"Oförlåtligt att lämna ut minderåriga barn"

Publicerad: 2010-01-29 16:01, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

"Det är faktiskt åt helvete att i en dokumentär text lämna ut minderåriga barn som man haft en komplicerad relation med. Förstod inte Ebba Lindsö det? Förstod inte förläggaren det? När ska vi sluta blanda ihop begreppen?" Det skriver författaren UNNI DROUGGE.

214 millningar
16 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Unni Drougges självutlämnande roman Boven i mitt drama kallas kärlek blev
mycket omdiskuterad när den kom ut hösten 2007. Hon har gett ut tio romaner.

Ebba Lindsö har skrivit en bok som tycks handla om hur hon gick vilse i maktens korridorer. En revanschbok om man får tro medierna. Kvinnors tillkortakommanden är ju en lukrativ nisch och Albert Bonniers förlag nappade redan efter läsning av ett fåtal skrivna kapitel.

Nu har Lena Magnergård, moderaternas tidigare presschef och därmed en annan kvinna i maktens korridorer, gått till motangrepp. Men det handlar inte om hur kvinnor blir behandlade när de kommer för högt upp i gubbhierarkierna. Det handlar om hur privat man får vara när man skriver om sitt liv.

Att kvinnors privatliv är allmängods vet varenda honkönad som blivit föremål för mediernas intresse och därmed fått svara på en rad oförskämt närgångna frågor. Allmänhetens förhållningssätt till denna privata sfär är dock problematisk.

Å ena sidan ställs det krav på just kvinnor att fläka ut sina ätstörningar, plastikoperationer och kärleksfiaskon om de vill nå medialt genomslag. Det slipper männen. De får tala ut om sina yrkesmässiga bravader och materiella framgångar. Kvinnors privatliv är sexigt. Mäns makt är sexigt. Och sex säljer.

Fast å andra sidan kan kvinnor gå för långt i luftandet av den egna byken. Det gäller två områden:

1. När kvinnans blottade privatliv hänger ut även en mans privatliv, exempelvis om hon beskriver våld och övergrepp hon utsatts för av en man vars identitet och brott kan röjas.

2. När hon drar in barn i berättelsen, egna eller andras.

Det är det sistnämnda som Lena Magnergård gått loss på. Ebba Lindsö har nämligen varit plastmamma åt Magnergårds två barn och hon anser, hårdraget, att styvbarnen orsakade hennes skilsmässa. Styvbarnens mor tar så illa vid sig av detta att hon rekommenderar förlaget att dra tillbaka upplagan.
Frågan är alltså: Vad "får" man och vad "får" man inte ta upp i en självbiografisk bok?

För mig är svaret ganska enkelt.

Gäller det skönlitteratur finns det inga gränser. Skönlitteratur borde bara bedömas efter kvalitetskriterier. Men Ebba Lindsös bok är ingen roman och hon lär väl knappast ha haft några konstnärliga anspråk. Hon vill berätta sanningen rätt upp och ner, som i en journalistisk text. Då krävs andra hänsyn. Då är Magnegårds kritik också befogad. Det är faktiskt åt helvete att i en dokumentär text lämna ut minderåriga barn som man haft en komplicerad relation med. Förstod inte Ebba Lindsö det? Förstod inte förläggaren det? När ska vi sluta blanda ihop begreppen? En roman kan skildra verkligheten, ibland rentav mer träffande än vad dokumentärer förmår, men innehållet är ändå underordnat romanens konstruktion. Och läsarkontraktet, som det så fint heter, är underordnat genren. En skönlitterär bok, om än med sant eller självupplevt innehåll, ska dessutom stå sig som litterärt verk även om hundra år när alla inblandade är döda.

Jag skrev om hur relationen till mina egna barn påverkades av ett misshandelsförhållande. Men jag använde mig av ett skönlitterärt grepp där jag lät en fiktiv son kasta ett starkt negativt återsken på mig som mamma. När boken kom ut dränktes den i en röra av beskyllningar, pekpinnar och krav på skriftlig dokumentation av sanningshalten rörande misshandeln, vilket jag - förödmjukande nog - också fick leverera.

Det hade kunnat vara betydligt enklare att diskutera moral och etik i olika former av publicistik om man erkände att publicistiken också har olika former. En facebooktext är ingen nyhetsartikel. En dokumentär är inte fiktion. Skönlitteratur är inte facklitteratur. Rena biografier är inte romaner.

Men numera behandlas alla texter och alla böcker lika. Dessutom är det helt i sin ordning att plötsligt låta en sann historia bli skönlitteratur ("Gömda") och att kalla en skönlitterär berättelse för sann historia ("Ondskan").

Därför kan säkert Albert Bonniers förlag göra det lätt för sig genom att i andra upplagan av "Livet, makten och konsten att vara sig själv" ändra genre och skriva på omslaget att boken är b a s e r a d på en sann historia. Om de nu bryr sig om vad ett par ungar tycker om att bli syndabockar i en skilsmässokonflikt. Förmodligen gör de inte det.

En bok är en bok. Och pengar är pengar.

Unni Drougge (9 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/17342

16 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Allvarligt, jag tror inte Ebba hade för avsikt att "utnyttja" barnen. Jag hoppas de både blivit tillfrågade och fått läst manus innan publikation. Visste inte att denna intressanta bok skulle bli föremål för "en sviken fru"-debatt.

Permalänk | Anmäl #1 Morgan Löfstedt, 2010-01-29, 17:52

It is the spectator, and not life, that art really mirrors. Diversity of opinion about a work of art shows that the work is new, complex, and vital. When critics disagree, the artist is in accord with himself.

(Oscar Wilde)

Permalänk | Anmäl #2 Håkan Johansson, 2010-01-29, 17:53

Ja herregud och i kväll är det releaseparty hemma hos Ebba Lindsö på Lidingö. Och då kan väl alla upprörda kvinnor dra dit och gå med plakat utanför. Eller Lena Magnergård gå dit och "tala ut"med Ebba Lindsö. Det skulle kvällspressen gilla.

Tänk att det alltid är så synd om kvinnor hur upphöjda och välmående de än är i samhället.

Och ingen av de där skitmorsorna bryr sig väl om barnen? "Barnen" är väl i stort sett vuxna nu bägge två om jag begriper det rätt. Den ena är väl snart 21 och den andra 16.

Undrar vad dom tycker om att deras "morsor" ryker ihop över huvudet på dom.

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att bägge marknadsförde sina egna varumärken. Precis som du gör nu Unni.

Som sagt alla papparazzi borde bevaka Lidingö för Bonnier vägrar att lämna ut gästlistan (privat party) eller ens svara på om de betalar.

http://www.realtid.se/ArticlePages/201001/29/20100129100959_Realtid269/2...

Fasen ingen av er är feminister. Ni bara sysslar med era egna karriärer. Tänk en smula på barnen också. Barnen!

Ge Barnkonventionen status av lag så att barnen kan försvara sig mot föräldrarna:

http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/26/kungaparet-st-r-p-barnens-sida

Permalänk | Anmäl #3 Ann Helena Rudberg, 2010-01-29, 17:58

Kul att få en hobbypoet som Håkan Johansson på köpet i kommentatorsfältet också.

Annars förstår jag inte varför den här icke-frågan bara kunde förpassats till någon typ av indignerad mailkonversation vänninorna emellan. Ni skämmer bara ut barnen mer, det är ju dem det är synd om. Släpp era egon.

Permalänk | Anmäl #4 Adam, 2010-01-29, 18:10

Är långt bort på andra sidan jorden och hör bara svallvågorna av denna debatt men förstår att Ebba Lindsö får en hel del stryk. Men den verkliga frågan är ju att Kvinna + Makt = Fult och att Kvinna + Pengar + Makt = ännu fulare – men samtidigt lite kittlande.

Ebba gör ju ett kardinalfel till, hon är snygg och begåvad. Ja då blir det bara elände. Inte lätt existera i ett janteland då inte… Vad ska man göra när man frångår regel nr ett, att vara medelmåttig (såvida man inte är fotbolls- eller hockeyspelare). Unni Drougge har ju haft liknande problematik, dvs hon är varken hockeyspelare eller medelmåttig.

Håller med andra här i kommentarerna att det är tråkigt när det blir såna personangrepp när det handlar om kvinnor.

Permalänk | Anmäl #5 Sanna Ehdin, 2010-01-29, 21:09

Håller med ovanstående. Det känns typ jobbigt när två vuxna maktkvinnor måste offentliggöra sina antipatier. När sedan en tredje mediasugen dam lägger sig i blir det mer än patetiskt

Permalänk | Anmäl #6 Mats Essemyr, 2010-01-29, 23:48

Kvinnor/mammor har numera tagit som sitt legala privilegium att använda sina och andras barn som slagträ i första han mot män men tydligen även mot andra kvinnor.
Att mammor/kvinnor kastar således barn till livslång lidande är helt politisk korrekt.
Och rättväsendet anpassar sig ju....
Feminister jublar...
Alla är politisk korrekta...men...
...barnen?

Permalänk | Anmäl #7 Biker, 2010-01-30, 05:21

Jag tycker det är oseriöst att skriva debattartiklar om böcker som man själv inte ens har läst. Läs boken innan du tycker till!

Permalänk | Anmäl #9 Einstein, 2010-01-30, 19:52

Ingressen räcker ju! Är man en "framgångsrik kvinna" behöver man knappast frukta hågra "härskartekniker", mer än möjligen sina egna, provokativa. Att skuldbelägga så här är nämligen en mycket tydlig "härskarteknik"! F-ö talar statistiken sitt tydliga språk! Men newsmill, eller om det nu är författaren, (väldigt fel med otydligheten här) behöver väl inte bry sig i sin iver att falla i feministfällan? Och vilka artiklar som är modererade är ju lika tydligt. - De som saknar folkligt stöd i folkliga ämnen! = Censur!

Permalänk | Anmäl #11 Joakim Steneberg, 2010-01-31, 00:49

Ovanstående kommentar hamnade möjligen under fel artikel. Men newsmill kan ju läsa den.

Permalänk | Anmäl #12 Joakim Steneberg, 2010-01-31, 00:53

Det är lite ironiskt att Unni talar om att hänga ut barn i media. Unni har ju hängt ut två pojkvänner med namn och allt, hon har själv sökt destruktiva förhållanden och sen skylt allt på sina partners..... (vem står på tur?)

Vad sägs om att inte kasta första stenen innan du har jobbat lite mer med dig själv!

Permalänk | Anmäl #13 Simon Kefas, 2010-01-31, 08:32

Det verkar vara extremt känsligt att öppna förlåten till dramat i borgerliga familjer, dramatik och konflikter finns i alla familjer, ínklusive kungahuset.
Är det rädslan för att fernissan ska flagna och sprickorna öppnas för allmänheten som Ebba Lindsös bok väcker sådana upprörda känslor. Vad Ebba har pekat på är en verklighet för nästan alla skilsmässofamiljer där nya familjebildningar rör om och upprör.

Permalänk | Anmäl #15 Ivar Johansson, 2010-01-31, 14:47

Ebba Lindsös är en sorglig person. Tragiskt när hämndbegäret tar sig sådana här uttryck. Är ju inte ett dugg förvånad över att hon fick lämna Svenskt näringsliv.
Har träffat på många kvinnor likt Ebba där karriären och behovet av maktfullkomlighet styrt tillvaron. Magstarkt är det att skylla på alla andra när du försatt dig i en situation som till slut blir ohållbar ur fler perspektiv.
Jag hade kunnat tycka synd om dig, men nu ser jag enbart en sorglig människa som profiterar på andras olycka. Allt för sitt egna behov av att synas och få medial uppmärksamhet.
Du har nu gått över gränsen rejält när barn blir uthängda på ett sådant här vidrigt sätt.

Det är så man skäms!

/Sven

Permalänk | Anmäl #16 Sven Olsson, 2010-01-31, 15:22

Att Unni Drougge kommer och skriker om integritet är ju så fräckt så det liknar ingenting. Hon själv har gjort en motbjudande karaktär på att förtala människor.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/unni-forsorjer-sig-pa-fortal_644817...

Permalänk | Anmäl #17 Haraldblåtand, 2010-01-31, 18:01

Jag skrev i kommentar till Lenas artikel att hon aldrig preciserar vad hon är upprörd över. "Det enda hon uppger är att någon korrekt angivit åldern på hennes barn. Men det kan väl inte vara något fel i det?".
*
Unni är precis lika oklar. Hon anger inte på något sätt hur barnen skulle vara utelämnade, bara att de nämns i boken.
Det är ju en väldigt stor skillnad mellan att bara figurera med kanske namn och ålder, och att - som i Unnis böcker - heder och ära tas av personer.
*
Hela denna debatt fortsätter på samma sätt, artiklar, kommentarer - ingen tycks ha det minsta att egentligen anmärka på. Ett lutfslott med andra ord.

Permalänk | Anmäl #18 Mats Forssblad, 2010-02-01, 12:19

Man kan ifrågasätta Ebba Lindsös behov om att skriva en bok om sitt nederlag på Svenskt näringsliv och ta på sig en offerkofta. Det luktar offentlig terapi.

Men varför alla dessa missunnsamma kvinnor som ger sig på varandra och kritiserar kvinno- och mammarollen när det handlar om arbete? Med fiender som de behövs inget patriarkat som förtrycker, det klarar Unni Drougge och gänget bra själva.....

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Pensionerna

Feminism

EMU

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

"Oförlåtligt att lämna ut minderåriga barn"

Om författaren

Länka till Blogg

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar