Per Bolund försöker mörka misslyckad kärnkraftspolitik

Svensk kärnkraft har problem. Säkerheten är fullgod men leveranserna blir lidande. När kylan slog till blev bristen på el akut. Detta är ingen överraskning och inget som vare sig industrin eller vi som kärnkraftsförespråkare skäms för att tala om, därför att vi vet hur problemet har uppstått. För att spåra roten till detta, låt oss gå 30 år tillbaks i tiden.

I mars 1979 drabbades enhet 2 vid kärnkraftverket på Three Mile Island, Pennsylvania, USA av en allvarlig härdsmälta, den så kallade Harrisburg-olyckan. Trots att säkerheten man byggt för att klara denna typ av olycka helt stängde in den, och skyddade omgivningen från personskador, så fick människor panik. I Sverige resulterade denna paranoja i en fars-artad folkomröstning år 1980 där alternativen man fick rösta på var - och vi citerar från valsedlarna för linje 1, 2 och 3 - "Kärnkraften avvecklas", "Kärnkraften avvecklas" och "Avveckling [...] inom högst tio år". Efter detta icke-val kom ett vagt riksdagsbeslut om att kärnkraften i Sverige skulle vara nedstängd till år 2010. Samtidigt skapades förbud mot att planera för eller att ge tillstånd till byggandet av nya svenska reaktorer. Med detta var spelplanen satt: svensk kärnkraft var dömd till döden.

Följdaktligen uteblev investeringar och mer omfattande renoveringar som skulle kunna säkerställa driften efter 2010, eftersom ingen vill slänga pengar på en verksamhet som ändå skulle vara nedlagd då. Samtidigt saknades dock en bra plan för hur avvecklingen skulle gå till och vad som skulle ersätta kärnkraften. Stilla började en del undra hur detta skulle gå ihop och osäkerheten ökade sakta. År 1997 slopades 2010 som slutdatum, men hellre än att säga något nytt datum gavs istället regeringen rätt att godtyckligt säga när reaktorer skulle stängas. Med hjälp av detta nya mandat monterades det fullt fungerande Barsebäcksverket ned, bara för att göra danskarna glada. Förvirringen ökade på grund av motstridiga budskap: kärnkraften stod för hälften av vår el; löftena om ersättare hade inte infriats; samtidigt uppförde politikerna sig som att kärnkraften ändå skulle bort, trots att ingen egentligen trodde på att det var möjligt.

Mitt i denna röra, med Damokles-svärdet hängande över sig, får kärnkraften en ny order: helt om! Ni skall inte stänga 2010. Livstidsförläng de nuvarande reaktorerna istället, och höj effekten på dem. Detta efter att industrin i 25 år arbetat under förutsättningen att den skall avvecklas.

Detta betydde att alla de omfattande uppgraderingar som inte utförts under den här perioden istället blev tvunget att införas på avsevärt kortare tid. Är det någon som vid det här laget är förvånad över att revisionsarbetena under 2009 spräckte planeringen med summa 22 reaktormånader?

Roten till problemet står inte att finna inom industrin därför att den har, med tanke på förutsättningarna, gjort ett ypperligt jobb att upprätthålla hög säkerhet. Däremot upplever man inom branschen en enorm frustration över arbetsklimatet, vilket skapats av fientlighet, obeslutsamhet och ändrade spelregler från regering och riksdag. Detta klimat har Per Bolunds parti, som haft kärnkraftens omedelbara nedläggning inskrivet i partiprogrammet sedan grundandet, mycket av ansvaret för.

Vi tog kontakt med Per Bolund för en diskussion när kylan slog till, speciellt som (mp) ihärdigt hävdat att kärnkraften kan stängas snarast och Sverige har ett "överskott" av elproduktion. Vi undrade hur detta påstående rimmade med att Svenska Kraftnät just hade varnat för akut energibrist när enbart 40% av effektbidraget från kärnkraften saknades. Svaret vi fick från Bolund var intetsägande, så vi bad honom att förtydliga sig. Han hörde inte av sig igen, vilket tyvärr var en upprepning av hur han gjort tidigare när vi sökt dialog. Detta är symptomatiskt för Miljöpartiets kampanj mot kraftformen. Själva genomför de hårda, svavelosande attacker mot kärnkraften, men när deras egna argument och vidlyftiga löften sätts under lupp så vägrar de samtala och hävdar att deras alternativ är felfria. Vi har ännu att se trovärdiga bevis för detta.

Svensk kärnkraft har problem. Problemet har skapats av en otydlig, obeslutsam och kärnkraftsfientlig politik, som gjort att investeringar uteblivit och bolagen tömts på kompetens och erfarenhet då få vill jobba inom en så motarbetad verksamhet. Att Per Bolund i det läget försöker skylla ifrån sig, smiter från obekväma dialoger, och påstår att de kraftkällor som på 30 år ännu inte lyckats ersätta kärnkraften skulle vara lösningen, är ohederligt, verklighetsfrämmande och upprörande. Per Bolund mörkar medvetet det ansvar som hans parti har i den kris som har uppsått, samtidigt som han skönskriver de egna oprövade alternativen.

Senaste budet från de rödgröna var att kärnkraften skall provas från mandatperiod till mandatperiod. Det duger inte. Det är en fortsättning på exakt den obeslutsamhet som orsakat vinterns energikris. För att lösa det här problemet behövs tydliga bud och inte den fientliga velighet som tillsammans med orealistiska önskedrömmar om skrotad kärnkraft varit rådande.

Säg snarast JA eller NEJ till kärnkraften. Säg inte "njae... kanske, kanske inte". Om (mp) inte kan få med sig sina block-kamrater i en tydlig ståndpunkt, då måste de svälja stoltheten och ge sig i frågan.

Antingen sätts ett hårt slutdatum inom kort tid så att alla vet när man skall lägga ned och kan planera för det. Eller så tas bort tillståndförbudet och nedläggningshotet bort så att investeringar och nyrekryteringar kan ske. Oavsett vad man tycker om kärnkraften måste industrin få arbetsro med klara och tydliga spelregler som går att planera långsiktigt efter, annars kommer problemet med strulande leveranser och energibrist vid köldknäpparna att kvarstå länge än.

Michael Karnerfors, civilingenjör / Mattias Lantz, kärnfysiker / Nils Rudqvist, strålningsfysiker / Johan Simu, reaktoringenjör / Johan Kihlberg, fysikstuderande, för det oberoende nätverket Nuclear Power Yes Please.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/16914

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Men tack för den Newsmill! Varför pajar ni mina rubrik-bild?! *morr*

Permalänk | Anmäl #1 Michael Karnerfors, 2010-01-24, 20:08