Så svek polisen verklighetens Frank Wagner

En av polisens infiltratörer, Frank Wagner, förs in i hotellrum som är inplastat från golv till tak. Han placeras på en stol och en man sätter en ljuddämpad pistol mot hans huvud.

- Erkänn att du arbetar för polisen, säger det ryska gangstergängets ledare.
Det hela slutar med att infiltratören övertygar det tunga kriminella gänget om att han inte arbetar för polisen. Och han säger till gängledaren:

- Gör du det där en gång till så dödar jag dig.

Vi har sett liknande förut. I framförallt amerikansk film. Manusförfattarna brer på och skickliga actionregissörer får det att bli än mer dramatiskt. Är därtill skådespelarna bra så blir det nästan trovärdigt.

Men i den serie Johan Falk-filmer som nu börjat sändas på söndagskvällarna i TV4, är vissa scener direkt hämtade från verkliga händelser. Scenen från i söndags med det inplastade rummet har inträffat. Och i filmversionen är den inte nämnvärt dramatiserad.

Polisens infiltratör som fick uppleva det här var Peter Rätz. Så här berättar han själv i boken, Peter Rätz - nio år som undercoveragent, som jag skrivit om hans liv:

När Peter Rätz kommer in i rummet är golvet och väggarna täckta med byggplast av den typ man använder för att täcka med när man målar. De enda möbler som finns där är två pinnstolar som står mitt emot varandra. Mitt i rummet. På den ena stolen sitter en man som Peter inte träffat tidigare.

- Han pekade på den andra stolen men sa ingenting, berättar Peter.

- Hur reagerade du?

- Jag var mest nyvaken, trött och sur över tjafsandet om när vi skulle ses, så jag reagerade inte så mycket.

- Vad hände sedan?

- Han tog fram en pistol och riktade den mot mitt vänstra öga. Och två, eller om det var tre andra ryssar kom in bakom mig med pistoler i händerna. Han som satt mitt emot mig sa: "Din historia stämmer inte, vi tror att du är polis."

- Vad tänkte du då?

- Att det var kört, säger Peter. Ett inplastat rum så att det inte ska kunna bli blodstänk på golv och väggar, i kombination med att dom här proffsen kanske faktiskt hade fått fram att jag arbetade åt polisen.
- Så vad svarade du?

- Efteråt har jag insett att det egentligen bara finns två sätt att reagera på i en sån situation. Antingen bryter man ihop, berättar allt och ber för sitt liv, eller också spelar man tuff och nekar stenhårt.

- Och du valde vadå?

- Ingetdera. Jag var trött och grinig och sa: "Men skjut då för fan, jag är jävligt trött på det här." Någonstans i bakhuvudet hade jag nog fattat att antingen visste dom och då skulle dom ändå döda mig, eller också bluffade dom för att testa mig.

Mannen mitt emot Peter, som senare visade sig vara en före detta överste i KGB, började skratta högt och länge. Och in från en sidodörr kom kvinnor med champagne och kaviar.

- Vi måste ju testa dig, säger översten som nu hade rest sig upp och klappade om Peter.

- Okej, sa Peter, fortfarande lika grinigt. Men om du gör det en gång till så dödar jag dig.

Det blev tyst i rummet. Alla stirrade på Peter och översten. Så börjar översten skratta igen, samtidigt som han räckte Peter ett glas champagne.

- Han nickade uppskattande mot mig, log och sa: "Du måste vara den mest galna jävel jag träffat i hela mitt liv, " berättar Peter.

Polisen spanade sedan på det här gänget under lång tid, med Peter Rätz agerande inne i gänget. Såväl SÄPO som Rikskriminalen och Länskriminalen i Stockholm var inblandade. I filmversionen är det förflyttat till Göteborg men det mesta utspelade sig i Stockholm och Örebro. Det Peter berättar om den här polisoperationen i boken är kanske än värre än filmversionen:

- Arbetet gick ju ut på att kartlägga hela kedjan, för att när det var klart slå till och sopa in folk från alla dom här länderna, berättar Peter. Och stoppa alltihop. Operationen pågick i nästan två år.

- Två år! Det handlade alltså om uppemot 40 kilo väldigt rent amfetamin i månaden i 24 månader. Amfetamin som blev dubbelt så mycket när det såldes i gatuledet. Även om det inte blev hela 40 kilo varje månad så innebär det ändå troligen mer än ett ton amfetamin som gick ut i gatuledet i Skandinavien under de här åren. Medan polisen tittade på. Kan det verkligen stämma?

- Ja, det stämmer. Så mycket blir det ju. Det pågick hela tiden utan avbrott.
- Vad var din roll i det här?

- Jag var ju dels kontaktman till Bandidos för vad dom köpte för att sälja vidare, och dels till lite andra grupperingar, berättar Peter. Man kan nog säga att jag jobbade på sambandskontoret.

- Men när man har en sån roll, får man väl lite betalning emellan, för varje affär? Och kanske inte så lite heller.

- Ja, men det var ju inte jag som sålde knarket, utan jag var mer som någon slags rådgivare.

- Ja, och pengarna du fick för det, vart tog dom vägen?

- Det mesta gick till mina omfattande resor, säger Peter. Ett tag hade jag nästan klippkort på helikoptertrafiken mellan Helsingfors och Tallinn.

- Och resten av pengarna blev polisens ersättning till dig för ditt jobb, eller?

Peter tvekar lite och tittar småleende på mig.

- Det låg ingen anklagelse i det där, säger jag. Föreställer mig att det är mer praktiskt att du behåller en del för ditt jobb, än att du först ska lämna det till polisen och sedan få ut så kallade tipspengar. Det är ju i vilket fall som helst pengar du inte behöver skatta för.
- Ja...

- Men likafullt avlönas du därmed direkt med pengar som kommer från grovt narkotikabrott. Alldeles in i helvete grovt!

- Ja, så kan man ju se det.

- Det finns väl inget annat sätt att se det.

- Nej, men det här visste ju alla inblandade polisenheter om. Och jag var aldrig med när dom direkta affärerna gjordes upp.

- Fick du något betalt för det här stora jobbet direkt från polisen? Alltså från din uppdragsgivare?

- Ja något, har jag för mig. I början av operationen. Men börja inte hacka på mig om det nu. Hade jag inte tagit emot pengarna så hade det sett väldigt konstigt ut, säger Peter.

- Och ännu konstigare hade det sett ut om rikskrim, länskrim eller SÄPO hade tagit emot pengar från dig och redovisat dem korrekt. För hur skulle pengarna ha redovisats i bokföringen? Som intäkter från amfetaminförsäljning?

- Ja, där ser du själv, säger Peter och ser lättad ut.

Det här ryska gänget var i ordets hela mening vad som internationellt avses med "grov organiserad brottslighet". Maffia om man så vill, vilket är något helt annat än svenska kriminella gäng. De ledande hade var och en ett antal pass med sitt foto men med olika namn och olika nationaliteter. Inte förfalskningar, utan riktiga pass från respektive land. Allt går att köpa om man vet hur. Peter Rätz så såg aldrig någon av dem berusad. Flera var före detta elitsoldater eller hade arbetat inom KGB. När polisen till slut slog till så fick man tag på ett antal kurirer och svenska narkotikalangare - men de ledande före detta KGB-killarna fick man aldrig fast.

I filmerna gestaltas Peter Rätz av skådespelaren Joel Kinnaman som en längre tid skämt bort oss med den ena lysande rollgestaltningen efter den andra. Så även här. Om det är medvetet eller inte, vet jag inte, men i sin rolltolkning av polisens infiltratör med kodnamnet "Lisa" träffar han väldigt rätt. Inte minst gäller det Peters naturliga kaxighet. Peter Rätz kodnamn som infiltratör var "Pia" men i övrigt stämmer det mesta.
Polisen visste att deras spaningsregister läckte, då det alltid finns poliser eller civilanställda som är beredda att sälja ut sin tystnadsplikt för några tusenlappar. Och för att höja sin infiltratörs anseende i olika kriminella gäng, skrev en av de få poliser som kände till vem Peter var, följande om honom i spaningsregistret:
Peter Rätz är en extrem våldspsykopat som totalt saknar empati för andra levande varelser. Alltid beväpnad och extremt vapenkunnig.

En infiltratör av det här slaget lever ständigt i livsfara. Blir han avslöjad så mördas han. Det är inte helt ovanligt och då får vi läsa en notis i tidningarna. Det brukar stå något i stil med:

Polisen har hittat en mördad man. Han var känd sedan tidigare av polisen.

Att bli mördad är ett sätt att avsluta sin tjänstgöring som infiltratör. Det andra sättet, att stiga av när man har blivit avslöjad, är svårare. Det finns inga förberedda internationella skyddsprogram. Peter Rätz blev avslöjad men överlevde. Det tog sedan två år med hjälp av hans advokat Johan Eriksson och dåvarande JK Göran Lambertz, innan Peter och hans familj kunde få en ekonomisk uppgörelse med Rikspolisstyrelsen så att de kunde gömma sig utomlands.

Polisens stora problem är att de förnekar att de använder civila infiltratörer. Under 2009 har såväl Riksåklagaren som JO, JK och Högsta domstolen konstaterat i olika beslut och yttranden att polisen visst använder privatpersoner som infiltratörer, men likafullt förnekar Rikspolisstyrelsen att det är så. Skälet till det här är helt enkelt det att man inte har någon laglig grund för att arbeta på det här sättet. Något som också framgår i Johan Falk filmerna.

Under tiden som Peter och hans ombud försökte få till stånd en uppgörelse försökte man från polisens sida få det till att Peter Rätz omkommit i tsunamin. I boken skildras det så här:

En bit in i januari kunde vi läsa om en svensk "gangsterledare" som saknades efter tsunamin i Thailand.
Han benämndes även "Bandidosmannen". Men rapporteringen varierade. I andra medier benämndes han "undercoveragent", och i åter andra med sitt namn - Peter Rätz.

Vem var då denne Peter Rätz? Han var ingen mindre än svensk polis mest avancerade infiltratör genom tiderna. Under nio år hade han infiltrerat Brödraskapet MC, Hells Angels, Bandidos, kosovoalbansk knarkmaffia och öststatsmaffia, för att nämna några.

Hans agentnamn var "Pia" och han hade opererat i elva länder, förutom Sverige. Oftast utan den lokala polisens kännedom.

För att överleva i de gäng som Peter Rätz infiltrerade var han tvungen att ha vänner där. Och Peter berättar i boken att några blev, som han utrycker det, riktiga vänner som han saknar idag. En av dem hade tidigare dömts för vad polisen betecknar som ett beställningsmord. Det här blir naturligtvis inte helt enkelt att hantera för Peter Rätz, vilket framgår när han berättar om det i boken. Jag tar upp frågan med honom när vi sitter och äter lunch i ett land där han kan känna sig något så när säker:

- Men hur känns det då, när du en dag sätter fast en sån kille? Tjallar på en vän, frågar jag.

- Vem har sagt att jag har gjort det?

Peter slutar tugga och lägger ner besticken. Han ser mig allvarligt och stint i ögonen.

- Det var ju därför du var infiltratör och jobbade åt länskriminalen i Stockholm. För att sätta dit så många grova brottslingar som möjligt.

- Ja, men jag lyder inte under polislagen. Jag är en privatperson. Och jag satte inte dit mina vänner.

- Men...

- Jag fick nära vänner i gängen. Riktiga vänner. Och vänner måste man ha där. Det går inte att stå ensam i en våldskultur, säger Peter.

- Dom där skadorna du har här och där på kroppen. Vad är det? Från knivar eller skott?

- Två skottskador, och sedan har jag blivit knivhuggen några gånger.

Jag sitter tyst och väntar. Tänker på vad han själv kunde haft för sig i situationerna när han blev skjuten.

- Det är inte olagligt att bli knivhuggen, Dick, säger han sedan. Eller bli skjuten.

- Finns det en Peter Rätz som jag inte skulle vilja träffa?

Det bli tyst en stund igen. Så säger han:

- Ja, det finns det. Eller fanns i varje fall.

- En Peter som har sina demoner att brottas med när han släckt sänglampan?

- Ja.

- Ofta?

- Det varierar. Det är väl så att jag har lite skit att bära på sedan jag var liten. Och så tror jag att man måste vara något av en psykopat för att klara av att leva, och överleva, i den världen som jag kom in i. Sedan kanske jag inte är psykopat fullt ut.

- Om du var fullblodspsykopat så skulle du väl inte ha några problem med demoner?

- Nej... just det.

- Vad är det du varit med om som framförallt frammanar demonerna?

- Det värsta, det är när du inte kunnat göra någonting för att förhindra att en person blir väldigt skadad. Det tar mest på psyket, säger Peter.

- Har dom här åren ändrat din människosyn? Fått dig att se mer svart på människor i allmänhet?

- Nej, faktiskt inte. Att människor kan bete sig svinaktigt har jag vetat sedan barnsben. Och i gängen fanns alla sorter.

- Kan jag sammanfatta det här, säger jag leende, som att du har gjort en väldig massa som är olagligt, oftast var beväpnad, har psykopatiska drag och att du lever idag för att du hade nära goda vänner bland grovt kriminella? Varav en del misshandlade, rånade, sålde knark och mördade människor under den tid dom var dina nära vänner?

- Ja, det kan du ju göra, om du vill. Och att jag därmed har gjort en viktig samhällsinsats och räddat livet på många människor. Och jag satte en gräns vid sånt som gav mindre än två års fängelse.

- Så om du begick brott som bara skulle kunnat ge två år i fängelse, så var det okej, menar du?

- Jag måste ju ha något att gå efter när jag skulle försöka bli accepterad, säger Peter.

Idag flyttar Peter Rätz och hans familj med ojämna mellanrum. De kör aldrig samma väg till och affären. Berättar inte för någon att de är svenskar och ser sig om över axeln i alla sammanhang.

- En dag måste vi berätta för vår son att vi har ljugit för honom under alla dom här åren, berättade Peter för mig. För idag vet han ju inget. Det vore för riskabelt.

I slutet av boken tar jag upp det här med Peter:

Du är 43 år nu. Hur länge tror du att du behöver leva med det här hotet över dig?
- Troligen så länge jag lever, säger Peter.

- Jag känner till tre som har fått en summa pengar och gömmer sig utomlands, säger jag. Max Åström, du och en som jag inte vet namnet på. Men jag känner till fem som har blivit mördade för att dom var infiltratörer, eller i varje fall informatörer. Och det pratas om många fler.

- Det är det säkert. Det var nio, eller möjligen tio stycken till, som var infiltratörer när jag var det, säger Peter eftertänksamt. Och jag vet att några hoppat av och att fyra av dom övriga är mördade.

- Och bara mördarna och några poliser vet varför.

- Ja, och ingen av dom kommer ju att berätta det, konstaterar Peter.

Har tvekat inför en fråga som jag burit med mig. Tvekat för att jag inte vet om Peter har tänkt på det - och att konsekvenserna är så jävliga. Men nu ställer jag den:

- Om du, och kanske även Kajsa och Isak blir mördade någonstans i världen, så lever ni inte där som Peter Rätz och hans familj. Alltså blir det officiellt några andra, med pass från något annat land än Sverige, som blir mördade. Sånt blir det inte minsta lilla notis om i svenska medier, eller hur?

- Nej...

Ser på Peter att han inte tänkt på det. Inte på det sättet.

Nu gör han det.
- Nej, det skulle det väl inte bli, säger han.

Dick Sundevall (5 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/17237

21 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det här slår nog allt jag tidigare läst. Bästa artikeln någonsin vill jag hävda och vilka enorma konsekvenser det skulle innebära för politiken och staten om alla kort lades på bordet. Brukar förhålla mig ganska kallsinnig till Newsmills publiceringar och debatter. Men denna visar att Newsmill faktiskt kan bli något mycket, mycket stort. Mer sånt och mindre SD-debatter tack!!!
Lysande Dick.

Permalänk | Anmäl #1 Tomas, 2010-01-28, 10:47

Mycket intressant.

Jag har läst de andra böckerna i ämnet, så det är väl bara till att läsa även denna, som du nu marknadsför så väl. ;)

Permalänk | Anmäl #2 Dave, 2010-01-28, 10:59

Som komplement kan jag rekommendera boken Svensk maffia.
Idyllen med den lilla röda stugan med vita knutar har krackelerat sedan gäng och sammanslutningar från olika länder berikat oss.

Permalänk | Anmäl #3 Seth, 2010-01-28, 11:34

Jag har läst om Peter Rätz, dina böcker och förundrat mig mycket över vad som händer i Sverige och resten av världen. Vad ska egentligen till för att den vanlige "Svensson" ska engagera sig på riktigt? Jag menar säga =Nej tack till stöldgods! Nej, tack till droger!

Jaja, jag vet det är en utopi! Vad jag aldrig kommer att förstå är varför inte svenska politiker " omedelbart" skriver om lagboken och ger infiltratörerna legitimitet och en rejäl hög med pengar när de vill säga bye, bye...

För precis som polisen har dolda konton har även en del medier detsamma. Man brukar liksom inte få kvitto på pengarna, när man intervjuat en gangster.

Jag är också jävligt irriterad över att en del recensenters betyg för Johan Falk filmerna är så dåliga, och det anser jag är på grund av att de vet så förbannat lite om gangstervärldens rätta ansikte som jag personligen tycker att regissör Anders Nilsson manusförfattare och skådespelare visar genom att de gjort ett förbaskat bra jobb!

Permalänk | Anmäl #4 Ramona Fransson, 2010-01-28, 12:13

Svar till: #4 Ramona Fransson, 2010-01-28, 12:13

Hej Ramona
Du skrev:
"Vad jag aldrig kommer att förstå är varför inte svenska politiker " omedelbart" skriver om lagboken och ger infiltratörerna legitimitet och en rejäl hög med pengar när de vill säga bye, bye..."

Orsaken är enkel. Riktiga infiltratörer är poliser och/eller statstjänstemän vid exv tull eller andra myndigheter med en gedigen utbildning precis som den riktige infiltratören Robert Mazur som du kan läsa om här.
http://www.cbsnews.com/blogs/2009/05/13/crimesider/entry5011289.shtml

Riktiga infiltratörer slutar inte utan fortsätter med annat arbete inom exv. Polisen. Sedan att du inte vet vilka det är beror på säkerhetsaspekten. Skulle en en infiltratör sluta eller gå i pension kan han ju fortsätta som exv. säkerhetskonsult som Robert Mazur och publicera sin meritförteckning på sin hemsida som du hittar här.

http://www.chaseandassociates.com/staff/mazur-details.asp

Permalänk | Anmäl #6 Utredaren, 2010-01-28, 12:32

Tack för en mycket bra och intressant artikel

Permalänk | Anmäl #7 susanna svensson, 2010-01-28, 12:48

Från artikeln:
"- Och ännu konstigare hade det sett ut om rikskrim, länskrim eller SÄPO hade tagit emot pengar från dig och redovisat dem korrekt. För hur skulle pengarna ha redovisats i bokföringen? Som intäkter från amfetaminförsäljning?"

Ofantligt dumt sätt att försöka rättfärdiggöra en eventuellt kriminell aktivitet.

Polisen skulle naturligtvis göra ett beslag på dessa pengar och leverera dom till statskassan.

Om sedan operationen med Peter Rätz vore laglig skulle den fortsätta att finansieras genom den budget den skall ha inom ramen för anslaget till Polisen.

Intressant artikel som Riksenheten för polismål borde titta närmare på.

Permalänk | Anmäl #8 Utredaren, 2010-01-28, 12:58

@Seth: är inget fan av Svensk maffia, tycker den boken har rätt tafflig research ärligt talat. Kan däremot rekommendera Hanteraren (också av Dick Sundevall). Bokem om Peter Rätz har jag däremot inte läst men ska nog ta och läsa här under våren.

Permalänk | Anmäl #9 Åke, 2010-01-28, 15:18

Intressant att denna artikel skulle publiceras nu, har just läst samma text ur boken som publicerats här idag. Nu blir det att avsluta boken också. Har haft den sen i somras men först nu då Johan Falk filmen kom, och Frank Wagner som skall föreställa Peter Rätz och som spelas av ursköna, kaxiga, sexiga Joel Kinnaman från Snabba cash, blev den intressant på ett levande sätt. Kommer med spänning att följa filmerna . Tsunamin kom ju lägligt för polisen, synd att anhöriga skall drabbas på grund av den sekretess som rådde runt PR då.
Läs boken även om pärmen är avskräckande. PR har då verkligen fått betala ett högt pris, och förhoppningspris Dick Sundevall har kunnat bidra till en uppvakning inom rättsväsendet, som i förlängningen leder till en förändring.

Permalänk | Anmäl #10 farmor, 2010-01-28, 19:17

Intressant att denna artikel skulle publiceras nu, har just läst samma text ur boken som publicerats här idag. Nu blir det att avsluta boken också. Har haft den sen i somras men först nu då Johan Falk filmen kom, och Frank Wagner som skall föreställa Peter Rätz och som spelas av ursköna, kaxiga, sexiga Joel Kinnaman från Snabba cash, blev den intressant på ett levande sätt. Kommer med spänning att följa filmerna . Tsunamin kom ju lägligt för polisen, synd att anhöriga skall drabbas på grund av den sekretess som rådde runt PR då.
Läs boken även om pärmen är avskräckande. PR har då verkligen fått betala ett högt pris, och förhoppningspris Dick Sundevall har kunnat bidra till en uppvakning inom rättsväsendet, som i förlängningen leder till en förändring.

Permalänk | Anmäl #11 farmor, 2010-01-28, 19:20

Inga poliskramare här - bra ! Polisen utgör den Organiserade
brottsligheten i Sverige. Framförallt farlig för yngre män, som kan avrättas utan pardon. Sen ska snuten hem till sina " familjer", helledudane då, de enda som uppskattar dom när de inte slår
sina fruar och våldtar sina sambos.Polisen är tyvärr samhällets avskum, övriga medborgare kommer aldrig i kontakt med någon
" organiserad brottslighet " , en högermyt . Förre polismästaren i Uppsala , häktad för våldtäkter idag, (Uppsalapolisen är värsta fascistkåren i hela riket, se upp med dessa). Senaste programmet i dag SR P1, om (1.) slakten på Osmo Vallo, frikända, (sen tar de FN-tjänst och skaffar sig horor " på campen", ) 2. Mörkläggningen av den av polisen avrättade unge mannen i somras, som blev kvävd
med otillåtna grepp, ingen förhördes på 5 månader av åklagaren.
Det börjar bli för många martyrer nu för snutens fascistvåld. Se bara
hur en polis ser ut idag : combatdress, orakade, lufsar, båtmössa a´la´WaffenSS , som de knycklar till i förtvivlan, för att visa hur naiva
små lumparkillar, de egentligen är, som har släppts lös, för att inte tala om deras gapiga bufflar i trafikpolisen. Demonstrera mot polisens fascistiska våld, se hur tortyrmässigt demonstranter behandlades i Köpenhamn, med svenska polisens stöd. Tänk om någon skulle göra så med ett litet polisbarn ? Stoppa fascist -polisen nu !

Permalänk | Anmäl #12 Chili Palmer, 2010-01-28, 19:33

Jag håller med #1 Tomas för min del. Förvånad är jag inte. Jag säger rent uyt att jag beundrar Peter Rätz, han är hård och smart. Det är alla som klarar sig i det samhälle vi har, oavsett vad de sysslar med. Det omdömet ogillar kanske många - men det är så det ÄR.

Permalänk | Anmäl #13 Peter Ingestad, 2010-01-28, 23:05

Jakob Eklund är en värdelös skådespelare. Likaså Mikael Tornving. Den enda skådespelaren som spelar trovärdigt är just Kinnaman, och möjligtvis karaktären Seth.

Permalänk | Anmäl #14 Sid Eriksson, 2010-01-29, 03:02

Ska vi tycka synd om folk som frivilligt blivit kriminella, får lön av polisen för att tjalla och fortsätter sedan sin kriminella bana?
Dom är inte hjältar. Dom gottgör det dom tidigare sabbat.

Permalänk | Anmäl #15 Danne, 2010-01-29, 07:33

RE: #13 Peter Ingestad, 2010-01-28, 23:05

Eller så kan man ju bli socialistpamp och mobba andra...

Permalänk | Anmäl #16 BluePrint, 2010-01-29, 14:14

#13

Håll din beundran i minnet om du eller någon anhörig blir utsatt för brott.

Permalänk | Anmäl #17 Svammelsurium, 2010-01-29, 14:25

Svek polisen sina informatörer? Jag tycker inte det är fört i bevis. Jag millad "glad" för polisen. #17 IQ fiskmås *mobb mobb mobb* bör erinras om att Rätz faktiskt arbetade för polisen i nio år, varför jag utan större svårighet håller min beundran i minnet under nämnd omständighet. Allt det här rör sig i en gråzon, så mycket får man förstå. Med polischefer förhåller det olika. Jag kan inte polisens insida, men Carin Göthblad ger in tryck av en kompetent och dynamisk chef. Denhär sexdåren gillar jag inte alls. Folk som ständigt skrudar sig i Politisk Korrekthet skall man vara oerhört misstänksam mot. Men förklara en sån enkel sak för en helt vanlig socialistpamp med IQ fiskmås.

Permalänk | Anmäl #18 Peter Ingestad, 2010-01-30, 09:52

Har läst böckerna som detta mycket handlar om. Och hela tiden kommer man tillbaks till em plats. Polistopparna som alltid klarar sig. Finns det verkligen ingen som kan avslöja Karin Götbladh. På något sätt få fram hur hon varit medskyldig till detta. Hon kan sitta och blåneka precis till allting, och helt enkelt spela dum i huvet!
Som jag tolkat Dick Sundevalls böcker så finns det mycket som talar mot henne, men ändå så klarar hon sig. Hon är en riktig överlevare av storformat. Tyvärr, måste jag avsluta med.

Permalänk | Anmäl #19 saipan, 2010-01-30, 13:36

Svensk polis har aldrig haft en icke kriminell infiltratör!

Film är film Sundevall...

Permalänk | Anmäl #20 Corruptio, 2010-02-17, 21:46

Vad som hände efter tillslaget på grand var att Rätz aldrig mer visade sig offentligt i Dalarna, blev utslängd ur Bandidos i "bad standing" Rätz var medlem i den klubbens dåvarande prospectavdelning i Stockholm...inget av det här framkommer i boken Peter Rätz, inte heller att Rätz tidigare blivit utsparkad även ur brödraskapet i "bad standing" Att Gubb Stig inte fattade att Rätz var tjallare betyder inte att ingen annan gjorde det. Sen skrev Gubb Stig under flera år i Dalademokraten om Rätz som "Bandidosmannen" fast han aldrig varit medlem i den klubben (bara prospect) och fast han för längesen blivit utsparkad...Liljegren värvade folk från många olika samhällsklasser, jag vet inte vem som representerar media, men det finns en journalist som "krigar" för Liljegren och Rätz och ljuger åt dom i bokform...Dick Sundevall

Permalänk | Anmäl #21 Peter Anselius, 2010-02-18, 23:13

Rätz knackade på hos mannen som ordnade fram spaningsuppgifterna från polisens spaningsregister, med sig hade han ett vapen och en påse knark...kan du ta det här ett tag åt, jag måste iväg, kommer tillbaka om en kvart, sa Rätz...men han kom inte tilbaka, istället stormade insatsstyrkan lägenheten, grep mannen för vapnet och knarket som Rätz lämnat där. Det var så det gick till Dick Sundevall...Du för Liljegren och Rätz talan och ljuger åt dom i oloka medier och i dina böcker...VARFÖR Dick?

Dom nya Johan Falk filmerna är ett annat smart drag från kriminella poliser, åklagare och myndighetspersoner att föra allmänheten bakom ljuset och framställa Rätz och Liljegren mfl som goodguys och liksom rättfärdiga hela skandalen inför folket...Dick Sundevall spelar en viktig roll i den propagandan...

Permalänk | Anmäl #22 Peter Anselius, 2010-02-19, 10:40

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.