Den stulna naziskylten

Anna-Lena Lodenius om Den stulna naziskylten

Nazistavslöjanden med tveksam grund har en lång historia

Publicerad: 2010-01-10 19:01, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Det är knappast någon slump att just lösnummersäljande tidningar är de som oftast trillat i fällan när det handlar om nazism. I TV kan vi se hur de kommersiella kanalerna visar samma tendenser, historier om så väl dagens som gårdagens nazister rullas nästan dagligen. Vi bearbetar alla minnet av nazismens förbrytelser på olika sätt och i den processen finns många som skor sig, skriver Anna-Lena Lodenius, expert på svensk högerextremism.

175 millningar
12 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Anna_Lena Lodenius är journalist och författare och expert på svensk högerextremism.

Den som läst kvällstidningarna de senaste dagarna känner sig nog lätt schizofren:

Aftonbladet: "Hemlig militant grupp med planer på att slå till med våld mot riksdagen". "Auschwitzkuppen planerades hemma hos utpekade nazisten Lars-Göran Wahlström".

Expressen: "Ex-nazistens terrorbluff". "Han ville bara tjäna pengar på att sälja storyn".

Jag har ingen aning om vilken version som är den rätta. Detta är också vad jag sagt till de journalister, både från svenska och utländska medier, som ringt upp mig för kommentarer. De utpekade nazisterna är välkända för mig efter många års studier av svensk högerextremism. Men hur skuldfrågan faller i just den här frågan undandrar sig min bedömning. Men någonstans i bakhuvudet ringer en liten klocka.

Det var den 11 maj 1965 som Expressen gick ut med avslöjandet om att den nazistiska gruppen Carlbergska stiftelsen hade vapen och planerade att genomföra en statskupp enligt hemligt material som tidningen fått ta del av. Upprinnelsen var, enligt tidningens journalister, ett anonymt brev till redaktionen. C E Carlberg var en av 30-talets stora finansiärer av nazistiska rörelser och byggde upp ett förlag för produktion och distribution av nazistpropaganda. Men på 60-talet gick verksamheten på lågvarv och rönte sällan något större intresse vare sig från potentiella anhängare eller från medierna. Carlberg själv hade avlidit 1962 och verksamheten togs då över av en Björn Lundahl.

Den inledningsvis anonyma källan erbjöd tidningen bilder och dokument och visade även stiftelsens lokaler. Han poserade dessutom på bild iförd nazistuniform med några nazistfanor i bakgrunden på den bild som prydde Expressens första sida samma dag som man publicerade avslöjandet.

Utrymmet medger inte att återberätta hela denna utdragna historia som säkert dessutom är bekant för en del. Men den innehöll t ex hot mot kända personer, anklagelser om spioneri för främmande makt, vapengömmor, och världsomspännande sammansvärjningar. Björn Lundahl, som beskrevs som "Sveriges Führer" och en man med utomordentlig intelligens, goda språkkunskaper etc. En beskrivning som andra med insyn i svensk nazism ställde sig frågande inför. Vilket inte minskade tidningens självförtroende när de fortsatte att rulla upp den allt mer fantastiska historien.

Ett gott uppsåt att avslöja nazism ledde till överdrifter och bristfällig källkontroll. Nazisterna hade lurat Expressen och inledde efteråt en lönsam process där de åtalade inte bara Expressen utan även alla andra tidningar som skrivit om affären för förtal och inkasserade skadestånd. Minnet är i det här fallet inte kort, Lundahlaffären fick Expressen i många år, möjligen fortfarande, att tveka inför att publicera avslöjanden kring svensk nazism.

För Aftonbladets del har det funnits andra senare fall. Man kommer osökt att tänka på avslöjandet av NS-Stockholm (NS för nationalsocialism) den 19 januari 1998 då tidningen publicerade bilder av en tills synes beväpnad nazist utanför dåvarande informationschefen Stockholmspolisen Claes Cassels hus och vid ytterdörren till journalisten och programledaren Alexandra Pascalidous bostad. Hoten visade sig vara arrangerade i samarbete med reportern, bilderna fanns inte utlagda på någon hemsida innan de publicerades i tidningen som dessutom visade sig ha framkallat filmrullen. NS-Stockholm, en grupp som få tidigare hört talas om den, fick en lanseringskampanj som hette duga men försvann ändå snabbt ur rampljuset. Journalisten, inte chefredaktören, dömdes för detta i ett vanligt brottsmål på grund av en ren teknikalitet: olaga hot är inget brott som nämns i tryckfrihetsförordningen, ingen hade dittills kunnat tänka sig möjligheten att en etablerad tidning med en ansvarig utgivare ägnar sig åt att hota namngivna personer.

Här var möjligen tidningsledningen också förd bakom ljuset av en ivrig reporter, det får vi aldrig veta. Men det finns uppenbarligen en stark vilja hos tidningsledningen att tro på sådana här historier, oavsett om det är hos journalisten eller hos källan det brister.

Jag ska inte trötta någon med organisationen Vitt Ariskt Motstånds karriär i medierna i början på 90-talet eller andra berättelser som varit i varierande grad tidningsankor utan nöjer mig med att konstatera att nazism säljer. Det är knappast någon slump att just lösnummersäljande tidningar är de som oftast trillat i fällan att försöka dramatisera och bättra på historier som handlar just om nazism. I TV kan vi se hur de kommersiella kanalerna visar samma tendenser, historier om så väl dagens som gårdagens nazister rullas nästan dagligen. Vi bearbetar alla minnet av nazismens förbrytelser på olika sätt och i den processen finns många som skor sig.

En viss roll spelar det säkert också att en del nazister är fantasifulla personer som tycker om att bättra på sin image, säkert både för att stärka sin egen självkänsla och sin ställning i den svenska och internationella naziströrelsen. En del av dessa är sannolikt psykiskt labila personer som dragits till nazismens mytomspunna och förbjudna värld för att den erbjuder en slags status och legitimitet även för den som aldrig annars skulle ha en chans att sno åt sig en plats i medierna.

Vad säger då detta oss om f d nazistledaren Anders Högströms eventuella inblandning i historien med den stulna nazistskylten och en påstådd svensk terrororganisation? Ingenting mer än att man nog bör vara sunt skeptisk när sådana här historier kommer på tal eftersom alla som uttalar sig kan ha egna intressen som gör att de uttalar sig på det sätt som de gör. Det ska bli intressant att följa fortsättningen.

Anna-Lena Lodenius (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/16374

12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det enda som Anna-Lena Lodenius är expert på är att KALLA folk till höger och vänster för "nazister" och "högerextremister", så hon om någon borde ju vara väl bekant med detta ämne om falska anklagelser och historier inom området.

Bra val av skribent Newsmill!

Permalänk | Anmäl #2 Jonas D Persson, 2010-01-10, 19:30

Till #1 Mats: Va?

Permalänk | Anmäl #3 Andreas, 2010-01-10, 19:44

Mats: jag tror du grovt har missförstått hela artikeln. Lodenius skriver ju just att den här historien är lögn.

Permalänk | Anmäl #4 namn, 2010-01-10, 19:50

Värt att lyfta fram är ALLTID att det enda riksdagsparti som framfött ett nationalsocialistiskt parti är Sveriges kommunistiska parti. Ledare var riksdagsmannen Nils Flyg. Partiet splittrade 1929 (?) och Flyg blev högsta höns i det nya Socialistiska partiet. Under 30-talet gick sedan Flyg från benhård internationell socialist till nationell socialist. Han blev också Hitlers förtrogne.

Men Flyg var ändå socialist i själen, vilket också framgår av SP:s program. Att gå från internationell till nationell socialist är alltså ett mycket litet ideolgiskt språng. Liknande småkutt har också skett många gånger genom historien. Mussolini är väl kanske det bästa exemplet.

Det är nog därför mer korrekt att kalla Lodenius för expert på vänsterextremism.

Högerextremism är för övrigt ett nyord. Under trettiotalet verkar det i alla fall inte funnits i vårt vokabulär. Misstänker därför att termen är ett "hittepå" av 68-kommunisterna.

Permalänk | Anmäl #5 Olaus Petri, 2010-01-10, 19:53

De skulle ju tydligen skjuta vilt från åskådarläktaren i riksdagen med.Alla som varit i riksdagen vet att man får passera metalldetektorer å en arme´ av vakter innan någon kommer in där.Kompetensen på svenska sensationsjournalister blir lägre å lägre

Permalänk | Anmäl #6 betongolle, 2010-01-10, 20:47

En sak jag inte riktigt förstår (halvlögn, jag förstår men vill få andra att tänka) är hur media kan kalla Anders Högström för "nazist" när det var över 10 år sedan hans NSF-tid och han sedan dess representerat både Socialbidragsdemokraterna och Moderaterna (säger en del om hur långt ifrån de tre partierna står/stod från varandra).

Att han dessutom jobbat för Exit som inte precis är nationalsocialistiska (iaf inte öppet, det kanske är en konspiration?) är tydligen inte heller viktigt.

Som tur var så läser jag inte bara svensk regimkontrollerad media, så jag har tillgång till information (och inte bara politiskt korrekt propaganda)...men tyvärr väljer många svenskar att bara läsa skvallertidningar som Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter.

Denna historia verkar mer handla om en ytterst förvirrad tokboll som utnyttjas av skvallerpressen för att sälja lösnummer.

Permalänk | Anmäl #7 Illwill, 2010-01-10, 21:21

Rent ytligt så verkade det som att den svenske f.d. nazistledaren blev skrämd av polsk underrättelsetjänst(?) och som ville få honom utlämnad och åtalad. Det kommer han väl kanske inte undan, även om han tillsammans med svenska säpo skulle kunna försöka lura polska motsvarigheten. Det dubbla spelet finns ju där ganska öppet och genomlyst, men så snart det handlar om nazister så blir det något mystiskt skimmer över händelseförloppet här i svensk media. Mytbildningen finns kvar, extra viktigt att syna det hela då. Varför hänvisa till händelser så långt tillbaka i tiden t.ex. det spär bara på det historiska bagaget. och det vittnar egentligen bara om att det här inte är färdigutrett för svensk del, historien kommer alltid upp och skapar förvirring. En skylt stals. Rätt enkelt. Den som gjorde det måste ställas till svars för det. Ännu mer enkelt.

Permalänk | Anmäl #9 Birgitta Måhl, 2010-01-10, 22:33

Nationalsocialism är vänster och intet annat!

Permalänk | Anmäl #10 BluePrint, 2010-01-10, 23:29

Hej Anna-Lena, tänk efter nu!

Är du alldeles säker på att det inte var Sverigedemokrater som stal skylten?

OBS! Ironi!

Permalänk | Anmäl #11 nobody, 2010-01-11, 02:02

Måste instämma med #7 Illwill och även Anna-Lena Lodenius. Det krävs ingen raketforskning för att se flertalet fel i reportagen. Vissa rent praktiska, vissa rent uppenbart så konstiga (i brist på bättre ord) att det om inget annat borde ringa ett flertalet varningsklockor.

Men så är det. Dagens media handlar inte om att förmedla nyheter utan det handlar om lösnummer. Samtidigt som man inte trampar på några tår, mer än indirekt det svenska folket då.

Det ska bli spännande den dagen då övriga extrema grupperingar inom landets gränser behandlas på samma sätt. Grupperingar som utgör MINST lika stor fara för Sverige. Vänsterextremister. Extremkommunister. Islamister.

Jag förstår inte vad de sk. 'respekterade' tidningarna är rädda för. Lösnummerna hade ju sålt som smör om de presenterat 'politiskt inkorrekta' nyheter istället för den smörja som publiceras idag. Eller inte. Vi som väljer själv läser givetvis fristående bloggar med högre nyhetsvärde, men självbevarelsedriften torde vara något högre.

Permalänk | Anmäl #12 Thomasson, 2010-01-11, 05:24

vad menar lodenius med att man känner sig lätt schizofren om man läst kvällstidningarna? hör man röster och drabbas av vanföreställningar?

jag tycker att det är sorgligt att journalister använder dylika formuleringar och därmed bidrar till utbredd stigmatisering vad gäller svår psykisk sjukdom. det måste kännas fint som drabbad eller anhörig att ständigt möta detta i media. lodenius skulle aldrig använda "mongo", "efterbliven", "cp", etc.

Permalänk | Anmäl #13 overickard, 2010-01-11, 08:35

Aftonbladet hade också en av sina mindre ärorika "nazistavslöjar"-stunder när man 1981 hakade på studentidningen Lundagårds felaktiga uppgifter om nazism bland lundastudenter. (Det hela byggde på missuppfattning av ett reportage i ett fanzine, oförmåga att läsa innantill och genomskåda en bild med klumpigt ditmålade hakkors.)
F ö är det förstås sant - och det hörs redan på namnet - att nationalsocialism ligger socialism nära. "Högerextremism" har troligen skapats som etikett, delvis pga socialisters beröringsskräck med sin nästan-namne, delvis pga att nazism dock är extremt nationalistisk (och det som kallas "höger" har ansetts vara just nationalistiskt, rätt eller fel). Men i största allmänhet finns föga av "höger" i nazismen, med föreställningar om "folkgemenskap", centralstyrning av ekonomin, förtryck osv.

--Ahrvid

Permalänk | Anmäl #22 Ahrvid Engholm, 2010-01-14, 14:22