Berättelsen om Maria och arbetsmarknadspolitiken

Jag tycker att det är skamligt att komma med insinuationer som björn gör här. Har svårt att tro att någon vill att de sämst lottade ska behandlas så.
Jag har sett den andra sidan av myntet, att människor som kan ta andra typer av jobb förnedras med sjukskrivning och förtidspension. Att psykiskt sjuka slussas mellan tillfixning och total utslagning (för vilken gång), fast det tror ni er ju inte vinna tröster på.

Den typ av argumentation som kommer från vänsterhåll får mig att tro att ni verkligen vill att de sämst lottade ska ha det uruselt, och det för er skull.

Jag har bara förakt till övers för det här sättet att i grund och botten förhärliga er själva som ni nu bedriver.

Vi lever idag med en regering somTOTALT saknar empati, som bara tänker på de friska som kan jobba och redan har pengar att leva för. Det är mycket beklagligt, kan bara hoppas att det fortsättningsvis ska gå bättre för Maria. Hoppas att Valet 2010 ska förändra detta och ta ner Moderaterna på jorden igen.

Och jag vill fråga Björn Fries: är det rimligt att övriga skattebetalare ska ge Maria bidrag så att hon kan bo i sin villa utan att göra någon insats för samhället? Det minsta man borde kunna begära är att hon precis som alla andra ska dra sitt stå till stacken. Eller finns det någon principell anledning till att Maria inte skulle kunna utföra t.ex. städtjänster under de dagar hon inte ligger inne för cancerbehandling?
Eller vill du säga att alla som är beroende av något ska få frikort från arbetsmarknaden och garanterad livstids försörjning av övriga skattebetalare?

Det Björn Fries beskriver stämmer - groteskt nog - med de lagändringar som riksdagen har beslutat om. De som inte har någon arbetsförmåga alls, som alltså fått denna bedömd till noll procent och som betraktas som sjuka, utförsäkras och ska höra till arbetsförmedlingen om de inte är sjuka för alla framtid. Det innebär att alla sjukdomar som läkarvetenskapen skulle kunna bota i framtiden har trollats bort via politiska beslut. Underbart, eller hur.

Det är väl i och för sig riktigt att det är bättre att en sjuk får hjälp med rehabilitering eller omskolning så att vederbörande kan komma igen i stället för att leva som fattig förtidspensionär, men det som i så fall först måste fixas är att skapa full sysselsättning. I ett läge när fullt arbetsföra människor med gdigna utbildingar och lång arbetslivserfarenhet inte får jobb. Finns det knappast en chans för en cancersjuk missbrukare på arbetsmarknaden.

#3 Jakob

Det verkar som att du inte över huvud taget vet vad ett missbruk är. Jag föreslår att du börjar missbruka heroin eller morfin, och se hur länge det tar tills din förmåga att komma till jobbet i tid och att väl där utföra din sysslor försvinner.

Att få bukt med ett missbruk och vara i skick att börja arbeta är ingen enkel process. Därmed inte sagt att det inte finns folk som lyckas arbeta och missbruka ändå, många alkoholister lyckas hålla uppe en fasad. Men försök tänka över hur man kombinerar abstinensbesvär och en hälsosam arbetsmoral.

Jag kan inte uttala mig om hur detta ska gå ihop med en cancerbehandling, men jag kan tänka mig att det helt enkelt är hemskt.

Jakob,

att som du säga "är det rimligt att övriga skattebetalare ska ge Maria bidrag så att hon kan bo i sin villa utan att göra någon insats för samhället?" är så fruktansvärt egoistiskt. När jag hör sådana kommentarer så förstår jag att vi har långt kvar tills världen blir en bra plats för alla.

Är det inte jättebra att vi som kan betalar och hjälper Maria att komma ur sitt missbruk och tillbaka till samhället som en frisk och stark människa som då kan dra sitt strå till stacken. För om du nu vill att alla andra ska vara med och betala då måste du ju vara nöjd när hon åter igen är arbetsduglig och kan börja bidra. För om ingen hjälper henne kommer hon aldrig kunna bidra och då blir det ju bara dyrare för dig.

Vidare vill jag besvara följande också:
"Eller finns det någon principell anledning till att Maria inte skulle kunna utföra t.ex. städtjänster under de dagar hon inte ligger inne för cancerbehandling?"
Kanske inte principiell men vad sägs om anledningen: Förlorat barn samt missbruk? Det borde räcka som anledning för att för tillfället inte gå och jobba.

Det är dags att vi Sverige slutar se på missbruk som något kriminellt och inser att det skall ligga under vårdsektorn. Straffa inte sjuka, hjälp dom att bli friska.

Jag vill skriva till dig Jakob som gömmer sig bakom en dataskärm!

Vad tycker du att jag ska ha för arbete?
Jag klarar knappt att torka mig själv i baken!
Och vart står det i Björns text att jag för alltid kommer att "leva" på
skattebetalarnas pengar? Jag vill så fort som möjligt när jag blir frisk börja jobba igen. Tror du verkligen att det är roligt att gå hemma och dra? Men du och jag kan byta jakob!
Du får gå och få cellgifter, klara hem,familj + att du för mindre en ett år sedan fick känna din son dra sitt sista andetag i dina armar och sedan fylla hans grav och jag kan gå till ditt jobb!
Jag skulle inte tveka en sekund, gör du?

Jag har jobbat hela mitt liv (tom när jag missbrukade)
Har ALDRIG fått några som helst bidrag (förutom föräldrapenning och barnbidrag).
Jag har en väldigt hög SGI, som jag inte har någon som helst nytta av nu!

Så till frågan igen: Vilket jobb ska jag klara av?

Om du Jakob vill komma i kontakt med mig går det jätte bra på
maria.lantz@live.se

Med vänliga hälsningar
Maria Lantz (hon som Björn Fries skriver om)

RE: #11 Maria Lantz , 2010-01-12, 11:39

Med den politik som björns parti har haft och kommer att ha så får du ingen annan hjälp utom att du får bidrag livet ut. I det perspektivet håller jag faktiskt med Jakob lite.
Nu har vi en situation som faktiskt sätter fokus på de odugliga myndigheterna (skapade av (s)) och det viktiga är ju att du kommer ur beroendet, kommer på fötter och kan leva ett bra drogfritt liv med ett kul arbetsliv etc.

Fö anser jag att vi ska låsa in och kasta bort nyckeln för de som förser andra med droger.

Till Maria!
Skit i de primitiva, oempatiska grottmänniskor som uttalar sig mot bättre vetande. Du ska veta att vi är många som tycker att det är för jävligt att man kan bli behandlad på det sätt du blivit.

Det är läskigt att se hur det kan gå till. Hoppas det går bra för Maria.

Det talas om mycket om rättigheter men det finns också skyldigheter, bland annat att envar drar sitt strå till stacken. Den här personen har fått behandling mot opiatmissbruk och sjukvård men det finns också en Arbetsförmedling med uppgift att se till att Malin kommer ut på arbetsmarknaden på något sätt.

Jag förstår helt och hållet att det är en jobbig situation, men den är till stor del självförvållad. Yttersta ansvaret ligger tyvärr på individen och här har individen misslyckats fatalt och måste tyvärr leva med sina misslyckanden. Cause and effect.
Jag må enligt vissa sakna empati, men må så vara.

Maria,
I motsats till vad du verkar tro så vill jag dig inget ont. Jag beklagar att din son dog och att cancerbehandlingen inte fungerar, jag hoppas verkligen att 2010 och alla andra år framöver blir bättre för dig än 2009.
Men Maria, handen på hjärtat, skulle du inte tveka en sekund med att byta liv med mig? Du skulle då visserligen vara frisk och sorgfri, men också barn-, hund-, partner- och villalös. Inga mer myskvällar med din man och inga mer utflykter med dina barn, hade du verkligen varit beredd att göra det bytet? Som du själv skriver på din blogg, "Har två små underbara barn och en man som älskar mig överallt annat. ". Det finns många som skulle vilja kunna säga samma sak.

Angående vilket jobb du kan ta så kan jag förstås inte svara på det utan att veta mer om dig. Men vad hände med ditt tidigare jobb? I slutet av oktober skrev du ju på din blogg. "Kanske därför mitt jobb passar så bra för mig (hjälp Stockholms missbrukare att få sina rättigheter)". Om det jobbet passade bra i oktober, passar det inte nu också? Eller något liknande?

Och kom ihåg att det inte är någon som tvingar dig att söka jobb, det är inget lagbrott att inte arbeta. Din familj kan säkert klara sig utan din inkomst ett tag tills behandlingen är över om ni skär ner kostnaderna, har besparingar att ta av eller kan låna på huset eller av vänner/familj. Med lite finurlighet kan små summor räcka väldigt långt.

#16

Det är väldigt enkelt att kalla ett missbruk för något självförvållat. Och helt ignorera de sociala och umgängesrelaterade faktorerna som leder en människa på det spåret. Men om man nu resonerar som dig så är man tvungen att acceptera att det finns folk som går på bidrag i hela sina liv, man får också acceptera drogrelaterad kriminalitet och så vidare. För, med din fantastiskt cyniska inställning är det svårt att se hur man utvecklar myndigheter som kan hjälpa missbrukare att en dag bli en del av vårt samhälle.

Det är ju lätt att konstatera cause and effect som att det är ett enkelt samband av att man tar beslut om att röka en joint en dag och sedan vara pundare. Men jag har svårt att se din avsaknad av empati(och insikt) som något konstruktivt.

Det är det som är det stora problemet arbetsmarknaden är obefintlig för personer med krämpor inte ens friska välutbildade människor får jobb i dag. Fast låt tre personer med krämpor ersätta en frisk arbetsför. De producerar nog lika mycket. Det är bara det att det är bidragsjobb som återstår för de med krämpor. Bidragsjobb dvs praktiplatser där arbetsgivaren gör vinsten, men skattebetalarna betalar lönen

Svensk narkomanvård är pinsamt omänsklig med sina villkor.

Jakob skriver:
"Det minsta man borde kunna begära är att hon precis som alla andra ska dra sitt stå till stacken. Eller finns det någon principell anledning till att Maria inte skulle kunna utföra t.ex. städtjänster under de dagar hon inte ligger inne för cancerbehandling?"

Då måste jag fråga dig, Jakob, vilken planet du växt upp på? Hur kan man bli så oempatisk och osympatisk som du är? Finns det överhuvudtaget någon möjlighet för dig att sätta dig in i hur andra människor känner och har det?

Jag är själv sambo med en kvinna som just nu genomgår en cytostatikabehandling (cellgifter) och jag kan säga med säkerhet att hon inte kan utföra någon arbetssyssla överhuvudtaget som finns på arbetsmarknaden. Inte med grovt illamående toppat med vomering vid måltider, vätske- och näringsbrist, frossbrytningar, nedsatt hörsel, gravt nedsatt leverfunktion, nedsatt immunförsvar mm och då pratar vi bara om de fysiska biverkningarna. Alla (utom du då Jakob) kan ju föreställa sig hur hon mår psykiskt under en sådan behandling.

Ett välment tips från mig, Jakob, är att, om du vill framstå som något annat än ett okänsligt kräk ber Maria om ursäkt ur djupet ur ditt hjärta och sedan tänker efter före du skriver något om någonting du inte har en aning om!

Socker, cigaretter, alkohol, tv-tittande mm är tillåtet och (miss)bruka i Sverige, då får man hjälp

I övrigt kastar Sverige ut dig i kylan samtidigt som många står och applåderar...

Till många här inne!

Har ni verkligen förståt vad som står i Björns text om mig?
Tror ni verkligen att det är pga mitt missbruk jag vill vara sjukskriven?
Nej, mitt missbruk har jag under full kontroll - det är pga min cancer sjukdom som härjar fritt i min kropp!
Senaste sikt röntgen de gjorde hittade de 2 st pingisbolls stora tumörer i min hjärna.
Vet ni vad jag tänkte då?
-Nu måste jag iaf få bli sjukskriven!

Jag har jobbat upp min sjukpenning så varför kan jag inte nu när jag behöver hjälp få den?
Hur sjuk måste jag bli för att jag ska kunna bli sjukskriven?
Men nu har jag både börjat tappa ord och balansen så det kanske är dags snart!?
Jo, vi skulle säkert klara oss utan min sjukpenning (eller jo det gör vi ju nu), men är det verkligen rätt?
Tillslut är alla konton tömda och då tillslut har vi bara vårt hus kvar.
Är det meningen att vi ska behöva sälja det för att överleva?
För vad händer sen om inte JAG överlever? Ska inte mina barn kunna växa upp tryggt bara för att deras mamma inte var sjuk nog för att få sjukpenning?

Och jag HAR dragit mitt strå till stacken, Jakob och ni andra kan skicka era mailadresser så kan jag skicka ett utförligt CV! Så att ni ser att jag har RÄTT att få sjukpenning!

Och Ja, jag byter gärna med dig!

Rörande berättelse, säkerligen finns det många i liknande situationer i Sverige. Det är bra att åtminstone en kommer till tals. Jag ställer mig frågande till om Björn inte talar för döva öron när det gäller våra ministrar. Detta trots hans tidigare engagemang. Men underens tid är inte förbi. Svarar ministrarna med en reform som faktiskt förbättre mångas livskvalité lovar jag på heder och samvete att äta upp mina egna skor.

Björn Fries skriver:
"Jag vill återge en berättelse som jag fick höra när jag besökte Stockholms Brukarförenings (intresseorganisation för narkotikamissbrukare som vill ha rätt till ett värdigt liv och riktig vård) julbord---"

Den socialdemokratiske debattören, kanske kan förklara för mig, varför en intresseorganisation för narkotikamissbrukare kallar sig för
Brukareförening???

No Tricks,
Jag har aldrig sagt att man ska tvingas arbeta om man inte kan det. Om din sambo har alla de symtom som du uppger ser jag det som självklart att hon ska vara sjukskriven och erhålla sjukersättning. Men det innebär inte att alla som genomgår den behandlingen med automatik ska bli sjukskrivna, alla reagerar olika på behandlingar varför det blir en bedömningsfråga för försäkringskassan, framförallt då det ofta också finns andra faktorer i bilden. Och jag säger inte att personalen på f-kassan alltid gör rätt bedömningar, de är ju bara människor de också, men de kan inte heller med automatik godkänna en sjukskrivning bara för att någon vill ha det.

Och kom inte och prata om empati. Är man empatisk ger man pengar till människor som verkligen behöver dem, såsom människor på Haiti, i Gaza, i Somalia etc. Människor som dör om de inte får hjälp, inte människor som kanske tvingas sälja sin platt-tv om de inte får det.

Jakob! Om läkaren och den behandlade personen inte ser det som möjligt att jobba, hur kan FK bedömma det bättre? Exemplet gäller cellbehandling som sätter ner immunförsvaret och risken för infektioner ökar dramatiskt. Infektioner som kan kosta livet. Är inte den ekonomiska moroten tillräcklig för de flesta, då inkomstaket i sjukföräkringen är lägre än vad de flesta tjänar. En myt som upprepas ofta av mina fd partikollegor (M) är att folk blir ännu sjukare av att stanna hemma. Är väl inte så konstigt om sjuka människor blir ännu sjukare, en svag kropp är känslig och att generellt påstå att man blir bättre av att komma ut i arbetslivet trots man inte orkar är löjligt. Många sjukdomar förvärras faktiskt av ansträngning och väldigt många sjukdomar tar lång tid att diagnosticera. I Marias fall är det det solklart, stora tumörer i hjärnan och cellgiftsbehandling! Kom tillbaka med synpunkter när du provat på det Jakob, annars kan du vara tyst.

De människor som inte tar ansvar för sin hälsa genom att bruka narkotika är överrepresenterade bland de i socialt utanförskap.
Att leva ett liv är något varje människa ansvarar för. Varje människa har ett ansvar att avstå ett samhällsfrånvänt asocialt ohälsosamt leverne.

Björn Fries,
Varför skall resten av svenskarna via skattsedeln subventionera en försäkring riktad till människor som inte tar sitt disciplinära ansvar ? Är det inte bättre att människor som tar sitt ansvar får sänkt skatt istället som belöning ?

Till Jakob, Joel och MÖRKBLÅ:

Jakob, ditt synsätt är fruktansvärt cyniskt och fördomsfullt. Bara för att Maria har ett missbruk bakom sig, ska hon inte få samma rätt att bedömas utifrån samma system som alla andra?
Alltså, om det skulle behövas, skulle hon ändå inte få bli försörjd av samhället under resten av sitt liv? Vad vill du? Att hon ska kastas ut på gatan???
Och, man är empatisk om man lyssnar till Marias berättelse och försöker tänka sig in i att hon med största sannolikhet mår ÄNNU SÄMRE nu när hon får en ännu giftigare cellgiftsbehandling och har fått metastaser i hjärnan. Att skänka pengar till Haiti kräver inte nödändigtvis empati, bara pengar, att sätta sig in i andra människors situation kräver empati.

Och Joel, på vilket sätt är Marias situation självförvållad? Tror du att man får cancer av missbruk???

Det samma kan sägas till dig MÖRKBLÅ. Tror du att man får cancer av att leva ett asocialt samhällsfrånvänt liv (=missbruk förmodar jag?)?
Är cancer ett straff som du önskar en sådan medmänniska?
Tror du att du som uppenbarligen lever ett socialt samhällstillvänt och disciplinerat liv automatiskt går fri från cancer?

Jag känner vel till Marias situation och hennes historia är en av dom mest groteska som jag har sätt i 20 år inom vården.

Hennes cansersjukdom har inget med beronde eller missbruk av narkotika att göra. Hun hade lika väl kunnat sagt att hun drack öl och blivet full av och till.

Hon berättade att hon taget droger, och det är långt ifrån hennes värsta problem. Faktiskt hade ingen trott att hon tog droger om hon inte berättat om det själv.

Hun har mycket farligare sjukdom en något narkotikaberoende kan ställa till med.

Brukarföreningen i Stockholm arbetar och hjälper narkotikaberoende i deras utsatta situation. Där arbetar folk ideelt som har lyckas komma ifrån drogmissbruk, och försöker att motivera folk att söka hjälp.

Dom hjälper missbrukare att överleva utan att mata dom med fördomar och förnedrande bemötande som är allt för vanligt över allt i samhället.

Nu är det tyvärr ett fakta, att vården som erbjuds, är väldigt ifrånstötande och därför vill inte alla ta emot den hjälp som finns.

Jag vet inte folks uppfattning om drogmissbruk almännt i Sverige, men att tro att det är självförvållat, är förklaring som man för diskutera.

Varför skall inte överviktiga som kommer om och om igen med sina hjärtproblem, avisast ochså från vård, med motiverig att det är självförvållad? Ingen ursökt att äta till sig ohälsa.

Varför skall lungcanserpatienter få hjälp om det är självförvållad?

Ingen skall bli så beroende av sigaretter att den inte skall kunna sluta när han/hon vill.

Listen blir oändligt lång. Maria får fruktansvärt bemötande på grund av att hun har berättat själv om sitt missbruk till sjukvärdspersonal.

Det skulle hon kanske inte ha gjort. Och i det ligger stora felet. Många vill ha hjälp, men skjuter upp det på grund av dom vet dom fördomar och förnedrande bemötande.

Självklart är flesta sjukvårdspersonal som visar full respekt för denna sjukdom som kallas för beroende och kan drabba vem som helst.

Men aldeles för många får utlopp för sina fördomar, tyvärr.

Fördomar är helt otroliga seglivade och her är ett exempel till som gjor mig väldigt upprörd:

I Skottland dör heroinmissbrukare av Anhtrax eller mjältbrand, men första dödfallet var före jul. Myndigheter sa då att det skulle INTE sprida sig.

Nu har 12 eller 13 stycken dött och mera en 20 stycken är sjuka. Nu har kommit Rikslarm i Skottland och länderna i kring.

Jag har medelat detta till media för länge sedan. Men folk blir inte varnade. Detta handlar nemligen om mycket alvarliga saker en denna svininfluensa som skulle vara so farlig.

Men so länge att det är narkomaner som dör, skall ingen varnas. Det är tänkandet. Trots den möjlighet att det kunde handla om en attack av terrorister som kan sprida sig, och bli enormt smittsam epedemi i hela Evropa. Vi får hoppas att dom lyckas isolera detta fort.

Vad kommer smittskyddsmyndigheter i Sverige att göra? Inget, tror jag. Det är missbrukare som dör och det gör inget, är budskapet från dom.

Maria har gjort kanske gjort ett fel. Hun berättade att hon använte droger. På grund av det, skall hon inte ha några rättigheter alls. Kan man inte berätta för läkare om eget missbruk, då blir det mesta fel.

Jag vet att Stockholms Brukarförening arbetar mot missbruk, men inte med. All information om vad föreningen står för, finnst på deras hemsida.

Jag hoppas att dom fruktansvärda dödande fördomar mot folk som slåss för sina liv, börjar att släppa. Det är samhälles och allas vinst.

Undertecknad har följt Maria genom 2009. Jag kan garantera att det finns ingen som skulle välja den mardrömslika situation hon och hennes familj har hamnat i. Det ena dråpslaget efter det andra, avslutas med optimal skräck; en cancersjukdom som mediciner inte biter på! Ni som fokuserar på hennes missbrukssituation tänker fel! Det har hon-äntligen- fått hjälp med. Hon fick ju Subutex, som nu har bytts ut till det mer adekvata Metadon. Det gör att man kan återgå till arbetslivet(jag borde veta-jag är själv heltidsarbetande Metadonpatient!). Det som står i vägen för ett arbete är de obearbetade psykiska följderna av att förlora ett nyfött barn. Depression - Jakob, visst har Du också hört talas om den diagnosen?- samt inte minst hennes nydebuterade cancer. I dagarna fick hon veta att man hittat två nya (till de ca hundra som redan finns) metastaser. De två sista sitter i hjärnan. Någon som vill byta? Maria gick från mitt kontor för ett par timmar sedan. Hon är imponerande i sin saklighet och brist på självömkan. Mitt hjärta brister varje gång vi möts. Hon kommer hit på måndagar, därför att tisdagen går åt till att förbereda sig och familjen på onsdagens cytostatikabehandling. Torsdag, fredag, lördag kan hon inte ta sig ur sängen. Ska hon sköta ett städjobb - mitt i djupaste livskris, då hon både fysiskt och psykiskt slåss för sitt liv? Du som skrev det kan helt enkelt inte förstå; för så oempatisk och omänsklig kan ingen vara! Om inte sjukbidraget är till för Maria i hennes nuvarande situation, vem ska då ha rätt till det?

Brukare står i ordet brukarförening för "brukare av samhällstjänster" t ex sjuk- social- och kriminalvård. Svenska Brukarföreningen kan beskrivas som en kombination av fackförening för människor som använder/har använt narkotika, deras anhöriga samt dem som sympatiserar med föreningens målsättningar samt patientförening för beroendevårdspatienter.. Den som vill ha info - besök vår hemsida: www.svenskabrukarforeningen.se eller maila mig:
christina.paulsrud@brukarforeningen.se. Alla är hjärtligt välkomna!
Vänliga hälsningar! C Paulsrud, styrelseledamot Svenska Brukarföreningen, ordf i Stockholms Brukarförening

Någon "självömkan" är det väl knappast frågan om, men det är folk alltid så snabba med att dra fram. Hela den nya sjukförsäkringen är otrevlig i sin människosyn, är det verkligen på det viset vi ska se varandra?

Men Subuxon brukar man ju allsindar inte ge till gravida! Rekommendationen uppmanar ju precis tvärtom till byte till Subutex vid graviditet. Och inte kan man uppmana en kvinna att göra abort om inte mkt tunga medicinska skäl finns.

Suck. Maria verkar ju inte enbart ha problem med den nya politiken. Sjukvården verkar inte heller hantera henne riktigt adekvat.