Om bajsstädning på Facebook

Nästan alla tidningar har skrivit om Edvard Unsgaards statusrad. Kommentatorer från hela det politiska spektrat skriver debattartiklar eller bloggar om det. På Twitter går samtalet om saken på högvarv i några timmar. Att få tala om bajs utan att skämmas tycks oemotståndligt.

Naturligtvis samlar sig olyckskorparna och i det värsta ljus så framstår naturligtvis detta uttalande som utomordentligt allvarligt. Från vänsterhåll ser man gott om kommentarer som menar att nu har ”det nya arbetarpartiet” visat vad som göms bakom masken. I Edvards spontana glädjeyttring över ett väl utfört arbete kan man läsa in både det ena och det andra: en moderat invandrarfientlighet, de besuttnas förakt för tjänstefolket eller till och med en havererad arbetslinje.

Jag tycker nog att det finns en mängd andra och mänskligare sätt att tolka Edvard Unsgaards Facebookuppdatering. En Facebookuppdatering är ju inte en pressrelease eller en debattartikel. Den är mer känslomässig, mer omedelbar och därmed mindre övertänkt.

Däremot kommer vi inte ifrån att i just detta omedelbara och obetänkta så kan värderingar eller världsbilder skina igenom som annars är bortslipade. Om detta är tecken på något, så är det inte ett tecken på fördold rasism eller folkförakt hos moderata partigängare. Nej, det är ett tecken på något som jag kände redan när jag vara medlem hos moderaterna. I vissa grupper inom moderaterna så finns det ett avstånd till låt oss kalla det ”verklighetens folk”. Världsbilden blir fastfrusen i brist på inflöde av tankar, idéer och intryck från arenor utanför dem där moderata politiker och tjänstemän normalt rekryteras.

Jag minns t ex att jag när jag berättat min brokiga livshistoria för en tämligen högt uppsatt och klok moderat fick svaret. ”Satsa på politiken, vi behöver dig!” Nu tror jag inte det är så illa, moderaterna klarar sig nog bra utan undertecknad och andra som mig. Mina två moderata bloggkamrater Kent och Mary är levande bevis för att moderater kan leva mitt i verkligheten, bland oss andra.

Jag tror alltså inte att den omdebatterade facebookstatusen är ett tecken på fördomar eller ideologi. Den är ett tecken på avstånd. Ett avstånd som är så stort att man inte förstår hur andra grupper kommer reagera på de ord och koder man använder inom gruppen. När dessa formuleringar sprids ut i det offentliga samtalet så ser vi en kulturkrock.

Av en man som jobbar med kommunikation och med medier kan man naturligtvis begära mer än så. Att detta skulle bli mumma för socialdemokratiska debattörer och andra var väl tämligen självklart. Och nu har vi fått ett nyhetsdygn som handlat om bajs, när det kanske fanns viktigare saker att tala om. Det får Edvard Unsgaard ta på sitt ansvar, eller som PJ Anders Linder skriver:

"Ingen kan på allvar tro att han menat något illa med vad han skrivit, men ingen kan heller undgå att se de demagogiska möjligheter som hans inlägg skapar. Som central politisk aktör måste man tänka noga på vad man skriver inte bara i pressreleaser utan också på Facebook, inte minst när det är feces som står på tapeten…

 

Vad menade han då?

Den moderata bloggaren Mary X Jensen på MinaModerataKarameller funderar över hur man kan tolka och misstolka andras yttranden och drämmer till med sitt favoritcitat av Robert McCloskey:

I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant.

Edvard Unsgaard själv har förtydligat sig på Facebook i en ny liter mer verserad statusuppdatering:

För att undvika missförstånd: Jag tycker att det är helt fantastiskt att få ett jobb gjort så snabbt, oavsett vem som gjorde det. Det var det jag menade med arbetslinjen. Tydligen finns det de som tolkat det jag skrev som att invandrare bara ska torka bajs. Inget kan vara mer fel.

Socialdemokratiska bloggaren Fredrik Pettersson reagerar med ett kärnfullt: Skönt!

Som sagt finner jag ingen anledning att betvivla edvard Unsgaards förklaring. Det räcker nog med att vara så klantig så att man sammanför de tre storheterna bajs, invandrare och arbetslinjen i en och samma text. Att dessutom göra det med illvilja? Så korkad kan väl ingen vara?

Sofia Mirjamsdotter ser det till och med som bra nära en hyllning av invandrade företagare. Tänk så olika det kan vara.

Politiker i sociala medier

En annan sida värd att fundera över är ju politikers roll i sociala medier och deras kompetens för att delta där. Något som livligt debatterades i såväl media som bloggvärld förra veckan. Den begåvade och intressante socialdemokratiska bloggaren Krassman på In Your Face intresserar sig för detta perspektiv:

En Facebook uppdatering är inte samma sak som en blogg eller ett annat ”öppet” socialt media men jag slås ändå av avsaknaden av tanke bakom Edvard Unsgaards formuleringar. Eller är det kanske just tanke det finns bakom detta agerande. Den lilla texten som Unsgaard nu publicerat på sin profil, som inte alla kan se, men gott hans 797 vänner har givit denna pressekreterare ett genomslag i media som kräver ett enormt arbete. Kan det vara så att detta är en del av hans personvalskampanj till riksdagen 2010? Eller är det helt enkelt så att Reinfeldts pressekreterare har så dålig koll på sociala media och dess effekter.

Sociala medier (i detta fallet Facebook) kan alltså föra en högst upp på agendan i alla Sveriges medier. Om det var någon som betvivlade det, så är det nu bevisat. Det tål alltså att tänka på hur man ska förhålla sig till dem och hur man kan använda dem som politiker. Några tips från Sofia Mirjamsdotter i Aftonbladet och från Niclas Strandh, expert på sociala medier:

Inför kommande valrörelse kommer framförallt politiker att få tänka till ett antal gånger när det gäller sin närvaro. Det bör inte innebära att man låter bli – utan att man sätter upp strategier för sin närvaro på sociala nätverk. Som politiker, politisk – och som offentlig person generellt måste man se till att man tänker igenom sin personliga sociala mediestrategi och handlar smart. För ju mer sociala nätverken växer desto fler kommer också använda det som informationskanal.

Låt oss hoppas att politikerna och partierna tar sig en funderare och att den inte leder till stenhårda regler som kväver samtalet utan till förnuftiga förhållningssätt där de nya kommunikationsplattformerna tillåts fördjupa det demokratiska samtalet inte stoppa det.

Politik är viktigare än så här

Jag är nämligen mycket mer bekymrad över debattklimatet i Sverige än över Edvard Unsgaards relation till ryska städerskor. Jag hoppas att  nivån på debatten i valrörelsen kan hålla sig på en högre nivå än ren personpolitik, drevjournalistik och nyheter baserade på det sjukligt mänskliga intresset för samlevnadsfrågor, toalettbestyr och andra snaskigheter.

Miljöpartisten Anders Wallner är inne på samma linje.

Valåret är inlett och idag är de flesta politrucker tillbaka från semestern verkar det som. I alla fall om man bedömer nivån på den politiska debatten. På twitter och bloggar snackas det om att Edvard Unsgaard, riksdagskandidat för (M) framhållit sin städfirmas etnicitet när de kommit och städat bajs. På Politikerbloggen anklagar (M)-kvinnorna Mona Sahlin för de sju dödssynderna i tur och ordning i krystad retorik.

Är det konstigt om folk inte bryr sig om politik? Och orkar följa ”den politiska debatten”?

 

Politiker är också människor

Till sist vill jag slå ett slag för att sluta ställa så höga krav på våra makthavare och politiker. De måste få vara mänskliga. Vill vi kunna ha varma, förtroendegivande och meningsfulla relationer med dem så har vi nu chansen genom möjligheten för vem som helst att komma i kontakt med och tala med i stort sett vem som helst.

Låt oss som samhälle ta den chansen! För att kunna göra det måste vi bli mycket mer förlåtande. Vi måste kunna skratta bort att det förekommer grodor ibland, att det görs misstag, att folk är mänskliga. Vi kan inte ha det så att så fort någon faller minsta lilla utanför ramen eller manus så går det ett drev. Om vi behandlade andra människor i samhället än politiker med det löje, den plumphet och den hänsynslöshet, skulle det gränsa till mobbing.

Därför var jag med och startade Facebookgruppen: Shit happens – en stödgrupp för politiker. Mest för skoj skull, men det finns ett allvar under skojandet. För tänk efter: Är du en politiker som tycker att det är dags att vi blir lite snällare när ni gör misstag? Är du en väljare som vill vara lite mer överseende med när skit händer. Varför inte gå med i gruppen.

Göran Widham (7 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] både i traditionella dagstidningar, kvällstidningar, på twitter och i bloggvärlden. Även på Newsmill debatteras det en hel [...] Blogg:Kreafonbloggen » Blog Archive » Konsten , 2010-01-14, 07:47

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/16460

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vadå överraskad? Merparten av politikerna verkar inte vara intelligentare än så här.

Permalänk | Anmäl #1 Kryckan, 2010-01-13, 09:25

Jag tycker som Göran - att politiker måste få vara mänskliga. Men i att vara mänsklig ligger väl att ha någon form av empati? Den arbetslinje vi talar om här är ju mer av Arbeit Mach Frei, den yttersta omänskligheten, fullständigt befriad från varje uns av medmänsklighet. Sverige har som första land i världen avskaffat sjukdom - via politiska beslut. Och samma ack så mänskliga herrar vill ha lite invandrare till att torka upp deras skit. Ja, hurra så mänskligt det kan bli när en moderat faktiskt säger vad han tänker.

Permalänk | Anmäl #2 Mats Forssblad, 2010-01-13, 10:40

Många rätt ovan, men... Hur mänskliga ska våra politiker få vara och vad är i så fall mänskligt? Den människosyn som är så framträdande och tydlig i utförsäkringsfrågan, där man utan någon som helst kunskap om fakta beträffande sjukskrivnas status samt substansen i läkarutlåtanden, med full insikt är beredd att göra ett okänt antal bostadslösa, ruinera dem och dessutom tvingar in dessa människor i arbeten som de enligt intyg inte klarar av, samt utan ersättning de första tre månaderna... är den mänskligt? Ja det är den tydligen, men jag betackar mig för sådana människor. Saker och ting kunde mycket väl ha kunnat ske i en annan ordning och på ett annat sättt, men man valde detta! Därför är våra politiker inte trovärdiga! Har man inte fattat de beslut man nu gjort utifrån reflektion och kvalitativt övervägande så är dessa beslutsfattare inte mogna sin uppgift. Och sköter de sitt uppdrag med hänsynslöshet och stick i stäv med etiska självklarheter, ska de inte heller leda ett land och dess befolkning. Väg in att de knappast jobbar för 223 kronor om dagen.

Vad förhoppningsvis många humana moderater kan trösta sig med i denna moteld, är just det avstånd till verklighetens folk som Göran Widham nämner. Av samma mening och med facit i hand kan man göra tolkningen att det råder en stor brist på verklighetsförankring i detta läger, som i många andra naturligtvis. Den uppfattning som råder kan definieras i termer av bristande verklighetsförankring, utanförskap samt okunskap kontra en stor del av befolkningen, de som inte kan eller de som inte är intresserade av att sträva mot samma mål de själva. Är begreppet alienation bättre?

Att blanda ihop korten: invandrare, plocka skit i andras portuppgångar och arbetslinje... Vad arbetslinje anbelangar har innebörden nu förklarats, det finns ju inte så mycket att välja på här, OM det inte skulle vara så att Edvard Unsgaard är någon slags verbal slumpgenerator. Han behöver inte vara en ond eller dålig människa för det. Om dumhetens definition lyder: "att onödigtvis handla utan kunskap", så är han varken dummare eller mindre dum än de flesta andra... men borde han och många av de beslutsfattare som varit inblandade i utförsäkringshärvan inte vara mindre dumma än genomsnittet? Kan vi inte begära att dessa människor ska förstå och greppa lite svårare sammanhang och frågeställningar? Varför i himmelens namn ska det svenska folket ställa sig förstående och förlåtande till människor och ledare som är beredda till de illdåd och det fullständigt oetiska beteende som vi sett prov på i den här frågan? Mot bakgrund av den taffliga retorik som förts, det undanglidande och det förnekande av egna misstag vi alla tagit del av, kan man svårligen inta ett förlåtande och förstående förhållningssätt. Att man inte kan ge definitioner på de begrepp man använt sig av gör inte saken bättre. Det finns ingen som helst anledning att tro våra ledare om något bättre än de visar prov på genom sina handlingar, och när uttalanden snarast bekräftar innebörden i dessa handlingar så är det verkligen frågan om vi ska överse med detta och förklara det som något annat än just främlingskap inför värden och begrepp som humanitet, hänsyn, medkänsla och inlevelse. Många läste nog: "Det här företaget kan verkligen få billig arbetskraft att utföra bra arbeten och med kort varsel på sämsta tänkbara tid. Duktiga och flitiga arbetare som kastar sig över skiten i våra trappuppgångar vill jag se fler av. Fortsätt med arbetslinjen så kan arbetsskygga och lata svenskar pressa ned priserna". Om individer i den utmålade gruppen känner sig stolta härav, får stå för dem.

Något som skulle ha gjort ett starkt positivt intryck på mig, hade varit om Edvard, som medlem i det nya seriösa arbetarpartiet, hade tagit med sig en skyffel och plockat upp skiten själv. Det är vad många är kapabla till, det är vad många i den sjukskrivna gruppen kan "nedlåta" sig till.

Permalänk | Anmäl #3 Lars Haglund, 2010-01-13, 15:34

Har under en längre tid stört mig väldigt mycket på hur Newsmill formulerar frågorna i millningen eftersom frågan oftast rör ämnet i det hela stora istället för inlägget i sig. På så vis blir det ofta att frågan blir en falsk dikotomi. Widham har gjort en intressant analys kring hur vi gör tolkningar beroende på politisk tillhörighet, bristen på empati mellan olika politiska grupper, vilka krav vi ställer på politiker etc. Om Edvard Unsgaards handlande är moraliskt rätt eller fel är i detta sammanhanget inte relevant. För övrigt finns det finns tre artiklar under rubriken Regeringens arbetslinje och alla tre har samma fråga.

Hur känner du för Göran Widhams inlägg: 1 millning
Arg - 0% Uttråkad - 0% Nyfiken - 0% Glad - 100%

Permalänk | Anmäl #4 Siavash, 2010-01-13, 16:43

Tjaa, det är klart att man inte ska göra alltför stor grej av en twitter-uppdatering.

Dock. Om jag inte satt rätt stadigt på det jobb jag har skulle det bekymra mig en aning moderata politiker anser att "arbetslinjen" innebär att "arbetarna" ska komma springande en söndag då herrarna kallar.

Men som sagt, man ska nog inte göra så stor grej av detta. Tonen är glad och uppskattande. Unsgaard förefaller positivt överraskad över att det gick så snabbt och blev så bra. Synd bara att han kände behov av att dra in 'arbetslinjen'.

Lösningen? Gör en grej av det. Låt Unsgaard resa runt stockholm och städa trappgångar på söndagar framöver.

Permalänk | Anmäl #6 Tomas Fredriksson, 2010-01-14, 18:20

Jag millade instinktivt 'brunt', men egentligen är jag 'nyfiken'.

Permalänk | Anmäl #7 Snälla, 2010-01-15, 14:05