Försvarsdebatten

Bo Pellnäs om Försvarsdebatten

Därför behöver vi ett starkt Östersjökommando

Publicerad: 2010-01-14 15:01, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

"Ett Östersjökommando ger en grund för ett effektivt samarbete med övriga kuststater. Om en sådan kunde komma till stånd och bli välfungerande, skulle riskerna för marina kapprustningar och ökande spänning i Östersjön kanske kunna undvikas", skriver officeren BO PELLENÄS.

124 millningar
22 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Bo Pellnäs är (numera pensionerad) officer av Överste 1. gradens rang. Han var bla chef för FN:s observatörsstyrka på Balkan 1992-1993.

Det finns ett antal behov som vi i fred måste tillgodose med militära resurser. Ett sådant är att skapa en tröskel som blir besvärlig att kliva över för den som av olika skäl skulle vilja utnyttja svenskt territorium för sina egna syften, som till exempel att gruppera militär på Gotland för att stödja den egna sidan i en hotande konflikt i Östersjöområdet. Ett annat exempel skulle kunna vara att vid en konflikt i Arktis utnyttja finskt och svenskt territorium för genommarsch eller basering eller kanske bara för att förhindra att någon annan använder sig av området först. Om vi själva har militära förband på plats måste man gripa till våld för att kunna nyttja vårt territorium och därmed begå en tydlig aggression i FN-stadgans mening. Om vi helt saknar militära resurser kan även överraskande småraider eller ett terrorangrepp mot ett strategiskt område, som t.ex. Stockholmsområdet, sätta oss i en ohållbar situation. Bara det faktum att risken finns medför helt logiskt att vi blir sårbara redan för politiska påtryckningar och hot. Även vår allians med EU ställer krav på oss att upprätthålla en viss militär förmåga, både till försvar av det egna territoriet och för gemensamma åtaganden.

Vad har vi lärt oss om svensk försvarspolitik efter 1992? Den första lärdomen är vad som händer när planeringen blir för kortsiktig. Det har visat sig vara olyckligt att förvandla armén till en plattform enbart avsedd för att utbilda förband för insatser i fjärran land. Sverige behöver förband för försvar av det egna territoriet. För dagens svenska politiker tycks detta ha stått klart först i och med kriget i Georgien 2008. Då äntligen blev det politiska priset för att fortsätta den pågående avrustningen för högt. Det framstod med ens åter tydligt att ett försvar av det egna territoriet måste finnas och utgöra själva grundstommen i organisationen. Den demokratiska utvecklingen i Ryssland, som tagits till intäkt för nedrustningen, visade sig under presidenten Putin snarare vara en avveckling än en utveckling

Den andra läxan är att om man reducerar viktiga delar av försvarsmakten, som armén och marinen, under en viss nivå försvinner både funktioner och kompetens som gör det mycket svårt och dyrt att återupprätta det som man plötsligt saknar. En sådan viktig funktion är den territoriella ledning som måste finnas i de områden där militära förband kan behöva sättas in, vare sig detta är på grund av en allvarlig kris i samhället eller för att möta ett yttre hot. Dess uppgift är inte att taktiskt leda förband i strid, territoriella staber behövs av andra skäl. Deras viktigaste roll är att planera samordnat med civila myndigheter och organisationer. Man måste givetvis säkerställa de militära förbandens försörjning, men viktigast är att nyttja de förband som finns eller tillförs, på ett sätt som bäst stödjer det civila samhället.

Nedan följer en skiss över en framtida försvarsorganisation, som är inriktad på att kunna sättas in för att försvara Sverige inom landets gränser. Samtidigt är den utformad för att medge insatser också långt utanför våra gränser. Det som beskrivs är den minsta möjliga styrka och den lägsta militära kapacitet som landet alltid bör ha, alldeles oavsett om alla politiska barometrar pekar på högtryck och solskensväder.

Omfattningen bestäms av två faktorer. För det första skall den vara tillräckligt stor för att möta den officiella målsättningen att vi skall kunna ha tvåtusen soldater ständigt insatta utomlands. För det andra skall den vara tillräckligt omfattande för att kunna utgöra en visserligen liten, men ändå en grund att kunna bygga vidare på om läget i vår omvärld försämras. Alltså är detta en skiss av hur det svenska försvaret ser ut när det är som mest nedrustat och har intagit den lägsta tänkbara beredskapsnivån. På denna nivå är det ändå möjligt att långsiktigt vidmakthålla kompetens inom olika funktioner (artilleri, luftvärn etc.) och en professionell officerskår. Det skall dock erkännas att det jag här beskriver inte är mycket som grund för att återskapa ett starkt svenskt försvar om detta en dag skulle visa sig nödvändigt. Det beror på att jag inte kan önska fritt utan måste utgå från försvarets situation i dagsläget. Det lämnar inget utrymme för någon vidlyftighet.

Den organisation som behövs innehåller för arméns del sex små brigader om totalt 18.000 soldater, 12 nationella skyddsbataljoner om knappt 8000 soldater och ytterligare ca 7000 personer i nationella stabs- och stödförband. Till detta kommer ett värnpliktigt hemvärn om 30.000 personer. Detta ger oss en kapacitet att föra tre små brigader till Finland eller till Baltikum med stödförband utan att Sverige blir totalt blottställt på resurser. Organisationen bygger på att vi har ca 3000 anställda soldater och befäl, som efter ett års grundutbildning tjänstgör i arton månader, varav ett år vid behov utomlands och sex månader i Sverige. Därefter övergår de till att under fem år ha ett kontrakt som gör det möjligt att kalla in dem bataljonsvis för utbildning eller beredskapstjänstgöring en till två månader varje eller vartannat år. De omplaceras därefter i de nationella skyddsförbanden för att med hjälp av pliktlag kunna inkallas till tjänstgöring. Möjligheten att med stöd av lag kalla in redan utbildade soldater måste för övrigt kunna tillämpas även på dem som är kontrakterade.
Flygvapnet bör organiseras med tre flottiljer, en i vardera Luleå, Uppsala och Ronneby. Det rymmer c:a 80 flygplan i tjänst och en reserv om ytterligare 20 plan. Flygvapnets utbildning och dess reservfunktion bör förläggas till Lidköping.

Marinen tillförs ytterligare ett antal moderna ubåtar. Målsättningen bör vara att kunna bedriva kontinuerlig spaning i två riktningar samtidigt i Östersjön och att på sikt vid behov kunna avdela ubåtsförband till Göteborgsområdet. Ett kustrobotbatteri med luftvärnsskydd sätts upp på Gotland, dit även en reducerad mekaniserad bataljon lokaliseras. Amfibiebataljonen omorganiseras till två bataljonsstaber, ett stående kompani i Stockholms skärgård och fem kontraktsanställda kompanier, två baserade i Stockholms skärgård och tre i Karlskrona. Korvetterna sätts äntligen i stridsdugligt skick.

Kort sagt - det som här beskrivs är en försvarets bottenplatta, avsedd att alltid finnas till hands och utgöra en militär konstant i våra säkerhetspolitiska ansträngningar såväl inom landet som i närområdet och att samtidigt vara en tillräcklig bas för engagemang i andra världsdelar. Dess omfattning förutsätter emellertid ett Ryssland som inte vållar oss några bekymmer. Många har sagt att det aldrig kan bli fråga om ett återtagande av svensk försvarsförmåga. Om man med det menar en återgång till det gamla invasionsförsvaret är detta varken möjligt eller önskvärt. Men att helt utesluta framtida förstärkningar av svensk försvarsförmåga är en omöjlig och orealistisk ståndpunkt. Vare sig vi vill eller inte kommer vi att tvingas anpassa oss efter utvecklingen i vårt närområde. Därför måste vi snarast se till att vårt försvar får en struktur och ett innehåll som på sikt kan möjliggöra en tillväxt. Allt annat vore oansvarigt och skulle göra oss sårbara för framtida stormaktsintressen runt Östersjön.

Redan nu måste vi bättre kunna hantera de risker som uppstår och ökar i samma takt som antalet fartyg i Östersjön med last av gas och olja ständigt växer. Ur den synvinkeln är det hög tid att vi skapar ett Östersjökommando, som operativt för ett oinskränkt befäl i fred över alla våra resurser på, över och under Östersjöns yta. Det innebär en rätt att dirigera kustbevakningens, tullens, marinens och polisens båtar likaväl som att beordra flyginsatser. Den taktiska ledningen kvarstår inom respektive organisation.

Ett Östersjökommando ger en grund för ett effektivt samarbete med övriga kuststater. Det möjliggör för alla att dela samma sjö- och luftlägesbilder och att ha välorganiserade rutiner för samverkan. Den som har resurser närmast till hands ingriper och kan i givna lägen också överta den operativa ledningen av alla resurser som sänds till aktuellt område. Bäst är naturligtvis om alla de aktuella länderna upprättar egna östersjökommandon.
En sådan samordning av Östersjöstaterna, som ovan skissats, skulle utgöra ett effektivt argument för att kunna få även en rysk anslutning. Om en sådan kunde komma till stånd och bli välfungerande, skulle riskerna för marina kapprustningar och ökande spänning i Östersjön kanske kunna undvikas. Det är värt ett försök. Skulle ryssarna välja att stå utanför, kommer de i varje fall att finna det mycket svårare att spela ut olika Östersjöstater mot varandra.

Bo Pellnäs (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/16527

22 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ett annat förslag är att gå med i NATO fullt ut. Det skulle innebära en realistisk möjlighet att stå emot en rysk invasion.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2010-01-14, 15:35

Bot: Löjligt, det ligger inte i vårt intresse att gå med i NATO. Säkerhetspolitik efter kalla kriget fungerar inte så, vi är omringade av NATO-länder och orimligheten att Ryssland ENBART skulle invadera ett förvisso "alliansfritt", men ett demokratiskt EU och OECD-land i Europa är slående.

Permalänk | Anmäl #2 Tsuni, 2010-01-14, 16:06

Bo Pellnäs försöker i en trovärding debattartikel lägga en lägstanivå för det Svenska försvaret.
Ett litet dilemma är bara att likt Glocalnet kan den ribban aldrig läggas nog lågt?!

Vi har under snart två decennier fått se krigsmakten döpas om till försvarsmakt och sedan till räddningsverket?
(jag är en smula osäker i skrivande stund -och gitter inte ta reda på den exakta termen numer...)

Jag har engagerat mig i försvaret under snart sagt lika lång tid och fått se konsekvenser av den politiska (ill)viljan att reducera såväl kompetens som materiel till hart när intet.

En gång skulle vi freda riket, främmande makt skulle inte få fotfäste ens. Idag...är väl andra makter redan etablerade som det verkar. Vi förmår ta hand om orosverkare men inte en fast besluten fiende -som fö enligt makthavare är verksam i Afghanistan?

Jag drar mig till minnes ett försvarbeslut i nära tid där det hette "Vi räknar med en återtagningsförmåga på tio år".
Översatt till Svenska betyder det att om ofredsmoln fördunklade himlen skulle Sveriges försvar kunna byggas upp igen -på tio års sikt.

Men vilken politiker vågar dra i den handbromsen och ge order om upprustning? Med de kostnader och de beslut som måste tas då?

Vi har i dagarna infört en yrkesarmé, där jag som hemvärnsman är en liten men viktig kugge. Hemvärnet kommer under ett atal år att utgöra nära hälften av Sveriges väpnade styrkor, men vi är blott 30.000....

Kanske tvingas vi förlita oss på grannländers välvilja i händelse av ofred, och/eller så är det våra EU-kompisar som skyndsamt släpper vad de har för händerna och rusar till undsättning.

Permalänk | Anmäl #3 Svante, 2010-01-14, 16:08

Sverige saknar i dag en trovärdig försvarsdoktrin. En komplikation vid skapandet av en ny är de tendentiösa beskrivningar av Sveriges roll i förhållande till omvärlden som fått spridning. Sverige är en liten, exportberoende och sedan länge industrialiserad nation. De i dag och i en nära framtid aktuella hoten mot vårt oberoende och svenska intressen är därför kopplade till Sveriges ställning som industrination i den integrerade världsekonomin oberoende av var de uppträder geografiskt.

I den utsträckning rationella skäl för fundamentalistisk terrorism kan identifieras anses denna vara kopplad till globala fördelningsfrågor. Att delar av den svenska befolkningen i dag har sitt ursprung i länder med mycket problematiska framtidsutsikter är också lätt att konstatera. Kraven att leva som på profetens tid i vissa sådana ursprungsländer kan mycket väl tänkas vara den lokala nomenklaturans sätt att hämma även modesta krav på ökad levnadsstandard i växande befolkningar. Eftersom Sverige varit relativt öppet för utifrån kommande influenser under en tid har ett sådant tänkesätt kunnat få fäste även här. I alla händelser är det en reell möjlighet att Sveriges hittillsvarande migrationspolitik bidragit till att Sverige inte betraktas som ett primärt mål för terrorism trots att vår höga allmänna levnadsstandard kan sägas bygga på exploatering - av andra.

Under framför allt efterkrigstiden har den allmänna levnadsstandarden i Sverige ökat. Samtidigt har de politiska budskapen beskrivit minskade klasskillnader och utjämning. För en utomstående betraktare - som i en kommande kamp om resurser kan utgöra ett hot - har däremot utan tvekan den alltid existerande ekonomiska hirearkin hela tiden varit synlig trots att aktörer i den egentliga toppen hållit låg profil och basen på pyramiden förlagts i låglöneländer och i den svarta sektorn av svensk inhemsk arbetsmarknad.

Det egentliga problemet står dock den del av Sveriges befolkning som tror på ständig ökning av välfärden för.

Permalänk | Anmäl #4 Tobias Wallin, 2010-01-14, 16:43

Det absolut enklaste, billigaste och snabbaste sättet att öka förmågan är att omrikta hemvärnet till infanteri fullt ut med egen kapacitet till att bekämpa flyg, pansar och detta med eget understöd.

Det som hitills anförts mot detta är att det inte finns tillräckligt utbildad personal senast avseende 8 cm grk uppe i lappland, det som alla inom armén väljer att bortse ifrån är att samtliga inom hv har en militär grundutbildning vilket borde ge en ganska bra utgångspunkt för snabb utbildning.

Så jag tycker att man i och med omorganisationen återupprättar landskaps regementena samt införlivar hv i armén fullt ut dock som en fortsatt frivillig del.

Permalänk | Anmäl #5 maggan, 2010-01-14, 17:09

Sverige blir inte alls säkrare av gå med i NATO, om ryssland skulle velat skrämma in sverige i NATO hade de gjort så för länge sen. Ryssland ser fortfarande NATO som sin opponent vilket inte alls minskar hotbilden, och det blir dessutom svårare att stå utanför säga nej till militära kampanjer beslutade av NATO kommandot och politiker när väl drevet är igång, så riskerar sverige med i NATO därmed att bli indraget militärt i diverse kampanjer vilket inte heller minskar den assymetriska hotbilden mot sverige och svenskar utomlands.

Permalänk | Anmäl #6 Mike Nilson, 2010-01-14, 17:31

Jag håller med kommentar #6. Att gå med i NATO ökar hotbilden mot Sverige. NATO tvingar ut Sverige på lös mark. Afghanistan är bara början. Det ökar den assymetriska hotbilden mot Sverige och det är ett reellt hot, till skilnad från en hypotetisk invasion från Ryssland.

Prioritet #1, #2 och #3 borde vara att hålla sig borta från NATO-ledda utlandsäventyr och använda pengarna till att bygga upp ett fungerande svenskt försvar istället.

Permalänk | Anmäl #7 Lars J., 2010-01-14, 18:46

Östersjön är ett "hett" område. Nu när tvyvärr gasledningen ska läggas nära Gotland blir området ännu "hetare".
Så självklart måste försvaret förstärkas. I hela Sverige, men särskilt på och omkring Gotland .

Permalänk | Anmäl #8 Skogstokig, 2010-01-14, 18:51

US dept 13,315,923,123,723 dollar

Ett Svenskt försvar för 2014.Gotland är i dag Europas mest strategiska punkt . Varför, vår vän öster har ett utrikespolitiskt mål att minimera Nato i ga Sovjetunionen (Baltikum). Den strategiska nyckeln till Baltikum ligger i Gotland, eftersom det inte finns någon landförbindelse . Vi granne med världens största icke demokrati med en miljon armé. I Kreml vilar det historiska oket tungt från Peter, Alexander, och Stalin . Ett tänk som kvartalsstyrda Rosenbad är helt främmande för.

Inte på 70år har Sverige varit i stort behov att skapa ett nytt försvar, viktigast är ett flygvapen för 2014. Anledningen till detta är att Usa är pankt, det har inte råd med några fler krig som kommer vara så det närmaste 30åren. Det betyder att Europa måste stå för sin egen grundtrygghet. Vidare, sanning är t vi inte lever i 1988 ännu mindre i 1999. Vår vän öster har ett utrikes politiskt mål att minimera Nato i ga Sovjetunionen (Baltikum). Och det kommer att kosta.

Permalänk | Anmäl #9 Nils , 2010-01-14, 21:52

"Ett annat exempel skulle kunna vara att vid en konflikt i Arktis utnyttja finskt och svenskt territorium för genommarsch eller basering eller kanske bara för att förhindra att någon annan använder sig av området först"

Enbart argument emot ska stridande parter få använda vårt territorium som Engelbreckts Divisionen under andra världskriget? Ps. när våra sk. allierade väl etablerat baser där så kanske de och deras regeringar samt Nato vilja stanna.

"Även vår allians med EU ställer krav på oss att upprätthålla en viss militär förmåga, både till försvar av det egna territoriet och för gemensamma åtaganden"

Intressant så EU är redan en militär organisation och vår militär underställd dem enligt dig, tja deras skitfula flagga finns ju redan på varje bas så vem vet..

"skiss över en framtida försvarsorganisation"

Förslaget till ny visar några förbättringar som återupprättad allmänvärnplikt men visar prov på samma bakvända argument som dagens försvars tänkande där fokusen är på utlandsinsattser där små förband plottras bort utomlands. 80 plan...denna del av försvaret är något som tar lång tid och kostar mycket att återupprätta på grund av kostsam, lång utbildning, dyrt material som kanske inte kan anskaffas om det blir kris (precis som 1939) och borde vara större då denna vapen gren också spelar allt större roll i modern krigsföring.

"Östersjökommando" spindel i nätet, vem kontrollerar den? Nato? EU? Knappast någon av länderna som ligger i Östersjön kanske på ytan finns det nån roterande befälhavare men i praktiken så blir det någon annan USA eller EU. Detta kommando kommer inte fungera i skarpt läge då varje lands ledning med nåt förnuft i huvudet (dvs. inte Sveriges idiot regering vilken den än kan vara) ser till sitt egna.
"Inget land behöver offra sig för sin bundsförvant" kommer inte ihåg hur citatet gick exakt eller vem som sa det men det är realiteten bland riktiga regeringar där det egna landet och dess befolkning kommer först inte nån internationell organisation.

"Skulle ryssarna välja att stå utanför, kommer de i varje fall att finna det mycket svårare att spela ut olika Östersjöstater mot varandra"

Med andra ord de är målet. Resultatet blir ett allt mer militariserat Östersjöområde med risk för sammanstötningar och i minsta fall en enorm försämring av våra relationer.

På det stora en försämring först så ska vi initiera en kris med detta kommando mot Ryssland (för om alla länder i området är med så skulle det ju inte behövas) sen ska en otillräcklig militär sättas upp som dessutom ska skickas utomlands!!!

Det bästa alternativet är fortfarande fortsatt alliansfrihet i samband med återupprustning av FÖRSVARET.

Permalänk | Anmäl #10 Tor, 2010-01-14, 23:05

Grumligt tänkt, vem skulle basera på Nordkalotten, Ryssland har ju tillgång redan. Skulle Nato /USA upprätta baser på svenskt område, samma avsikter som England/Frankrike våren 1940, för att dra på sig ryska resurser ? Skulle Sverige då hävda svenskt terri-torium ? Man talar ju om nordiskt samarbete, militärt, försvars-garantier - (bara för att sälja JAS-ar ?)

Varför skulle någon besätta Gotland ? Måste fortfarande vara folkrättsligt & militärt lättare för Nato att inta Åland +(Bomarsund, som England, 1854 års Krimkrig.)

När Pellnäs avslutar med att vädra gamla Rajajoki-planerna, " möta ryssen i Systerbäck/Karelska näset", ja, en mindre svensk division-/fördelning i Lappenraanta då, ja, då kan man bara instämma i talesättet att " det förflutna är vårt öde". Se bara hur USA utkämpar "indiankrig" i Afganistan, " track´em down ! " a short surgical operation" nu på 8.e året.(nu med hjälp av svenska 7.e kavalleriets blårockar).

Sverige verkar mer krigiskt än Finland, som mest harvar med gamla veteranminnen, och aldrig yttrar ett officiellt ord om krig i nutid... Under Georgienkrisen stod Finland stilla, man kunde höra en...

Men måste alla gamla myter falla in i nutiden obehindrat ?

Permalänk | Anmäl #11 Chili Palmer, 2010-01-15, 01:00

Vad Bo Pellnäs inte riktigt har klart för sig är att vi lever i något andra tider nu än när Karlsborgs fästning anlades (som rikets reservhuvudstad inför rysshot) och andra världskriget.

Den nation som idag har territoriella anspråk i något avseende på Sverige behöver bara hota med att slå ut landets elnät vintertid och svenska folket kapitulerar omedelbart. Den som tänker i de strategiska, militära banor som gällde för 70 år sedan är osedvanligt naiv.

Bara en liten motvikt till militäretablissemanget!

Permalänk | Anmäl #12 Helib, 2010-01-15, 09:27

RE: 2 Tsuni, 2010-01-14, 16:06

Det är just små skitnationer som inte kan bita ifrån sig som offras i de större sammanhangen. Det var en räcka små skitländer vilka inte kunde bita ifrån sig som offrades i samförståndets namn innan 2a världskriget i Europa och det är nog inte något realpolitiskt problem nu heller om det skulle vara så.

Permalänk | Anmäl #13 BluePrint, 2010-01-15, 09:55

Jag undrar verkligen om du förstår fullt ut vad den gode översten har skrivit. Vad vet du om vår historia? Fast det är kanske därför du importerades hit?

Permalänk | Anmäl #14 BluePrint, 2010-01-15, 09:57

Re Helib! Din tolkning av aktuell hotbild ä väl på gränsen till trams.
Tror du Sverige är helt utan reservkapacitet?
Vad blir nästa steg när Sverige återställt kraftförsörjnings funktionerna?
Självklart militära medel.
Givetvis måste militära resurser finnas, din argumentation kändes trovärdig när man var 10 år gammal.

Permalänk | Anmäl #15 Nilsson, 2010-01-15, 10:46

Men var Georgien-konflikten så katastrofal ? Snarare ett hälso-besked att Ryssland inte bara kan låta sig köras bort, från sina intressezoner. Natoinringning destabiliserar och i detta fall var
Rysslands & dess klienter lika rättmätigt ute., som Jugoslavien och Nato-interventionen 1995-99. Västalliansen skapade då det mönster som kom i rysk retur,2008, därav tystnaden i väst. Att
vissa av Sveriges militärer tar detta som intäkt för upprustning är givet - men knappast giltigt.

Permalänk | Anmäl #16 Chili Palmer, 2010-01-15, 18:45

Tssss, galenpannan Botte håller igång. :o) Nej, NATO skall vi
hålla oss borta från, det är en makt på fallrepet. Försvaret behöver rustas upp och till det Pellnäs anför tillkommer en kraftig förstärkning av civilförsvaret med utvidgad skyddsverksamhet med avseende på nya sårbarheter, IT-attacker, elnät och betalningssystem. Det nutida samhället ger en annan hotbild än den vi varit vana vid: en angripare kan vålla stor skada till mycket liten kostnad, något som i sig lockar till aggression, men inte i form av konventionell blodig krigföring. Är Pellnäs omedveten härom? Lever han kanske kvar på nittonhundratalet? Läsvärt:
.
http://www.newsmill.se/artikel/2008/11/04/forsvarspolitisk-u-svang

Permalänk | Anmäl #17 Peter Ingestad, 2010-01-16, 10:22

Nato är en organisation på nedgång. Av säkerhetspolitiska skäl bör vi ej bli medlem i en sådan organisation. Vad tillför det utöver minskad suveränitet och att en eventuell hotbild från öster får upp ögenen på Sverige? Eu har gjort mer för Sveriges säkerhet än vad Nato någonsin kan göra.

Bo Pellnäs grundtanke är i stort bra. Försvaret behöver en stabil platta att stå på, nationellt såväl som internationellt. Aktiviteten i öster bör ha väckt även de mest djupsovande till i allafall visst liv. Jag håller med föregående kommentar att en konventionell hotbild är svår att se. Men, konventionella stridskrafter kan inte ignoreras. De har varit och kommer förbli grundbulten i försvarsverksamheten, inte minst psykologiskt spelar de en avgörande roll. Ibland behöver man tala det språk som motparten förstår. Även om man själv inte förespråkar medlen.

Ett stärkande av civilförsvaret bör öka i betydelse. Vi har sett prov på IT-attacker, sett hur relativt enkelt man kan komma över stora mängder information eller rent av slå ut hela samhällssystem. El distributionen i Sverige är också ytterst sårbar. Relativt enkelt kan större delen av Sveriges befolkning försättas utan el, därmed utan värme och lägg därtill en kall vinter och det psykologiska försvaret är nära ett sammanbrott. Civilförsvarets roll ska inte underskattas. Ett konventionellt försvar är i behov av ett starkt civilförsvar för att kunna fungera fullt ut. Lika så är civilförsvaret beroende av ett tillräckligt starkt konventionellt försvar.

Vad som menas med "tillräckligt starkt" är svårt att avgöra. Helt klart är att vi är inne i en ny tid, en global tid. När länder är ekonomiskt sammanbundna minskar också risken för aggressiv krigföring. Utvecklade länder har helt enkelt för mycket att förlora på extern krigföring. Detta gäller också Ryssland, som är i stort behov av att framstå som en god handelspartner för att få avkastning för sina fossila bränslen. Framtiden är dock oviss. Vad händer i tiden efter de fossila bränslenas fotspår? Hur påverkar klimatförändringarna vår geopolitiska intressezon? Frågorna är många, svaren är få.

En stabil grund att stå på idag, utgör en säkerhet som vi i framtiden kanske inte har råd att avstå.

Permalänk | Anmäl #18 Nicke, 2010-01-17, 13:05

Överstar hit och överstar dit, reaktionäre Hugemark (med Nixonstubb),
överste Kleen(WW2) men till Pellnäs heder skall sägas att han nitade helt riktigt Nato och inte Serbien, för 800.000 -Kosovo-exodusen 1999, men hellre "Colonel" Parker och Elvis the Pelvis, än - överste Pellnäs./Don´t be cruel/

Permalänk | Anmäl #19 Chili Palmer, 2010-01-17, 22:21

Sverige saknar ett trovärdigt försvar, en trovärdig försvarsdoktrin, en trovärdig försvarspolitik, en trovärdig försvarsminister, en trovärdig överbefälhavare och en trovärdig riksdag samt som en effekt av allt detta - en trovärdig försvarsdebatt. Alla blundar, alla viskar, ingen bryr sig om verkligheten.

Vad är då verkligheten? Ja, exakt kan jag icke svara men anser att Bo Pellnäs både är trovärdig och gör ett trovärdigt inlägg.

Permalänk | Anmäl #20 Stofil, 2010-01-20, 15:34

The
replica watches
rolex
rolex watches
omega watches
fake rolex
rolex replica suit all needs of people from different walks of life, be it students, professionals, businessmen or homemakers. Wear one of these at your work place and you do not have to try hard to impress your boss. Very soon, you will be given all plum offers and your path for success will be paved. You will attain success in all phases of life. These watches will become an integral part of your life and you will not be able to get apart from them. Since these are reasonably priced, you can have many of these without burning a hole in your pocket. This will ensure that you have different watches which suit your numerous clothes.

Permalänk | Anmäl #21 liumang, 2010-07-21, 13:17

The first thing you notice about this shoe is bright red top. footwear upper also includes money in detail. White is put into use on the inner wall, Nike swoosh, sole, laces, and other regions around the sneaker.
shoes sneakers Dhaka, the capital of Bangladesh,
nike sneakers are Cole Haan, which designs,despite their ban in 2002.
cheap jordans is one of the world's cities most polluted by plastic bags,
asics running shoes