Det viktigaste

Publicerad: 2010-01-29 00:01, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Jag har en nära vän som är gift med en kvinna som inte är född i Sverige. Hon har fortfarande efter snart femton år valt att ha kvar sitt medborgarskap i det gamla hemlandet, men lever med man och barn i Sverige.

15 millningar
3 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

är en av Piratpartiets nätaktivister och liberal debattör i bland annat integritetsfrågorna. Har själv erfarenhet av kontakter med Försäkringskassan efter en långtidssjukskrivning i början på 2000-talet.

Hon har kämpat sig igenom den inte helt enkla integrationsprocessen, gått på SFI- och universitetskurser för att lära sig svenska, skaffat sig universitetsbehörighet och till slut återupptagit sina studier i en humanistisk vetenskap. Idag doktorerar hon inom ett område som få svenskar har fördjupat sig i och kan med fog antas vara en av de kunnigaste i Sverige inom sitt gebit.

För något år sen blev hon sjuk och hon och hennes man har i ett års tid kämpat med den oro, de minskade ekonomiska möjligheter och den extra belastning på familjen det innebär att den ene parten inte riktigt orkar. Hon har det senaste halvåret börjat arbeta igen och är etappvis på väg tillbaka. Detta innebär att hon är deltidssjukskriven och att de under hösten känt en viss oro för de nya sjukskrivningsreglerna.

Försäkringskassan skulle kanske kunna kräva av henne att hon började söka jobb eftersom hon inte klarar av att arbeta heltid än på sitt nuvarande jobb. Man kan fundera över hur smart det är att skicka ut en internationell expert inom ett område på en i lågkonjunkturen oviss arbetsmarknad för att försöka hitta ett jobb inom något annat område. I synnerhet då vi vet att det, när det är ont om jobb är svårare för de med utländsk bakgrund att få ett.

Visst vore det underligt om tillvaron som arbetssökande i det här fallet skulle anses vara mer rehabiliterande än den successiva återgången till fullt arbete på det tidigare jobbet. Reglerna kan som vi har läst under det senaste halvåret tolkas så, men i det här fallet har Försäkringskassan ännu så länge visat tålamod med den pågående rehabiliteringen. Ett exempel på att systemet kan fungera alltså.

Vad mera är så är det här en familj som vill klara sig själv och har resurser till det. Även om det skulle bli knapert var de fast beslutna att hellre offra sjukpengen än det jobb hon älskar om ett beslut från byråkratin ställde frågan på sin spets. Hennes man skulle i så fall ta en större del av försörjningsbördan så att hon kunde fortsätta successivt öka arbetsmängden på sitt gamla jobb.

Utlandsresa som sjukskriven

I slutet på hösten planerade de den årliga julresan till hennes gamla hemland i östra Europa. Jul och nyårshelgen och några veckor där i kring skulle tillbringas med hennes släktingar. Det finns en regel som säger att man måste ansöka om tillstånd från Försäkringskassan vid utlandsresor. Denna kände inte familjen till när de planerade utlandsresan. Då hade de förmodligen ansökt om tillstånd eftersom det ju handlade om en relativt okontroversiell resa hem till familjen över helgerna.

Nu har de varit hemma i Sverige några veckor. När de kom hem väntade ett brev från Försäkringskassan. Ett brev där hon påminns om regeln om utlandsresor. Ett brev som är daterat dagen efter de reste ut från Arlanda. Slumpens skördar må vara outgrundliga, men i det här fallet tror jag mer på teknologi än på slumpen. Jag misstänker att hennes namn dök upp vid en rutinjämförelse mellan Försäkringskassans register och information från passkontrollen på Arlanda. (Om det är så och om de jämför alla utresande eller bara de med utländska medborgarskap kan vi bara spekulera kring.)

Samkörning av dataregister

I en strävan att hitta ”fuskarna” i socialförsäkringssystemet har olika regeringar kastat ut all den gamla rädslan för statens kontrollmöjligheter från ADB-tiden. Jag var aktiv i ett parti som på 80-talet var väldigt stridbara i denna fråga. Dataregister sågs redan med dåtidens jämförelsevis ynkliga tekniska möjligheter som en stor risk för den personliga integriteten. Det antogs lagar för att skydda den enskilde. Samkörning av dataregister var ett hot, ett hot som man tog på stort allvar. Redan 1973 hade man inrättat Datainspektionen som under de första femton åren kunde följa en politisk debatt, utredningar och politiska förslag som fokuserade på den enskildes skydd mot statens övergrepp. Jag var aktiv i ett ungdomsförbund som under Beatrice Asks ledning kampanjade mot storebrorssamhället.

Beatrice Ask sitter nu i en regering som inför storebrorssamhället genom en mängd integritetskränkande lagar. Jag vet inte hur reglerna för samkörning av register ser ut och när och av vem de har förändrats. Men idag är det synbarligen viktigare att hitta fuskare i sjukförsäkringssystemet än att skydda vår rätt till privatliv. Idag tycks försäkringskassan veta samma dag som vi passerar passkontrollen och får vårt pass scannat att vi lämnat landet.

Tre viktiga politiska frågor

Den situationen jag just berättat om aktualiserar tre av våra stora politiska debattämnen: invandrarna och integrationen av dem, sjukförsäkringssystemet och den personliga integriteten.

Och visst är det viktigt för mina vänner, för mig och för oss alla att vi gör det lättare inte svårare att komma in i Sverige och bli en del av vårt samhälle som invandrare. Visst är det viktigt för mina vänner, för mig och för oss alla att vi har ett sjukförsäkringssystem med regler som vid tillämpning i det enskilda fallet inte kan bli helt kontraproduktiva.

Men viktigare ändå för mina vänner, för mig och för många av oss är att vi inte tillåter staten att veta allt den vill om oss i sin strävan att ta hand om allt åt alla. Hur många fuskare det än finns i sjukförsäkringssystemet så ger det inte staten den moraliska rätten att hålla reda på sina medborgares rörelser. Vad är nästa steg? Ansökan om utresetillstånd även om man inte är sjuk.

Jag kan höra folk komma med rent mjöl i påsen-argumentet: om mina vänner ansökt om tillstånd hade inte Försäkringskassan behövt samköra register för att upptäcka att de inte gjort det (om de nu gjorde det).

Men min poäng handlar inte om det enskilda fallet. Mina vänner borde naturligtvis känt till reglerna. Mina vänner kan naturligtvis leva med eventuella konsekvenser av att de gjort fel när det glömde eller inte kände till den här regeln.

Jag tänker på alla de som kanske får sitt namn noterat på Arlanda och jämfört med allehanda dataregister utan att de överhuvudtaget finns någon anledning att misstänka att de gjort fel. Jag tänker på alla de tusentals fakta om oss som finns lagrade i dataregister och som bara blir fler och fler. Snart kommer alla våra rörelser inom Sverige finnas bland dem när datalagringslagen ger teleoperatörerna skyldighet att lagra alla våra telefonsamtal: när vi ringer, till vem vi ringer och varifrån vi ringer.

För er som tror på rent mjöl i påsen-argumentet. För er som säger det rör inte mig för jag gör inte fel. Jag har inget att oroa mig för. Var går gränsen för vad ni känner er bekväma med att dela med staten? När kommer ni säga stopp, hit men inte längre, det här har inte statliga tjänstemän med att göra. Finns det en sån gräns?

Det finns anledning att debattera huruvida vi inom Piratpartiet gör rätt som går till val på ett fokuserat program. Det finns de som undrar om vi inte borde visa lite av det engagemang som vi visar i informationspolitiken inom andra områden där den personliga integriteten är hotad. Jag personligen engagerar mig i många andra frågor. Men mitt partipolitiska val är baserat på den fråga jag tycker är viktigast. Jag tror att vi inom Piratpartiet kommer att skapa en politik för de andra viktiga frågorna i sinom tid. Vi är fortfarande ett ungt parti med framtiden framför oss.

Göran Widham (7 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/17304

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mycket viktig och bra skriven artikel. Antagligen missar du tråkigt nog många läsare genom ruriksättningen. Rubriken antyder inte något om vad artikeln handlar om, vilket gör att många förmodligen inte orkar kolla.

Permalänk | Anmäl #1 Hippie Tanten, 2010-01-29, 09:03

@Hippietanten

Jag tänkte att ämnet: Personlig integritet i kombination med rubriken: Det viktigaste; skulle bli självförklarande. Inser nu att alla inte läser ämnet, men det är försent att ändra.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Det viktigaste

Om författaren

Utlandsresa som sjukskriven

Samkörning av dataregister

Tre viktiga politiska frågor

Länka till Blogg

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar