Angående bilden. Vad har författaren Stig Larsson med Stieg Larsson att göra i detta sammanhang?
Permalänk | Anmäl
Lund, 2010-01-22, 16:50
Jag ortsätter lite.
Stieg skrev ibland politiska inlägg på Passagen – eller om det var på Exilen, efter att han lyckats kväsa det fria ordet på Passagen – och då kunde man inte annat än konstatera att språket och syntaxen var en verbal krymplings. Det här var för cirka tio år sedan.
MEN. Jag känner till personer som har lyckts höja sin språkliga begåvning (potentialen har då funnits latent) till en betydligt högre egen nivå. Anders Hellbergs misstankar är dock befogade, eftersom Siegs språk borde ha blommat ut tidigare, jag tänker på åren då han var arbetade på TT.
Personligen skiter jag i hur det gått till, eftersom spänningslitteratur inte är något större intresseområde för mig. Och att använda spökskrivare är ju inget kriminellt i juridisk mening. Ville bara ge en hint till den som vill undersöka saken närmare.
Permalänk | Anmäl
Lund, 2010-01-22, 17:28
Lund: Ja jag undrade också varför de har publicerat en bild av Stig Larsson istället för Stieg Larsson. Och varför lever Stig Larsson, men inte Stieg Larsson? Jag skickade just ett mejl till PM om detta.
Livets mysterier. Och varför är dessa båda artiklar så undanskuffade? Jag hittade dem inte ens när jag letade, knappt?
Är det för att MONA-PÅNA har visat upp sin väska från Louis Buitton för 6 000 spänn och sitter i ett gemak som ser ut som om det vore kungligt.
Rösta inte på Mona vad ni än gör.
För övrigt så kan människor lära sig att skriva. Och det är alfahonorna som är lika viktiga som alfahannarna i flocken. Så det är klart att Stieg Larsson har kunnat utveckla sitt skrivande. Under åren.
Också Mauritz Edström brukade säga att man behövde hjälp med skrivandet, inte bara rent tekniskt när det gäller tidningsskrivande utan också för att där går det så fort. Det går inte att lägga undan och vänta till nästa dag.
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-22, 18:41
Tack PM nu ligger ämnet i topp på Newsmill! Så bra och fint att ni bytte bilden också i natt!
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-23, 10:25
Jag vill bara kommentera den intressanta artikelns sista mening:
"Dessa skilda världar, som existerar fullt ut också i dag, trots att vi tror att vi har ett så jämlikt och klasslöst samhälle."
Meningen bör enligt min läsas med stark betoning på "tror".
Jämlikhet som politiskt ord är ett av vissa politiker påhittat begrepp. En eufemism om ni så vill. Det handlar om att medvetet undergräva språkets verkliga innebörd. Det stämmer att en eufemism ibland kan vara värdefull och tjäna ett syfte. President Kennedys beslut att t.ex. kalla Kuba-blockaden 1962 för en "karantän" och inte en "krigskris" bidrog till avärja krigshotet. Massmediernas distribution av det neutrala ordet "karantän" bidrog till att reducera krigsrisken och avvärja människors oro.
Bara ett exempel för att sätta gång tankeverksamheten!
Permalänk | Anmäl
trygve bång, 2010-01-23, 11:18
Du är så klok Trygve! Exakt så är det att våra ord skapar vår värld, när vi tror på dem. På gott och ont.
Jo då 1962 var det verkligen en fara för världskrig. Jag har skrivit om detta i min nya bok, som Norstedts redaktörer har fått att läsa i manus. Den handlar om Jacqueline Kennedy, men jag skriver naturligtvis om de kriser som hon och hennes man gick igenom både i familjen och de politiska:
"Sovjet hade ostört kunnat sätta upp Berlinmuren ett drygt år tidigare i mitten av augusti och sovjetledaren Chrustjev ansåg att den där Jack Kennedy var en nybörjare, som inte vågade ingripa. En ung spoling utan större erfarenhet och han passade på att testa honom genom att sätta upp Berlinmuren. Sovjets ledare fick inga större protester från något västland och de kände att de kunde göra vad de ville. Det ledde till den kraftmätning, som skulle komma att utspela sig alldeles i närheten av amerikanskt territorium.
Särskilt sedan Sovjet hade uttalat sig om sin målsättning att göra hela världen till ett kommunistiskt imperium var det mycket oroande med dessa raketramper, som nu upptäcktes under hösten. Vad som skulle kunna hända var att de satte in sina raketer lastade med kärnvapen mot vissa mål i Amerika precis som USA hade gjort i slutskedet av andra världskriget mot Japan. Skillnaden var att USA skulle kunna tvingas till att använda egna kärnvapen som försvar. Till och med president John F Kennedy skulle ha satt in dem, ifall inte Sovjet först hade slagit ut honom och Washington och detta i sin tur skulle ha startat ett stort förintelsekrig. Det var en mycket hotfull tid. Hela den mänskliga, civiliserade världen riskerade att gå under. Ungdomen på den tiden levde under detta hot, som inte verkade vara så långt borta. Andra världskriget var i färskt minne för alla och inte ens en generation hade hunnit växa upp sedan dess och så hade det varit krig i Korea på 50-talet, dit amerikanska trupper också hade skickats. Striden mellan de huvudsakliga politiska världsåskådningarna kunde mycket väl sluta med ett utrotningskrig med atombomber. Och människorna som art skulle kunna dö ut på jorden.
Kuba hade varit ett problem för USA sedan Fidel Castro tog makten där 1959. Och presidenten hade tillåtit CIA att göra ett invasionsförsök i april 1961 i Grisbukten på Kuba. Men han ville inte sätta in flyg och flotta för att understödja denna invasion, som utfördes av kubaner, som hade flytt från landet och därmed maskerades till att vara ett upprorsförsök från utlandsbaserade missnöjda kubaner. Det var president Kennedys sätt att försöka få Sovjet lite mer förhandlingsvilligt, men det lyckades inte. Själva invasionen misslyckades totalt och Kubas ledare Castro stod starkare efter detta. Han lierade sig ännu fastare med Sovjet, trots att han från början inte hade varit särskilt kommunistisk. Genom motsättningarna till USA blev han nu mer och mer Sovjettrogen. Att det fanns en kommunistisk stat, bara 20 mil bort från Florida, var ett stort problem. Det var ett reellt hot mot Förenta Staterna och kunde inte i längden tolereras, särskilt inte om Castro fick kärnvapen från Sovjet placerade på ön. USA hade i början av 1900-talet haft kontrollen över Kuba och det hade varit naturligt för amerikanarna att turista och ha många handelsförbindelser med Kuba, innan det blev kommunistiskt.
Det verkade som om det bara en tidsfråga innan det skulle finnas kärnvapenbestyckade raketer så nära Amerikas kust, att det inte vore något som helst problem att nå hela USA med dessa vapen. Detta var helt oacceptabelt för USA och president John F Kennedy bestämde att amerikanska flottan skulle blockera sjövägen för de ryska fartygen, som transporterade delar till ramperna och raketerna. FN:s säkerhetsråd sammanträdde och ställde sig bakom USA och dess krav och de andra amerikanska staterna i OAS slöt upp bakom USA.
Presidenten och hans maka kom varandra närmare genom det yttre hotet och när Jack Kennedy skulle ge sig iväg med helikopter för att åka till Mellanvästern den 19 oktober, så rusade Jacqueline ut för att säga adjö till honom. Han hejdade sig på väg in i helikoptern och de kramade om varandra. Nästa dag den 20 oktober ringde han, när han var på väg tillbaka till Washington. Han sade:
- Jag vill att vi samlas hela familjen i Vita huset.
Den dagen fruktade Jack Kennedy att det kunde komma en överraskningsattack med kärnvapen, som skulle drabba Washington. Det skulle betyda att hela Virginia blev förstört, men i Washington fanns skyddsrum, som skulle låta presidentfamiljen överleva sådana bomber.
- Jack tyckte att jag och barnen skulle åka till ett hus, som låg närmare det underjordiska skyddsrummet, men jag vägrade. Jag ville inte lämna honom ensam i Vita huset.
Den 22 oktober 1962 talade president Kennedy till hela USA i TV och berättade vad de hade upptäckt och sade att Sovjet måste backa. Han sade:
- Jag har gett order om att amerikanska fartyg skall försätta Kuba i karantän och inte tillåta fler sovjetiska skepp att gå in till hamn i Kuba.
Presidenten kallade det karantän för ordet blockad skulle ha betytt krig. Så känsligt var läget. Varje ord måste vägas på guldvåg. Under några dagar verkade det som om ingen skulle ge efter och skeppen låg vända mot varandra ute på havet. USA mobiliserade och alla TV-kanaler visade bilder från det spända läget. Människor i Amerika och världen kunde se i svart-vita korniga bilder på sina TV-apparater hur fartygen låg stilla och väntade på nya order ute i Atlanten. TV-stationer över hela världen visade de dramatiska bilderna utifrån havet och alla, som såg det insåg att världens öde låg i de båda ledarnas händer. De båda supermakterna kunde konfrontera varandra med vapen. Då skulle det bli en världskatastrof."
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-23, 11:29
Det här ämnet är värt en stor debatt!
Permalänk | Anmäl
trygve bång, 2010-01-23, 11:34
Intressantare vore att få reda på hur den svenska vänstermaffian, utan signifkanta mothugg från högern, yckats få göra göra Sverige till det mest politiskt korrekta fjantlandet i världen. Stieg var utan tvekan av av de stora underblåsare av denna utveckling. Inte en enda orginell tanke, bara tom kvasimarxistisk hetluft.
Permalänk | Anmäl
Calle Bengtsson, 2010-01-23, 11:53
Calle: Du har helt rätt tycker jag. Stieg Larssons böcker läses utomlands med ett slags hånskratt mot vårt socialistiska system, som var så beundrat på 60-talet, för då tyckte andra länder att vi hade lyckats skapa något som inte var kommunism utan just en socialistisk välfärdsstat med marknadsekonomi och en utjämning av klasser både ekonomiskt och statusmässigt och du-reformen gjorde alla människor mer jämlika.
Det är lätt att skapa ett sådant samhälle när ekonomin går bra och alla har jobb ungefär på den nivån, som numera Norge har.
Själv hade jag aldrig besökt arbetsförmedlingen varken som arbetslös eller arbetssökande förrän på 90-talet. Vi som var unga på 60-talet skaffade helt enkelt jobb genom annonser eller kontakter, inte genom arbetsförmedlingen.
Och när jag gick ut journalisthögskolan 1974 fick jag genast jobb på DN (teleredaktionen den avdelning dit utlandsjournalister och andra korrespondenter ringde in sina artiklar och vi tog hand om dem).
Vi är i kris ekonomiskt numera och ytterligheterna både inom vänstern och högern (kommunister/fascister) drar åt olika håll. Lite märkligt är det att vi i Sverige fortfarande så långt efter att kommunismen har ramlat ihop i Sovjet fortfarande har ett kommunistiskt parti i riksdagen.
Jag tycker det borde ryka i höst och något annat komma in i stället. Det vore på tiden.
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-23, 13:41
Trovärdigheten i Stiegs böcker är mer eller mindre obefintlig.
Lisbet Salmander är en otrolig fantasifigur i stil med Harry Potter.
Harry Potter för vuxna handlar det om.
Permalänk | Anmäl
trygve bång, 2010-01-23, 13:45
Trygve: Och då är det hjältemyten det handlar om, fast den är fäst vid en kvinna istället för en man.
Detta är en vanlig och omhuldad myt i vår civilisation precis som andra samhällen i historien har gjort det. I hjältemytens fyra stadier finns trickstern, hare, red horn och tvillingcykeln. Och Lisbeth Salander har ju en tvilling, så vad författaren antagligen vill visa oss är att denna hjälte befinner sig i det fjärde stadiet.
De tre andra är utvecklingsstadier från grymhet och cynisk känslolöshet, över en djurskepnad kommande från indiansk mytologi till en mer sammanhållen samhällsvarelse, som får övermänskliga krafter och som klarar stora prov.
Tvillingcykeln i denna utveckling betyder att det som nu hotar människorna kommer från dem själva, inte från någon gud. Hur framgångsrik kan en människa bli utan att falla offer för sitt eget högmod?
Tvillingarna är länge oövervinnliga för det finns inga odjur längre att ta död på, men när de dödar ett av de fyra djuren, som bär upp jorden så har de gått för långt och straffet måste bli döden.
Tvillingarna själv blev dock så skrämda av sitt oansvariga maktmissbruk att de drog sig tillbaka och lovade att leva i ständig vila och därigenom kom den mänskliga naturens motsatta sidor åter i jämvikt.
Jag har ingen aning om ifall Stieg Larsson eller hans sambo befann sig på sådana här psykologiska djup i sina resonemang, men klart är att vi har problem med att som människor kunna hantera våra olika sidor i den mänskliga naturen.
Och att vänstern och den extrema feminismen i vårt land länge har gått framåt. Förra valet bekände sig alla partier till feminismen. Och kommunismen är en -ism som hänger ihop med den stora modern i botten medan fascism har att göra med den store fadern.
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-23, 14:07
Calle Bengtssson: Bra kommentar! Det största pk-fjantlandet i världen! Och Stieg Larsson är så hyllad för sin jakt på vaddå? Hur skulle det ha varit om han jagat lite AFA-slödder också? Men det görs inte än idag. Dom får hållas. Snacka vi är lurade.
Permalänk | Anmäl
Helena Palén Olofsson, 2010-01-23, 14:36
Intressant artikel och debatt i kommentarsfälten. Jag lider av namnblindhet, det kan jag inte skylla på något i min uppväxt eller någon sent utvecklad ADHD, vad jag vet. Men det gör det inte enklare för mig då författare har liknande namn, blandar ofta ihop t.ex. Linda Skugge med Unni Drougge, och nu Stig Larsson med Stieg Larsson, jag ser det först då någon skriver ut namnen bredvid. Spökskrivar-genren, därför det är det väl, kan ha många olika ansikten, och det kan bli svårt för oss namndyslektiker att hålla reda på vem som är vem, det blir någonslags lek av alltihop, "gissa vem som sa det här", eller, "vem döljer sig bakom det här namnet då?".... får en flashback till pseudonymproblematiken, det var som en lång följetong i pressen och media, vem kunde det vara. .. lika spännande som... inte alls spännande.
Anonymiteten lockar fram mycket skumt inom oss. Men även det egna namnet kan vara tillräckligt för att vilja BLI TILL. Har man ett vanligt namn kanske det lockar fram det ovanliga och har man ett mer ovanligt vill man kanske hellre verka alldaglig och smälta in i mängden,... späka eller spöka till sig. Någon gång ska jag skriva en bok. Vill kanske Newsmill sponsra mig i att få den utgiven? Ja, ja, det var värt ett försök.
Permalänk | Anmäl
Birgitta Måhl, 2010-01-23, 15:42
Birgitta: Tack för din kommentar! Jo det var inte PM som skötte det hela utan Karin, som skickade ett snällt mejl till mig och sade:
ojojojoj
det vare RIKTIGT klantigt av mig!
förlåt en trött redaktör
ändrar bums
Karin Eder-Ekman
Alltså det är lätt att i hastigheten bära sig riktigt klumpigt åt. Jag vet har själv gjort det när jag trodde att Loa Falkman var en kvinna och satt som redigerare på DN.
Har beskrivit historien här:
http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2010/01/loa-falkman-som-kvinna.html
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-23, 15:59
Alltså i dag är jag nog lite trött... det var JAG som satt som redigerare på DN, inte Loa alltså... :)
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-23, 16:00
Spökskrivare,va, med eller utan spökskrivare måste man skriva om fakta och fakta får inte ändras ..
Man kan förvränga, mörklägga m.m men fakta är fakta..Jag tror att det är många vill inte att fakta ska komma fram..Tänk att det finns idag miljoner som inte vill att man ska skriva om fakta om viss ämne T.ex...Termen Israel lobbyn i USA (ibland kallas Sionistiska Lobby eller, mer korrekt, den Judiska lobbyn) Är en term som används för att beskriva de olika koalition av grupper och individer som söker och har försökt att påverka utrikespolitik USA stöd för sionismen, Israel eller särskilda strategier för dess valda regering.[1][2] Dessa organisationer har inkluderat politiska, sekulär och religiösa grupper Jewish-amerikanerSamt icke-judiska organisationer av politisk, sekulära och religiösa Christian Amerikaner. Dessa grupper har enligt rapporter ökat i storlek och inflytande över åren. Begreppet i sig har varit föremål för debatt och kritik under åren, om dess klarhet och exakt definition.
Kritik mot begreppet:
Enligt William SafireUttrycket "Israel Lobby" kom i bruk på 1970-talet och, i likhet med begreppet "Kina lobby"Bär" den nedsättande klang av manipulation. "[68] Han skriver också att anhängare av Israel mäta graden av upplevd animus mot Judiska staten av begreppet valt att hänvisa till lobbyn: "pro-israeliska lobbyn" används av dem som har den mildaste oppositionen, följt av "israel lobbyn", med begreppet "judiska lobbyn" är anställda av dem som har de mest extrema anti-Israel yttranden.[68]
Enligt Walt och Mearshimer, "Att använda termen" Israel Lobby "i sig är missvisande ... Man kan mer exakt dub detta" pro-israeliska samhället'..." eftersom detta inte lobbyn i ett främmande land, snarare är det sammansatt av amerikaner.[69][70]
Permalänk | Anmäl
Amer Al-bayya, 2010-01-23, 17:10
Amer Al-bayya: Och varifrån är du? Saudi- Arabien och vilka företräder du? Är du islamist?
Själv åkte jag buss häromdagen med en stor vit sjal på huvudet (kallt) och alla behandlade mig så himla artigt. Till slut slog det mig att dom nog inte visste om jag var muhammedan eller inte.
Och det minsta lilla man gör mot en muhammedan så kan man bli anmäld som rasist. Så kanske var det därför jag helsvenska kvinna blev så artigt behandlad. Religiös är jag inte heller. Religion är kass i sig tycker jag, vilket sort det än är.
Man klarar sig bra ändå.
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-23, 17:46
Alltså jag slog upp dig Amer Al-bayya och du är väl alltså sosse från Nyköping? Stämmer det? Är du född här eller någon annanstans?
Och du är alltså islamist? För min personliga del så tycker jag att vi borde gå vidare och utvecklas så mycket som människor att vi inte tror på tomtar och troll längre och inte heller jultomten, men att vi gärna har kvar dessa figurer, som något slag kulturarv. Precis som julgranen och midsommarstången för att det är så trevligt.
Ha en god lördagkväll! Själv ska jag ta mig ett glas vin eller två och umgås med min sambo. Inget av detta finns väl i den islamska världen? Vin eller sambosar? Det är väl exotiskt? Eller hur är det?
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-23, 18:11
Jag har inget emot spökskrivare och vissa författare, speciellt amerikanska, skulle behöva en sådan, men de har tydligen betalt per ord.
Har svårt att förstå debatten om Stieg Larsson, uppenbarligen hade han svårt för språket då han inte ens kunde stava till sitt förnamn, men böckerna är utgivna i hans namn så om han skrev dem själv eller om någon spökskrivare gjorde det tycker jag är egalt. Böckerna och författaren kommer inte heller nomineras som kandidat till Nobels litteraturspris. De är underhållning, visserligen bra underhållning, men knappast någon "Vredens Druvor" eller "Rid i natt" (för den litterärt okunnige vill jag påtala att den senare inte är pornografisk). Så låt oss läsa dem, se filmerna och få en stunds underhållning, men det förändrar inte världen och det var knappast författarens tanke heller.
Till artikelförfattaren vill jag invända emot det numera vanliga modet att ikläda sig en känd person och berätta sina tankar. Att som Ann Helena Rudberg ikläda sig rollen som Marilyn Monroe och fritt fantisera utifrån det gör att hon närmar sig det mest "gömda" och som sitter i alla morgonsoffor, visserligen kanske lite mer uppriktigt från artikelförfattarens sida, men,,,,,men. Även om det är fantasi har Rudbergs tankar som någon annan inget att ge mig. jag läser hellre Rudbergs egna tankar. I bästa fall är det intressant ficition, i sämsta fall hakar Aftonbladets kultursida på och bertaktar det som sanning,
I övrigt en bra artikel, varför kan jag då inte få bort tanken att Newsmill är så jävla styrd? Antingen är det reklam för en egen bok eller nyligen framförd rapport från någon institution. Ibland har vi ett helt tema med nya artiklar. Ombeds personer att skriva artiklar i vissa ämnen, får de betalt? i och för sig ointressant men är "debatten fri"? Det är ändo en viss skillnad om ifall en debatt startas av en en politisk obunden eller om den startas via politikeras organisatier, Är Newsmill en sammelplats för oberoende eller betalas (samhälligas) dvs politikerna för att debattera
Permalänk | Anmäl
Null, 2010-01-24, 02:51
Null: Mmm intressant.. med Stiegs namn så borde du veta att det var den andre Stig och han som bestämde att han kunde ändra. Och det är efter Stieg Trenter, deckarförfattaren.
Min bok om Marilyn Monroe är helt och hållet byggd på fakta förstås, men de gör sig bättre om hon berättar själv. Det är inte fantasier utan en dokumentär roman.
Sedan tycker jag det är rätt kul att min och Trygve Bångs artiklar först blev väldigt undanskuffade ända tills DN hade kommit på att de kunde fråga förläggare Eva Gedin om Stiegs bok
och hon träder fram och säger att han var en mogen författare. Och tills Linda Skugge hade hasplat ur sig sin artikel.
Och det är alltså så att det ska vara drama och iscensättningar, hugg och mothugg även i morgontidningsbranschen. För att få fler läsare.
Allt hänger samman med att journalister och författare numera ofta ses som några gudar uppe på Olympen och populasen står där nere och skriar och ropar. De som skulle granska makthavarna har själva blivit makthavare.
Det var inte länge sedan som journalister ansågs som ett pack, några murvlar som grävde i jorden och som gick under i 50-årsåldern för att de söp och inte tog hand om sig själva.
Jag har själv haft en sådan pappa, som nästan gick under i den åldern i journalistyrket. Hans kompisar dog alla före honom. De levde ett mycket hårt liv.
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-24, 09:10
Null: Glömde din stickreplik där om Gömda... jag kommer aldrig att sitta i morgonsofforna med min Marilyn-bok och inte heller med min Ett Sekel av Tystnad.
Dessa böcker kom ut för drygt tre år sedan så det finns ingen anledning och själv har jag lovat mig att aldrig framträda "live" i TV. Har gjort det och det är mycket frustrerande...
Jag har helt enkelt inte det där behovet som andra kan ha av rampljuset, för jag skriver i första hand för mig själv och för att upptäcka världen genom detta. Det är mitt redskap för att få mera insyn i vad som pågår.
Vad gäller Liza Marklund och Gömda så var denna bok ett sätt för henne att ta ett karriärskliv genom att ansluta sig till den agenda som var den gängse inom politiken.
Fortfarande lider barnen av de skadeverkningar som hon var med och åstadkom. Då menar jag hennes barn som fortfarande lider av vad Mia gjorde då när hon iscensatte en flykt genom Sverige och sedan sökte "asyl" i USA och fick alla politiska kvinnoorganisationer att gå i taket.
Och Liza Marklund svek sin första plikt som journalist och struntade i att granska denna Mia. Och ta reda på sanningen bakom berättelsen.
Marklund har ursäktat sig med att det var ett "politiskt projekt" och det är inte någon ursäkt utan tvärtom så är det förfärligt om journalister tror de har till uppdrag att driva politik och ljuga ihop böcker och kalla det för "sanningen". Då fungerar inte längre maktuppdelningen mellan regering, riksdag - domstolar och de granskande medierna.
Och massor med barn lider i detta nu av att Thomas Bodström (Liza Marklunds kompis) hastade igenom en vårdnadslag innan valet 2006 så att mamma-barn anses vara en enhet. Det är alltså lätt för en mamma att ta ifrån barnen deras pappa.
Jag har själv en sådan pappa i min släkt, som blev falskt anklagad för sexuella övergrepp på sina barn av mamman. Han är sedan länge frikänd, men barnen alienerades och togs ifrån honom. Han har inte sett dem eller fått träffa dem på flera år. Och dessa barn är numera ett slags "styvbarn" i en ny familj, där de nya barnen mamman har fått är hennes älsklingsbarn för hon har äntligen träffat sin älsklingsman.
Och detta understöds i vårdnadslagen och av socialtjänsterna där det sitter mest kvinnor, medan domaren i detta fall jag beskriver bara kunde vädja till mamman och säga: men sådana här barn tenderar att ta avstånd från sin mamma som vuxna.
Läs mina tidigare artiklar här:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/26/kungaparet-st-r-p-barnens-sida
http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/25/liza-marklund-ska-granskas-i-s...
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-24, 10:00
Och här kan ni läsa om att Linda Skugge inte skäms för sin felaktiga artikel här på Newsmill... så skapas uppmärksamhet. Det spelar ingen roll om det är sant eller inte.
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/skugge-skams-inte-for-tabbe_4137001...
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-24, 10:10
Stig Larsson och Stig Larsson födda samma år och komna från samma håla till Stockholm drog lott om vem som skulle skriva Stieg.
Permalänk | Anmäl
Helena Palén Olofsson, 2010-01-24, 10:16
Okej Helena tack för den upplysningen... jag började just fundera på hur det gick till rent konkret.. tänk att Stig "jag ska pissa dig i munnen" Larsson fortfarande lever.
Och jag blir så full i skratt för nu sitter James Patterson och Liza Marklund i TV4 (deras samlade vänners kanal) och berättar om den fantastiska nya boken. Och då ser jag att jag såg den där Patterson på stan på Östermalmstorg för ett par dagar sedan och han såg så märklig ut med sitt färgade hår så jag vände mig efter honom och tittade... ytterst konstig utstrålning. Men böcker kommer dom förstås att sälja... två miljoner i första upplaga tror jag det var...
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-24, 10:31
Okej Helena tack för den upplysningen... jag började just fundera på hur det gick till rent konkret.. tänk att Stig "jag ska pissa dig i munnen" Larsson fortfarande lever.
Och jag blir så full i skratt för nu sitter James Patterson och Liza Marklund i TV4 (deras samlade vänners kanal) och berättar om den fantastiska nya boken. Och då ser jag att jag såg den där Patterson på stan på Östermalmstorg för ett par dagar sedan och han såg så märklig ut med sitt färgade hår så jag vände mig efter honom och tittade... ytterst konstig utstrålning. Men böcker kommer dom förstås att sälja... två miljoner i första upplaga tror jag det var...
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-24, 10:31
#22 Ann Helena, Newsmill är ett modernt massmedialt redskap, som breddar debatten i samhällsfrågor. Kunniga och välformulerade skribenter kan dela med sig av sitt vetande. Publicering sker blixtsnabbt. För att få publicera en debattartikel i någon av de stora drakarna måste du antingen representera en stor organisation, vara mycket känd, eller känna någon av de gårdvarar som håller vakt. Snabbt hopkomna artiklar med felaktiga namn och andra fakta, som den av Linda Skugge, ger bad will åt sajten. Efter ha läst intervjun (Ann Helena har länken i #22) i SvD med Skugge så skäms man för att skriva på samma sajt som hon. Hon hyser ett förakt för sanningen och för läsarna.Det är en tabloidjournalistik av den billiga brittiska typen som jag hoppas vi slipper se i Sverige.
Permalänk | Anmäl
trygve bång, 2010-01-24, 11:59
Trygve: Du har rätt, men det drar folk är när det blir fel och TT Spektra uppmärksammar det. Och när det blir som sämst i den här branschen så är det enbart pengarna som räknas.
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/skugge-skams-inte-for-tabbe_4137001...
Men vi behöver inte skämmas Trygve... vi är inte i den genren som hon är... fy farao vilket förakt för folk.
Och ansvaret faller på Newsmill och PM gick väl in och ändrade till slut för att rädda både sitt och Lindas skinn.
Som jag har skrivit på min blogg så blir det fel ibland i hastigheten:
http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2010/01/loa-falkman-som-kvinna.html
Men att sedan uttrycka sitt förakt för skrivandet och för sajten och läsarna och tycka att detta var vad den här sajten förtjänade på fredagkvällen.
Det är ett förhållingssätt som en prostituerad kan ha till sina kunder. Inte särskilt värdigt. Det kunde väl åtminstone ha varit värt tjugo minuter av hennes tid.
Visserligen har hon tre barn att ta hand om, men ändå. Hur ska någon kunna lita på en PR-konsult som har så dålig koll på fakta?
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-24, 12:15
Struwe eller Strage kan väl kvitta lika! Det kan bli hur fel som helst. Pointen är att peaka! Att mainstream-media ringer och vill höra vad just du tycker eftersom du är så känd. Linda Skugge skrev på sin hemsida att TT just intervjuat henne för tjugo minuter sen.(igår). Det måste ut. Att det blir fel det skiter väl drevet i. Alla springer ju åt samma håll!
Newsmill är en peak-sajt! Alla kollar här! Varför skulle annars Tidningarnas Telegrambyrå intervjua Skugge igår. Vad var det som var så hett. Var det en stobrand? Dog folk som flugor? Kan inte TT syssla med viktigare saker. Kan man undra. Men dom kanske också har helgtorka. Vad vet jag.
Permalänk | Anmäl
Helena Palén Olofsson, 2010-01-24, 13:54
Jo det var TT Spektra Nöje du vet som gjorde detta "scoop", är väl kul att hoppa på Linda Skugge och hon är så dum så hon fattar inte att hon också visar ett förakt för sig själv som person, när hon inte ens kan anstränga sig det minsta för att få fram något vettigt.
Om TT Spektra hade velat hoppa på Newsmill hade dom skrivit om att Newsmill klantade sig och tog fel bild till min artikel också. Det var ju det första som uppmärksammades för min artikel publicerades före hennes.
Men jag tillhör inte dom där "scandal beauties" som Povel Ramel kallade dom. För kändisar som Linda är det viktigt att alltid synas vare sig det gäller skilsmässa eller när hon hoppar på Björn Ranelid och skriver om när hon "var på samma författarfest som Björn Ranelid en gång. Han satt där med sitt blonda lockiga hår, helt orörlig i en stel pose. Han var brunbränd, renrakad på armarna, iklädd ett LINNE och läppglans."
I Uppsala Nya säger hon att Newsmill gärna får ta bort artikeln om dom vill... hon bryr sig inte.
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-24, 14:03
Ann Helena Rudberg: Först blir jag förvånad över debatten "spökskrivare". Går vidare i din text och du skriver:
"Vi tar hand om det som ligger i tiden och förmedlar detta genom våra böcker". Är det här jag finner en förklaring? Nu blir journalistens/skribentens uttryckssätt påstådd "författarskap"? För ca. 10 år sen slutade jag både läsa och skriva i tidningar därför reportagen upphörde. I dem fann man, på sin höjd, många språkliga och skönlitterära kvalitéer.
Sorry, jag hänger inte riktigt med i ditt resonemang om "författarskap" och förstår inte att man behöver "spökskrivare". I alla fall inte om man är författare. Skulle man i någon annan konstart påstå att "jag" har gjort verket och någon annan ritat huset, målat tavlan, komponerat stycket osv? Handlar inte detta om bedrägeri, eller vad? I alla tider har konstnärer bollat texter, musik, måleri m m med varandra. Även på idénivå.
Permalänk | Anmäl
Inger, 2010-01-24, 14:16
Ann Helena: Tänk, att vara så inne i smeten och uppe på toppen att man inte bryr sig. Man kan göra vad fan som helst. Det kan bli hur fel som helst. Men är du kändis så är du? Och då får man synas hur mycket som helst.
Tänker på Jan Guillou som är så framtagen. Den stora ikonen på Aftonbladet även fast han ertappats med fingrarna i den röda syltburken. Han intervjuade Stasi-chefen Markus Wolff för tio år sedan. Och i texten skrev han bödelns smeknamn: Mischa. För att riktigt tala om på vilken förtolig fot han stod med Stasi-chefen. Säger inte det lite om den förljugna värld vi lever i? En värld i vilken media har den yttersta makten.
Permalänk | Anmäl
Helena Palén Olofsson, 2010-01-24, 14:25
Sorry men skrev lite fel där: Förtrolig ska det stå.
Tänk att stå på för förtrolig fot med Markus Wolf. Och hur kunde det komma sig? Både Guillou och Stasi-chefen hade ju förstås samma uppdragsgivare: KGB. Såta vänner med andra ord.
Permalänk | Anmäl
Helena Palén Olofsson, 2010-01-24, 14:31
Ursäkta Inger men jag förstår inte vad du frågar efter. Kan du precisera?
Det jag gjorde var att beskriva hur man kan tolka ordet spökskrivare. Själv skriver jag naturligtvis mina böcker och artiklar själv. Ingen annan.
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-24, 14:32
Helena: Jo kändisstatusen sitter i livet ut. Det funkar så. Och i vårt lilla lilla land så är det en liten kader, som är inne.
Jag tittade på Stjärnorna på slottet igår och det var rätt vilsamt eftersom det var sista avsnittet och med Tommy Körberg som huvudperson. Denne man som jag har sett och följt sedan jag stötte på honom på krogen på 70-talet (känner honom dock inte).
Otroligt att det kan komma en sådan röst ur en så liten man :) och han är en go människa, som en nallebjörn verkligen. Dom kändisar som var med där tycker jag verkligen har förtjänat sina platser i rampljuset.
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-24, 14:52
Ann Helena:Tittade också på stjärnorna. Jättebra! Missunnar inte dom sin plats i solen. Absolut inte. Ingen av dom har ju jobbat åt KGB som vissa andra. Många prominenser i toppen är med i smeten och täcker upp för varandra. Därför får vi inte veta vilka som spionerade på oss åt KGB.
Permalänk | Anmäl
Helena Palén Olofsson, 2010-01-24, 15:03
A H R: Säkert en bra fråga! ;-) Du skriver hur du ser på ordet "spökskrivare" men, tja, det var rubriken och innehållet i stort, och då relaterat till de andra artiklarna, som gjorde mig konfunderad. Det talas här, och i andra artiklar om "författarskap", men jag får intrycket av att det handlar om journalistiskt sådant och inte s k ö nlitteratur, vilket stället andra och mycket högre krav.
Permalänk | Anmäl
Inger, 2010-01-24, 15:18
Inger: Skönlitteratur är en samlingsterm för berättelser och andra texter vars innehåll kan vara påhittat utan att det nödvändigtvis måste vara lögn.
Min bok om Marilyn Monroe ställdes in på biografihyllan i bokhandeln och min dagbok Ett Sekel av Tystnad på den skönlitterära hyllan.
Skönlitteratur används ofta för att beskriva förhållanden i samhället i en fiktiv form för att visa på problem eller missförhållanden. Romaner skrivs för att författaren fritt ska kunna berätta utan att bli stämd av folk.
De där gränserna har svajat nu på senare tid när romaner har använts med riktiga namn och facklitteraturen besudlats med sådana böcker som Gömda och Asyl (dom står fortfarande på fackhyllan såg jag på Åhléns förra veckan).
Men du menar kanske en skönandes skrivande, med ett poetiskt språk och något högtstående i stil med parnassens diktare, som ville att konstens skulle vara till för konstens skull?
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-24, 15:36
Ann H Rudberg: kan du peka ut en enda historisk skönlitt. bok som än idag håller för som du säger: "en konst för konstens egen skull"?
Jag ska inte skriva en uppsats vad som kännetecknar kvalitativ skönlitt. men kan t ex ref. till BTJ som, än så länge, har kriterier.
Som du också säger kan man konstatera att "gardet" har sänkts. Intressant är att många tar upp deckarförf. i artiklarna ang. "spökskrivare". Journalister har tagit över marknaden och spottar framför allt ut 1 spänningsbok/år. Märkligt nog berörs i dessa böcker oftast samma ämne och man får anta att de får order om att skriva.
Böckerna marknadsförs hårt sen som "skönlitteratur", men är dem eg. det? Det lilla, men klart erkända, svenska bokförlaget Minatour ger ännu inte ut svenska deckarförfattare. Just med anledningen av att böckerna inte håller språkliga och skönlitt. kvalitéer samt att trovärdigheten haltar.
Permalänk | Anmäl
Inger, 2010-01-24, 16:48
Inger: Du missuppfattar mig. Jag beskrev bara det jag trodde du var intresserad av, skönandarnas dans i himlen med poetiska ord och sånt. Själv tycker jag inte det är så intressant.
Naturligtvis måste litteraturen vara förankrad i den tid där den finns, men jag gillar inte heller deckare. Har svårt för våld i alla former. Och den bok, som jag är bergsäker på att jag inte vill läsa är Marklund-Pattersons nya bok, full av våld och sex enligt dem själva. Dessa båda utstrålar att de vill tjäna pengar inget annat.
Jag är så gammaldags att jag gillade Agata Christie när jag var 20, som flykt från den vardag som fanns. Mord långt borta och en klassisk samling av folk där deckaren fixade till allt på slutet. I de böckerna fanns en trygghet. Allt ordnade sig till det bästa på slutet.
Kanske är deckarna likadana i dag, men jag känner mindre behov av dem. Tryggheten fixar jag själv, livet var mer osäkert när jag var 20.
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-24, 17:23
Ann Helena Rudberg, så du har haftspökskrivare Ann Helena. Intressant att man tycker så, jag tycker snarare att de författare som behöver spökskrivare inte är författare. Författande är att skriva. Att berätta en historia som någon annan skriver är nåt annat, inte därmed sagt att resultatet skulle bli dåligt för det. Men nån författare är man inte då.
Spännande att du har kontakt med Marilyn Monroe från andra sidan. Är det någon mer död som du har kontakt med?
Tycker du verkar ha ett spännande rikt inre liv. Har du några tips att komma med för hur man kommer i kontakt med sitt inre och gör livet rikt?
Permalänk | Anmäl
Nilja, 2010-01-26, 10:05
Nilja:
2 juli 2004 16.43
Jag lyssnar på musik från 60-talet och förstår låtarna mycket bättre. De har överlevt och de får mitt hjärta att dansa. Aquarius/Let the sunshine in med Fith Dimension, Summer in the city med Lovin´ Spoonful, California dreamin´med Mamas & Papas, Somebody to love med Jefferson Airplane, San Francisco (be sure to wear flowers in your hair) med Scott McKenzie.
Musik från 1965 till 1969 ungefär. Då jag var 19-24 år gammal och det hände så mycket. Jag fick mitt första barn och min mamma dog. Musiken tröstade mig då, som den gör nu. Den smeker mitt hjärta ömsint.
Eight miles high med Byrds, Daydream med Lovin´ Spoonful. Need your love so bad med Fleetwood Mac, White rabbit med Jefferson Airplane, Brand new key med Melanie, Winchester cathedral med New Vaudeville Band, Dedicated flower of fashion med Kinks, Up up and away med Fifth Dimension, Little girl med Syndicate of Sound och Joy to the world med Three dog night.
Jag vill inte vara ung igen, men jag vill känna känslorna, som jag kände då och musiken får mig att göra det. Så lätt och enkelt allt var. Varje dag som ett oändligt långt strålknippe av solsken och nya härliga erfarenheter. Allt var möjligt och livet låg framför mig.
Samtidigt visste jag inte mycket om hur jag skulle använda hela mig själv. Hur det skulle gå att sammanjämka alla mina motstridiga sidor, alla de olika talanger och gåvor jag en gång hade fått när jag föddes. Men jag visste att det var viktigt att lyssna inåt, att försöka följa det som brukar kallas hjärtats röst och som inte betyder nåt för dom allra flesta. Lite fånigt och romantiskt bara.
Utdrag ur min dagbok
Ett Sekel av Tystnad
sid 235-236
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2010-01-26, 14:10
Apropå det ja,
-jo, jag är ständigt och stundligen i närkontakt med min egen spökskrivare:
-det är jag,
-I myself, the same proceediers as last day,
-but, -and that´s important:
always brand new!
Permalänk | Anmäl
Ebbe Cederblad, 2010-03-22, 10:14
42 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Angående bilden. Vad har författaren Stig Larsson med Stieg Larsson att göra i detta sammanhang?
Jag ortsätter lite.
Stieg skrev ibland politiska inlägg på Passagen – eller om det var på Exilen, efter att han lyckats kväsa det fria ordet på Passagen – och då kunde man inte annat än konstatera att språket och syntaxen var en verbal krymplings. Det här var för cirka tio år sedan.
MEN. Jag känner till personer som har lyckts höja sin språkliga begåvning (potentialen har då funnits latent) till en betydligt högre egen nivå. Anders Hellbergs misstankar är dock befogade, eftersom Siegs språk borde ha blommat ut tidigare, jag tänker på åren då han var arbetade på TT.
Personligen skiter jag i hur det gått till, eftersom spänningslitteratur inte är något större intresseområde för mig. Och att använda spökskrivare är ju inget kriminellt i juridisk mening. Ville bara ge en hint till den som vill undersöka saken närmare.
Lund: Ja jag undrade också varför de har publicerat en bild av Stig Larsson istället för Stieg Larsson. Och varför lever Stig Larsson, men inte Stieg Larsson? Jag skickade just ett mejl till PM om detta.
Livets mysterier. Och varför är dessa båda artiklar så undanskuffade? Jag hittade dem inte ens när jag letade, knappt?
Är det för att MONA-PÅNA har visat upp sin väska från Louis Buitton för 6 000 spänn och sitter i ett gemak som ser ut som om det vore kungligt.
Rösta inte på Mona vad ni än gör.
För övrigt så kan människor lära sig att skriva. Och det är alfahonorna som är lika viktiga som alfahannarna i flocken. Så det är klart att Stieg Larsson har kunnat utveckla sitt skrivande. Under åren.
Också Mauritz Edström brukade säga att man behövde hjälp med skrivandet, inte bara rent tekniskt när det gäller tidningsskrivande utan också för att där går det så fort. Det går inte att lägga undan och vänta till nästa dag.
Tack PM nu ligger ämnet i topp på Newsmill! Så bra och fint att ni bytte bilden också i natt!
Jag vill bara kommentera den intressanta artikelns sista mening:
"Dessa skilda världar, som existerar fullt ut också i dag, trots att vi tror att vi har ett så jämlikt och klasslöst samhälle."
Meningen bör enligt min läsas med stark betoning på "tror".
Jämlikhet som politiskt ord är ett av vissa politiker påhittat begrepp. En eufemism om ni så vill. Det handlar om att medvetet undergräva språkets verkliga innebörd. Det stämmer att en eufemism ibland kan vara värdefull och tjäna ett syfte. President Kennedys beslut att t.ex. kalla Kuba-blockaden 1962 för en "karantän" och inte en "krigskris" bidrog till avärja krigshotet. Massmediernas distribution av det neutrala ordet "karantän" bidrog till att reducera krigsrisken och avvärja människors oro.
Bara ett exempel för att sätta gång tankeverksamheten!
Du är så klok Trygve! Exakt så är det att våra ord skapar vår värld, när vi tror på dem. På gott och ont.
Jo då 1962 var det verkligen en fara för världskrig. Jag har skrivit om detta i min nya bok, som Norstedts redaktörer har fått att läsa i manus. Den handlar om Jacqueline Kennedy, men jag skriver naturligtvis om de kriser som hon och hennes man gick igenom både i familjen och de politiska:
"Sovjet hade ostört kunnat sätta upp Berlinmuren ett drygt år tidigare i mitten av augusti och sovjetledaren Chrustjev ansåg att den där Jack Kennedy var en nybörjare, som inte vågade ingripa. En ung spoling utan större erfarenhet och han passade på att testa honom genom att sätta upp Berlinmuren. Sovjets ledare fick inga större protester från något västland och de kände att de kunde göra vad de ville. Det ledde till den kraftmätning, som skulle komma att utspela sig alldeles i närheten av amerikanskt territorium.
Särskilt sedan Sovjet hade uttalat sig om sin målsättning att göra hela världen till ett kommunistiskt imperium var det mycket oroande med dessa raketramper, som nu upptäcktes under hösten. Vad som skulle kunna hända var att de satte in sina raketer lastade med kärnvapen mot vissa mål i Amerika precis som USA hade gjort i slutskedet av andra världskriget mot Japan. Skillnaden var att USA skulle kunna tvingas till att använda egna kärnvapen som försvar. Till och med president John F Kennedy skulle ha satt in dem, ifall inte Sovjet först hade slagit ut honom och Washington och detta i sin tur skulle ha startat ett stort förintelsekrig. Det var en mycket hotfull tid. Hela den mänskliga, civiliserade världen riskerade att gå under. Ungdomen på den tiden levde under detta hot, som inte verkade vara så långt borta. Andra världskriget var i färskt minne för alla och inte ens en generation hade hunnit växa upp sedan dess och så hade det varit krig i Korea på 50-talet, dit amerikanska trupper också hade skickats. Striden mellan de huvudsakliga politiska världsåskådningarna kunde mycket väl sluta med ett utrotningskrig med atombomber. Och människorna som art skulle kunna dö ut på jorden.
Kuba hade varit ett problem för USA sedan Fidel Castro tog makten där 1959. Och presidenten hade tillåtit CIA att göra ett invasionsförsök i april 1961 i Grisbukten på Kuba. Men han ville inte sätta in flyg och flotta för att understödja denna invasion, som utfördes av kubaner, som hade flytt från landet och därmed maskerades till att vara ett upprorsförsök från utlandsbaserade missnöjda kubaner. Det var president Kennedys sätt att försöka få Sovjet lite mer förhandlingsvilligt, men det lyckades inte. Själva invasionen misslyckades totalt och Kubas ledare Castro stod starkare efter detta. Han lierade sig ännu fastare med Sovjet, trots att han från början inte hade varit särskilt kommunistisk. Genom motsättningarna till USA blev han nu mer och mer Sovjettrogen. Att det fanns en kommunistisk stat, bara 20 mil bort från Florida, var ett stort problem. Det var ett reellt hot mot Förenta Staterna och kunde inte i längden tolereras, särskilt inte om Castro fick kärnvapen från Sovjet placerade på ön. USA hade i början av 1900-talet haft kontrollen över Kuba och det hade varit naturligt för amerikanarna att turista och ha många handelsförbindelser med Kuba, innan det blev kommunistiskt.
Det verkade som om det bara en tidsfråga innan det skulle finnas kärnvapenbestyckade raketer så nära Amerikas kust, att det inte vore något som helst problem att nå hela USA med dessa vapen. Detta var helt oacceptabelt för USA och president John F Kennedy bestämde att amerikanska flottan skulle blockera sjövägen för de ryska fartygen, som transporterade delar till ramperna och raketerna. FN:s säkerhetsråd sammanträdde och ställde sig bakom USA och dess krav och de andra amerikanska staterna i OAS slöt upp bakom USA.
Presidenten och hans maka kom varandra närmare genom det yttre hotet och när Jack Kennedy skulle ge sig iväg med helikopter för att åka till Mellanvästern den 19 oktober, så rusade Jacqueline ut för att säga adjö till honom. Han hejdade sig på väg in i helikoptern och de kramade om varandra. Nästa dag den 20 oktober ringde han, när han var på väg tillbaka till Washington. Han sade:
- Jag vill att vi samlas hela familjen i Vita huset.
Den dagen fruktade Jack Kennedy att det kunde komma en överraskningsattack med kärnvapen, som skulle drabba Washington. Det skulle betyda att hela Virginia blev förstört, men i Washington fanns skyddsrum, som skulle låta presidentfamiljen överleva sådana bomber.
- Jack tyckte att jag och barnen skulle åka till ett hus, som låg närmare det underjordiska skyddsrummet, men jag vägrade. Jag ville inte lämna honom ensam i Vita huset.
Den 22 oktober 1962 talade president Kennedy till hela USA i TV och berättade vad de hade upptäckt och sade att Sovjet måste backa. Han sade:
- Jag har gett order om att amerikanska fartyg skall försätta Kuba i karantän och inte tillåta fler sovjetiska skepp att gå in till hamn i Kuba.
Presidenten kallade det karantän för ordet blockad skulle ha betytt krig. Så känsligt var läget. Varje ord måste vägas på guldvåg. Under några dagar verkade det som om ingen skulle ge efter och skeppen låg vända mot varandra ute på havet. USA mobiliserade och alla TV-kanaler visade bilder från det spända läget. Människor i Amerika och världen kunde se i svart-vita korniga bilder på sina TV-apparater hur fartygen låg stilla och väntade på nya order ute i Atlanten. TV-stationer över hela världen visade de dramatiska bilderna utifrån havet och alla, som såg det insåg att världens öde låg i de båda ledarnas händer. De båda supermakterna kunde konfrontera varandra med vapen. Då skulle det bli en världskatastrof."
Det här ämnet är värt en stor debatt!
Intressantare vore att få reda på hur den svenska vänstermaffian, utan signifkanta mothugg från högern, yckats få göra göra Sverige till det mest politiskt korrekta fjantlandet i världen. Stieg var utan tvekan av av de stora underblåsare av denna utveckling. Inte en enda orginell tanke, bara tom kvasimarxistisk hetluft.
Calle: Du har helt rätt tycker jag. Stieg Larssons böcker läses utomlands med ett slags hånskratt mot vårt socialistiska system, som var så beundrat på 60-talet, för då tyckte andra länder att vi hade lyckats skapa något som inte var kommunism utan just en socialistisk välfärdsstat med marknadsekonomi och en utjämning av klasser både ekonomiskt och statusmässigt och du-reformen gjorde alla människor mer jämlika.
Det är lätt att skapa ett sådant samhälle när ekonomin går bra och alla har jobb ungefär på den nivån, som numera Norge har.
Själv hade jag aldrig besökt arbetsförmedlingen varken som arbetslös eller arbetssökande förrän på 90-talet. Vi som var unga på 60-talet skaffade helt enkelt jobb genom annonser eller kontakter, inte genom arbetsförmedlingen.
Och när jag gick ut journalisthögskolan 1974 fick jag genast jobb på DN (teleredaktionen den avdelning dit utlandsjournalister och andra korrespondenter ringde in sina artiklar och vi tog hand om dem).
Vi är i kris ekonomiskt numera och ytterligheterna både inom vänstern och högern (kommunister/fascister) drar åt olika håll. Lite märkligt är det att vi i Sverige fortfarande så långt efter att kommunismen har ramlat ihop i Sovjet fortfarande har ett kommunistiskt parti i riksdagen.
Jag tycker det borde ryka i höst och något annat komma in i stället. Det vore på tiden.
Trovärdigheten i Stiegs böcker är mer eller mindre obefintlig.
Lisbet Salmander är en otrolig fantasifigur i stil med Harry Potter.
Harry Potter för vuxna handlar det om.
Trygve: Och då är det hjältemyten det handlar om, fast den är fäst vid en kvinna istället för en man.
Detta är en vanlig och omhuldad myt i vår civilisation precis som andra samhällen i historien har gjort det. I hjältemytens fyra stadier finns trickstern, hare, red horn och tvillingcykeln. Och Lisbeth Salander har ju en tvilling, så vad författaren antagligen vill visa oss är att denna hjälte befinner sig i det fjärde stadiet.
De tre andra är utvecklingsstadier från grymhet och cynisk känslolöshet, över en djurskepnad kommande från indiansk mytologi till en mer sammanhållen samhällsvarelse, som får övermänskliga krafter och som klarar stora prov.
Tvillingcykeln i denna utveckling betyder att det som nu hotar människorna kommer från dem själva, inte från någon gud. Hur framgångsrik kan en människa bli utan att falla offer för sitt eget högmod?
Tvillingarna är länge oövervinnliga för det finns inga odjur längre att ta död på, men när de dödar ett av de fyra djuren, som bär upp jorden så har de gått för långt och straffet måste bli döden.
Tvillingarna själv blev dock så skrämda av sitt oansvariga maktmissbruk att de drog sig tillbaka och lovade att leva i ständig vila och därigenom kom den mänskliga naturens motsatta sidor åter i jämvikt.
Jag har ingen aning om ifall Stieg Larsson eller hans sambo befann sig på sådana här psykologiska djup i sina resonemang, men klart är att vi har problem med att som människor kunna hantera våra olika sidor i den mänskliga naturen.
Och att vänstern och den extrema feminismen i vårt land länge har gått framåt. Förra valet bekände sig alla partier till feminismen. Och kommunismen är en -ism som hänger ihop med den stora modern i botten medan fascism har att göra med den store fadern.
Calle Bengtssson: Bra kommentar! Det största pk-fjantlandet i världen! Och Stieg Larsson är så hyllad för sin jakt på vaddå? Hur skulle det ha varit om han jagat lite AFA-slödder också? Men det görs inte än idag. Dom får hållas. Snacka vi är lurade.
Intressant artikel och debatt i kommentarsfälten. Jag lider av namnblindhet, det kan jag inte skylla på något i min uppväxt eller någon sent utvecklad ADHD, vad jag vet. Men det gör det inte enklare för mig då författare har liknande namn, blandar ofta ihop t.ex. Linda Skugge med Unni Drougge, och nu Stig Larsson med Stieg Larsson, jag ser det först då någon skriver ut namnen bredvid. Spökskrivar-genren, därför det är det väl, kan ha många olika ansikten, och det kan bli svårt för oss namndyslektiker att hålla reda på vem som är vem, det blir någonslags lek av alltihop, "gissa vem som sa det här", eller, "vem döljer sig bakom det här namnet då?".... får en flashback till pseudonymproblematiken, det var som en lång följetong i pressen och media, vem kunde det vara. .. lika spännande som... inte alls spännande.
Anonymiteten lockar fram mycket skumt inom oss. Men även det egna namnet kan vara tillräckligt för att vilja BLI TILL. Har man ett vanligt namn kanske det lockar fram det ovanliga och har man ett mer ovanligt vill man kanske hellre verka alldaglig och smälta in i mängden,... späka eller spöka till sig. Någon gång ska jag skriva en bok. Vill kanske Newsmill sponsra mig i att få den utgiven? Ja, ja, det var värt ett försök.
Birgitta: Tack för din kommentar! Jo det var inte PM som skötte det hela utan Karin, som skickade ett snällt mejl till mig och sade:
ojojojoj
det vare RIKTIGT klantigt av mig!
förlåt en trött redaktör
ändrar bums
Karin Eder-Ekman
Alltså det är lätt att i hastigheten bära sig riktigt klumpigt åt. Jag vet har själv gjort det när jag trodde att Loa Falkman var en kvinna och satt som redigerare på DN.
Har beskrivit historien här:
http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2010/01/loa-falkman-som-kvinna.html
Alltså i dag är jag nog lite trött... det var JAG som satt som redigerare på DN, inte Loa alltså... :)
Spökskrivare,va, med eller utan spökskrivare måste man skriva om fakta och fakta får inte ändras ..
Man kan förvränga, mörklägga m.m men fakta är fakta..Jag tror att det är många vill inte att fakta ska komma fram..Tänk att det finns idag miljoner som inte vill att man ska skriva om fakta om viss ämne T.ex...Termen Israel lobbyn i USA (ibland kallas Sionistiska Lobby eller, mer korrekt, den Judiska lobbyn) Är en term som används för att beskriva de olika koalition av grupper och individer som söker och har försökt att påverka utrikespolitik USA stöd för sionismen, Israel eller särskilda strategier för dess valda regering.[1][2] Dessa organisationer har inkluderat politiska, sekulär och religiösa grupper Jewish-amerikanerSamt icke-judiska organisationer av politisk, sekulära och religiösa Christian Amerikaner. Dessa grupper har enligt rapporter ökat i storlek och inflytande över åren. Begreppet i sig har varit föremål för debatt och kritik under åren, om dess klarhet och exakt definition.
Kritik mot begreppet:
Enligt William SafireUttrycket "Israel Lobby" kom i bruk på 1970-talet och, i likhet med begreppet "Kina lobby"Bär" den nedsättande klang av manipulation. "[68] Han skriver också att anhängare av Israel mäta graden av upplevd animus mot Judiska staten av begreppet valt att hänvisa till lobbyn: "pro-israeliska lobbyn" används av dem som har den mildaste oppositionen, följt av "israel lobbyn", med begreppet "judiska lobbyn" är anställda av dem som har de mest extrema anti-Israel yttranden.[68]
Enligt Walt och Mearshimer, "Att använda termen" Israel Lobby "i sig är missvisande ... Man kan mer exakt dub detta" pro-israeliska samhället'..." eftersom detta inte lobbyn i ett främmande land, snarare är det sammansatt av amerikaner.[69][70]
Amer Al-bayya: Och varifrån är du? Saudi- Arabien och vilka företräder du? Är du islamist?
Själv åkte jag buss häromdagen med en stor vit sjal på huvudet (kallt) och alla behandlade mig så himla artigt. Till slut slog det mig att dom nog inte visste om jag var muhammedan eller inte.
Och det minsta lilla man gör mot en muhammedan så kan man bli anmäld som rasist. Så kanske var det därför jag helsvenska kvinna blev så artigt behandlad. Religiös är jag inte heller. Religion är kass i sig tycker jag, vilket sort det än är.
Man klarar sig bra ändå.
Alltså jag slog upp dig Amer Al-bayya och du är väl alltså sosse från Nyköping? Stämmer det? Är du född här eller någon annanstans?
Och du är alltså islamist? För min personliga del så tycker jag att vi borde gå vidare och utvecklas så mycket som människor att vi inte tror på tomtar och troll längre och inte heller jultomten, men att vi gärna har kvar dessa figurer, som något slag kulturarv. Precis som julgranen och midsommarstången för att det är så trevligt.
Ha en god lördagkväll! Själv ska jag ta mig ett glas vin eller två och umgås med min sambo. Inget av detta finns väl i den islamska världen? Vin eller sambosar? Det är väl exotiskt? Eller hur är det?
Jag har inget emot spökskrivare och vissa författare, speciellt amerikanska, skulle behöva en sådan, men de har tydligen betalt per ord.
Har svårt att förstå debatten om Stieg Larsson, uppenbarligen hade han svårt för språket då han inte ens kunde stava till sitt förnamn, men böckerna är utgivna i hans namn så om han skrev dem själv eller om någon spökskrivare gjorde det tycker jag är egalt. Böckerna och författaren kommer inte heller nomineras som kandidat till Nobels litteraturspris. De är underhållning, visserligen bra underhållning, men knappast någon "Vredens Druvor" eller "Rid i natt" (för den litterärt okunnige vill jag påtala att den senare inte är pornografisk). Så låt oss läsa dem, se filmerna och få en stunds underhållning, men det förändrar inte världen och det var knappast författarens tanke heller.
Till artikelförfattaren vill jag invända emot det numera vanliga modet att ikläda sig en känd person och berätta sina tankar. Att som Ann Helena Rudberg ikläda sig rollen som Marilyn Monroe och fritt fantisera utifrån det gör att hon närmar sig det mest "gömda" och som sitter i alla morgonsoffor, visserligen kanske lite mer uppriktigt från artikelförfattarens sida, men,,,,,men. Även om det är fantasi har Rudbergs tankar som någon annan inget att ge mig. jag läser hellre Rudbergs egna tankar. I bästa fall är det intressant ficition, i sämsta fall hakar Aftonbladets kultursida på och bertaktar det som sanning,
I övrigt en bra artikel, varför kan jag då inte få bort tanken att Newsmill är så jävla styrd? Antingen är det reklam för en egen bok eller nyligen framförd rapport från någon institution. Ibland har vi ett helt tema med nya artiklar. Ombeds personer att skriva artiklar i vissa ämnen, får de betalt? i och för sig ointressant men är "debatten fri"? Det är ändo en viss skillnad om ifall en debatt startas av en en politisk obunden eller om den startas via politikeras organisatier, Är Newsmill en sammelplats för oberoende eller betalas (samhälligas) dvs politikerna för att debattera
Null: Mmm intressant.. med Stiegs namn så borde du veta att det var den andre Stig och han som bestämde att han kunde ändra. Och det är efter Stieg Trenter, deckarförfattaren.
Min bok om Marilyn Monroe är helt och hållet byggd på fakta förstås, men de gör sig bättre om hon berättar själv. Det är inte fantasier utan en dokumentär roman.
Sedan tycker jag det är rätt kul att min och Trygve Bångs artiklar först blev väldigt undanskuffade ända tills DN hade kommit på att de kunde fråga förläggare Eva Gedin om Stiegs bok
och hon träder fram och säger att han var en mogen författare. Och tills Linda Skugge hade hasplat ur sig sin artikel.
Och det är alltså så att det ska vara drama och iscensättningar, hugg och mothugg även i morgontidningsbranschen. För att få fler läsare.
Allt hänger samman med att journalister och författare numera ofta ses som några gudar uppe på Olympen och populasen står där nere och skriar och ropar. De som skulle granska makthavarna har själva blivit makthavare.
Det var inte länge sedan som journalister ansågs som ett pack, några murvlar som grävde i jorden och som gick under i 50-årsåldern för att de söp och inte tog hand om sig själva.
Jag har själv haft en sådan pappa, som nästan gick under i den åldern i journalistyrket. Hans kompisar dog alla före honom. De levde ett mycket hårt liv.
Null: Glömde din stickreplik där om Gömda... jag kommer aldrig att sitta i morgonsofforna med min Marilyn-bok och inte heller med min Ett Sekel av Tystnad.
Dessa böcker kom ut för drygt tre år sedan så det finns ingen anledning och själv har jag lovat mig att aldrig framträda "live" i TV. Har gjort det och det är mycket frustrerande...
Jag har helt enkelt inte det där behovet som andra kan ha av rampljuset, för jag skriver i första hand för mig själv och för att upptäcka världen genom detta. Det är mitt redskap för att få mera insyn i vad som pågår.
Vad gäller Liza Marklund och Gömda så var denna bok ett sätt för henne att ta ett karriärskliv genom att ansluta sig till den agenda som var den gängse inom politiken.
Fortfarande lider barnen av de skadeverkningar som hon var med och åstadkom. Då menar jag hennes barn som fortfarande lider av vad Mia gjorde då när hon iscensatte en flykt genom Sverige och sedan sökte "asyl" i USA och fick alla politiska kvinnoorganisationer att gå i taket.
Och Liza Marklund svek sin första plikt som journalist och struntade i att granska denna Mia. Och ta reda på sanningen bakom berättelsen.
Marklund har ursäktat sig med att det var ett "politiskt projekt" och det är inte någon ursäkt utan tvärtom så är det förfärligt om journalister tror de har till uppdrag att driva politik och ljuga ihop böcker och kalla det för "sanningen". Då fungerar inte längre maktuppdelningen mellan regering, riksdag - domstolar och de granskande medierna.
Och massor med barn lider i detta nu av att Thomas Bodström (Liza Marklunds kompis) hastade igenom en vårdnadslag innan valet 2006 så att mamma-barn anses vara en enhet. Det är alltså lätt för en mamma att ta ifrån barnen deras pappa.
Jag har själv en sådan pappa i min släkt, som blev falskt anklagad för sexuella övergrepp på sina barn av mamman. Han är sedan länge frikänd, men barnen alienerades och togs ifrån honom. Han har inte sett dem eller fått träffa dem på flera år. Och dessa barn är numera ett slags "styvbarn" i en ny familj, där de nya barnen mamman har fått är hennes älsklingsbarn för hon har äntligen träffat sin älsklingsman.
Och detta understöds i vårdnadslagen och av socialtjänsterna där det sitter mest kvinnor, medan domaren i detta fall jag beskriver bara kunde vädja till mamman och säga: men sådana här barn tenderar att ta avstånd från sin mamma som vuxna.
Läs mina tidigare artiklar här:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/26/kungaparet-st-r-p-barnens-sida
http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/25/liza-marklund-ska-granskas-i-s...
Och här kan ni läsa om att Linda Skugge inte skäms för sin felaktiga artikel här på Newsmill... så skapas uppmärksamhet. Det spelar ingen roll om det är sant eller inte.
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/skugge-skams-inte-for-tabbe_4137001...
Stig Larsson och Stig Larsson födda samma år och komna från samma håla till Stockholm drog lott om vem som skulle skriva Stieg.
Okej Helena tack för den upplysningen... jag började just fundera på hur det gick till rent konkret.. tänk att Stig "jag ska pissa dig i munnen" Larsson fortfarande lever.
Och jag blir så full i skratt för nu sitter James Patterson och Liza Marklund i TV4 (deras samlade vänners kanal) och berättar om den fantastiska nya boken. Och då ser jag att jag såg den där Patterson på stan på Östermalmstorg för ett par dagar sedan och han såg så märklig ut med sitt färgade hår så jag vände mig efter honom och tittade... ytterst konstig utstrålning. Men böcker kommer dom förstås att sälja... två miljoner i första upplaga tror jag det var...
Okej Helena tack för den upplysningen... jag började just fundera på hur det gick till rent konkret.. tänk att Stig "jag ska pissa dig i munnen" Larsson fortfarande lever.
Och jag blir så full i skratt för nu sitter James Patterson och Liza Marklund i TV4 (deras samlade vänners kanal) och berättar om den fantastiska nya boken. Och då ser jag att jag såg den där Patterson på stan på Östermalmstorg för ett par dagar sedan och han såg så märklig ut med sitt färgade hår så jag vände mig efter honom och tittade... ytterst konstig utstrålning. Men böcker kommer dom förstås att sälja... två miljoner i första upplaga tror jag det var...
#22 Ann Helena, Newsmill är ett modernt massmedialt redskap, som breddar debatten i samhällsfrågor. Kunniga och välformulerade skribenter kan dela med sig av sitt vetande. Publicering sker blixtsnabbt. För att få publicera en debattartikel i någon av de stora drakarna måste du antingen representera en stor organisation, vara mycket känd, eller känna någon av de gårdvarar som håller vakt. Snabbt hopkomna artiklar med felaktiga namn och andra fakta, som den av Linda Skugge, ger bad will åt sajten. Efter ha läst intervjun (Ann Helena har länken i #22) i SvD med Skugge så skäms man för att skriva på samma sajt som hon. Hon hyser ett förakt för sanningen och för läsarna.Det är en tabloidjournalistik av den billiga brittiska typen som jag hoppas vi slipper se i Sverige.
Trygve: Du har rätt, men det drar folk är när det blir fel och TT Spektra uppmärksammar det. Och när det blir som sämst i den här branschen så är det enbart pengarna som räknas.
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/skugge-skams-inte-for-tabbe_4137001...
Men vi behöver inte skämmas Trygve... vi är inte i den genren som hon är... fy farao vilket förakt för folk.
Och ansvaret faller på Newsmill och PM gick väl in och ändrade till slut för att rädda både sitt och Lindas skinn.
Som jag har skrivit på min blogg så blir det fel ibland i hastigheten:
http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2010/01/loa-falkman-som-kvinna.html
Men att sedan uttrycka sitt förakt för skrivandet och för sajten och läsarna och tycka att detta var vad den här sajten förtjänade på fredagkvällen.
Det är ett förhållingssätt som en prostituerad kan ha till sina kunder. Inte särskilt värdigt. Det kunde väl åtminstone ha varit värt tjugo minuter av hennes tid.
Visserligen har hon tre barn att ta hand om, men ändå. Hur ska någon kunna lita på en PR-konsult som har så dålig koll på fakta?
Struwe eller Strage kan väl kvitta lika! Det kan bli hur fel som helst. Pointen är att peaka! Att mainstream-media ringer och vill höra vad just du tycker eftersom du är så känd. Linda Skugge skrev på sin hemsida att TT just intervjuat henne för tjugo minuter sen.(igår). Det måste ut. Att det blir fel det skiter väl drevet i. Alla springer ju åt samma håll!
Newsmill är en peak-sajt! Alla kollar här! Varför skulle annars Tidningarnas Telegrambyrå intervjua Skugge igår. Vad var det som var så hett. Var det en stobrand? Dog folk som flugor? Kan inte TT syssla med viktigare saker. Kan man undra. Men dom kanske också har helgtorka. Vad vet jag.
Jo det var TT Spektra Nöje du vet som gjorde detta "scoop", är väl kul att hoppa på Linda Skugge och hon är så dum så hon fattar inte att hon också visar ett förakt för sig själv som person, när hon inte ens kan anstränga sig det minsta för att få fram något vettigt.
Om TT Spektra hade velat hoppa på Newsmill hade dom skrivit om att Newsmill klantade sig och tog fel bild till min artikel också. Det var ju det första som uppmärksammades för min artikel publicerades före hennes.
Men jag tillhör inte dom där "scandal beauties" som Povel Ramel kallade dom. För kändisar som Linda är det viktigt att alltid synas vare sig det gäller skilsmässa eller när hon hoppar på Björn Ranelid och skriver om när hon "var på samma författarfest som Björn Ranelid en gång. Han satt där med sitt blonda lockiga hår, helt orörlig i en stel pose. Han var brunbränd, renrakad på armarna, iklädd ett LINNE och läppglans."
I Uppsala Nya säger hon att Newsmill gärna får ta bort artikeln om dom vill... hon bryr sig inte.
Ann Helena Rudberg: Först blir jag förvånad över debatten "spökskrivare". Går vidare i din text och du skriver:
"Vi tar hand om det som ligger i tiden och förmedlar detta genom våra böcker". Är det här jag finner en förklaring? Nu blir journalistens/skribentens uttryckssätt påstådd "författarskap"? För ca. 10 år sen slutade jag både läsa och skriva i tidningar därför reportagen upphörde. I dem fann man, på sin höjd, många språkliga och skönlitterära kvalitéer.
Sorry, jag hänger inte riktigt med i ditt resonemang om "författarskap" och förstår inte att man behöver "spökskrivare". I alla fall inte om man är författare. Skulle man i någon annan konstart påstå att "jag" har gjort verket och någon annan ritat huset, målat tavlan, komponerat stycket osv? Handlar inte detta om bedrägeri, eller vad? I alla tider har konstnärer bollat texter, musik, måleri m m med varandra. Även på idénivå.
Ann Helena: Tänk, att vara så inne i smeten och uppe på toppen att man inte bryr sig. Man kan göra vad fan som helst. Det kan bli hur fel som helst. Men är du kändis så är du? Och då får man synas hur mycket som helst.
Tänker på Jan Guillou som är så framtagen. Den stora ikonen på Aftonbladet även fast han ertappats med fingrarna i den röda syltburken. Han intervjuade Stasi-chefen Markus Wolff för tio år sedan. Och i texten skrev han bödelns smeknamn: Mischa. För att riktigt tala om på vilken förtolig fot han stod med Stasi-chefen. Säger inte det lite om den förljugna värld vi lever i? En värld i vilken media har den yttersta makten.
Sorry men skrev lite fel där: Förtrolig ska det stå.
Tänk att stå på för förtrolig fot med Markus Wolf. Och hur kunde det komma sig? Både Guillou och Stasi-chefen hade ju förstås samma uppdragsgivare: KGB. Såta vänner med andra ord.
Ursäkta Inger men jag förstår inte vad du frågar efter. Kan du precisera?
Det jag gjorde var att beskriva hur man kan tolka ordet spökskrivare. Själv skriver jag naturligtvis mina böcker och artiklar själv. Ingen annan.
Helena: Jo kändisstatusen sitter i livet ut. Det funkar så. Och i vårt lilla lilla land så är det en liten kader, som är inne.
Jag tittade på Stjärnorna på slottet igår och det var rätt vilsamt eftersom det var sista avsnittet och med Tommy Körberg som huvudperson. Denne man som jag har sett och följt sedan jag stötte på honom på krogen på 70-talet (känner honom dock inte).
Otroligt att det kan komma en sådan röst ur en så liten man :) och han är en go människa, som en nallebjörn verkligen. Dom kändisar som var med där tycker jag verkligen har förtjänat sina platser i rampljuset.
Ann Helena:Tittade också på stjärnorna. Jättebra! Missunnar inte dom sin plats i solen. Absolut inte. Ingen av dom har ju jobbat åt KGB som vissa andra. Många prominenser i toppen är med i smeten och täcker upp för varandra. Därför får vi inte veta vilka som spionerade på oss åt KGB.
A H R: Säkert en bra fråga! ;-) Du skriver hur du ser på ordet "spökskrivare" men, tja, det var rubriken och innehållet i stort, och då relaterat till de andra artiklarna, som gjorde mig konfunderad. Det talas här, och i andra artiklar om "författarskap", men jag får intrycket av att det handlar om journalistiskt sådant och inte s k ö nlitteratur, vilket stället andra och mycket högre krav.
Inger: Skönlitteratur är en samlingsterm för berättelser och andra texter vars innehåll kan vara påhittat utan att det nödvändigtvis måste vara lögn.
Min bok om Marilyn Monroe ställdes in på biografihyllan i bokhandeln och min dagbok Ett Sekel av Tystnad på den skönlitterära hyllan.
Skönlitteratur används ofta för att beskriva förhållanden i samhället i en fiktiv form för att visa på problem eller missförhållanden. Romaner skrivs för att författaren fritt ska kunna berätta utan att bli stämd av folk.
De där gränserna har svajat nu på senare tid när romaner har använts med riktiga namn och facklitteraturen besudlats med sådana böcker som Gömda och Asyl (dom står fortfarande på fackhyllan såg jag på Åhléns förra veckan).
Men du menar kanske en skönandes skrivande, med ett poetiskt språk och något högtstående i stil med parnassens diktare, som ville att konstens skulle vara till för konstens skull?
Ann H Rudberg: kan du peka ut en enda historisk skönlitt. bok som än idag håller för som du säger: "en konst för konstens egen skull"?
Jag ska inte skriva en uppsats vad som kännetecknar kvalitativ skönlitt. men kan t ex ref. till BTJ som, än så länge, har kriterier.
Som du också säger kan man konstatera att "gardet" har sänkts. Intressant är att många tar upp deckarförf. i artiklarna ang. "spökskrivare". Journalister har tagit över marknaden och spottar framför allt ut 1 spänningsbok/år. Märkligt nog berörs i dessa böcker oftast samma ämne och man får anta att de får order om att skriva.
Böckerna marknadsförs hårt sen som "skönlitteratur", men är dem eg. det? Det lilla, men klart erkända, svenska bokförlaget Minatour ger ännu inte ut svenska deckarförfattare. Just med anledningen av att böckerna inte håller språkliga och skönlitt. kvalitéer samt att trovärdigheten haltar.
Inger: Du missuppfattar mig. Jag beskrev bara det jag trodde du var intresserad av, skönandarnas dans i himlen med poetiska ord och sånt. Själv tycker jag inte det är så intressant.
Naturligtvis måste litteraturen vara förankrad i den tid där den finns, men jag gillar inte heller deckare. Har svårt för våld i alla former. Och den bok, som jag är bergsäker på att jag inte vill läsa är Marklund-Pattersons nya bok, full av våld och sex enligt dem själva. Dessa båda utstrålar att de vill tjäna pengar inget annat.
Jag är så gammaldags att jag gillade Agata Christie när jag var 20, som flykt från den vardag som fanns. Mord långt borta och en klassisk samling av folk där deckaren fixade till allt på slutet. I de böckerna fanns en trygghet. Allt ordnade sig till det bästa på slutet.
Kanske är deckarna likadana i dag, men jag känner mindre behov av dem. Tryggheten fixar jag själv, livet var mer osäkert när jag var 20.
Ann Helena Rudberg, så du har haftspökskrivare Ann Helena. Intressant att man tycker så, jag tycker snarare att de författare som behöver spökskrivare inte är författare. Författande är att skriva. Att berätta en historia som någon annan skriver är nåt annat, inte därmed sagt att resultatet skulle bli dåligt för det. Men nån författare är man inte då.
Spännande att du har kontakt med Marilyn Monroe från andra sidan. Är det någon mer död som du har kontakt med?
Tycker du verkar ha ett spännande rikt inre liv. Har du några tips att komma med för hur man kommer i kontakt med sitt inre och gör livet rikt?
Nilja:
2 juli 2004 16.43
Jag lyssnar på musik från 60-talet och förstår låtarna mycket bättre. De har överlevt och de får mitt hjärta att dansa. Aquarius/Let the sunshine in med Fith Dimension, Summer in the city med Lovin´ Spoonful, California dreamin´med Mamas & Papas, Somebody to love med Jefferson Airplane, San Francisco (be sure to wear flowers in your hair) med Scott McKenzie.
Musik från 1965 till 1969 ungefär. Då jag var 19-24 år gammal och det hände så mycket. Jag fick mitt första barn och min mamma dog. Musiken tröstade mig då, som den gör nu. Den smeker mitt hjärta ömsint.
Eight miles high med Byrds, Daydream med Lovin´ Spoonful. Need your love so bad med Fleetwood Mac, White rabbit med Jefferson Airplane, Brand new key med Melanie, Winchester cathedral med New Vaudeville Band, Dedicated flower of fashion med Kinks, Up up and away med Fifth Dimension, Little girl med Syndicate of Sound och Joy to the world med Three dog night.
Jag vill inte vara ung igen, men jag vill känna känslorna, som jag kände då och musiken får mig att göra det. Så lätt och enkelt allt var. Varje dag som ett oändligt långt strålknippe av solsken och nya härliga erfarenheter. Allt var möjligt och livet låg framför mig.
Samtidigt visste jag inte mycket om hur jag skulle använda hela mig själv. Hur det skulle gå att sammanjämka alla mina motstridiga sidor, alla de olika talanger och gåvor jag en gång hade fått när jag föddes. Men jag visste att det var viktigt att lyssna inåt, att försöka följa det som brukar kallas hjärtats röst och som inte betyder nåt för dom allra flesta. Lite fånigt och romantiskt bara.
Utdrag ur min dagbok
Ett Sekel av Tystnad
sid 235-236
Apropå det ja,
-jo, jag är ständigt och stundligen i närkontakt med min egen spökskrivare:
-det är jag,
-I myself, the same proceediers as last day,
-but, -and that´s important:
always brand new!