Det finns ingen kärlek för asiatiska kvinnor i Sverige.

Är det någon som kommer ihåg Linda Chen? Hon försvann i augusti förra året och i september greps hennes sambo Mats, misstänkt för att ha mördat Linda och gömt hennes kropp i skogen. Linda föddes i Kina och flyttade till Sverige som tonåring- efter sig lämnar hon en nioårig son. Mats förre detta fru har i en intervju i Aftonbladet berättat att han sagt till henne att han inte tycker om svenska kvinnor. Själv flyttade hon till honom från Sydamerika.

Men du valde ju själv att komma hit, sa den socialarbetare som utredde Annas situation efter det att hon hade flyttat till ett skyddad boende för misshandlade kvinnor. Anna flyttade till det skyddade boendet efter det att jag hade gjort en anmälan till socialen.

Anna blev misshandlad av sin svenska man, och deras lilla son mådde så dåligt av situationen att jag inte såg någon annan utväg: jag brukar nämligen inte anmäla mina vänner. När hon kom till boendet och fick professionell hjälp förstod hon äntligen att det är inte okej att bli slagen av sin man, eller att bli spottad i ansiktet, eller att bli kallad hora. En man kan inte få ensam vårdnad om barnen för att han har större inkomst än sin fru, eller för att hans familj har bra jobb och "många kontakter" i samhället. Att vara ensam thailändska i Sverige, utan någon familj som kunde skydda henne från hennes mans och hans familjs övergrepp, hade gjort henne helt skyddslös."Den enda hon hade som försvarade henne var hennes treåriga son" Gör inte så mot mamma! skrek han vid ett tillfälle till sin pappa.

Några månader innan jag gjorde anmälan till socialen följde jag med Anna på en fest med andra thailändska kvinnor. De visste att jag hade försökt hjälpa Anna och skämtade om att jag skulle hjälpa dem när de fick problem med sina män och jag tyckte att det var ganska roligt- tills efter festen då Anna berättade för mig att två av de kvinnorna också brukade bli misshandlade av sina män, samma män som glatt hade hälsat på mig när jag kom till festen. Men så går det väl inte till i Sverige? tänkte jag. Då visste jag inte hur Sverige ter sig för asiatiska kvinnor.

"Det var väl inte så farligt" meddelade mig den utredare på Stockholmspolisen som hade hand om Annas anmälan om misshandel när jag ringde honom för att fråga vad som hände med fallet. När Anna gick tillbaka till sin man bad hon polisen att lägga ner hennes anmälan, vilket de också gjorde. "Jag skulle råda dig att lägga ner ditt engagemang i det här fallet", fortsatte samma polisinspektör i samtalet med mig.

"Just give love; true love, real love", svarade Annas familj i ett email till hennes mans familj, när de mailade dem och krävde att hon skulle se till att socialen lade ner min anmälan. Den här gången hade Annas man gått över gränsen, och nu hade hennes familj också fått nog. I Thailand säger en kvinna aldrig emot sin man, förklarade Anna för mig. När hon hade berättat om misshandeln för sina thailändska vänner i Sverige hade några svarat: jag har varit med om samma sak, men ingen hade uppmuntrat henne att lämna honom eller anmäla honom till polisen. Det var efter det att Annas man slängde hennes heliga Buddhastatyer och tavlor i soporna som hennes familj ansåg att han hade gått för långt. Annas man förklarade för henne att det var ett straff för att hon inte hade städat tillräckligt, men förnekade det för socialen och Annas familj. Det var efter den dagen, då Anna kom hem till mig med sina Buddhaföremål i en plastpåse och sedan bestämde sig för att gå tillbaka till sin man igen, som jag insåg att mitt stöd inte var tillräckligt. Hennes religion var det som hade hjälpt henne under alla hennes svåra stunder i Sverige; och en sådan här kränking visade att hennes man var kapabel att gå långt för att få ut Anna ur sitt och deras gemensamma sons liv. "Det där buddhistiska kan du hålla på med i Thailand" sa Annas svärfar till henne under ett av de familjemöten som hennes mans familj höll, där de försökte få henne att ge upp vårdnaden om sin son och flytta hem.

Jag undrar om samma sak hände med Linda Chen innan hon mördades; om hon också blev misshandlad och var rädd för sin fästman, om hon sökte stöd och inte fick det. Jag själv blev mycket besviken på hur socialen hanterade Annas fall. Efter tre månader bestämdes det att Anna inte fick bo kvar på kvinnohemmet längre, och hon och hennes son fick börja flytta runt hos vänner. 10 094 thailändska kvinnor bor i Sverige idag (Källa: SCB 2006), och efter min vänskap med Anna har jag insett att det inte finns någon kärlek för dem i Sverige. Och om vi inte har någon kärlek över för dessa kvinnor har vi inte heller någon kärlek över för deras barn.

Efter en flera månader lång utredning av socialen avslutades fallet med att Anna och hennes man skickades till samarbetssamtal till familjerätten. De kunde inte ta ställning till om misshandel hade förekommit, eftersom de inte hade fått in en kopia på anmälan från polisen. Anna måste nu samarbeta med sin före detta man, som hon är rädd för, för att inte riskera vårdnaden om sin son. Han har i sin tur beslagtagit sonens pass. Var ska hon bo i framtiden? Hur ska hon försörja sig? Hur ska hon bearbeta det hon har varit med om när hon kontinuerligt måsta ha kontakt med sin exman som fortsätter sina verbala angrepp på henne i familjerätten?

Det svenska samhället kunde inte hjälpa Anna, och därför kan jag inte lägga ner mitt engagemang i hennes fall. Jag var den som gjorde anmälan till socialen och därigenom fick henne att sitta i timslånga förnedrande möten med uttredarna och sin exman, och när insatserna misslyckades och hon blev utlämnad till sin man och hans familj, så insåg jag att det svenska samhället inte har mycket till övers för asiatiska kvinnor, och att ingen kommer att stå vid hennes sida om inte jag gör det, eftersom samhället i det här fallet har lagt ner sitt engagemang.

Anna heter naturligtvis något annat, och har gett mig sitt tillstånd att publicera artikeln.

Lisa Carlbom (2 artiklar)
http://www.lisacarlbom.blogspot.com

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Det finns ingen kärlek för asiatiska kvinnor i Sverige. - Artikel av Lisa Carlbom - Newsmill www.newsmill.se/artikel/2010/01/28/det-finns-ingen-k-rlek-f-r-asiatiska-kvinnor-i-sverige-0 – view page – cached Artikel av Lisa Carlbom - Det finns ingen kärlek för asiatiska kvinnor i Sverige. - 10 094 thailändska kvinnor bor i Sverige idag, och om vi inte har någon kärlek över för dem har vi inte heller någon kärlek över för deras barn [...] Blogg: Twitter Trackbacks for Det finns ingen kärlek för asiatiska, 2010-01-30, 06:42

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/17284

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Du tar upp ett viktigt ämne och det är synd att ingen kommenterar. Du har förstås rätt i att det finns män som inte kan få tag i en kvinna som är självständig, stark och vet sina mänskliga rättigheter som de flesta svenskor gör. Män som har behov av att kuva, undertrycka och få utlopp för sina aggressioner.
Samtidigt. Det finns tex thailändskor som har det bra. De är uppfostrade tror jag, till ett annat kärleksfullt sätt att vara, och är inte "missnöjda bitterfittor" om jag nu får använda det uttrycket. Min f.d. man lever i ett arrangerat äktenskap med en thailändska. En förtjusande rar och duktig människa som lärt sig svenska och fått arbete på några få år. Han är snäll vid henne och de har det bra. Hon får trots åldersskillnaden en ekonomisk trygghet och ett bättre liv än den fattigdom hon kom från, han fick någon som ger honom kärlek och uppmärksamhet och som han kan älska. Det finns många sätt att leva sitt liv, detta var väl mer ett arrangerat förhållande än byggt på stormande förälskelse. Men det funkar ju. Så vem är jag eller någon annan att döma. En vinnar-vinnarlösning.
Hon har också ett stort nätverk av thailändska väninnor och jag uppfattar det som att de ger varandra stöd. Jag vet inte om en bra idé för dig är att, nu när du har kontakt, att upplysa om kvinnojourernas arbete. För vi kan ju inte hindra denna "import" som en del män så grovt missbrukar. Då måste man nog hjälpa kvinnorna att få veta sina rättigheter och ge dem stöd som du gör. Bra gjort!
Bara några tankar i all hast.

Permalänk | Anmäl #1 Ingrid, 2010-01-29, 17:09

Hej,

tack för din fina kommentar. Naturligtvis finns det thailändska kvinnor i Sverige som har det bra och har gift sig med fina män, och jag tror att det finns mycket att vinna på sådana förhållanden. Det jag försöker peka på är att de thailändska kvinnor som behöver stöd från samhället behandlas annorlunda än andra kvinnor. Att till exempel få höra från en socialarbetare att man "själv valde att komma hit" när man bor på ett skyddat boende för kvinnor borde ingen behöva höra.

Lisa

Permalänk | Anmäl #3 Lisa Carlbom, 2010-01-30, 14:18

Hej
Ok du har mött några kvinnor som blivit illa bemött i Sverige. Dessa du har mött kommer från Thailand och därmed tror du att alla thailändska kvinnor blir illa bemötta.
Den gängse bilden i Sverige är ju tvärt om. Av de utländska kvinnor , utanför Europa som bor i Sverige är ju de från asien de som har
blivit mest införlivande i svenska samället.
Beror på att de oftare än andra lever med svenska män och därmed får en mycket snabbare integration i Sverige med svenska vänner och snabbare språkutvecklinga
Antar att om du undersökte bemötande av myndigheter mot kvinnor från Afrika,, iran irak etc skulle du få mycket sämre bemötande från myndigheter och medborgare

Hasse

Permalänk | Anmäl #4 Hans Blikstad, 2010-02-05, 20:15

Hej Hasse,

jag förstår din kommentar, men skulle ändå vilja tipsa om tre artiklar som har skrivits om detta sedan mitt debattinlägg publicerades:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/allt-fler-thailandskor-soker-nytt-liv-...

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/han-hade-haft-fyra-kvinnor-fore-mig_42...

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fruimporten-ar-en-skamflack_4251283...

Lisa

Permalänk | Anmäl #5 Lisa Carlbom, 2010-02-12, 19:43

hej
Visst finns det rötägg bland svenska män. Men jag tror att dessa rötägg är lika jävliga mot sina svenskfödda fruar och sambos.
I denna grupp av helsvenska par finns det antagligen i antal mycket mer misshandel.
Att vinkla allt på just mixade par är en form av rasism som luktar illa
Det borde nog vara mer korrekt att redovisa samliga misshandels fall
Verkar vara lite av en dold agenda i dessa artiklar du nämner,, ingenting står om de fruar som utländska män tar hit,,
från sina hemländer. Som i vissa fall kan vara rena affärsuppgörelser mellan släkter. Eller om de unga flickor här i Sverige som blir bortgifta när de luras att de är på semester i hemlandet

Hasse

Permalänk | Anmäl #6 Hans Blikstad, 2010-02-15, 23:51

Intressant artikel där Lisa. Tack

Permalänk | Anmäl #8 Emily Svensson, 2011-09-29, 18:55