Lärarutbildningen bättre än sitt rykte

Det var långt.
Faktum kvarstår, eleverna som dina lärare skall utbilda
har otillräcklig kunskap i ett flertal ämnen.
Om det i sig beror på lärarutbildningens kvalitet eller lärarnas egen
kapacitet kan man ju diskutera. Tänk om det beror på att eleverna helt enkelt är ointelligenta? Det sista verkar vara den rådande inställningen bland många lärare.
Jag vet inte, men min personliga erfarenhet av de jag känner som har genomgått lärarhögskolan(visserligen på bortre hälften av 90-talet, men inget verkar ha blivit bättre) är att de är totalt okunniga i alla tyngre ämnen, utom möjligen pedagogik.
Det betyder att de är duktiga på att leka lekar med ungarna men oförmögna att lära ut något av värde.

"...eller "flummig" undervisning (användning av ordet "flummig" betyder att den som använder det inte förmår precisera sin kritik)."

Eller så är det så att utbildningen inte förmår precisera utan lärarna sitter mest och diskuterar hur man måste vara PK, rollspelar (för PK) etc snarare än lär ut fakta (alltså, de ämnen som lärarna ska lära ut).

Pedagogik är viktigt, PK-dravel är det inte. En lärare i matematik ska kunna lära ut och ska kunna matematik, resten är sekundärt. Enligt de jag pratar med som läser till lärare så är ordet "flum" det som bäst beskriver utbildningen. De lär sig knappt någon pedagogik, inget om det ämne de ska lära ut...utan sitter och diskuterar hur man kan agera om A eller B händer, hur barn kan bete sig och såklart vad som är PK.

Det "flum" som lärarhögskolan håller på med går att jämföra med det flum som kallas New Age med kristaller, onda energier och såklart PK. Goran (så internationellt), din skola borde (anser jag) lära människor hur de blir bra lärare, hur de lär ut och lär ut de ämnen de ska kunna. Det jobbet sköter ni inte, utan det blir bara "flum" av det hela. Sluta med PK-dravlet, sluta med känslor och onda kristaller, börja med fakta.

När det gäller Folkpartiet Populisterna så har ni en bra person i utbildningsministern, men resten då? Birgitta "jag vill ha böneutrop från minareter och burka" Olsson som EU-minister? Låter ju jättebra.

Gör som Moira von Wright vet ja. Hon anser att matte, fysik, kemi och tekniska ämnen ska genusanpassas. Har ni inte försökt dett ännu?
Då blir det lättare för eleverna och då kommer dom att strömma till.
Men var försiktiga så ni inte kränker någon student. Det kan bli dyrt för er.
Jag glömmer aldrig Zarembas reportage om lättkränkta elever på Lärarhögskolan i Stockholm. Det har präglat min bild av nya tidens lärarutbildning.

Noterar att artikeln är skriven av en av de som skapat generationer av elever med sämre kunskaper. Trovärdigt så det stänker!

Tack för nyanseringen Goran bra skrivet!

Läste till lärare, men slutade. Tror att det tråkigt nog är så att många smarta människor väljer att inte bli lärare för att det är så dåligt betalt. Jag slutade dock för att jag anser att gymnasiet är en så skev plats att det inte går att utföra ett vettigt arbete där. Funderar på folkhögskola istället kanske.

Problemet ligger varken hos Lärarutbildning eller hos skola i sig. Problemet är att samhällets övriga insatser för att stötta barn och ungdomar inte räcker till. Då skolan inte förmår att lösa alla dessa problem visar sig problemen i studieresultatet. Det som behövs är inte främst en ny skolpolitik, utan mer långsiktiga lösningar i samhället i stort, lösningar där skola såväl som socialtjänst och andra instanser verkar tillsammans.

Att hävda att rekryteringen till lärarhögskolan är problemet är förövrigt nästan lika inskränkt som att hävda att tidigare betyg är en lösning.

Vad bra att någon orkar skriva, utbildningen är till största del vad varje enskild student gör den till. Det är möjligt att tillägna sig en riktigt bra utbildning, hållen med om att många blir osäkra och väljer att vara kritiska när det krävs att de måste tänka själva och inte serveras allt som fakta eller efter recept. Tack!

Jag är själv lärare och har läst den nya lärarutbildningen. Det är viktigt att påpeka att den största delen av utbildningen ges vid universitetet, och inte vid lärarhögskolan. Det är de gemensamma terminerna, för närvarande tre stycken, som hålls vid lärarhögskolan. Detta gäller för lärare som undervisar på högstadiet och gymnasiet.

När det gäller kvaliteten i lärarutbildningen är jag av den åsikt att den kan ge studenter med god självinsikt och intellektuell mognad mycket stor utdelning.

Tanken med lärarutbildningen så som jag upplevt den, är delvis att ge läraren redskap att forma sin egen undervisningsstil. Det är på många sätt en mognadsutbildning där den framtida läraren lär sig att ifrågasätta invanda föreställningar om undervisning.

Tack för visat intrsse genom kommentarerna. Att det skulle komma negativa kommentarer var jag föstås beredd på eftersom det inte är särskilt opportunt att försvara lärarutbildningen i Sverige. Det som jag främst försvarar är styrsystemet med högskolor/universitet som har autonomi att utforma utbildningen inom ramen för examensordningen och med kvalitetssäkring och tillsyn genom Högskoleverket., alltså den akademiska friheten. Att "flum"ordet skulle tas i bruk var jag beeredd på konstaterar att de som använder det inte har en enda precisering att komma med. Kraven på vetenskaplig grund och beprövad efarenhet gäller i pedagogiska ämnen som i andra och om någon lärare ägnar sig ogrundad och ovetenskaplig undervisning så är det illa, men jag har inte träffat på det. Däremot har det funnits för få forskarutbildade lärare i pedagogiska ämnen. Adjunkterna i pedagogik är väl i de allra flesta fall engagerade och kunniga men på kollektiv nivå skulle lärarutbildningen ha mått bättre av en högre täthet av forskarutbildade lärare och man är på väg dit. Det kommer att bli dramatiskt ändrat vid den nyrekrytering som kommer när fyrtiotalisterna är pensioneras.
Tilll de som anser att man inte lär sig något i lärarutbildning, så borde kritiken drabba alla universitetsinstitutioner där ämnesutbildnng sker eftersom ämnesutbildnngen vid universitetsinsttutioner är själva bulken i lärarutbildning (C-nivån krävs i teoretiska ämnen i gy-skolan). Till de som påpekar att lärare måste kunna lära ut, vill jag påpeka att det under två årtionden funnnits ett växande intresse, forskning och mer utbildning i ämnesdidaktik, alltså en ämnesanknuten pedagogik med inslag av både metodiska grepp och studier av hur ungar uppfattar, tänker och förstår.
Bästa hälsningar
Göran

Jag har gått lärarutbildningen själv och den är sämre än vad den utmålas att vara. Det känna inte vidare trovärdigt att, från konspirationsteoretisk grund, försvara det man själv varit med att bygga upp. Verksamheten vid den hemvist som författaren har lider dessutom av samma rykte som lärarutbildningen, vilket inte gör det hela trovärdigare.

Mycket konstig artikel med tanke på de resultat vi ser i svensk skola.

Utan att vara alltför insatt i de olika styrdokument som skolvärden lever efter vill jag ställa en stilla undran: Kan det inte vara så att allt detta med elevers eget-arbete, söka kunskap, kritiskt tänkande egentligen handlar om oviljan att mäta kunskaper då det visar på olikheter, vilket är ett rött skynke för vänsterhegemonin. Detta & en önskan att demontera det borgerliga bildningsidealet via postmodernisktisk applikation på kunskap (allt är lika mycket värt, därmed är inget värt någonting) gör att vi har gjort oss osäkra på vad som är värt att fylla skolan med. Då finns det utrymme för genusvecka, värdegrundspropåer, social-emotionell-träning, mångfaldsteman mm. Tror f**n att vi blir relativt sämre i alla riktiga skolämnen.

Artikelförfattaren kommer till en alldeles korrekt slutsats som dessvärre inte är politiskt korrekt. Problemet är inte att lärarstudenterna inte får djupa ämneskunskaper genom att läsa många terminer på högskola. Problemet är heller inte att lärarutbildningen är särskilt dålig. Det finns både bra och dåligt där och det gäller de flesta utbildningar.

Problemet är helt enkelt att det är få som söker till lärarutbildningen och att konkurrens därmed saknas vilket leder till att det är svaga eller omotiverade studenter som läser till lärare. I princip vem som helst kommer in på lärarutbildningen. Det är inte eliten som blir lärare - de söker sig till yrken som ger lite bättre utdelning. Tyvärr spelar det ingen roll hur bra eller dålig lärarutbildningen är eftersom devisen skit in skit ut faktiskt stämmer rätt bra.

Någonstans inser man ju att folk helt enkelt inte vill bli lärare. Det är inget drömyrke utan en nödlösning för många.

Det finns en enkel men ack så besk lösning på problemet: höj statusen och lönerna för lärare kraftigt, skapa tydliga karriärsvägar, och dra in rejält på antalet utbildningsplatser för att skapa konkurrens. Först då kommer de med ambitioner.

För hur många vill för en ingångslön på knappt 20 000 utbilda sig i fem år (gymnasielärare) när man efter detta endast blir föraktad för att ha gått en andra klassens flumutbildning och kanske t o m bortvald för en lärare som saknar utbildning men har jobberfarenhet?

Som professor i fysik vid en teknisk högskola så har jag på plats sett försämringen i kunskapsbakgrund hos de studenter som söker till oss. Första ordningens förklaring är att snittbetyget på de som söker till Teknis sjunkit. OK, men vad värre är, många av de som kommer in med bra betyg saknar väsentliga förkunskaper för att kunna klara sina studier. De kan varken skriva läsligt, förstår inte vad de räknar på osv....

Nog klagat i god tradition från Aristoteles!

Det jag stilla undrar är hur pass benchmarkad är den svenska lärarutbildningen jämfört med länder det går bra för i OECDs studier, tex. Finland och SydKorea? Vad lär sig deras lärare? Hur ser kunskapsstoffet en Finländsk tonåring lär sig ut?

Hur ser utbildningsprofien ut på lärare i Sverige resp. Finland?

Hej Magister Tjeder, bra frågor du skriver neder. Beträffande benchmarking, så träffar svenska lärarutbildare ganska frekvent kolleger i internationella nätverk och konferenser ,bl.a. genom Association for Teacher Education in Europe , ATEE(där även USA och Australien är aktiva) och där innovationer, nytänkande och genomgångar av vad som sker i olika länder regelbundet presenteras. Mest inspriration att lära av andra tror jag var det intryck den svenska lärarutbildningsreformen 2000 gjorde i andra Europeiska länder (de akadmiska friheten inom ramen för definierade mål och omfattning av studierna). Vad som förklrar Finlands resultat är en svår fråga eftersom det svenska och det finska styrsystmen är mycket snarlika. Att läraryrket är eftertraktat och har hög status i Finland är nog till del en fråga om den professionella autonomin lärare åtnjuter men förklaringen räcker inte eftersom samma autonomi gäller i Sverige men läraryrket är inte eftersökt. Jag tror att det i Finlan finns andra traditioner och kulturella skillnader som förklarar läraryrkets ställning i Finland. Men tyvärr, hundraåriga traditioner och kulturdrag kan ju inte importeras via benchmarking.

Hej(a) Göran

Roligt att se dig debattera lärarutbildningen och med ett sådant engagemang. Bra att alltfler professorer ger sig ut i denna snårskog. :-)

Skall läsa dina övriga artiklar.

Hej(a) Göran

Roligt att se dig debattera lärarutbildningen och med ett sådant engagemang. Bra att alltfler professorer ger sig ut i denna snårskog. :-)

Skall läsa dina övriga artiklar.

Hej,

Tack för en bra artikel. Jag håller dock inte med dig på några punkter och jag ska precisera exakt vad.

Skillnaden mellan Sverige och Finland är framförallt två, finska språket är lättare att lära sig läsa och skriva än svenska eftersom det är mer ljudenligt. Det gör att finsktalande finska elever klarar sig bättre än svensktalande finska elever. (Titta i PISA 2006).

Den andra stora skillnaden är att Sverige har mängder av första och andra generationens invandrarelever. Om du tittar på skolverkets statistik över resultat så är det helt tydligt att SPRÅKBAKGRUNDEN har en oerhört stor betydelse för hur barnen lyckas i grundskolan. Egentligen är det ju rätt självklart, men vi borde bli bättre i skolorna på att jobba med elever med annan språklig bakgrund än svenska.

När det gäller högskolan så har givetvis magister Tjäder helt rätt att ungdomarna är sämre förberedda i vissa ämnen när de kommer till högskolan. Problemet där är jag rätt övertygad om, ligger till stor del i gymnasiereformen som gjorde att samtliga elever läser exakt samma kurser i exempelvis svenska och matematik. Detta oavsett om eleverna knappt klarade kurserna i 9-an, eller gick ur dem med bravur. Och A-kurserna är anpassade för dem som knappt klarade sig. Detta innebär att man slösar bort en hel del tid på gymnasiet som kunde använts för att inhämta nytt stoff, för de elever som har det lättast i skolan.

(Ytterligare ett problem på gymnasiet är givetvis taktikvalen av "enkla" ämnen för att få höga betyg, men det försöker man väl göra något åt nu?)

Ja, det om det. Kommentera gärna.

En bra och nyanserad artikel. Lärarhögskolan kan inte göra vin av vatten om naturvetenskaps- och matematikintresserade begåvningar inte vill bli lärare, vilket skapar en ond cirkel med ej ämnesutbildade lärare i dessa ämnen och sämre förberedda studenter som söker till högskolorna och riskerar att ta död på intresset hos begåvningarna. Det är märkligt att någon alls vill bli lärare. Egentligen borde de som önskar bli lärare omyndigförklaras för sitt eget bästa, när man tittar på hur en del slits ut av allt ansvar och mål som åläggs skolorna.

Och ni som kastar pk-anklagelser till höger och vänster så fort någon inte håller med er borde vara glada för att Linde i sitt försvar av Lärarhögskolan är så politiskt inkorrekt man bara kan vara idag. Men det vore ju inte pk av er, i så fall, att hålla med Linde.

Att försvara en dålig utbildning är svårt även för en professor emeritus i pedagogik. Frågan blir förstås om det är en partsinlaga och om Linde på något sätt är en av de som nu ifrågasätts för Lärarhögskolans dåliga resultat?
Genom nära kontakt med skolan vet jag att många lärare under många år, utexaminerats med bristfälliga ämneskunskaper inom framför allt matematik.
Vad är då fel? Jag har sett att många lärare som saknar ämneskompetens trots det är bra lärare. De fungerar i den skolvärld som finns idag och det är inte deras fel att alla dessa brister finns i skolan.
Problemen är många och det finns sällan standardlösningar. Idag har alla synpunkter på skolan, alla har ju gått där och föräldrar garanteras stort inflytande. Elever (föräldrar) kan välja skola och rektorer står sällan upp för sina lärare. Att komma till rätta med , minst sagt, olämpligt uppträdande hos elever lämnas till den auktoritet läraren besitter, några andra befogenheter har inte läraren. Ett annat problem, eller möjligen det samma, är att det verkar som om det i de flesta klasser finns någon elev som stör de andra och där läraren måste lägga mycket tid , Jag står ut med att kallas reaktionär, men kanske det vore bäst att plocka ut dem från klassen?
Tillbaka till lärarutbildningen. Klart att det blir problem när man inte kan fylla sina utbildningsplatser. Detta är inte högskolans problem utan beror på att staten och kommmunerna som så länge har nedvärderat lärarna lönemässigt och också försämrat anställningsvillkoren. När då lärarhögskolan får färre sökande sänks kraven, vilket inte är godtagbart men förståeligt. Vad som inte är förståeligt och godtarbart är däremot inte det sätt på vilket högskolan skött sin verksamhet. Flera artiklar har ifrågasatt verksamheten .När en verksamhet eller en krets blir alltför innesluten kiallar vi den sekterisk. kanske detta hänt med högskolan och och (förlåt mig om jag har fel) kanske lindes öde är att ha fel?

#21 "bristfälliga ämneskunskaper inom framför allt matematik."

Jag tänker inte säga emot dig ifråga om ämneskunskaperna, men det är väl inte lärarhögskolan som ger matematikutbildningen!? Lärarstudenterna går väl samma kurser i samma skolor och med samma lärare som alla andra ämnesstudenter!?

-Dimensioneringen av antalet platser innebär att eftersom lärarstudenterna är "mjölkkor" i övrig verksamhet så tar man in alldeles för många med dåliga förkunskaper. Högskolor och universitet "dammsuger" trakten för att få så många som möjligt
-många studenter förstår inte vad det innebär att läsa på högskolan, de förväntar sig "högstadienivå"
-Alldeles för få lärare och för stora grupper som inte kan delas in efter inriktning ett stort problem
-Har studenterna väl kommit in ska de "hjälpas" ut - men det säger sig själv att alla inte kommer att klara av det med alltför dåliga kunskaper

Jag har gått lärarutbildningen, och läst flera av Göran Lindes böcker, som var obligatorisk kurslitteratur. Särskilt minns jag hans bok om betyg. Där visar han närmast upp en fientlig hållning mot kunskapsmätning. Inget betygssystem är bra enligt LInde. En hållning som är symptomatisk för den pedagogiska utbildning jag "utsattes" för i Härnösand, där kurserna i mina undervisningsämnen dock hög god kvalitet. För övrigt vad Lindes bok om betyg det enda av två mycket korta inslag som handlade om bedömning under hela min utbildning på närmare 6 år! (Det andra inslaget var ett lysande, engagerande och lärorikt, seminarium av en engagerad samhällskunskapslärare!) Så klart vill Linde skyla över utbildningens brister, den föder honom och han tillhör flumfalangen. Man har som student ett eget ansvar för vad man får ut av sin utbildning. Med hjälp av goda studiekamrater, praktisk erfarenhet som timvikarie kan man vända lärarutbildningens sämsta sidor till något användbart. Sämsta sidor, vad menar jag med det? Tja, jag minns en föreläsning där läraren skulle ha oss att skandera att inkludering (alla elever i samma klass, oavsett behov) var "det bästa". Jag minns också ett seminarium om utvecklingssamtal där kontentan var att det var viktigt att nämna "om Pelle var duktig på att åka skridskor". Inte ett ord under detta seminarium om elevens kunskapsutveckling!

Till Hr. Niclas Kuoppa: Dess värre hör det den gamla goda tiden till, att lärarstudenterna först inhemtade gedigna ämneskunskaper, för att sedan läsa till Pedagogiquen. De blefvo alltså först och främst Candidat eller Magister i sitt ämne, och kunde således mer än Ingenieurerna! I dag låter man dem studera någon sorts dada-courser, ej sällan "integrerade" med didactiquen, för att undvika den obehagliga situation, att de läre sig för mycket. (Det är ju dock kränkande mot mindre bildade studenter, att lägga ribban för högt.) Tankan är, att samtidigt som de lära sig Conjugat-Regeln, skola de också lära sig att lära ut denna. (Observera: *lära sig* Conjugat-Regeln!)

"Professor" Linde (kan man blifva professor i Pedagogique och ändock vara så fiendtlig mot bedömning?) gör stort nummer deraf, att alla lärare numera hafva "universitets-points" i sitt ämne. Grande chose! - det har väl halfva Sweriges befolkning desse dagar!? Grytan skall ju räcka till alla nu för tiden, men det blef minsann en tunn och vattnig soppa af det som fordom var en tjock och närande välling!

Låt mig gifva ett exempel härpå: Fröken Larsson studerar till Mathematiklärare, och är i utbildningens sista phase. Hon gör practique på schola, men ansvarig Adjunct (Magister i sitt ämne - af den gamla stammen således!) nödgas gripa in och styra upp lectionen, emedan hon bland annat försöker inbilda eleverna, att y = x^2 på något märkligt vis kan antaga negativa värden (hennes curva halkar ned i tredje och fjerde qvadranterna). Hon har då läsit två terminer "ren" Mathematik vid Christianstad Högschola, med goda vitsord! Scholan informeras om Frk. Larssons afgrundsdjupa brist på kunskaper i det ämne hon förväntas lära ut, men finner intet att anmärka på. Några månader sednare har hon fast anställning på gymnasium - som "behörig lärare" får man förmoda.

Exemplet är intet ovanligt. Sjelf har jag rencontrerat många lärarcandidater - ofta i utbildningens sednare skede - hvilka icke beherrska bråk-räkning, elementaire algebra, lösning af andra gradens eqvationer (eller ens så enkla saker som att följa en skriftlig instruction!). Aldrig hafva desse informerats om sina okunskaper, eller olämplighet att factiskt lära ut desse ting. Och lärarhögscholorna? - de tiga och samtycka!

På en punct har Hr. Linde dock fullständigt rätt. Gifvetvis är recruteringen af svaga elever ett problem. "Skit in, skit ut," som det en smula vulgairt heter. Och så kan man väl sammanfatta lärarutbildningens problemer: Alla komma in, alla komma ut, och alla få arbete! Jo jo, det kan nog blifva soppa deraf!

Vad är skolans problem
(och i förlängningen att skapa de utbildade människor som behövs i framtidens kunskapskrävande och konkurrensutsatta arbetsmarknad)?

Ja - enligt LInde har vi ju det bästa utbildningssystem som finns för blivande lärare. Så pedagogiken borde det inte vara något fel på.

Enligt S G Ericsson (artikel nedan) så skapades genom kommunaliseringen en fullständigt destruktiv löne- och karriärmiljö för lärarkollektivet.
( För de bäst begåvade studenterna blev det ett icke-val att bli lärare. Eftersom de är begåvade som begriper de detta).

Lönesystemet är det nog något fel på om man vill attrahera de bästa eleverna som i Finland. Att rekonstruera något som man så noggrant destruerat är nog inte lätt med alla biverkningar i hela samhället med ständiga kompensationskrav i hela offentliga sektorn - ja det sägs att det är lätt att göra brännvin av potatis men också att det är omöjligt att göra potatis av brännvin.

Men eftersom eleverna när de ska göra sitt yrkesval precis lämnat grund- och gymnasieskolor bakom sig verkar det som om minnet av denna arbetsplats gör att valet att bli lärare hamnar mycket långt ner på listan över yrkesval (om det nu över huvud taget kommer med på listan).

Såvitt jag (av egen erfarenhet) förstår skulle ingen människa från t.ex näringsliv eller offentlig förvaltning frivilligt utsätta sig för att arbeta i en miljö där t.ex papperskorgar och toaletter brinner en gång i veckan, snöbollskrig inomhus utbryter om det snöat, matkrig utbryter i matsalen om lämplig mat serveras. förolämpningar och könsord viner genom luften och tidigare elever numera sysslolösa söker sig till skolan för att ha litet kul (bråk).
Till lärarkallet hör också numera (av ekonomiska skäl för rektor) att till varje pris ge godkänt till elever med högst begränsad kunskap i samtliga ämnen.
Därför tror jag att det största problemet är att göra om skolans arbetsmiljö. Då lär sig eleverna mer och skolan kan kanske bli en attraktiv arbetsplats.

Men hur?

Eva Berglund. tack för ditt inlägg. Visst har du rätt i att Finlands resultat till del har med större kulturell homogenitet och ett språk där ljud och ortografi går hand i hand. jag håller med dig i allt men ville inte ta utrymme i min artikel för att behandla allt.

Till björn som läst en del av mina böcker. Jag föreslår att du läser "Kunskap och betyg" en gång till så kommer du att upptäcka att jag alls inte är emot kunskapsmätning och bedömning men jag anser att:
bedömnngen ska främst tjäna syftet att ge återkoppling till elever,
Det är inget fel med betyg så länge betygen bygger på att mäta kvalitativa kunskapsskillnader och inte i för mång steg för då riskerar men att göra dt mätbara viktigt stället för det viktiga mätbart.

Till alla som ondgör sig över lärares ämneskunskaper. Jag upprepar att studenterna läser samma kurser vid universitetsinstitutionerna som de som inte ska bli lärare och gymnasielärare läser till C-nivån i ämnen.
Bästa hälsningar
Göran