Efter 8 år och miljarder dollar i bistånd (över 300 miljarder kr) och otaliga konsulter, är Afghanistan ett av få länder i världen där människor har fått det mycket sämre. Afghanistan har fallit från plats 117 till 182, d.v.s. andra plats från botten- när det gäller FN:s index för social utvecklingsnivå. Varje år dör det över 200 000 barn av sjukdomar som går att förebygga och 54% av barnen under 5 år är kroniskt undernärda. (BBC News, 5 jan. 2010, min övers.)

Det finns en förtvivlan bakom det jag skriver - en förtvivlan över att något är så i grunden fel med vårt bistånd. Biståndsmiljarderna avsättes och motiveras genom hänvisning till de fattiga i världen. När sedan alla miljarderna skall betalas ut, går det mesta till byråkrater och karriärister ifrån väst och korrumperade makthavare i mottagarländerna. De fattiga reduceras till statister. De vet inte ens om att det snackas så mycket om deras rättigheter och att det avsättes så många miljarder - ca 1 200 miljarder kronor per år bara från väst -för att de skall få ett bättre liv. Som biståndet nu "fungerar" är det ett gigantiskt svek mot de fattiga.

Afghanistanbiståndet är ett skrämmande exempel på detta. Totalt över 300 miljarder kr i civilt bistånd till Afghanistan sedan 2002 från väst. Men de fattiga har hela tiden fått det sämre. Abdullah Khan kom tillbaka från flyktingläger i Iran. Han kämpar för att få mat till sin familj. Men hans barn blir mer och mer undernärda. Han säger rakt ut: I stället för att biståndet skulle gå till fattiga som behöver det går det till de rika och korrumperade. (BBC News, 5 jan. 2010)

Det pågår en debatt- för och emot- huruvida Sverige skall fortsätta att skicka militärer till kriget mot talibanerna i Afghanistan. De som är emot ett svenskt militärt engagemang förordar ofta mer av civilt bistånd. Jag menar, att den feodala samhällstrukturen -med korrumperade myndigheter, klanherrar och knarkbaroner - innebär att biståndsmiljarderna tyvärr fördelas på samma sätt som miljardinkomsterna från knarkhandeln och inkomster från mutor från utländska trupper: "Italien har betalat tiotusentals dollar i mutor för att talibaner inte ska anfalla italienska soldater i Afghanistan. - Jag bedömer att över 50 procent av Nato-styrkorna på Afghanistans landsbygd har sådana uppgörelser, säger en anonym militär till AFP. Allt förstärker den korrumperade, feodala maktstrukturen.

Ironiskt nog insåg president Obamas mor Ann Dunham - radikal aktivist som dog 1995 - detta efter flera års erfarenhet av biståndsarbete i Af-Pak regionen (Afghanistan och Pakistan) i slutet av 80-talet. Hon skriver i sin avhandling från 1992 (utdrag i "Surviving Against the Odds", Duke University Press, 2009 s 64) att utvecklingsprogram ofta förstärker rådande stratifiering och den styrande elitens makt och status: Many government (antipoverty) programs... foster stratification by channeling resources through officials, who then used the money to further strengthen their own status." Ironiskt, därför att det är just vad som nu sker, när hennes son (USA) och väst ger miljarder dollar i bistånd till korrumperade myndigheter i regionen.

Sverige gav ca 480 miljoner kr i officiellt bistånd till Afghanistan år 2008

Steg 1. 80-talet: Militanta muslimer är "frihetskämpar" i kriget mot Sovjet.

Jag sitter på golvet på fina handvävda mattor och äter tillsammans med två Afghanska klanledare utanför Peshawar i Pakistan. Gästvänliga, självsäkra. Har ett bullrande skratt. De berättar för mig att de är nomader som flyttar inom sitt stamområde beroende på årstid. Stamområdet sträckte sig delvis inom det vi kallar Afghanistan, delvis inom vad vi kallar Pakistan. Jag visste ju, att inte ens på officiella kartor fanns det någon gräns utmärkt. Områdena i vad vi ser som "gränslandet" kallas helt enkelt "tribal areas".

Men nu hade mina "vänner" fått reda på, att om de stannade kvar här i denna del av sitt stamområde, skulle de betraktas som flyktingar av FN. De hade uppgivit att man hade ca 1 200 personer i sitt läger. Det fiffiga var nu, berättade man och log illmarigt, att eftersom de höll sina kvinnor i avskildhet ("purdah") så släpptes inte några in i lägret för att kontrollera denna siffra. Nu fick man så och så mycket mjöl, torrmjölk, fotogen, etc. per person. Det blev en väldig massa fotogen och torrmjölk räknade jag ut. - Vad gör ni med allt detta? - Det säljer vi förstås här i Pakistan! Man får inte vara dum!

Lite längre fram under kvällen tog de fram en broschyr. Där fanns bilder på de berömda "Stinger robotarna", som man fått från Amerika. De hade ett pris på några miljoner rupies. - This business we have together with a pakistani general. - Säljer ni sådana här robotar? - Javisst, sa man och skrattade så där bullrande igen. - Och vilka är era kunder, frågade jag. - Främst Iran, blev svaret. - Iran? - Ja, de använder dom att skjuta tillbaka på amerikanska skepp i Gulfen! Man får ju inte vara dum!

Varför hade de bjudit in mig till sitt näste? Jo, jag representerade ett officiellt, statligt biståndsorgan. Money, money, money... Jag besökte senare ett flyktingläger nära Peshawar. Ganska välordnat faktiskt. Åtminstone i jämförelse med ett vanligt pakistanskt slumområde på andra sidan gatan. Som ingen brydde sig om. De var ju inte flyktingar - som dessa frihetshjältar från de fria vidderna i Afghanistan. Dessa mujaheddin som redan då var nedlusade av vapen och pengar. Som redan då byggde sin feodala maktstruktur på jordägandet och därmed kontroll av knarkhandeln. Och spädde på det med biståndspengar. Jag besökte skolor som drevs av Hekmatyars grupp - en av de värsta krigsherrarna- med pengar från Sverige. Det var rena madrassas - koranskolor - där talibaner och al-Qaida-krigare fostrades. Hur dum får man vara?

Steg 2. Svenskt bistånd under talibanvälde 1996-2001

Många biståndsorganisationer lämnade AF-PAK regionen redan under början av 90- talet, efter ideliga räder av reaktionära muslimska grupperingar, där man förstörde flickskolor och brände upp undervisningsmateriel. Så dock icke Svenska Afghanistankommittén (SAK). Talibanerna tar gradvis kontroll över flera områden i Afghanistan under 1995 och intar till slut Kabul i september 1996 . Är sedan kvar vid makten fram till november 2001.

Under dessa år av talibanstyre 1996-2001 överfördes ca 300 miljoner kr till biståndsverksamhet i Afghanistan genom SAK. Bara under 1998: 37,6 milj. kr direkt från Sida, 3,1 milj. kr genom Forum Syd och 7,5 milj. kr från Radiohjälpen.

Hur fungerade nu denna verksamhet? Jag tar här utgångspunkt i en s.k. Systemrevision som konsultfirman ÅF (Ångpanneföreningen) Management Group genomförde på uppdrag av Sida för en kostnad av 1,1 miljoner kronor. (Slutrapport 16 nov. 2001, sidhänvisningar nedan är till denna rapport) Detta gör jag, för att det jag skriver inte skall vara löst tyckande bara. Nedan blir det därför en del citat och tekniska termer. Men jag gör det också för att avkläda myten, att bara dyra konsulterna tar hand om att utvärdera biståndet, så blir det ordentligt gjort av dugliga experter. Inget kan vara mer fel!

Systemrevisionen avsåg (s 3), "att granska och analysera rutiner och system inom organisationen som ska garantera tillförlitligheten i arbetet och rapporteringen", samt göra "en analys av förväntade resultat för vilka styrsystem är skapade". Man tog utgångspunkt i "de formella avtal som organisationen ingått med Sida samt Sidas tillhörande regelverk för samarbetet".

Hela den s.k. systemrevisionen avser således att undersöka, att organisationen i fråga följer regelverket vad gäller den rent formella sidan, dvs. olika byråkratriska rutiner. När man talar om förväntade resultat, har detta inget att göra med att fattiga människor i Afghanistan fått det bättre, utan endast att byråkratiska formella rutiner följs: "att styrsystemen formaliserar och strukturerar rutinerna (s 5), som det uttrycks.

Betänk nu att det faktiskt handlar om verksamhet i ett område kontrollerat av talibanerna, vilka står al-Qaida mycket nära. Enligt uppgift gifter sig t.ex. en av Osama bin Ladens söner med en dotter till den muslimska prästen Omar, ledaren för talibanregimen. År 1996 annonserar al-Qaida sitt jihad och Bin Laden utfärdade en fatwa, som innebar krigsförklaring mot USA och dess allierade. Förhållandena som rådde sammanfattas t.ex. av folkpartiledaren Jan Björklund i ett tal i augusti 2009:

Talibanerna styrde Afghanistan under det sena 90-talet. Flickor förbjöds att gå i skola. De som ändå ville göra det fick frätande syra kastat i ansiktet, så att de blev vanställda för livet. Talibanledaren mulla Omar lierade sig med al-Qaida ledaren Usama bin Laden, och upplät Afghanistan som träningsläger för terrorister. Landet blev basen för flera större terrorattacker, inte minst flygplanskapningarna den 11 september.

Nu fanns ett avgörande dilemma. För att någon skulle få bedriva biståndsverksamhet i landet hade talibanerna nämligen som krav, att utbetalningar i Afghanistan skulle ske i lokal valuta (afghani, "afs" kallat). Talibanerna hade nämligen - och det gjorde man ingen hemlighet av - skapat sin egen tryckpress genom vilken miljarder av "afs" trycktes upp. Detta skapade förstås en våldsam inflation, från ca 50 afs/dollar (officiell kurs) till ca 17 000 afs/dollar på bara ett år. Dessa "afs" hade i stort sett inget värde utanför Afghanistan, men med hjälp av biståndsorganisationer kunde talibanerna förvandla "afs" till hårdvaluta.

Det märkliga är, att hur detta gick till beskrivs helt öppet i rapporten från konsultfirman ÅF Management. Under stycket: Medelshantering och underrubriken Metoder för överföringar står att läsa (s 47):

1. Kansliet (i Sverige) skickar pengar till platskontorets dollarkonto (som alltså är beläget utanför Afghanistan)

2. Regionkontoren (alltså inne i Afghanistan) får förskott från lokal "money dealers". "Money dealers" får ett kvitto av det kontor som tar emot pengarna (alltså "afs" upptryckta av talibanerna). "Money dealern" tar med sig kvittot till platskontoret där beloppet betalas ut kontant (alltså i hårdvaluta). Metoden kallas hawala.

Om denna metod - hawala - kan man t.ex. läsa i svenska media: Polis- och skattemyndigheter i västvärlden har satsat betydande resurser på att granska hawalatransaktioner som man tror har gagnat al-Qaida och andra terroristnätverk (DN.se, 2009-01-11)

Den svenska biståndsorganisationen som absolut vill fortsätta sin "verksamhet" kunde genom denna hawalametod få in pengar i Afghanistan. Samtidigt kunde talibanerna (och därmed al-Qaida) smidigt omsätta sina upptryckta "afs" till hårdvaluta som kunde brukas utanför Afghanistan. (Att eventuellt användas till att betala flygutbildning i Amerika för framtida terrorister. Aktionen den 11 september kostade med flygutbildning och allt, enligt uppgift, ca en halv miljon US dollar)

När jag påpekade för konsultfirman, att talibanerna körde sitt eget penningtryckeri och använde biståndsorganisationen till att överföra dessa papperslappar till hårdvaluta, fick jag till svar:

- Ja, men de var ju statsbärande parti och har rätt att trycka pengar!

Konsulten ville förstås inte se. Talibanregimen hade ju inte säte i FN och var inte erkänd av det internationella samfundet i övrigt. (Den var erkänd endast av Pakistan - där talibanrörelsen har sitt ursprung - samt Saudi Arabien som då stödde talibanrörelsen bl. a genom att bygga pampiga koranskolor). Men att vara alltför klarsynt och kritisk när man genomför granskningar minskar förstås möjligheten till framtida uppdrag. Konsultföretag och revisionsbyråer är ju vinstdrivande företag!

Som slutsats vad gäller denna penninghantering, som gav talibanerna (och därmed al-Qaida) tillgång till miljoner dollar att brukas utanför Afghanistan, ges följande kommentarer i systemrevisionsrapporten (s 48):

Överföringsmetoderna är strikt definierade och prioriterade(!), instruktionerna mycket strikta och säkerhetsaspekterna har beaktats i alla delar av systemet.

En svaghet nämns:

Genom att regionkontoren tar ut förskott genom hawala minskar kontrollen. Regionkontoren har möjlighet att ta ut obegränsade summor(!) som platskontoret (alltså utanför Afghanistan) sedan inte kan vägra att betala tillbaka (alltså i hårdvaluta).

Man tillägger dock i rapporten: Eftersom tre underskrifter, däribland regionchefen, krävs på kvittot för förskottet kan nog ändå risken betraktas som acceptabel.

Min kommentar: Man talar alltså om "obegränsade summor". En regionchef upplyste mig om att det kom lastbilar med "afs" till kontoret vid löneutbetalningar. Den närmste medarbetaren hade ca 17 miljoner "afs" i månadslön och fick bära hem lönen i en stor jutesäck. Totalt handlade det om 100-tals miljarder av "afs".

Bland organisationens anställda, ca 8000, fanns också flera talibaner. Även i ledande ställning och därmed sådana som signerade kvitton.

Vilket inte är så konstigt. Taliban betyder student, en som studerar koranen och islam. Talibanerna var och är alltså inte något slags politiskt parti med fast organisation, utan en rörelse som har sitt ursprung i koranskolor, madrassor, i Pakistan. Talibanernas ledare, prästen Omar hade sin grundläggande utbildning i en koranskola i Peshawar i Pakistan som fortfarande verkar helt öppet. Att vara taliban betyder primärt, att man sympatiserar med den reaktionära tolkning av islam, som talibanrörelsen representerar. I denna mening är många både i Afghanistan och Pakistan talibaner. Jag har suttit tillräckligt många gånger genom åren i lokala tea-shops och pratat med turbanförsedda herrar för att veta.

Det fanns dock revisionsrapporter på allt. Vi upplyses om att organisationen anlitar auktoriserad revisor i Sverige och chartered accountant (C.A.) i Pakistan. (s 54). Den senare " utför sitt uppdrag år efter år, av allt att döma genom en tyst överenskommelse(!)" enligt rapporten. Det är lite bekymmersamt "att den omfattande fältverksamheten inskränker sig... till CA:s relativt kortfattade revisionsrapport " (s 54) Särskilt som den lokala revisionsfirman, som jag känner till, inte ens besökte Afghanistan.

Men allt är ju till slut så professionellt. "En anda av professionalism, kompetent personal och välutvecklade system är bidragande orsaker till att fältorganisationen är väl fungerande. (s 4)

Så slutsatsen blev: Vi bedömer att rutinerna för utbetalningar är tillfredställande, både i Sverige och i fält. (s 49). Allt är gott och väl. Man andades ut. Systemrevisionen hade utfallit till allas belåtenhet. Även talibanernas får man förmoda. Men trots all koll och revision kan i detta fall den internationella terrorismen försetts med miljoner dollar att brukas till sina syften. Kan det verkligen vara så illa? Att härigenom blev svenska skattemedel omvandlade till stora bidrag till talibanerna och därmed al-Qaida? Ja, jag kan inte förstå det på något annat sätt.

Men allt blir ändå enligt regelverket när det finns papper på det. Det var ju det som skulle kollas: Sidas tillhörande regelverk för samarbetet. Och förväntade resultat hade som sagt inget att göra med att fattiga människor i Afghanistan fått det bättre, utan just att styrsystemen formaliserar och strukturerar rutinerna som det uttrycks. Vilket fikonspråk!

Kostnad för denna systemrevision: 1,1 milj. kr enligt direkt uppgift från Sida. ÅF hade konsultuppdrag för totalt 76,4 milj. kr år 2004 - 2006 som betalades ut från biståndsmedel.

Så lades fattigdomsbekämpningen till handlingarna. Om de fattiga hade fått det bättre har ingen undersökt. Av vad vi kan förstå nedan är de fattiga lika fattiga - om inte ännu fattigare - som tidigare.

Omfattande illegal korruption och oegentligheter har så transformerats till "egentligheter. Ty det är det enklaste i världen att producera kvitton och revisionsrapporter som visar att pengar förbrukats enligt planerat ändamål (även om pengarna gått till annat). Men det är det svåraste i världen att faktiskt bekämpa fattigdomen inom ramen för gängse system, som hela tiden reproducerar just fattigdom och orättvisor. Det första är skrivbordsgöra det senare är en kamp.

Talibanerna i Afghanistan ansåg förstås inte att deras smarta villkor för svensk organisation att bedriva biståndsverksamhet i landet - överföring av pengar via Hawala-metoden - handlade om oegentligheter. Tvärt om. Dessa metoder för "penningtvätt" gagnade ju deras intressen. Som sannerligen inte var utbildning för afghanska flickor men väl jihad, den heliga kampen mot de otrogna. Påbjuds på flera ställen i koranen och betraktas därför som en helig plikt. Den som utför jihad kallas mujahid (plur. mujaheddin). Talibanerna - som för västerlandet just var mujaheddin i betydelsen frihetskämpar i kriget mot Sovjet men som efter 11 september blev terrorister - såg och ser jihad som ett krig som syftar till att försvara det islamitiska samfundet och religionen. När de kunde omvandla upptryckta papperslappar till hårdvaluta följde de sin heliga plikt att stärka muslimska intressen i denna heliga kamp.

Det förvånande är hur lätt det var för konsulter och Sida att acceptera dessa metoder för penninghantering som förenliga med principer och regelverk för svenskt bistånd. Vi är förstås oförlåtligt naiva när vi tror, att bara vi kastar in miljoner som vi kallar bistånd till de fattigaste och främjande av jämlikhet - i sådana reaktionära/feodala miljöer som i Afghanistan - så rättar sig alla i ledet och böjer sig för våra intressen och våra regelverk. Hur dum får man vara?

Steg 3. Afghanistanbiståndet i dag. Bistånd till vilka?

Världsbankens representant menar att det är en skandal hur de över 300 miljarder kronor som betalats ut i bistånd till Afghanistan från västvärlden sedan 2002 har används: "The wastage of aid is sky-high. There is real looting going on... It is a scandal." (Independent 1/5 2009)

Mr Waldman, från Oxfam säger (i samma artikel) att det mesta av biståndet dräneras på vägen: "A lot of money is put in at the top in Afghanistan but it is siphoned off before it reaches ordinary Afghans at the bottom". Han besökte Badakhshan provinsen i norra Afghanistan som har en befolkning på 830,000 och meddelade: "The entire budget of the local department of agriculture, irrigation and livestock, which is extremely important for farmers in Badakhshan, is just $40,000. This would be the pay of an expatriate consultant in Kabul for a few months." När TT meddelar (2009-10-07) att EU ska öka biståndet till Afghanistan bl.a. att "med expertis stärka regionala förvaltningar och reformera jordbruket och budgetarbetet" så undrar man förstås vad det innebär? Vad kommer denna expertis att kosta? Blir det något över för jordbruket?

Exempel på korruption: En minister tjänade 25 miljoner US dollar på ett år, en guvernör 75 miljoner dollar, enligt en rådgivare till president Karzai. Presidentens egen bror har anklagats öppet om att vara en av de största knarkbaronerna i södra Afghanistan

Skildring av afghan: En total obalanserad maktbalans där krigsherrar sitter på olika poster och öppet kräver pengar för statliga tjänster som skall vara gratis. När man öppet kan se ministrar köpa loss stora delar av huvudstaden, där personen i fråga bara för några år sedan knappt ägde en bit mark eller ens en åsna... Dessa personer äger nu "Plaza" och marknadsplatser som kostar flera hundra miljoner dollar... Dessa personer blir eskorterade i "Hummer" jeeps av egna säkerhetsvakter som struntar helt i vad trafikregler innebär. Ministrar är djupt inblandade i olika knarkaffärer som är värt flera miljarder dollar. (www.isocondor.com)

Afghanska polisen är genomkorrumperade och t.o.m. aktivt kriminella. Två tredjedelar är knarkberoende och majoriteten ägnar sig åt systematisk utpressning, kidnappning, våldtäkt och rån (skriver Kim Sengupta, Review of the Year, independent.co.uk, 2009/12/23)

Våra osannolika gynnsamma villkor spär förstås på korruptionen snarare än att bekämpa den. I artikeln, 'Gilded cage' lifestyle reveals the ugly truth about foreign aid in Afghanistan, (Independent maj 2009) kan vi läsa om, 

1. Biståndskonsulters slösaktiga livsstil med löner på upp till 330 000 kr/mån, medan en lokal polisman bara har ca 500 kr/mån. En skillnad på över 600 ggr.

2. Hyreskostnad på över 200 000 kr/mån för utländsk konsult: "I have just rented out this building for $30,000 a month to an aid organisation," säger Torialai Bahadery, Property Consulting.

3. Dyra kostnader för säkerhet och transporter med helikopter för biståndsarbetare.

4. Höga kostnader för att betala löner, hyror och säkerhet för utländska biståndsarbetares "palatsliknande livsstil" är en del av förklaringen till att trots att nästan 250 miljarder kronor spenderats i bistånd bara från USA har fattigdomen ökat.

Jag påstår inte att just dessa villkor gäller för alla biståndsarbetare. Men svenska biståndsmedel går till att täcka denna typ av kostnader, eftersom ca hälften av vårt bistånd (ca 15 miljarder kronor) går genom FN och EU där sådana förhållanden existerar. Samtidigt hörde jag för första gången i en konferens i Stockholm i december - om hur man skulle bekämpa korruption inom biståndet - en svensk konsult försvara just dessa höga löner med orden: Hur vet Du att dessa inte gör ett så mycket bättre jobb än... Frågan: Än vad då ? blev hängande i luften.

"Italien har betalat tiotusentals dollar i mutor för att talibaner inte ska anfalla italienska soldater i Afghanistan." avslöjar Nato-tjänstemän för The Times. Vid ett bakhåll i distriktet Sarobi - mellan Jalalabad och Kabul- dödades 10 franska soldater därför att de inte mutade den lokala talibanledaren som de italienska soldaterna tidigare hade gjort. Italiensk underrättelsetjänst hade regelbundet betalt tiotusentals dollar till lokala krigsherrar. -Jag bedömer att över 50 procent av Nato-styrkorna på Afghanistans landsbygd har sådana uppgörelser, säger en anonym militär till AFP.

Professor Sayed Massood, ekonom vid Universitetet i Kabul säger (BBC 5 jan 2010): We needed to spend money in the places where the people believe in democracy and work for the government... But instead only the enemies are getting rich.

Enligt tidningen DAWN har korruption inneburit, att trots miljarder i bistånd har situationen för flertalet faktiskt försämrats:

Corruption and inefficiency are the hallmark of many government departments in Kabul -the Afghan government is unable to account for the spending of five billion dollars in aid. In all this, the people have suffered. Poor coordination and communication between the donors and the government have worsened the position of the vast majority, especially those living under harsh conditions in the rural areas which are neglected in comparison to the cities." (26/3, 2008)

60% av Afghanistans BNP kommer från knarkhandel. Opiumproduktionen har ökat under de åtta krigsåren. Från 200 ton år 2001 till 7.700 ton 2008. De allierades krig mot knarket har misslyckats trots "a $600 million American counter narcotics effort".

The only truly successful commercial activity remains opium production, with Afghanistan providing 92 per cent of the world's supply, skriver Kim Sengupta. (independent.co.uk). Knarkhandeln följer helt marknadsekonomins fundamenta. Västerlandets överflöd och alienation skapar behovet av verklighetsflykt och därmed efterfrågan - valmoodlingarna i Afghanistan står för tillgången. Kriminaliseringen av att fly från verkligheten genom pipan i stället för flaskan, innebär förstås att det blir en konstlad prisökning- på 1000-tals procent - bara genom att vallmoblommans saft forslas från odlingsområdet till användarmiljön Det är förstås dessa oerhörda vinstmarginaler som drar till sig maffians intresse. Både i och utanför Afghanistan. Med den betydelsefulla skillnaden att i Afghanistan är "maffian" en del av myndigheterna.

Vi kommer aldrig att utrota knarket i produktionsledet. Valmoodlingarna i Afghanistan är där för att stanna, så länge det finns en efterfrågan. Vackra blommor dessutom. Jag var där med ett team och skulle övertyga bonden - som bevattnade sina små terassodlingar - om att odla korn i stället! Bonden log och fortsatte att öppna bevattningsrännan till sitt valmofält.

Men våra heroinmissbrukare, det är inte så vackert. Men som det nu är, ju hårdare straff vi lägger på att någon forslar (smugglar) heroin från ett ställe till ett annat, ju mer tjänar den internationella maffian och ju mer pengar får talibanerna och al-Qaida till sin krigföring. Och gör tullen ett stort beslag höjs priset på gatan. Allt hänger ihop. Den globala ekonomins regler gäller även narkotikan. Riskhantering. Profitmaximering. Mutor.

I sin bok Seeds of Terror, från 2009 visar den amerikanska journalisten Gretchen Peters övertygande att talibanerna har utvecklats till en slags narkotika terrorism. Av de ca 4 miljarder dollar som förs in i Afghanistan som inkomster från narkotika handeln årligen kommer ca 1/2 miljard dollar talibanerna till del i ren nettovinst. Som brukas till att betala för deras krigföring. Skattebetalare i väst betalar för soldaterna, knarkarna för terroristerna:

"That means that every time a U.S. soldier is killed in an IED attack or a shootout with militants, drug money helped pay for that bomb or paid the militants who placed it. Opium funding helps pay for salaries, weapons, explosives and food. The Taliban is a self-sustaining organization financially. (Intervju i Time Magazine: Fighting the New Narcoterrorism Syndicates, May 2009)

Gretchen Peters menar dock, att myndigheter tjänar mer genom korruptionen från biståndsmiljarderna än motståndsmännen genom knarkhandeln: "The biggest challenge is corruption, because as much money as the insurgents are earning off the drug trade, corrupt officials in Afghanistan and Pakistan are earning even more.

Det finns idag även en slags prislista på vad det kostar att hyra eller "köpa" en självmordsbombare i regionen, från 47 000 kr till ca 95 000 kr: 

1. A Pakistani official, who spoke on the condition that he not be named because of the sensitive nature of the topic, said the going price for child bombers was $7,000 to $14,000 (Washington Post, 2009-04-07)

2. Adviser to the Prime Minister on Interior Rehman Malik talking to the media (www.paktribune.com/news) he said that the price of a suicide bomber is from Rs 0.5 million to Rs 1.5 million while the family of the bomber gets Rs 0.5 million.(1 pak rupie=9 öre).

Att vinster från knarkhandeln finns med i bilden är självklart. Men jag menar att även biståndsmiljarderna finns med och betalar dessa "utgifter" för självmordbombare. Vi har lika lite kontroll över biståndet idag som under slutet av 90-talet. När talibanerna var vid makten i Kabul och tryckte upp sedlar i egen tryckpress, som genom biståndsmiljonerna kunde omvandlas till hårdvaluta.

Koranskolorna i tusentals - bl.a. finansierade av Saudi Arabien - står för tillgången och producerar hjärntvättade unga män. Jihad mot de utländska inkräktarna skapar efterfrågan. Och ju fler talibaner som utländska ockupanter dödar, desto fler är redo att bli rekryter i det heliga kriget. Som Con Coughlin (telegraph.co.uk, 09/12/2) sammanfattar: After eight years of fighting, the Taliban remain as potent a force as ever, even though they have suffered significant casualties.

Folk i Afghanistan och Pakistan vill inte vara ockuperade och utsatta för bombningar vare sig av USA eller utländska militanta islamister. USA och Väst legitimerar sin närvaro och krigföring genom att hänvisa till Demokrati, Frihet och Marknadsekonomi. Islamister genom att hänvisa till Jihad - det heliga kriget mot utländska ockupanter - och till Sharia, den Gudomliga lagen för ordning och rättvisa. Gemene man finner den senare motiveringen mer acceptabel än den förra.

Natotruppernas blotta närvaro skapar alltså legitimitet för det muslimska jihad. Kapitalismen som frisläpper girigheten och producerar skojare som Bernie Madoff, bankkollapser och orättfärdiga bonussystem, skapar legitimitet för ett alternativt, muslimskt ekonomiskt tänkande utifrån Sharia. Där ränta är synd, därför att den starke som har inte skall utnyttja sitt övertag.

När hjärntvättade självmordsbombare utför attentat och spränger civila i luften skyller faktiskt gemene man detta på just USA. Detta vet jag efter flera bombattentat det senaste året - där rutorna har skallrat betänkligt- och då jag efteråt har samtalat med folk på gatan.

Jag håller alltså med om, att framför allt amerikanarna har ställt till det rejält i regionen. Hela deras närvaro i Afghanistan bygger ju på att 11 september attentatet mot World Trade Centre var ett angrepp på hela nationen USA. Som de menar ger dem rätt att hindra, att al-Qaida skulle få tillgång till någon geografisk plätt i Afghanistan, där man kan kasta sig i rep och öva "ålning medels hasning". Som om al-Qaida höll på att träna någon slags armé som skulle invadera USA. Intervju med amerikansk soldat: Det är ju mycket bättre att döda fienden här i Afghanistan än i Texas. Men attentatsmännen fick ju sin flygutbildning i USA och tillverkade bomber i källarlokaler i Hamburg. Att tillverka bomber och träna självmordsbombare kräver inga safe heavan i Afghanistan.

USA gav följande valalternativ efter 11 september attentatet: Antingen är ni för oss i kriget mot terrorismen - och då kommer ni att få allt möjligt militärt och civilt bistånd.- eller så är ni emot oss- "och vi kommer att bomba er tillbaka till stenåldern." (Se president Musharraf's memoarer, In the Line of Fire, Free Press, 2006). Enligt CBS News, 06/09/21, framförde USA också kravet att ingen fick uttrycka förståelse för attacker mot USA. Musharraf svarade då: "We cannot curb expression of views." I regionen uppfattar man förstås inte att USA står för åsiktsfrihet. Med följd, att när USA ger miljarder i dollar till utbildning för att främja demokrati och frihet så är man skeptiska. Skepticismen blir ju inte mindre, när man sedan ser, att miljarderna inte ledar till att de fattiga får någon utbildning, utan hamnar hos korrumperade myndigheter.

Slutsatsen blir att både krigföring och bistånd ingår i samma överordnade strategi: Att fånga in allt och alla i en västerländsk hegemoni. Som islam vägrar att underordna sig med alla medel. Det har blivit ett krig mellan civilisationer och fronten går framför allt i Afghanistan och Pakistan. Vad innebär det att vinna ett sådant "krig"? Varför skall Sverige ställa upp på denna USA:s agenda?

USA är sannerligen en del av problemet. Men de har tyvärr ingen del i någon vettig lösning. Om frihet och demokrati är det som amerikaner söker bomba fram i regionen; Gud bevare oss för frihet och demokrati! Jag har sett demonstrationer med banderoller: Vi vill inte ha demokrati, vi vill ha islam! I Väst talar man om, att det gäller att vinna "hearts and minds". Dessa minds är redan ockuperade av en religiös ideologi där Amerika är fienden. Jag satt och pratade med Afghaner. När jag var beredd att trampa på bilden av den dödsskallemärkte "terroristen" Mr Bush, blev vi genast kompisar och jag blev bjuden på te. De tyckte att USA utövar en lika hemsk terrorism - när de skickar sina bomber med obemannade flygplan - som talibanerna när de använder självmordsbombare. Bara det att amerikanarna var fegare.

Många för fram åsikten att vi ska avsluta vår militära närvaro i Afghanistan men öka vår civila insats. Dvs. föra in mer pengar som bistånd. Afghanistan behöver inte utländska soldater men ej heller utländska pengar som de nu brukas. Ty det är alltså mutor och korruption det handlar om både när det gäller det civila och det militära "biståndet". Läget i landet blir allt sämre, säger EU:s utrikesministrar enligt TT (2009-10-28). Trots alla tidigare miljarder. Att då trycka in än fler miljarder som EU föreslår, genom den korrumperade feodala struktur som råder, förstärker endast eländet för de fattiga. Tillräckligt med utländsk valuta tillförs redan genom knarkhandeln. Dessa går inte till de fattiga, säger någon. Det gör inte biståndsmiljarderna heller, säger jag.

Hur långt skall det gå innan vi förstår: Det här fungerar inte? Vi bör nog lämna Afghanistan helt och hållet. Som i Vietnam. När USA lämnade lyckades vietnameserna själva att bygga upp både freden och ekonomin. När utländska intressen inte längre får styra, balanseras saker och ting så småningom utifrån inhemska traditioner. Den demokrati vi söker införa i Afghanistan genom att stödja vissa feodalherrar mer än andra, skärper bara motsättningarna. Våra pengar gör därmed mer skada än nytta. Det lilla Manhattan som håller på att skapas i Kabul - med alla befästa lyxvillor och utländska vaktbolag - löser ingenting för det afghanska folket. Där vi t.ex. bakom en massa säkerhetsdörrar ska ta våra bad när de flesta afghaner saknar rent dricksvatten! "Though 77 per cent of Afghans lack access to clean water, aid agencies and the foreign contractors who work for them insist that every bedroom should have an en-suite bathroom and this often doubles the cost of accommodation", säger Mr Bahadery mäklare i Kabul.

"Ni västerlänningar är främmande för vår kultur och Ni visar dålig respekt för våra traditioner", säger ofta afghaner. Och visst är det sant. Afghanistan kommer inte att återuppbyggas vare sig genom utländska ungdomar i militär uniform eller genom utländska biståndsarbetare med höga löner som häckar bakom säkerhetsvakter och höga murar.

Den feodala överklassen är konstant kvar vid makten i regionen. Återväljs också genom s.k. demokratiska val som utfaller enligt traditionella, etniska mönster. Vid ökad terrorism utnyttjar man förstås situationen till sin egen fördel och begär mer pengar i "kampen mot terrorismen". Vid ökad fattigdom begär samma feodala klass mer biståndspengar och lägger sedan beslag på huvuddelen själva. Denna onda cirkel kommer inte att brytas, förrän den inhemska medelklassen reagerar och skapar front mot terror och korruption.

"Jag vet bara en sak. Utlänningar kan inte lösa våra problem", säger en kvinna i Kabul. Så rätt, så rätt. Då återstår väl bara att man får göra det själva? Afghanistan kan nog bara byggas upp, genom att alla utbildade och kompetenta afghaner som lämnat landet, uppmuntras att återvända. Där finns tillräckligt med expertis. Men de bör förstås inte komma som utländska experter utan som afghaner som börjar jobba i solidaritet med sitt eget folk. Det kan man inte leja ut till utlänningar!

Slutreflektioner

Så dyker det upp fem killar i Småland innan jul från Afghanistan. (Är följande reflektioner tillåtna utan att man därför skall beskyllas för att vara rasist eller främlingsfientlig?)

• Enligt polisens talesman har man betalat mellan 100 000-200 000 kr vardera för resan till Sverige. Nu blir dessa unga män plötsligt de mest ömkansvärda av alla Afghanistans miljoner fattiga.

• Nu rycker företrädare för Mänskliga Rättigheter ut - i detta fall en från Rädda Barnen - med sin retorik och menar, att det vore ett förskräckligt brott mot mänskliga rättigheter, att skicka tillbaka dessa stackars ensamma flyktingbarn (i realiteten killar från såpass välbärgade familjer att man i alla fall kunnat betala för resan) till de fruktansvärda förhållanden som råder i Afghanistan. Fruktansvärda? För de fattiga som inte har mat till sina barn: Ja. För de mer besuttna, som har tjänstefolk och inte betalar ett öre i skatt: Nej.

• Vilken signal ger detta? Vad innebär det för budskap till de miljoner fattiga människorna i Afghanistan? Som lever sina liv varenda dag och inte får uppleva ett uns av de mest fundamentala mänskliga rättigheter i konkret mening i form av mat, utbildning, bostad och hälsa.

• Inom etablissemanget och byråkratin har det där med Mänskliga Rättigheter nu blivit en egen nisch: Försett med förkortning, M-R frågor, och ämne för ett otal konferenser och seminarier. Där M-R retoriken presenteras och utvecklas till nästan oanade höjder. I de sista av dessa dagar har det fått genomslag inom biståndsbyråkratin på så sätt, att man lyckats "utveckla" vårt bistånd dithän, att nu får inte biståndspengar som är avsedda för de fattiga brukas till att de faktiskt får mat, medicin och utbildning. Det innebär nämligen att man är behovsorienterad och det är helt föråldrat. Då har man inte rättighetsperspektiv. Ansökningar om sådant konkret bistånd avfärdas direkt. Hur orimligt det än låter är detta faktiskt sant! Och frågan blir då, vad har vi kvar att erbjuda alla dessa fattiga i Afghanistan, som inte kan få ihop till biljetten och illegalt ta sig till Sverige?

• Vårt budskap till alla fattiga tycks bli: Vi skiter fullständigt i er när ni framträder som människor med faktiska behov och lever era liv i stor misär där på landsbygden i Afghanistan. Det viktiga för oss med denna fattigdom är, att vi kan transformera detta ert elände till retoriska slingor för att etablera M-R perspektivet. Och på så sätt legitimera uttag av miljarder till driften av det hela tiden växande biståndsbyråkratiska komplexet (som idag slukar uppåt 70% av biståndsmedel, se tidigare artiklar på newsmill.se) inom vilket M-R retoriker saxar sig fram mot karriärmässiga höjder och lukrativa konsultkontrakt.

• Det blir sedan helt i enlighet med vårt M-R perspektiv - när vi kommer till ert land som utländska konsulter och experter på världens elände - att vi då får en lön på uppåt 300 000 kronor per månad, som tas av pengarna för fattigdomsbekämpning. Visserligen 600 ggr mer än en lokalanställd. Men det är nämligen så, att enligt rättighetsperspektivet som det fungerar i realiteten, så varierar människovärdet beroende på var vi kommer ifrån. Men lita på oss. När vi ordnar konferenser på flotta hotell i Kabul och käkar god mat tillsammans med era korrupta regeringsrepresentanter, så är era rättigheter det enda vi pratar om. Vad säger ni? Att ni bara blir insläppta på våra konferenshotell för att tvätta toaletterna och torka ... Jo, jo, men nånstans får man ju börja!

• Men M-R karriäristerna har ett bra tips. Om ni på ett eller annat sätt kan lyckas få ihop bortåt 150 000 kr (visserligen mer än en livslön för en fattig afghan. Men det finns ju så många sätt att tjäna ihop pengar i dagens Afghanistan) Och därmed till en resa så att ni lyckas ta er innanför Sveriges gräns - ja, då ökar också ert människovärde flera gånger om.

• Då blir det nämligen ett brott mot M-R principer att hävda att ni skall åka tillbaka till era familjer och säga till dem och andra: - Istället för att slänga ut pengar på att skicka en familjemedlem till Sverige, så bör vi tillsammans bekämpa korruptionen i vårt eget land och lindra nöden bland våra svältande fattiga bröder och systrar. Som bara kan visa på sin brist på mänskliga rättigheter genom den tomma blicken hos sina undernärda barn.

• Om det inte är förenligt med ett rättighetsperspektiv, att jag kan vidhålla detta sista, då har M-R retoriken enligt min mening lett oss totalt vilse och helt urholkat vad det innebär, att vara solidarisk med fattiga människor i världen. Vad skall jag då säga till den fattige polioskadade killen som hängde på sin käpp, tittade mig rakt i ögonen och sa: Please help us. Att där komma med M-R snacket är verkligen "att ge stenar i stället för bröd".

• Vad har vi att säga fattig bonddräng i Afghanistan när han säger: I stället för att biståndet skulle gå till fattiga som behöver det, går det till de rika och korrumperade?

Rodney Åsberg (9 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/16864

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Chockerande och MYCKET intressant läsning!

Samtidigt är det nyhetstorka…… !

Permalänk | Anmäl #1 Herregud!, 2010-01-21, 23:50