Publicerad: 2010-01-14 14:01, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
Nu söker Liebermans vice utrikesminister Danny Ayalon ta upp tävlan med sin chef och partiledare om rollen som den som kan skaffa Israel flest fiender. Frågan är om han gjort så grova övertramp på världsscenen att Netanyahu måste avskedas honom. Det skriver ERNST KLEIN
Ernst Klein är författare och journalist. Han var tidigare utrikeschef på Expressen och chefredaktör för Östgöta Correspondenten.
Israels utrikesminister Avigdor Lieberman har blivit precis den katastrof för sitt land som man kunde förutse när denne politiske extremist utsågs av premiärminister Bibi Netanyahu i utbyte mot stöd för högerregeringen från det ryskdominerade parti som Lieberman leder.
Om en normal politisk verksamhet går ut på att dämpa motsättningarna till andra länder och bygga upp en vänskap där så är möjligt, har Liebermans politik haft rakt motsatta syften. Han har tagit varje tillfälle att mucka gräl med eljest vänligt sinnade regeringar. Striden om Donald Boströms Aftonbladsartikel är ett litet men illustrativt exempel. Istället för att glädjas åt att en bred svensk opinion tog avstånd från artikeln och kritiserade Aftonbladets vettlösa försvar för den, valde den israeliska regeringen att kräva en offentlig ursäkt från den svenska regeringen. Givetvis var man väl medveten om att ingen regering i ett demokratiskt land kan ställa upp på krav från en främmande makt om att fördöma och be om ursäkt för vad en enskild tidning publicerat.
Istället för att successivt dämpa attackerna ägnade sig Lieberman åt vettlösa beskyllningar om att hela Sverige var genomsyrat av antisemitism. Och som om detta inte räckte övergick han till angrepp på Norge för att man där hyllat nobelpristagaren Knut Hamsuns författarskap, trots att denne samtidigt med att vara en storartad författare också var en obehaglig antisemit och medlöpare till nazisterna under andra världskriget. Firandet av Hamsuns författarskap hade givetvis ingenting att göra med ett godkännande av hans brottsliga hållning under den tyska ockupationen av Norge.
Nu söker Liebermans vice utrikesminister Danny Ayalon ta upp tävlan med sin chef och partiledare om rollen som den som kan skaffa Israel flest fiender. Israels förhållande till Turkiet har länge varit en av de få ljuspunkterna i landets relationer till den muslimska världen. På senare tid har emellertid den islamistiska turkiska regeringen valt att i olika sammanhang kritisera Israel, uppenbarligen för att stärka sin ställning i andra muslimska länder.
Istället för att försöka dämpa motsättningarna har den israeliska utrikesledningen gjort allt för att blåsa upp dem. Det senaste påhittet är så groteskt att till och med den normalt regeringsvänliga Jerusalem Post tagit avstånd. I måndags kallade Danny Ayalon upp den turkiske ambassadören till det israeliska utrikesdepartementet. Sådana möten brukar alltid ske inför stängda dörrar. Men Ayalon hade istället kallat till sig ett stort pressuppbåd. När den turkiske ambassadören efter en lång väntan äntligen släpptes in till den vice utrikesministern vägrade denne att skaka hand med honom. Sig själv och en medarbetare placerade därefter Ayalon på höga stolar medan det turkiska sändebudet demonstrativt placerades i en mycket låg stol. Allt inför journalisternas ögon. För den närvarande pressen framhöll Ayalon särskilt avsikten med valet av stolar.
Resultatet lät inte vänta på sig. Turkiet krävde en omedelbar offentlig ursäkt, annars skulle man avbryta de diplomatiska förbindelserna. Israel tvangs be om ursäkt för förlöpningen.
I en artikel på Newsmill i våras krävde jag en EU-bojkott av Lieberman. För Israels egen skull bör han så långt det går isoleras. Frågan är emellertid om han inte redan gjort så grova övertramp på världsscenen att premiärminister Netanyahu måste avskedas honom och snarast ge uppdraget att sköta landets utrikesförbindelser åt någon som vill förbättra Israels ställning i världen istället för att låta dem som vill försämra den fortsätta.
En hel värld engagerade sig i Gaza-konflikten, och många fördömde Israels agerande. Idag är det val i Israel, mycket pekar mot en seger för högern. Ökar chanserna till fred mellan palestinierna och israelerna med en israelisk högerregering?

Israeliska högern kan paradoxalt nog ha lättare att göra fred

Därför vill israels väljare ha en högerpopulist
Ernst Kleins kritik mot Israel är vettlös

PLO kan få en nyckel till fred

Europa måste ta ett större ansvar i kampen mot högerextremismen

Vem är terrorist? En enkel valfråga i Israel.
PALESTINSK FREDSVILJA OCH OMVÄRLDEN ÄR NYCKELN TILL FRED
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Utmärkt inlägg! Även om man som jag är kritisk till Israels politik mot omvärlden, önskar man ju faktiskt framsteg och inte konfrontation. Särskilt inte över så, i förhållande till annat, oviktig frågor som dessa.
Merparten av israeliska medier har sågat Ayalons klantiga hantering, och han har själv bett Turkiet och ambassadören om ursäkt. Två gånger.
Nu ska inte Ernst Klein lastas för rubrikvalet ovan, men det är ganska märkligt.
Israel har helt rätt i sin kritik av den turkiska islamistorienterade regeringens hatattacker mot Israel samt om demoniseringen i turkiska medier (bl.a. en TV-serie i en statlig kanal).
Dessutom har den turkiske premiärministern Erdogan, från det alltmer försvaragde islamistpartiet AKP, förklarat att Irans president Ahmadinejad "är en vän". Erdogan har tvingats piska upp anti-israeliska känslor för att stärka sitt parti. Turkiet närmar sig alltmer Iran och Syrien, och deras roll som NATO-land samt EU-kandidat bör ifrågasättas. Kurderna kräver sin rätt, och bör få den.
Men samtidigt är det turkiska folket en demokratisk kraft. AKP-partiet försvagas. Israel måste värna vänskapen med vanliga turkar. Därför gjorde Ayalon fel när han av misstag förlolämpade den turkiska staten och folket, istället för att sikta sin sig på att kräva att Erdogan och hans islamistparti måste visa Israel samma respekt, och borde sluta att dekonisera landet om man vill arbeta för fred och demokrati i hela Mellanösternregionen (inte minst bland palestinierna, arabländerna och för det iranska folket under Ahmadinejads ok).
Bra att Ayalon och Israel bett om ursäkt för det diplomatiska övertrampet han gjorde. Men nu bör den turkiska regeringen be om ursäkt för den senaste tidens attacker samt för den vidriga TV-serien i statlig turkisk TV.
Helt missvisande rubrik på inlägget (som antagigen satts av misstag av Newsmill).
Den israeliska "statsledningen" (både presindet Shimon Peres och statsminister Benyamin Netanyahu) tog nämligen avstånd från den biträdande utrikesministern Ayalons felaktiga sätt att ge ambassadören en reprimand på. Till och med Lieberman gjorde det.
De beklagade att den (helt befogade kritiken mot Turkiets regering) hade hanterats på ett bristfälligt sätt av honom (vilket minskade pressen på den turkiske premiärministern Erdogan som, tvärtom, fortfarande inte bett om ursäkt).
Så rubriken bör ändras något.
Det är inga "anlagelser" som gjorts. Det är helt befogad kritik mot Turkiet. Som tyvärr fördes fram på ett misslyckat ätt av Adnny Ayalon, den biträdande utrikesministern.
Han har bett om ursäkt. Vilket Turkiets idiotiske premiärminister Erdogan inte gjort.
Han representerar inte på ett värdigt sätt det turkiska folket, som till sin majoritet inte uppskattar hans närmande till Iran och Syrien, samt svepande attacker mot den israeliska regeringen. Nu senast om att man hade dödat tre terrorister från Islamiska Jihad i Gaza. "Vad är er ursäkt nu?", hade han frågat. Precis som om Israel är skyldiga honom en förklaring på det.
Samtidigt är relationerna mellan de båda länderna på andra nivåer goda. Just nu är dock de båda ländernas regringskontakter (islamistiskt orienterade partiet AKP i Turkiet, samt det konservativa regeringskoalitionen i Jerusalem) dock lite trevande.
Att israeliska politiker är våldsamma och pratsamma är inget nytt. Vill man ha en papegoja är det bara att anställa en israelisk politiker. Jag anser att utvecklingen i relationerna mellan Turkiet och Israel är ganska lik utvecklingen mellan Israel och hela världen (bortsett från de mest hängivna Israelkramare). Så, att Turkiet intar en alltmer kritisk hållning till Israel är inte förvånande. Det som är förvånande är att Turkiet är en av de länder som kritiserar Israel mest idag. För bara några år sedan var Turkiet på en helt annan planet, så att säga.
Det jag inte förstår dock är varför du ville bojkotta enbart Lieberman. Han är visserligen en av de mest våldsamma av sin typ. Men han är knappast unik. Ehud Olmert var också pratsam, men han invaderade två länder under sin tid som premiärminister. Det återstår att se om Lieberman skulle göra detsamma om han blev premiärminister av någon anledning. Men som jag ser det idag är han bara en papegoja - han gillar att prata. Jag föreslår en total bojkott av den israeliska regimen tills den inser att fred är den enda goda lösningen. EU var snabb att bojkotta Hamasregeringen (det tog bara några dagar), men har inte kunnat hantera Israelfrågan under de årtionden unionen funnits.
Och ja, just det. För ett par veckor sedan skrev även israeliska tidningar om israelisk organhandel. Det var ju ett inofficiellt erkännande från den israeliska regeringens sida när den förblev tyst i mediedrevet, när vi samtidigt vet att den annars pratar på väldigt mycket.
Jag bara undrar vaför inte FN har regagerat/agerat på att Israel har brutit mot så gott som samtliga FN konversioner som Israel och FN har skrivit under sedan Israel, bla. genom påtryckningar från Sovjet, grundades 1948
Karin T, varför skall Turkiet be om ursäkt för en TV-serie? Skall alla länder där det visas någon serie med CIA eller KGB-agenter i rollen som skurkar då också be om ursäkt till USA respektive Ryssland?
Jag kommer att stödja Israel och det judiska folket hela vägen till fred och frihet, även om det inte behövs eftersom Israelerna kan försvara sig själva mot alla muslimska terroristorganisationer och arabdiktaturer.
Mycket bra artikel. Det har verkligen varit många röster de senaste året som har sagt samma sak: den som inte är jude, och som kritiserar Israel, är antisemit.
Det är viktigt att betona att så inte alls är fallet. Det finns gott om intern kritik i Israel. Och vi som inte är judar kan vara både kritiska mot Israel och stora vänner av det judiska folket. Samtidigt! Ja, det är inte ett dugg svårt.
#19 Mats Forssblad
Begreppet "det judiska folket" är en sionistisk och nazistisk tankefigur som ingen bildad människa borde använda sig av. Det finns inte ETT judiskt folk, Det finns många judiska folk. Det enda de har gemensamt är religionen. Att Klein benämner Liebermanns parti som "ryskdominerat" är ett illustrativt exempel på detta. Liebermann är själv inte ryss utan moldavier. Partiet domineras inte av "ryssar" utan av forna sovjetmedborgare.
Även judar som kritiserar Israel anklagas för att var antisemiter eller "självhatande judar". Israels finansminister Yuval Steinitz påstod att det var antisemitism när FN ställde sig bakom Richard Goldstones rapport om Israels och Hamas krigsförbrytelser i Gaza. Den högt anseende och mycket respekterade Goldstone är själv sydafrikansk jude.
Det är minst sagt patetiskt att Klein försöker göra Liebermann till syndabock. Vad har Liebermann gjort? Kleins anklagelse mot Liebermann består i att denne ägnar sig åt att "mucka gräl med eljest vänligt sinnade regeringar". Ja, i Kleins lilla värld är detta tydligen mer upprörande än Israels upprepade övergrepp mot den palestinska befolkningen. Att Israels utrikespolitik skulle bli ett endaste dugg bättre utan Liebermann ska vi nog inte göra oss några illusioner om.
Och apropå vettlösa beskyllningar om antisemitism är Klein en lika god kålsupare som Liebermann. Att kalla Knut Hamsun för en "obehaglig antisemit" är att förtala de döda. Visst, Hamsun var medlöpare till naziterna. Men någon antisemit var han inte.
#21 Abrahama, det är möjligt att judar har de mest skilda ursprung - spanska judar var inte så förvånande berber, och östeuropas och asiens judar är i huvudsak khasarer, om man ska tro Shlomo Sand, professor på Tel Avivs universitet. En del har nog bevarat blod ändå från Abrahams tid. Men det finner jag inte så märkvärdigt. Som etnisk svensk frågar jag mig inte hur många delar jag är göte, sve eller dan.
Det hindrar ju inte att man bjuda på att säga att judarna har en intressant historia och att man inte är deras fiende. Givetvis måste man samtidigt bestämt ta avstånd från apartheidregimen, rasismen och förtrycket.
Ernst Klein har skrivit en märklig artikel. Å ena sidan kritiserar, han med rätta, den israeiska vice-utrikesministerns minst sagt odiplomatiska agerande gentemet den turkiske ambassadören i Israel. Å andra sidan nämner han inte med ord det som föranledde den berättigade israeliska protesten. Som tur är har andra kommentarer påminnt honom om det. Med all respekt för Turkiet - det är ett knappast ett land som är trovärdigt i sin kritik av Israel.
Det räcker att nämna dess behandling av den kurdiska minoriteten som inte ens, tills helt nyligen, har ens haft rätt att använda sig av sitt eget språk i offentliga sammanhang. T o m det kurdiska alfabetet har varit förbjudet. Araberna i Israel ha åtminstone fullständiga kulturella rättigheter.
Klein ältar också Boströms-affären i Aftonbladet. Som alla kommer ihåg blev den föremål för mycket debatt i Newsmill. Han har helt fel när han skriver att Israel krävde en offentlig svensk ursäkt. Det var snarast frågan om ett avståndstagande från grundlös artikel som riskerade att ge näring åt antisemitiska fördomar. Sverige är inte "genomsyrat" av antisemitism men många av reaktionerna i Newsmill var en salig blanding av antisemitism, högerextremism och okunnighet om mellan-östernkonflikten.
Även ett par av kommentarerna på Kleins inlägg ger uttryck för en till antisemitism gränsande antisionism.
Ernst, tänk Dig för nästa gång Du skriver.