Rätten till arbetslöshetsersättning

I sverige har vi liksom ett fåtal andra europeiska länder ett så kallat Gent-system med arbetslöshetskassor som kontrolleras av fackföreningsrörelsen. Arbetslöshetskassorna fungerar i princip som brevlådeföretag och är inhysta i fackföreningarnas lokaler samt är ofta i personalunion med ett förbund. Gränserna mellan arbetslöshetskassornas myndighetsutövningsuppgifter som är reglerade i lag och förbundens verksamhet som syftar till att gynna medlemmarnas intressen är givetvis inte enkla att dra i praktiken.

Detta system har likväl varit i bruk under generationer och har stått under statlig tillsyn från i tur och ordning Socialstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen AMS och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen IAF.

Enligt 1934 års a-kasseförordning som gällde rätten till arbetslöshetsersättning förutsattes ursprungligen i normalfallet ett personligt besök med tillhörande anmälan vid arbetsförmedlingen för var dag som understöd söktes för. Denna anmälningsplikt liberaliserades efterhand och den arbetssökande ålades en mindre omfattande anmälningsskyldighet vid de återbesök som arbetsförmedlingen bestämde. Genom en cirkulärskrivelse permanenterade AMS 1987 en försöksverksamhet enligt vilken den arbetssökande ansågs ha ett obrutet arbetssökande så länge arbetsförmedlingen inte meddelat den berörda arbetslöshetskassan att arbetssökandet avbrutits. I cirkulärskrivelsen gav AMS också en instruktion till arbetslöshetskassan i vilka situationer arbetsförmedlingen skulle skicka ett meddelande om en avanmälan till arbetslöshetskassan.

Denna förändrade rutin - enligt vilka de arbetssökande  alltså förutsätts följa regelverket - infördes endast av rationaliseringsskäl under datoriseringen av statsförvaltningen. Avsikten var däremot inte då och är fortfarande inte att ge något slags medborgarlön till den enskilde som dock numera olyckligtvis betraktar utbetalningarna som en självklar rättighet.  Staten har således genom dagens tillsynsmyndighet via arbetslöshetskassorna stora möjligheter att påverka arbetskraftens beteende.