Fylla och missbruk bakom teatermännens sexövergrepp

Sånt hyckleri! Många kvinnor använder sitt kön som sitt vassaste vapen för att ta sig fram. Ogillar starkt att hon framställs som ett passivt objekt. Vi har alla våra fria val.

Ja nog för att det förekommer sådant... både där och i tidningsbranschen... särskilt på kvällstidningarna, men också på de ärevördiga stora dagstidningarna.

Det är en trend att ständigt peka på hur utsatta damerna är, men på den redaktion, där jag har spenderat de flesta av mina journalistår så var det tjejerna som hade makten. Och det var en av de äldre männen, som tog livet av sig.

Och det var ett ständigt kattrakande och uteslutande... det behövdes inga sextrakasserier för det.

Liza Marklund (som nämns i intervjun med Katarina Wennstam)har själv förföljt en pappa C, i åtta krönikor. En pappa, som har friats av hovrätten för de påstådda övergrepp, som han gjorde mot sitt barn.

Min senaste artikel här på Newsmill skrev jag i barnens namn, efter att en pappa hade försökt att ta livet av sig.

http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/26/kungaparet-st-r-p-barnens-sida

Bra artikel.

Givetvis finns det kvinnor som använder sitt kön som vapen och så vidare. Det gör dock inte innehållet i artikeln mindre tänkvärt, enligt min mening. Jag skulle gärna vilja se lite statistik på hur många övergrepp begås av män respektive kvinnor. Enligt Brå är det nästan uteslutande kvinnor som är offren i heterosexuella sexualbrott, så jag är benägen att tro att bilden för sexuella trakasserier är likadan, d v s att det är en majoritet av män som trakasserar kvinnor sexuellt.

Fler artiklar av denna typ borde skrivas för att i någon mån slå hål på glamourmyten kring kändislivet (för jag antar att det är det de flesta som blir skådisar siktar på) och så kanske färre människor blir drabbade. Tyvärr tror jag det är som med rökning, jag vet att det är farligt, men det händer inte mig.

Är det inte en självklarhet att vissa branscher i högre grad än andra lockar till sig olika former av personligheter med otryggt anknytningsschema, narcissistisk sårbarhet, sociopati och andra personligheter med dominant extraversion.

Är det inte uppenbart att scenen, tidningssidan och TV-rutan lockar dessa arketyper i högre grad än klassrummet, det reglerade ingenjörskontoret, vårdcentralen, mm. Vissa behöver ständig yttre bekräftelse. En slags mentala A-typer. Typ B5 jobbar i 50 år på en arbetsplats och nyper aldrig en kvinna i baken

Men denna diskussion är meningslös om vi inte börjar fokusera på orsaker istället för effekter.

Vad är orsakerna till att människor beter sig illa och självcentrerat.

Kanske kunde några duktiga psykologer skriva en inlaga på Newsmill istället för journalister och författare.
Varför är de kunniga så tysta.

Vad bekvämt och enkelt det måste vara att ha alkohol att skylla på. Det är ju naturligtvis inget fel på människan som gör allt det obehagliga som skylls på alkoholen. Alkoholen är den som får människan att begå de här handlingarna.
Människan självt har inget ansvar. Han är bara ett oskyldigt offer för omständigheterna.

Om nu vissa inte klarar av att dricka alkohol, varför straffa alla som kan hantera det? När det konstaterats att en person inte kan dricka alkohol utan att göra nåt dumt så får man väl utveckla nåt slags långtidsverkande antabus så att den personen inte kan behålla det han dricker.

Ann Helena ytterligare ett bra och sakligt inlägg från dig.

Det vore bra om Bronett specificerade sina observationer lite mer. Jag får en känsla av att det bara bygger på fördomar och hörsägen. Observationer från Casinot i Monte Carlo vet jag inte riktigt vad man ska tro om. Låter lite som en vandringssägen. Och andra sidan så verkar ju just Bronett ha gjort en väldigt ingående studie över dessa beteenden. Han vet till och med vad som sades vid bordet där de satt…

Hur vet Bronett att det finns många psykopater i teatervärlden? Vem har i så fall ställt diagnosen. Är det Bronett själv? Vilken vård förslår Bronett dessa psykopater? Vilket syfte har han med att använda schabloner för att beskriva?

Olika typer av övergrepp bör bygga på pålitliga observationer och studier inte på vandringssägner eller på fördomar och myter. Övergrepp mot en annan människas frihet är naturligtvis aldrig tillåtet. Särskilt inte när det sker under påverkan. Om det bygger på psykisk sjukdom så bör denna människa få adekvat vård, likväl som den person som har blivit drabbad av det.

Om artikeln är till för att pusha boken så blir det än mer patetiskt.

Viss kiosklitteratur brukar ju just bygga på alkohol, psykopater, könsfördomar, spel, missbruk, fylla, våld och sex.

Pelle Billing, leg läkare har en rätt så bra nyanserad sammanfattning från olika källor av våld i nära relationer, (alltså inte våld eller övergrepp i yrkesrelationer där ursprunget är missbruk kombinerad med psykisk sjukdom byggd på egna observationer i en viss specifik industri där personen själv verkar, vilket artikelförfattaren gör en ansats till).

• Om man frågar män och kvinnor om de blivit utsatta för partnervåld det senaste året, så svarar 4-6 procent av bägge könen att de blivit utsatta, här ser vi alltså ingen könsskillnad.
• Om man istället frågar kring livstidsprevalens, dvs om man någon gång under livet blivit slagen, så har c:a var fjärde kvinna och var femte man upplevt detta.
• Om man tittar på kroniska offer, dvs de som blivit slagna tre eller fler gånger i sitt förhållande, så är det drygt dubbelt så vanligt med kvinnliga offer.
• När man tittar på skador man ådrar sig, så blir kvinnor skadade 2-3 gånger så mycket som män.
• Om man tittar på rädsla medan våldet pågår, så är det fyra gånger så vanligt bland kvinnliga offer.

Slutsatsen kan inte bli annat än att partnervåld är ett allvarligt samhällsproblem för bägge könen (vilket media och politiker ignorerar), och att kvinnor drabbas hårdare än män (vilket många feministkritiker ignorerar).

#1 Det finns förmodligen kvinnor som använder sitt kön som sitt vassaste vapen, men det är en försvinnande liten del jämfört med alla de kvinnor som blir utsatta för sexuella trakasserier eller övergrepp av män (kvinnor begår också övergrepp men det är till större delen män som står för sexuella trakasserier/övergrepp, mot kvinnor och barn).

#6 Enbart alkoholen får inte människor att begå dessa handlingar men alkohol påverkar hjärnan så spärrar lossnar. En person som aldrig skulle begå en brottslig handling gör det inte heller under alkoholpåverkan. Däremot finns det människor som begår brott som artikeln syftar till enbart under alkoholpåverkan. Människor som faktiskt inte skulle utnyttja andra i nyktert tillstånd. För det är vad alkoholen gör med människor, och det är inte bara just dessa övergrepp utan alla former av kriminella handlingar och annan destruktivitet.

Alla människor blir påverkade när de dricker alkohol och det är ingen positiv påverkan. Ändå dricker större delen av svenska folket mer eller mindre alkohol, det verkar för många vara väldigt svårt att låta bli. Anledningen till att man dricker alkohol är väl just också för att hämningar släpper, man vågar mer, blir mer öppen och får roligare i sociala sammanhang där alkohol förtärs (nu pratar jag inte om alkoholberoende, då är det en annan sak, fast gränsen är hårfin). Men när hämningarna släpper kan man också göra dåliga, kriminella och destruktiva handlingar. Och en betydande del sexövergrepp sker som inte skulle ske om alkohol inte vore inblandat.

Som också tas upp i artikeln så sker det här överallt i samhället, i alla samhällsklasser.

1) Dagens Industri har en utmärkt funktion där man kan poängsätta kommentarer. Jag tycker Newsmill skulle införa detta och kanske till och med utöka det med en möjlighet att poängsätta artiklarna.

2) Om skalan var som DI:s (1 till 5) så skulle Cuben av mig får 5 och artikeln 1.

Anders B Westin:
Det är inte alls uppenbart. Däremot uppenbara på sätt att de syns. Detta är till många av deras fördel dock. Deras utfall syns tidigare och många med t ex alkoholism kan faktiskt söka hjälp efter att fått insikt med påtryckning från sin omgivning.
De på ingenjörskontoret, vårdcentralen och klassrummet kan sitta av just 50 år med samma bakgrund utan att det alls märks.

Vi vet idag att alkoholism som ofta är förknippat med dessa brott och kränkningar faktiskt är en hjärnsjukdom. Inte en karaktärsdefekt. 90% av det vi vet om människohjärnan idag har forskningen tagit fram de sista 10 åren. Det är oerhört starka föreställningar och attityder vi behöver slå sönder för att just kunna fokusera på orsak istället för konsekvenser.

Denna artikel är ett bra exempel som bjuder upp till diskussion, belyser frågan och genom detta kan ny kunskap få uppmärksamhet och kanske fler i sin tur få hjälp. Istället för just beundran eller smutskastning. Utan kort och gott hjälp. En hjälp som fortfarande, p g a fördomar och okunskap, är väldigt tabubelagd.
Att gå till doktorn och få ett brutet ben lagat skäms vi inte för. Det är något vi "råkar" ut för.
Människor använder och utnyttjar andra för sina sexuella behov eller andra begär behöver få hjälp att förstå vad riktig kärlek är, bli lagade själsligt och vidare kunna ta ett medmänskligt ansvar. Till största del handlar detta ofta om personer som barn blivit innerligt skadade, inte fått tillräckligt med kärlek och trygghet.
På samma sätt vi inte väljer en olycka där vi kanske bryter benet kan vi inte välja vår barndom.
Dessa personer ska med samma självklarhet som en fysiskt sjuk person få själavård, terapi och kanske psykiatrisk hjälp. Denna bakgrund tillsammans med en hjärnsjukdom som alkoholism gör situationen ytterst sårbar för både personen i fråga och dess omgivning.
Det är heller inte rätt att offentligt hänga ut och använda dessa människor, ta gärna upp till debatt, men lämna individer ifred så de får i ro att söka vård.
Har länge varit upprörd på kvällspressen som hänger ut väldigt sjuka kända personer i ämnet ovan under kategorin "Nöje". Det är en djup kränkning av en person till en annan.
Precis som Henry skriver om civilkurage är det inte bara de så kallade förövarna här som bör ta sig en personlig inventering, alla har ett personligt ansvar att bidra till att vi lever i en ödmjuk och kärleksfull miljö där vi hjälper varann. Inte stjälper…

Tack, Henry.

Att använda sin könstillhörighet som vapen är på intet sätt något nytt, då män under flera århundraden har gjort det (och i många fall fortfarande gör det). Detta legitimerar givetvis inte att kvinnor gör det, eftersom det bara innebär att gå ur askan in i elden. Dock bör man ta detta i beaktning och inse att det kanske inte är så konstigt att det blivit så.

Sen bör man också tänka på att psykopati är långt vanligare hos män, och att psykopati tyvärr är ganska gynnsamt om man ska ta sig högt upp i samhället. En manipulativ person i en maktsituation (som de facto ett kändisskap innebär) är oerhört farligt.

Att använda sin könstillhörighet som vapen är på intet sätt något nytt, då kvinnor under flera århundraden har gjort det (och i många fall fortfarande gör det). Detta legitimerar givetvis inte att män gör det, eftersom det bara innebär att gå ur askan in i elden. Dock bör man ta detta i beaktning och inse att det kanske inte är så konstigt att det blivit så.

Anna Elvira: "Vi vet idag att alkoholism som ofta är förknippat med dessa brott och kränkningar faktiskt är en hjärnsjukdom. Inte en karaktärsdefekt"

Jaha, och vad är skillnaden, definitionsmässigt? Människor och andra djur ärver sin grundläggande personlighet genetiskt. En till största delen genetisk grundad "hjärnsjukdom", som alkoholism, torde ju därför vara ett ganska klockrent exempel på just en karaktärsdefekt!

Att istället använda det kliniska "sjukdom" är bara ett typiskt nutida försök att befria individen från skam, som ju är en alldeles för gammaldags känsla för att platsa i vårt liberala och framåtsträvande samhälle.

Varför ge sig in i leken och sen klaga? Livet är inte en skyddad verkstad! Om man tycker att viss verksamhet är problemfylld, varför inte lämna den då? Skapa någonting nytt och konkurrera!

Att vissa skitstövlar till män tar sig friheter beror ju också på att det fungerar. Det finns alldeles för många dumma tjejer som dras till män med makt och pengar, farliga män osv.
När ska unga kvinnor lära sig att det finns viktigare saker att bli bekräftad för än sin sexighet?
Om alla kvinnor betedde sig lite smartare skulle de här männen aldrig bli så framgångsrika.

I debatten ser jag inte någon som kommenterar kvinnliga genier inom film och teater. Är det lättare för genier som Meryl Streep, Helen Mirren och Isabelle Huppert är leva ett vardagligt familjeliv, att aldrig synas i ofördelaktiga sammanhang. I Meryls fall är det enkelt eftersom hennes make ställer upp till 100%. Eller är det så att riskerna är så stora att bli utanför de stora rollerna, de prestigefyllda priserna att kvinnliga skådespelerskor till varje pris vill dölja obehagliga sanningar, exemplevis tablettmissbruk eller alkoholism. Upplys mig gärna! Tack för ordet

Frank