Media vill ha vanvårdens gråterskor inte vår kunskap

Det handlar väl inte om att "glömma sin historia och gå vidare" Anne? Utan om att leva med sin historia och använda den på ett så konstruktivt sätt som möjligt? För den förändras ju inte av ett skadestånd? Det som hände hände och det enda man kan göra är ju att tillse att det inte fortsätter att ske eller?

De som gjorde mig illa var människor, inte samhället och de människorna är döda idag men jag kan inte acceptera att någon annan tar ansvar eller ber om ursäkt för vad de gjorde. Det fanns inga krav på att man skulle misshandla barn då, men som vanligt handlade det om att fel personer fick fel tjänster och möjligheten att förgå sig fanns där, precis som den finns på institutioner och i fosterhem idag.

Sedan är det ju en vacker tanke att det räcker med "ett stort hjärta" för att ta hand om barn som farit illa, men i verkligheten så krävs det en del kompetens och kunskap också vilket bl.a den bristfälliga utbildningsnivån på en rad HVB-hem visat.

Engagemang OCH kompetens alltså!

Kompetens behöver inte vara enbart formell, men visst familjerna behöver om inte annat stöd för sitt arbete. nu handlar inte artikeln så mycket om just detta, men att gå vidare är inte alltid lätt när problemen kommer i högre ålder och måste bearbetas tas i tu med etc. samhället var ansvarig för den här gruppen ytterst vilket också gör att ansvaret vad gäller ersättning måste vila där.

Kompetens behöver inte vara enbart formell, men visst familjerna behöver om inte annat stöd för sitt arbete. nu handlar inte artikeln så mycket om just detta, men att gå vidare är inte alltid lätt när problemen kommer i högre ålder och måste bearbetas tas i tu med etc. samhället var ansvarig för den här gruppen ytterst vilket också gör att ansvaret vad gäller ersättning måste vila där.

Vill kommentera Annes artikel med att precis vad "Engagemang och kompetens", skriver om här har jag propagerat för sedan jag själv var med och medverkade till att vi idag har en upprättelse. Fram till idag blev den inte som jag själv trodde den skulle bli. Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag inte engagerat mig i detta överhuvudtaget.

Det går inte att som Ann här gör gällande att skylla på media att de inte tar vara på kunskap. Det går inte heller att komma ifrån att de vanvårdade själva har sig själva att skylla då det gäller att peka på den kunskap som finns. Ser vi hur det är så har alla som framträtt i Tv den senare tiden precis som Ann här gör gällande själva gråtit floder för att få egen sympati. Nu skyller jag inte på de som verkligen behöver en upprättelse och som idag mår väldigt dåligt. Jag skyller på de som säger sig veta bäst samtidigt som de skämmer ut vanvårdsfrågan med att även häckla och nedvärdera varandra.

Vad det hela ytterst handlar om är trovärdighet. Denna trovärdighet lyser med sin frånvaro idag. Trovärdighet skapar man genom att samtala med varandra och driva frågor tillsammans. Allt om samarbete ifrån de vanvårdade själva lyser med sin frånvaro där man på hemsidor och även i media själva skapar vad man har idag.

Som man bäddar får man ligga. Vad alla borde göra är att ta avstånd ifrån hemsidor och skribenter som förtalar varandra dagligen och mota ut dem därför att de tillför inget till upprättelsen överhuvudtaget. Då först kanske man kan börja skapa något annat än vad som är idag. Idag är det mycket skamligt vad som förekommer och kommer så att förbli om man inte slutar upp med denna trend om att starta drev mot de som vill ha en värdig upprättelse. Dagens vård måste vara och även bli en central fråga i vår trovärdighet och inte enbart ett skadestånd för egen del.

Vad saknas idag är engagemang om helheten i upprättelsen. Endast ett skadestånd frälser ingen. Här saknas kompetens om samhällets frågor vilket skribenten här tydligt markerat. Återstår att se om Anne Skåner som nu är ordförande Samhällets Styvbarn tar avstånd ifrån vad jag skriver om här och börjar bedriva en verksamhet som samhället ser upp till. Det räcker inte att skylla på media. Vad man presterar själv är alltid vad som räknas.

Krister Lumme www.lumme.info

Riktar du din kritik mot mig eller Anne, Krister? Det blev lite otydligt det där för det är ju inte jag som skrivit artikeln? Ann eller Anne alltså...är frågan

kommer inte att skriva svar på inlägg som inte avhandlar helheten i mitt inlägg. Nämligen rollen mellan offer och erfarenhet/kunskap.

Anne, jag vet inte om min kommentar ingår i relationen mellan offer, kunskap men eftersom du såvida jag förstår även har dialog med Röda Korset och medlemmar från " rådet" så vill jag bara ställa samma fråga här som jag gjort i mail till RK. När vi i förstudien till den projektansökan som gjordes för RK projektet till Allmänna arvsfonden träffades för att diskutera nämda ansökan var vi väldigt noga med att Utredningen om vanvård S 2006:05 skulle ha expertroll och att projektet skulle utformas i samverkan med utredningen. När jag nu läste igenom förstudien så kunde jag inte se att den formulering som tidigare fanns i själva förstudien om att utredningen skulle ha expertroll fannas med just i ansökan om projektmedel. Likväl kvarstår frågan från mig; Hur ställer sig Röda Korset till det uttalande som gjorts av utredningens expertgrupp?
De experter som uttalat sig sitter ju även med i utredningens expertreferens och som jag ser det bör alltså deras uttalanden väga väldigt tungt. Den kunskap utredningen om vanvård sammanställt i den nuvarande rapporten har jag inte hunnit läsa eftersom jag inte fått den ännu men vad jag förstår så vilar experternas uttalanden på den kunskap som utredningen gett.
Anledningen att jag vill framhälla experternas kompetens är att man ju inte tidigare haft så mycket kunskap i den här frågan. Jag har läst igenom en del böcker som visserligen nämnar problemområdet ( EX vis Ligga till last) men det är ju först nu i och med den kunskap som skapats genom mötet mellan experter och dem som utredningen intervjuar vederhäftig kunskap skapats som vad jag tror och tycker borde ligga till grund då frågan om upprättelse diskuteras och exempelvis Kommun och Landsting skall hjälpa till i arbetet för upprättelse.

Sen såg jag att du lämnat redovisning från referensgruppsmötet,bra.

Förtydligande till ovan;
Morgan Johansson skrev;
Göran Johanssons arbete har två syften. Dels att beskriva en del av den svenska historien som vi inte kan vara stolta över, men som vi kan lära av. Dels att ge människor upprättelse. Många av dessa fd barnhemsbarn och fosterfamiljsbarn har känt sig undanknuffade och som andra klassens medborgare under hela sitt liv. De har rätt att komma till tals. Och det samhälle som skulle ha bevakat deras rättigheter, ska stå där med skammen" ( Från hans blogg; Offren för övergreppen måste få upprättelse)

Om vi kan vara överens om att detta är den socialdemokratiskaståndpunkten och då Morgan Johansson även gav direktivet till utredningen gen hans röst lite tyngd så går vi därifrån till Röda Korsets stödprojekt;
De skriver att " Samarbete med utredninge S,2006:005 är centralt för att vi skall kunna arbeta med och göra skillnad för gruppen. En ståndpunkt som återspeglas även i projektmedelansökan för kommande seminarier och Konferenser där ju Kommun och Landsting skall få möta målgruppen för att få förståelse för gruppens behov.

Min poäng är att det är skillnad om
a) man utgår från att ett skadestånd kommer utbetalas . Som jag ser det vore det i såna fall bra om man fick stöd i att förvalta. Lära sig hadskas med pengar på ett bra sätt. Få hjälp att reflektera kring vilken skillnad pengar faktiskt kan göra i en utsatt position men också riskerna med att få pengar om man exvis har missbruksproblem. Vilket stöd kan man då behöva etc...
b) om man utgår från att det inte betalas ut något skadestånd.
Som jag ser det kommer i såna fall Kommun och Landsting att fortsätta arbeta utifrån givna ramar dvs Kommunal verksamhet styrs exempelvis av SOL. Om man skall ta särskilda hänsyn till de vanvårdade kommer det fortsätta krigas om vilka som är mest utsatta de som blivit vanvårdade av staten eller hemma osv. ocv...tills vi stupar.
Inom Landstinget får ju då antagligen psykologerna ta fram pappersnäsdukar och kanske får man leta bland pillerburkarna och gamla diagnoser hur man skall hantera besvikelsen..

Min poäng är att det blir skillnad om man utgår från a eller b.

Som jag skrev tidigare anser jag att experterna bör ha expertroll.
det har jag ansett hela tiden även innan deras skrivelse efter att del resultat rapporten bliv offentlig. helt enkelt för att jag har respekt för kunskap och ser mötet mellan levd kunskap och akademisk kunskap som väldigt intressant i ett möjlighetsbaserat perspektiv.