Först en fast statsledning - därefter fundera på försvarets utformning

Innan man går in på detaljer och ens tänker hur man vill utforma ett försvar för en nation bör man beakta ett par grundläggande saker som kanske tas för givet men bör besvaras som, är nationen fast besluten att överleva, är dess statsledning dedikerad till dess överlevnad och vill man till ett högt pris behålla sin territoriella integritet.

I dagens svenska politiska klimat är nog svaren på dessa tre frågorna mer ett nja och kanske än ett klart ja. Regering och riksdag vill överleva som nation om det inte gör ont eller kostar för mycket, statsledningen är måttligt dedikerad till dess överlevnad utan är förlikningsbenägen och eftergiven när det kniper och vikten av den territoriella integriteten är förhandlingsbar.

Därför är det helt ointressant att tala om stridskrafter när inte statsledningen är stridsduglig eller beredd att ta sitt ansvar som statsledning i en nations kamp för överlevnad. Redan i starten har man ett antal rejäla geopolitiska problem, med betoningen på politiska, eftersom man är eftergiven och svag blir man förutsägbart spelbar i ett större geopolitiskt spel. Avsaknaden av fast övertygelse att försvara sig ger spelutrymme åt dem som manövrerar.

Nästa sak att fundera över är tidshorisonten. De flesta i Sverige som diskuterar försvar diskuterar i termer nu till fem år. Verkligheten är att skapa ett försvar, från doktrin till ammunition, är ett arbete som tar 15 - 20 år. Så bara för att klarlägga - Sverige kommer inte ha förmåga att försvara sig de närmaste fem - tio åren för det är redan över. Där är vi redan utlämnade med det vi har. Det beslutet är redan taget.

Det gör att diskussioner om stormakters politiska intentioner per idag i närområdet, terrorismens explosioner du jour, händelser i vår omgivning och vad som sker på marken just nu är rätt ointressanta. Det vi kan förbereda försvaret för och måste målstyra emot är hur verkligheten ser ut år 2025och framåt.

Man måste tänka längre och tordas se hur verkligheten kommer att te sig i framtiden. Det kräver även en öppenhet för att evaluera vilka faktorer som kan påverka men är också sårbart för dagens paradigm och grupptänkande färgar vår syn på framtiden. Idag styr tron på klimat och terrorism som hot men det kan vara helt fiktivt. Det kan visa sig att år 2025 att EU står på randen till inbördeskrig eftersom vissa delar av EU vill utträda ur en allt mer federativ "gemenskap" och Ryssland garanterar Sveriges säkerhet gentemot ett aggressivt och krigsbenäget Centraleuropa. Jag tar upp det som ett exempel. Vi har ej heller sett ett kärnvapenkrig sedan 1945 - och kärnvapenhotet har varit helt bortglömt sedan 1980-talet. Ett hot som fullkomligt bortfallit i svensk planering och ses som en fornlämning trots att den nukleära förmågan i världen aldrig varit mer spridd och kraftfull.

Framtiden vet vi ingenting om. Är det något historien lärt oss är att saker kan ta en styrning vi aldrig räknat med. Så när vi söker se vad som kan ha betydelse i framtiden gäller det att bygga in så mycket optioner och handlingsmöjligheter som möjligt för att förbereda Sverige på.

Modellerar vi försvaret efter de hot vi tror på idag år 2010 är vi redan obsoleta innan problemen ens visat sig.

Men allt startar vid frågan - vill vi överleva som nation och är vi beredda att stå emot tryck från utrikes krafter för att betvinga vår vilja.

När väl statsledningen gjort någon form av beslut i stort i frågan om Rikets eventuella överlevnad behöver man inse försvarets särart.

Ett försvar har en unik miljö som skiljer sig från varje annan form av arbetsmiljö - och det kräver unika lösningar som är skräddarsydda för försvarets behov. Det gör att traditionell arbetsrätt inom det svenska arbetslivet är helt ointressant för försvaret eftersom det styrs av krigets krav och inte fackföreningars krav.

Försvaret behöver inte fokusera på HBT-frågor, tillfredsställa glutenallergiker och ha genderofficerare eftersom det saknar betydelse för krigets krav eftersom väl påskjuten har man inte tid att fundera över sin sexuella identitet. Försvaret drivs av en kravmekanism som skiljer sig från det övriga samhället.

Klarar man inte av som statsledningen att se den skillnaden kommer man aldrig att kunna skapa ett försvar som kan lösa sin grunduppgift - att vid behov framgångsrikt föra krig och tillfoga en fiende betydande skada i syfte att bryta dennes vilja att med vapen betvinga.

Denna avsaknad av separation från det övriga samhället och att man behandlat Försvarsmakten som vilken verksamhet som helst har gjort att mer än hälften av försvarets officerare inte är stridsdugliga - och att det finns mer majorer än soldater i det svenska försvaret år 2011.
Framtidens förband, personalförsörjning och materiel måste styras av de krav framtida konflikter kommer att ställa.

Krig som kan utplåna konungariket Sverige bygger på att rikets territoriella integritet bryts ner. Klimatet kan höja vattenståndet några meter och återställa 1600-talets strandlinje i Sundsvall, terrorism kan ställa till oreda och smärta på Centralstationen men det enda som kan utplåna konungariket Sverige är uppgivenhet mot främmande makt och statsmässigt upplösning i ett federativt Europa eller ett besättande av främmande makt. Idagsläget har vi ingen förmåga att möta de enda två hoten som kan utplåna konungariket Sverige.

Sveriges försvarsförmåga är så eftersatt och politiskt förrådd om det är folkets vilja att Sverige skall bestå att kraven idag är rätt enkla.

Statsledningen måste acceptera att försvaret är en nyckelkomponent för rikets överlevnad men det kräver att statsledningen anser att riket skall överleva. Det förutsätter att man inser att försvaret har en verksamhetsmiljö som är separerad från samhället i övrigt eftersom den styrs av krigets krav. Därefter måste statsledning och försvarsutskottet se längre än dagens realiteter eftersom försvaret vi söker skapa idag blir operativt om 15 - 20 år.

Allt annat är brus.

Jan Kallberg (45 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/17198

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jan levererar som vanligt några sanningar som Sten "tomhylsan" Tolgfors borde ta tag i. Tyvärr saknar denne minister all form av ryggrad varför Försvarsmakten fortsätter att vara verksam i en grå verklighet.

Permalänk | Anmäl #1 Carl, 2010-01-27, 22:22

Artikeln tar upp huvudfrågan för framtiden, kommer Sverige att finnas som nation? Enligt Lissabonföredraget så har vu ju en President Rumpy och en utrikesminister baronessa ash...nånting men få verkar antingen bry sig eller förstå innebörden det måste ändras. Eu-karriär och politiskt ämbete i Sverige verkar vara oförenliga lojalitetmässigt, se bara på Rheinfeldt hur han njöt av att spela euordförande det var nästintil omöjligt att få han att återvända och göra någonting åt den ekonomiska krisen som satt igång på allvar. Fokusen på icke frågor och eu ställer till enorma problem få i regeringen eller riksdag verkar intresserade av att agera för Sveriges invånares räkning eller ens deras väljare.
Jeltsins Ryssland är borta sedan länge, Putin och hans efterföljare fortsätter både modernisera sin militär och agera allt kraftfullare utåt med förnyat självförtroende baserat på sin återuppväckta förmåga.
Varken förra sosse regeringen eller efterföljande borar alliansen bryr sig om utvecklingen utan fortsätter med nedläggningar och utlandsäventyr till och med nu så är partierna överens om ytterliggare besparningar på 2 miljarder och den enda skillnaden mellan blocken är hur det ska gå till.
Riksdagspartierna är borta ur ekvationen i stort sett så tänker de lika enda undantag är vänstern som (åtminstone väljarna) är vaksamma mot eu men i övriga frågor så är de ju...vänstern inte det bästa för landet direkt. Finns det något annat val än att få in andra partier i riksdagen? Isåfall skulle jag vilja höra dem men har inget förtroende för riksdagspartierna.

Permalänk | Anmäl #2 hob, 2010-01-29, 14:09