Satsa medvetet på matematik!

Absolut Astrid, satsa mer på lärarna! Helt oacceptabelt att kunskapsnivån har sjunkit rejält bland eleverna, jämfört med hur det var för några decennier sedan.
Och inte bara i matematik, minst lika kraftigt bland annat i fråga om läsförståelseI

Det får inte fortsätta så här, vi får verkligen hoppas att skolan blir en stor valfråga i höst! Och att man går på djupet lite, och inte bara nöjer sig med käcka slagord om kunskap hit och dit.

Men det verkar inte särskilt troligt tyvärr, blir väl mest arbetslöshet och skattefrågor som vanligt. Visst, viktiga frågor det också men det finns faktiskt även annat som är viktigt.

Du har helt rätt i att vi behöver få en duktigare lärarkår. Det finns idag många engagerade lärare och man kan som förälder undra om de får tid att engagera sig i sitt arbete. Ett problem är att skolan ska förverkliga olika politiska idéer istället för att vara en skola.
Om man ser till matten så upplever jag att lärare själva inte gillar eller är oroliga för matten. Det är egentligen ett större problem eftersom eleverna i dylika fall kan få för sig att inte heller de förstår.
Jag känner mig väldigt förvånad över attityder att inte lärare eller rektor är ansvariga för vad de ska "producera", dvs kunniga elever som kan välja vad de vill göra i framtiden. Samtidigt kan jag hålla med på så sätt att föräldrar konsekvent hålls ute ur skolans arbete. Varför inte dra nytta av den ocean av kunskap som föräldrarna bestitter? Föräldrarna arbetar dessutom i en verklighet som skolans anställda bara kan drömma om (dvs lärare kan vara väldigt inskränkta).
Slutligen, jag är glad att se att metoderna för ut- och inlärning har utvecklats ganska mycket jämfört med "förr".

Var är substansen? Hela artikeln går att sammanfatta med följande:

1. Elevernas matematikkunskaper ökar inte för att man skriver fler centrala mål
2. Satsa på bra lärare och låt dem göra sitt jobb

Ja, det är säkert rätt, men jag anar att fler läsare än jag funderar på vad man behöver förändra. Astrid Pettersson må vara professor, men det här var inte så nytänkande.

Jag har två barn som gått/går gymnasiet. De är inget vidare i matematik någon av dem, men jag har läst deras böcker och hjälpt dem med läxorna. Böckerna de haft är helt kass. Trots ett par års studier på högskolenivå så förstår jag knappt teoridelarna i deras böcker. Det saknas för många led för att vara begripligt. Kanske för att hålla ner sidantalet, vad vet jag? Att eleverna inte begriper är för mig självklart.

Utifrån vad mina ungdomar berättat så anar jag att problemet ligger i ungefär detta:

1. Många grundskolelärare har matematik som biämne (man måste ha två ämnen) och brinner egentligen inte för matte
2. Lärarhögskolan har många år haft fokus på didaktik och inte på ämneskunskaper. vilket är rent ut sagt korkat
3. Många matematiklärare är pga 1 och 2 svaga i matte
4. Den huvudräkningsorienterade låg- och mellanstadiematten har gjort att man tappat många elever, forskningen har visat att många elever har hemgjorda regler som ibland inte fungerar
5. Individualiseringen har felaktigt inneburit att eleverna mest räknar själva på lektionerna istället för att lärarna har genomgångar
6. Läromedlen är inte så lysande

Den bästa lärare de haft i matte och fysik uppförde sig som lärare gjorde förr. Stora genomgångar på tavlan inför hela klassen. Resonemang. Ordentligt med tid för det som var viktigt.

Hmm...matte är laddat det. Jag vet, jag undervisar i ämnet.

Vad är det då som gör att vi har elever som inte uppfyller målen?
Blir de fler som inte gör det?

Enligt min erfarenhet möter jag fler med problem nu än förr. Men märk orden problem! Långtifrån alla har problemen knutna till just matematiken. En inte obetydande andel kämpar med ett nytt språk, andra har sociala bekymmer. Sån´t inverkar, naturligtvis!

Mycket pratas kring skolans resurser, en del debattörer och tyckare vill göra gällande att vi aldrig haft så mycket pengar som nu.
För egen del undrar jag var de pengarna tog vägen. När jag började min bana i 1990-talets inledning hade jag grupper om 12-15 personer. NU har jag klasser om 31...och ja, det har betydelse!

Nå, faktorer som påverkar elevernas möjlighet att nå målen är -när vi skalar av sådant som mat i magen, utvilad och utan konflikter med sig hemmifrån; tid, nära relationer, kompetent personal och allmänhetens stöd.

Vi måste klargöra vikten av skolan för alla, det är en angelägenhet inte bara för några få -utan alla bär vi den på våra axlar! Barnen vi fostrar är morgondagens beslutsfattare och ansvarstagare.
Därför har det betydelse vilka val vi gör, att ta ledigt från skolan för utlandssemestrar är ett val, likväl som att läsa läxor vid köksbordet.

Det är oerhört viktigt att de elever som är duktiga i matematik, uppmuntras att gå fram i sin egen takt och inte motarbetas. Som exempel kan nämnas att vår son, under mellanstadiet fick matematikförbud på mattelektionerna därför att han var för snabb. Lärarens kommentar var : "Ska det vara nåt att sitta och räkna sida upp och sida ner". Han bytte naturligtvis genast skola! Det bör också påpekas att den skola han lämnade var en komunal skola och den skola han gick till var en utmärkt friskola.
Hälsningar Hippie Tanten, utbildad matematiker

Ursäkta uttrycket, men egentligen ett otroligt struntprat! Det hjälper inte hur många ord som används i tron att man stärker matematikens innehåll, om inte innehållet har någon konkret ram. Matematik är ingenting annat än matematik. Den som inte förstår matematiken skall inte ha med den att göra. Jag har inte upplevt någon lärare på grundskolenivå som förstår matematiken. I praktiken har inte grundskolan längre några matematiklärare för de har samtidigt andra ämnen vid sidan om.

Det förefaller som om lärarutbildningen är viktigare än ämnesutbildningen vilket har visat sig vara en katastrofal utveckling. Alla lärare i matematik borde ha i grunden en magister eller masterexamen för att få kalla sig för matematiklärare. Har man nått det stadiet är man förmodligen kvalificerad och motiverad att lära ut. På gymnasial nivå borde även doktorander kunna delat i undervisningen.

Politiska och samhälleliga aspekter på matematiken bidrar inte med någonting annat än att skapa dimridåer för en nivellerad lärarkår som bedriver det de tror är matematik. Grundskolan är inkörsporten till universitet och högskola och är därmed en otroligt viktig institution för samhället. Alla lärare borde ha ämneslärarkompetens från universitetet. Den diffusa lärarutbildningen som idag bedrivs borde snarast göras om i grunden.

Jag är gymnasielärare i matematik och en sak som irriterar mig är hur oerhört dåligt förberedda eleverna är när de kommer från grundskolan. Om en elev har fått betyget G från grundskolan så vet jag att det egentligen är ett IG, ty eleven kan i princip ingenting. Grundskoleläraren har i regel satt ett "snäll G" för att vara hjälpa eleven att ta sig vidare till gymnasiet. När jag sedan läser kriterierna för att nå ett G i grundskolan och jämför med vad eleverna presterar på en inledande diagnos så ser jag att få av kriterierierna är uppfyllda. Herregud, jag har elever som inte kan räkna ut 3 gånger 7 i huvudet utan måste ha räknare....

Enligt min mening måste det bli ett slut på den snälla betygsättningen. Uppnår inte eleven G så ska eleven fanimej inte heller ha G. Det ställer till ett helvete för oss gymnasielärare när vi varje år får en massa elever med uppenbart påtagliga brister. Dessa elever bidrar till att spridningen i klassen ofta blir väldigt stor vilket gör det svårt för mig som lärare vid genomgångar. Lägger jag mig på en nivå så att de svaga eleverna ska förstå bli de duktigare uttråkade, och lägger jag mig på en nivå för de duktiga klagar de svaga på att de inte fattar någonting. Seden blir det omedvetet så att jag lägger mer tid på att hjälpa de svagare eleverna eftersom de alltid räcker upp handen, vilket gör att de duktigare eleverna kanske inte får den stimulans de behöver för att hela tiden utvecklas.

Snälle-G är ett fördärv! Men tusan så enkelt att ta till för den luttrade lärare som gjort ett antal åtgärdsprogram...

När jag började undervisa delade jag ut sifferbetyg och begreppet godkänd fanns inte ens. Grundskolan tog ett stort språng den dag Sveriges riksdag bestämde att betygskalan skulle rymma godkänd, väl godkänd samt mycket väl godkänd. Jag hävdar att vi varken var rustade eller mentalt förberedda för det. Tillika finns elever som inte trots stora uppoffringar når godkänt.

Spridningen du nämner är ju väl bekant. Jag har provat olika indelningar av grupper i syfte att hitta bästa vägen till godkänt och bättre för mina elever. Intressant är att forskning pekar på att heterogena grupper är att föredra då se skapar dynamik.

Jag tror att ska skolans matte lyfta så krävs det en allmän uppvärdering av skolan som den viktiga del av samhället den ska utgöra. Med högre löner kan vi locka fler kompetenta lärare och med ett bättre anseende hos föräldrar och politiker når vi längre.
Dock! Skicklig pedagog är inte detsamma som doktorand i matematik, där finns så vitt jag vet ingen säkerställd korrelation.
Skickligheten börjar i tilliten till din förmåga att engagera och din trygghet i dina kunskaper. Behärskar du manegen är scenen din.

Det stora problemet som jag ser det är att man inte skiljer på matematik och räkning. Det är två olika saker som har klumpats ihop på tok för länge och som gjort att matematiken fått en negativ stämpel. Separera ämnena och visa eleverna att räkning bara är ett nödvändigt ont medan matematik är både roligt och användbart.

Nu är jag inte med Erik, förklara för mig är du så vänlig.

Leif och Erik,

jag tycker också att det kan finnas en poäng i att skilja mellan räkning och matematik (även om uppdelningen känns avig idag då räkning/artmetik ju betraktas som en del av matematiken).

När skolmatematiken växte fram under 1800-talet så utgick den framför allt ifrån två väsentligen olika källor, dels räknekonsten, dels den euklidiska geometrin.

Räknekonsten skulle vara praktisk och användbar, den handlade om att lösa problem och bestod av algoritmer och tabeller. Geometrin handlade om filosofi, religion och sanning, och skulle snarast leda till det vi idag kallar logiskt tänkande. Dessa två saker smälte samman under 1800-talet, och man började inbilla sig att Matematiken, det logiska tänkandet, var en förutsättning för att kunna räkna fort och rätt. Detta tror jag är helt fel. Tvärtom - om målet är att man skall kunna räkna, då är det bäst att hålla sig till räknandet.

Precis, Sverker.

Det jag menade med räkning är grundläggande aritmetik. Jag tycker man bör skilja detta från matematiken i skolan. Jag har mött många som tror att de är dåliga på matematik när de egentligen bara haft svårt med grundläggande räkning. De bestämmer sig för att matte är svårt, och förlorar viljan att lära sig.

Well written, I'm political student currently learning swedish and this article about Satsa medvetet på matematik! was interessting to me