Barnkultur

Håkan Sandh om Barnkultur

Regeringen sviker barnens rätt till kultur

Publicerad: 2010-01-17 11:01, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

De kulturpolitiska målen i Sverige fick sent i höstas en ny formulering. Den ska numera även särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur. Det låter utmärkt, men samtidigt ser vi hur flera kulturskolor är hotade. Några kommuner lägger ner sina musik- och kulturskolor 2010. Det gör Nordanstig och Älvsbyn. I Lilla Edet försvinner en tredjedel av elevplatserna och i Stenungsund halveras kulturskolan. I Sundsvall tas flera tjänster bort så att inga nya elever kommer att få plats. Många kommuner planerar större eller mindre neddragningar. Det skriver LASSE BERGHAGEN, ROBERT WELLS, ANNA VNUK, HELEN SJÖHOLM med flera kulturpersonligheter. De anser att regeringen och kommunerna nedrustar barnens framtid.

38 millningar
2 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Redan utgångsläget är dåligt. Under krisen på 1990-talets ekonomiska kris försvann en fjärdedel av musik- och kulturskolornas resurser. Risken är överhängande att samma sak upprepas under 2010 - 2011. Våra uppgifter pekar på en besparing 2010 på minst 4,5 %. Det motsvarar 71 miljoner och 15 000 elevplatser.

Musik- och kulturskolorna når idag 200 000 ungdomar som går kurser utanför skoltid och ytterligare 200 000 som varje vecka nås via olika samverkansprojekt. Det är halva Stockholms stad som varje vecka går i musik- och kulturskola. I höstas fanns minst 50 000 ungdomar i kö. I år ökar det till 65 000? Snart är det 100 000?

Vi har skolplikt i Sverige. Tanken med skollagen är att alla barn och ungdomar i landet ska ha rätt att gå skola, för att kunna utvecklas och därmed ta tillvara sina möjligheter. Rätten till skola gäller alla barn, inte bara vissa.

På samma sätt har alla barn och ungdomar rätt att ha en rik fritid. Det slås nämligen fast i FN:s konvention för barns rättigheter, som Sverige ställt sig bakom och därmed förbundit sig att genomföra. Barn har rätt till skola och barn har rätt att få pröva på olika typer av fritidsaktiviteter, att utöva och ta del av både idrott och kultur.

Forskning visar att barn och ungdomar gärna ”kulturar”. Lika gärna som de idrottar och det är till 60 procent samma barn som är aktiva på båda områdena.

Men förutsättningarna skiljer sig väsentligt. Musik- och kulturskolorna är helt finansierade av kommunala skattemedel och egna avgifter. Det är därför de alltför ofta tenderar att bli en konjunkturbarometer i kommunerna. Stödet till idrotten ser annorlunda ut. Idrottens ekonomiska bas är större, uppbackningen bättre än den kulturen åtnjuter. Idrottsrörelsen har kanske varit bättre på att organisera sig?

Några hävdar att kulturverksamhet i skolan är så bra och tillgänglig för alla barn att någon kulturskola därutöver inte behövs. Gäller samma sak idrotten? Om det inom ämnet Idrott och hälsa finns möjligheter att idrotta behövs ingen satsning på idrott utanför skolan? Vi anser att barn och ungdomar behöver tillgång till de estetiska ämnena – och idrott– såväl inom som utanför den obligatoriska skolans ram.

Andra påstår att kulturskolan är frivillig? Är allt som är frivilligt onödigt och umbärligt? Naturligtvis inte. Simhallar, skolmat, parker och ishockeyrinkar är också frivillig verksamhet.

Vårt samhälle behöver empatiska vuxna som är bra på att samarbeta – något man får god träning på igenom att musicera, spela teater, dansa och skapa tillsammans med andra. Samhället behöver kreativa människor – som kan hitta nya lösningar på gamla problem. Det tränas inom all konstnärlig verksamhet.

Det finns inga vetenskapliga bevis för att musik- och kulturskolorna har lagt grunden till den blomstrande svenska musikindustrin. Men en sak är säker – utan bredd finns inga förutsättningar för en elit att växa fram. Å andra sidan behöver man heller inte använda Roxette, Cardigans och ABBA som argument för kulturundervisning. Det finns så många andra, mer närliggande argument: glädjen i att skapa tillsammans, vikten av att motionera sin kreativitet och att bevara och förnya kulturtraditionerna.

Vi anser att all kultur som utövas av barn och ungdomar borde stå på flera ben, precis som idrotten gör. Den ekonomiska tryggheten borde säkras genom en kombination av kommunalt lokalstöd, kommunala-, landstings- och statliga bidrag kompletterade med vinstmedel från Svenska Spel och sponsring/privata initiativ.

Det vore ett sätt att göra allvar av orden i statens kulturpolitik och FNs barnkonvention.

I våra nordiska grannländer är musik- och kulturskolorna en nationellt viktig fråga. I Sverige är den inte det – än så länge. Vi vill se musik- och kulturskolan högt upp på regeringens agenda. Och det är bråttom. Nedrustningen av barnens fritid pågår för fullt.

Vi anser att regeringen, i samråd med kommunerna, snarast måste skapa en situation där landets musik- och kulturskolor kan erbjuda alla barn och ungdomar att delta i en kulturaktivitet.

Helen Sjöholm, sångerska/skådespelare

Anna Vnuk, dansare

Robert Wells, musiker

Magnus Rosén, musiker

Maria Stellas, sångerska/musiker

Lasse Berghagen, musiker

Töres Theorell, professor i psykosocial miljömedicin

Sven H Salén, jur kand/företagare

Per Sjöberg, ordf Sveriges Musik- och kulturskoleråd

Håkan Sandh, projektledare för Sverige musik- och kulturskoleråd

Per Sjöberg, ordförande i Sveriges musik- och kulturskoleråd

Håkan Sandh (2 artiklar)
http://www.smok.se

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/16651

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Undertecknad har förståelse för de åsikter, som förs fram i denna artikel. Detta har man efter att ha arbetat i en kommunal musikskola, (Ms) i 36½ år! Somliga av undertecknarna har jag f.ö. stor respekt för. Samtidigt så står jag undrande, inför tveksamma företeelser i vissa kulturskolors sätt att arbeta. Musikskolan i X var en av första i landet, som tittade på ex.vis Nackas Ms som ett föredöme. Jag anställdes aug. 1969, tillsammans med den gode violinpedagogen NN, som en av de två första fast anställda lärarna i X Ms. Den första musikledaren, NN, var som många av de första dito, en utövande, habil musiker, entusiast, ja, jag skulle vilja säga, visionär som ledare. Musikskolan var under många år, en arbetsplats där goda resultat, kreativitet, arbetsglädje, samt inte minst humor flödade. Detta berodde på kollegiets sammansättning, men som alltid har ledningen stor betydelse. Total öppenhet var kännetecknet!
Det som gjorde att transparensen - den klart viktigaste faktorn på en kreativ arbetsplats, började svikta i Ms, var att det anställdes outbildade, obehöriga lärare, fr.a. en helt outbildad, som direkt satte sig på Fackliga Förtroende-Mannaposten, (FFM) i facket, Lärarförbundet (L). Detta var olyckligt. Efter några år växte "tupp/örn/hök/"/-kammen sig allt högre. Vår duktige ledare avsattes av L . Han knäcktes. FFM avsåg, otroligt nog, att överta posten! Detta lyckades inte, som tur var. En regionmusiker från orten fick tjänsten, men tog den inte. Kandidat nr. 2, NN, en demokratisk ledare, tog tjänsten, men mobbades ut efter några år av L:s FFM. Bakom ryggen på oss andra, liksom i förra fallet. Han knäcktes helt. Har nu - efter 10 år - kommit tillbaka, som människa. Nu sökte FFM igen! Vid 2 tillfällen till. 1:a ggn, tillsattes en av mina bästa kollegor, (sedan 1970!) med 1 år kvar till pensionen. Blev en lysande chef, detta år! 2:a ggn, en musiklärare på högstadiet. Den bästa ledare vi haft, genom alla år! Slutade plötsligt efter 2 år. Trots att vi, alla kollegor utom FFM, köpte den finaste blomsteruppsats, och bad honom stanna. Anledning? Genom "vänskaps"-korruption, arb.giv, partipolitiker, men fr.a. L , som satt på ALLA viktiga stolar, så erhöll fackpampen tjänsten som vikariat, och efter 2 år, (!!!) som t.v., efter sanslöst mygel, med oacceptabla inslag, från de inblandade, främst FFM.

Nu började resan mot "hecklefjäll"! På 2 år - ett "profant Knutby" - med hela "garnityret" på plats. Den "manipulerande pastorn", som talade osanning, hela tiden. "Barnflickan", och sist men inte minst, "profetissan" visserligen i byxor, men liksom i Knutby, en "informell pastor".

Detta var alltså en av Sveriges kommunala Ms. Jag stod ut 4½ års mobbning från "pastorn" och mot slutet "barnflickan", och på mycket vidrigt sätt från "profetissan". Detaljerna finns att läsa hos en rättsvårdande instans i Sthlm. Som jag upplevde det, så hade de aktiva i L:s lokalavdelning, en klart uttänkt strategi, att sätta dit sitt "eget folk" på de viktiga posterna i kommunens skolförvaltning. FFM sade vid några tillfällen, ibland i drogat tillstånd:"Om man vill "ta över" eller krossa en verksamhet, så skall man inte "stå och slå utifrån" på den. Man skall GÅ IN I DEN och på det sättet "TA ÖVER DEN".
Vad är det för form av demokrati? Kan vi ens tala om "kultur" när den person som sitter på kommunens högsta "musikaliska stol" har den grekiska "Trojanska hästen", den norske Vidkun Quisling, eller spanska "femtekolonn"- metoden som ett ideal?

Kan undertecknarna tänka sig, att man lämnade öppet för privata musikskolor, där kraven skulle vara, som följer. 1. Att verksamheten har en god, kvalificerad ledning. 2. Att alla lärare är behöriga. 3. Att ALLT ev. överskott av verksamheten, likt ett fugatema återanvändes i "musikverket".
Inte som i detta fall hamnar - i definitivt "fel fickor".

Detta var några tankar från en som arbetat/arbetar "på golvet", och har det mesta ur "små grodorna-perspektivet", vilket någon gång borde lyftas fram, då jag anar att exemplet från X:s kommun inte är unikt. L:s taktik har, som jag kunnat se, inte endast varit lokal.

Tacksam för omg. svar/kommentar, från någon av undertecknarna!

Med Vänlig Hälsning

Musiklärare, 1969 - ????

Permalänk | Anmäl #1 Emil Jacobsson , 2010-01-17, 18:58

Varför är det så tyst? Vad väntar Ni på? Exakt hur orden lades i mun på ett par små "tomtenissars" mun, likadana VARJE år i ett lucia/jul/-spel i enskola, i en liten kommun i Sverige, det kan jag inte "säga". Men betydelsen var klar. Det var väntans tid, ett profant "Advent", som skulle firas. Men barnen hade ett djupare engagemang, som som många av "de vuxna" lämnat bakom sig, m.a.o. "vuxit ifrån". Men barnen är "VERKLIGHETENS MÄNNISKOR"! "Låt barnen komma..................elriket till", sade den Mästare, som en högt uppsatt "pastor, K - G Jansson", slängt in i sin dunkla högteologiska "skräpkammare". Vi har i vårt land, i grunden svikit dessa , de minsta - FRA - främlingarnas ungdomar/barn. VI ERKÄNNER DET INTE. Vår smygrasism har vi i bakfickan. Under ett effektivt kamouflage. Allt hör ihop. Tystnad, sekretess, lögner, falskhet, som växer som en böld, i vilken verksamhet som helst.
Varför är det .... ? Man kunde vänta att åtminstone artikelförfattarna - som är SÅ viktiga - att de har namnet på två ställen, skulle kommentera.

QBS! Jag respekterar djupt, några av undertecknarna!

EMIL / musiklärare /

Permalänk | Anmäl #2 Emil Jacobsson, 2010-01-26, 13:25