Lokaler och allmänna platser är med udda undantag lika otillgängliga som vid planens inledning. Planens brist på tydliga mål och oklara ansvarsförhållanden har här fått till följd att alla med ansvar för planens genomföranden verkar ha suttit och väntat på varandra och att åren ska gå. Från regeringens sida har man under alla år utan att ingripa och ta aktivt ansvar för planens genomförande trots vetskap om detta fortsatt att förlita sig på inblandade aktörers välvilja att på eget initiativ ta sig an uppgiften att eliminera enkelt åtgärdade hinder. Så nu när vi är framme vid 2010, kan vi konstatera att det mesta återstår att göra.

Det rådde en mycket stor politisk samsyn om planen våren 2000 när riksdagen antog den. Förväntningar skapades att man genom planen politiskt äntligen skulle ta villkoren för människor med funktionsnedsättning på allvar, men som snart vändes till besvikelse.

De mål, som den nationella handlingsplanen innehöll, hade en utgångspunkt i ett medborgarperspektiv. Det handlade om jämlikhet och full delaktighet, om att förebygga och bekämpa diskriminering samt skapa förutsättningar för självständighet och självbestämmande för människor med funktionsnedsättning.

Fjorton sektorsmyndigheter tillsattes med uppgift att integrera handikapperspektivet i sin verksamhet. De skulle vara ett föredöme genom den egna verksamheten. I plan- och bygglagen infördes krav att enkelt åtgärdade hinder i befintliga lokaler dit allmänheten har tillträde och på befintliga allmänna platser skulle vara eliminerade år 2010. Kraven på tillgänglighet i samband med nybyggnad och ombyggnad skulle förtydligas. Kollektivtrafiken skulle vara tillgänglig för personer med funktionshinder år 2010. Föreskrifter om tillgänglighet till färdmedel inom olika trafikslag skulle ses över och skärpas. Av detta har nästan ingenting förverkligats.

Statskontorets mycket skarpa kritik är därför inte oväntad. I sin rapport framför man bland annat:

att sektorsmyndigheternas uppgifter har varit så diffust formulerade att de varit omöjliga att följa upp.

att sektorsansvaret inte har preciserats i vare sig handlingsplanen, myndigheternas instruktioner eller några andra styrdokument. Det har inneburit att myndigheterna i avsaknad av politisk styrning fått göra som de vill och att alla har tolkat uppdraget olika. Inga uppföljningsbara etappmål har varit möjliga att sätta upp då man haft problem att bryta ned handlingsplanens övergripande mål. Det särskilda sektorsansvaret inom handikappolitiken har varit svårt att förena med den mål- och resultatstyrningsmodell som tillämpas i svensk statsförvaltning. Samtidigt försvårar det särskilda sektorsansvaret ett ansvarsutkrävande.

Resultatet har blivit att i avsaknad av uppföljningsbara mål har dessa ersatts av allmänt hållna inriktningsmål utan tydlig koppling till handlingsplanen.

I klartext betyder detta att regeringen, både den socialdemokratiska och den borgliga, släppt det politiska ansvaret för genomförandet av handlingsplanen, och istället överlåtit åt myndighetsvärlden att genomföra den.

Även Handisam, en ny myndighet för samordning av handikappolitiken, som regeringen tillsatte år 2006 får skarp kritik av Statskontoret. Handisams uppgift har varit att stödja och främja sektorsmyndigheterna i deras arbete med att genomföra handlingsplanen samtidigt som man också haft uppgiften att utvärdera detta uppdrag. I princip en omöjlig uppgift med oförenliga roller att samtidigt ha en både främjande och en utvärderande roll.

Statskontoret föreslår att regeringen utvecklar sin övergripande styrning och samordning av de handikappolitiska målen. Man föreslår vidare att mål- och resultatstyrningen kompletteras med riktade uppdrag gentemot myndigheter grundad på en utvecklad strategisk analys över var det förekommer problem.

Vi ställer oss bakom Statskontorets kritik. Regeringen har genom att hänvisa till den nationella handlingsplanen kunnat strunta i handikappolitiken. Den har under alla år
hänvisat till en plan som inte har fungerat som en plan. Åtminstone inte sett till vad som är karaktäristiskt för planer, nämligen att de ska vara möjliga att följa upp och utvärdera.

Efter det kompletta misslyckandet med den nationella handlingsplanen måste regeringen återta ansvaret för handikappolitiken. Man måste visa att man menar allvar med att personer med funktionsnedsättningar ska kunna leva på jämlika villkor. Politisk retorik i all ära men utan konkreta reformer och resultat förlorar den i trovärdighet. Ja - upplevs snarare som kränkande.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/17392

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

ems. Search best replica omega watches engines will give you Raymond Weil Parsifal links to the numerous best replica watches online stores. Chatterton was best replica omega watches born in the later designer watches part of the eighteenth replica watches century. He became obsessed Tag Heuer Link with a series of Ferrari Red Granturismo Automatic Ladies3480-4055 medieval texts and started Omega Constellation Double Eagle to copy their style. Blancpain Blancpain Thus he became the author of bogus medieval poetry, some of which he managed to

Permalänk | Anmäl #1 omega watches, 2010-07-22, 03:52