Saneringskraven kedjar fast mackägare vid pumparna

Vi kristdemokrater ser inte bilen som problemet. Det pågående teknikskiftet för bilens bränsle är omvälvande, men samtidigt en väldigt innovativ och spännande tid. Politiker verkar bäst för detta skifte genom moroten istället för piskan. I en framtida bilpark är miljövänliga fordon framförda på goda vägar ett måste för att Sveriges avstånd inte ska avskräcka boende i hela Sverige.  

Då räcker det inte att som Miljöpartiet i sitt remissvar till Alliansens långsiktiga infrastrukturplan 2008 lägga alla pengar på järnvägar. Miljöpartiets bidrag i transportpolitiken förra mandatperioden ger efterverkningar långt in i denna.

Pumplagens tvång för alla bensinstationer med en försäljning över tusen kubikmeter att göra en investering på mellan tre till femhundra tusen för en etanolpump var ett feltänk signerat miljöpartiet. Att driva bensinstation var svårt redan innan man tvingades försöka sälja övergångsbränslet etanol. Som miljövänligt drivmedel har etanolen ifrågasatts av seriösa bedömare. Något som inte gör saken enklare. Många mackägare runt om i Sverige har inte haft något annat val än att lägga ner sin verksamhet när de måste tillhandahålla ett bränsle ingen vill ha. Då väntar nästa chock:

Det spill som genom åren blivit i marken runt bensinmacken måste saneras, ibland till miljonbelopp. Ansvaret för saneringen ligger idag på fastighetsägaren. Det är inte bensinbolagen som levererat produkten utan fastighetsägaren, många gånger en lanthandlare. Att sälja macken går inte, vem vill överta miljöskulden med saneringsansvaret som kanske upparbetats sedan 40-talet? Att driva vidare verksamheten med verksamhetsförluster är en lika säker vandring mot personlig konkurs som att ta saneringskostnaden. Mackägaren blir fast vid sin läst eftersom det inte går att komma ur verksamheten.

Marken måste saneras, kristdemokraterna har drivit på för ökningar av anslagen till sanering av förorenad mark. Många lantliga bensinstationer, liksom vägar, har byggts på porösa rullstensåsar där spill rinner långväga med stora konsekvenser.  I dag är dock inte budgetslaget avsett att användas till rening efter bensinstationer.

Den utbredda mackdöden i landet gör livet svårt för boende i glesbygd där bilen är viktig för vardagslivet. Bensinstationer spelar ofta en central roll som servicebärare av flera slag på landsbygden. Genom Pumplagen har mackdöden accelererats. I spåren av mackdöden följer personliga konkurser till följd av saneringskravet. Det är bra att branschen själva kommer med konstruktiva lösningar. Svensk Bensinhandels förslag på en fond till sanering som finansieras genom ett litet påslag på bensinpriset kan göra att folk vågar driva mack igen. Det är ett förslag som säkert kan övervägas.

Jag ser också att vi politiker behöver ta ansvar i den roll vi spelat för att förstöra villkoren till att driva bensinstation. Utgiftsområdet för sanering av förorenad mark i statsbudgeten har genom kristdemokratiska ansträngningar bibehållits på en ambitiös nivå. Projekten på detta område är dock många och behjärtansvärda, saneringen av bensinstationer återstår att utvidga till målgruppen.

Bilen tjänar flera roller i sin samhällsfunktion. Den är packhäst, familjeanknytare eller frihetssymbol. I dag möjliggör också bilen att boende i regioner dit kollektivtrafiken aldrig når kan bli möjligt. Bilen är tätt förbunden med morgondagens mobilitet på samma sätt som den verkar idag.

Lars Gustafsson (7 artiklar)

Anmäl