Publicerad: 2009-12-28 14:12, Uppdaterad: 2012-05-24 16:05
Att abortfrågan inte är viktig för regeringen märks på alla plan, såväl inrikes som utrikes, menar Nalin Pekgul, ordförande i socialdemokratiska kvinnoförbundet och Carina Hägg(s), Esabelle Dingizian (mp) och Marianne Ericsson (v)
Nalin Pekgul är ordförande för socialdemokratiska kvinnoförbundet.
Borgarnas politik uppvisar många exempel på att kvinnor och flickor kliva åt sidan när de "stora" politiska frågorna ska behandlas. Det gäller inrikespolitiken såväl som utrikespolitiken.
Med den marknadsliberala ideologin som drivkraft strävar regeringen tillsammans med sina politiska meningsfränder i kommuner och landsting att utvidga den än så länge begränsade marknaden för välfärdstjänster. Frågan har hög prioritet, välfärdstjänsterna utgör en betydande del av BNP. Hinder på vägen undanröjs utan betänkligheter. Hänsynslösheten blev tydlig under den privatisering av primärvård och öppen psykvård som forceras fram i Stockholms läns landsting. Flickor och kvinnor hör till dem som får kliva åt sidan. Vad vi befarade redan från början framstår nu som uppenbart för alla; privatiseringen resulterar i en segmentering av vården på religiös eller etnisk grund. En valfrihetsreform säger det moderata sjukvårdslandstingsrådet men för kvinnor som lever i patriarkala eller religiösa miljöer kan familjens frihet att välja en vårdcentral på religiös/etnisk grund innebära en mycket stor inskränkning av den personliga friheten. För de unga kvinnorna och för flickorna kan det få förödande konsekvenser. Det har nämligen visat sig att just primärvården förmår fånga upp deras problem; ett samtal om magont eller huvudvärk har ofta blivit ingången till fortsatt stöd för unga människor som lever under stor press i strikta introverta miljöer. Ett sammanhängande problem är den negativa inställningen till preventivmedel och abort som finns i vissa religiösa kretsar. Om ledning och personal vid en vårdcentral delar denna negativa inställning är det svårt att tänka sig att det inte skulle färga av sig hur de bemöter kvinnor som söker abort eller vill få råd om preventivmedel
Denna höst har utrikespolitiken dominerats av Sveriges ordförandeskap i EU. Regeringen Reinfeldt gick in för uppgiften med höga ambitioner och kunde dessutom glädja sig åt att ordförandeskapet inföll under ett ovanligt händelserikt halvår. Under hösten har vi läst och hört mycket om den finansiella krisen, Lissabonfördraget, Köpenhamnskonferensen och tillsättandet av viktiga poster. Vi har förstått att statsminister Reinfeldts förhandlingsförmåga låg bakom den balanserade utnämningen av en brittisk kvinna från labour som EU:s "utrikesminister" och en belgisk man med konservativa värderingar och därtill djupt troende katolik som permanent ordförande. Det har däremot talats och skrivits betydligt mindre om att andra halvåret 2009 kunde bli ett avgörande år för kvinnors rättigheter och om den insats EU:s ordförande skulle kunna göra i frågor som berör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR).
Reproduktiv hälsa blev ett internationellt betydelsefullt begrepp när den internationella befolkningskonferensen i Kairo (IPCD), 1994, för första gången kopplade samman befolkningstillväxten med kvinnors rättigheter och livsvillkor. I det femte av FN:s åtta tidsbestämda och kvantifierade millenniummål från år 2000 ingår förbättrad mödrahälsa, med tillgången på mödravård, preventivmedel och förekomsten av ungdomsgraviditeter som indikatorer. Bushregimens vägran att lämna biståndsmedel till organisationer som arbetar med information eller rådgivning om abort blockerade emellertid effektivt den rika världens bistånd till de fattiga länderna.
Under andra halvåret 2009 uppstod ett ovanligt gynnsamt läge för en kraftfull internationell uppslutning kring Kairomötets handlingsplan och uppfyllande av det femte millenniummålet. EU fick ett ordförandeland med internationellt renommé av engagemang och kunskap i SRHR-frågor. Med Barack Obama som president i USA och Hillary Clinton som utrikesminister hade USA återkommit som en stark aktör för kvinnors rättigheter. Biståndsrestriktionerna från Bushregimen hade tagits bort. Smolk i glädjebägaren var dock att EU:s insatser kan hämmas av det starka motståndet mot säkra och legala aborter från medlemsländer där den katolska kyrkan har en stark ställning.
Nu är det bar en månad kvar, vad gör Regeringen? Biståndsminister Gunilla Carlsson hävdar att Sverige som ordförandeland varit särskilt mån om att se till att SRHR inklusive mödrahälsa och jämställdhetsfrågor lyfts. I sitt tal den 12 oktober 2009 på Sida exemplifierar hon med ett tal, ett evenemang och ett informationsmaterial.
Talet hölls samma dag i New York av statssekreterare Joakim Stymme med anledning av att FN firade 15-årsdagen av Kairokonferensen. Han talade å hela EU:s vägnar och betonade att tillgången till information och hälsovård som berör den reproduktiva hälsan måste bli mer omfattande om handlingsplanen från Kairomötet och det femte milleniummålet ska uppfyllas. Med andra ord, ska alla kvinnor, även de som bor i den tredje världen ha tillgång till preventivmedel, säkra aborter och bra mödravård.
Evenemanget hölls den 22-24 oktober när Sverige var värd för European Development Days. SRHR-frågor lyftes vid flera av de arrangemang som ingick i programmet.
Informationsmaterialet som är lättillgängligt handlar om SRHR och ska vara ett stöd i dialoger med mottagare och givare av utvecklingsbistånd.
Snart är det dags att utvärdera det svenska ordförandeskapet. Blev det ett genombrott för SRHR-frågorna i praktisk biståndspolitik 15 år efter Kairokonferensen? Har rätten till säker abort stärkts? Eller blev det i slutänden inte så mycket över till flickorna och kvinnorna sedan den finansiella krisen och klimatet fått sitt och EU en permanent ordförande. Kan det t o m vara så olyckligt att önskemål från de EU-länder som står för det starkaste abortmotståndet vägdes in i de förhandlingar som resulterade i att EU:s ordförande blir den konservative djupt troende katoliken Herman Van Rompuy? Vilken inställning har Van Rompuy i abortfrågan? Om allt detta vet vi som befann oss utanför förhandlingsrummen naturligtvis ingenting. Vi ser därför fram emot regeringens egen beskrivning av hur det i praktiken gick till när SRHR-frågorna lyftes.
Nalin Pekgul (s)
Carina Hägg(s)
Esabelle Dingizian (mp)
Marianne Ericsson (v)
Socialstyrelsen presenterar i dag abortstatistik för fjolåret.

Varför så tyst om fallet Gosnell?

Oroväckande utveckling i synen på abort i Europa

Oacceptabelt med svenska abortmotståndare i Europarådet

Varning för tv-serien ”Barnmorskan i East End”

Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen

Rör inte abortlagen, Mats Odell!

Det går inte att lita på Hägglund i abortfrågan

Abort har likheter med prostitutionsfrågan

Tron är inget politiskt slagträ

Det är snurrigt med den kristna vänstern

Vi behöver en etisk abortlagstiftning också för morgondagen


Dags för sekulära humanister att sluta ducka i abortfrågan

Abortmotståndarnas unkna argument kvarstår

När sakargumenten tryter i abortdebatten tar lögnerna vid

Bättre att adoptera bort än göra abort


Farlig utveckling att abortera barn med Downs syndrom

Biologin: Det mänskliga livet börjar vid befruktningen
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




16 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Författarna bekymrar sig över hur den katolska kyrkan kan påverka aborträtten... Kanske borde de sända en tanke till de flickor som av andra skäl blir aborterade i Sverige. Just för att de är flickor. (sic)
År 1994 hade Förenta Nationerna (FN) en befolkningskonferens i Kairo, Egypten där begreppet reproduktiv hälsa introducerades till det internationella samfundet. Detta anses vara ett genombrott och ett nytt sätt att se på befolkningsfrågor. Tidigare fanns det ett synsätt om att det fanns hotbilder av en så kallad befolkningsexplosion som endast kunde hejdas genom att satsa på familjeplanering. Det nya synsättet innebar att sätta kvinnors hälsa och livsvillkor i fokus samt stärka kvinnornas tillgång till utbildning, sexualupplysning, preventivmedel, säkra aborter och hälso – och sjukvård under graviditet och förlossning.
Källa: Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 2005.
Man kan ju inte fórvänta sig nâgot mer utav en regering med KD..
Ja, se DET tycker jag verkligen är enbart RÄTT. På just DEN punkten stöder jag Kristdemokraterna helhjärtat, och jag skulle gärna önska att de gick betydligt längre. Biskop Anders har hårt kritiserat KD för vacklan i denna fråga, och häri stöder jag biskop Anders till fullo.. Nog fan är man katolik i märgen, lita på det!
Ja, denna överbefolkade värld behöver sannerligen fler aborter. Varför kan inte den rödgröna alliansen gå ytterligare ett steg? Kräv att hela världen inför Kinas ettbarnspolitik, och därmed kanske rädda jorden för klimat-och miljö-härdsmälta? Sverige, denna moraliska stormakt kan ju börja, och visa vägen för alla andra länder...
Abort är mord. Visst kan det benämnas allt möjligt och i lagens mening jämföras med borttagning av blindtarmen - men mord är det likaväl. På lång sikt kommer vi få en befolkningsminskning på jorden. SD är klart emot abort och möjligen KD.
Om man inte har en vagina, har man inget att säga till om i denna debatt. Det är kvinnornas kropp och deras beslut. Inga religiösa vanföreställningar får någonsin stå i vägen för kvinnors rätt!
"Kan det t o m vara så olyckligt att önskemål från de EU-länder som står för det starkaste abortmotståndet vägdes in i de förhandlingar som resulterade i att EU:s ordförande blir den konservative djupt troende katoliken Herman Van Rompuy?"
Är det olyckligt att EU- länders önskemål vägs in? Ska inte alla EU-länders åsikter vägas in? Eller är det bara de som har de åsikter som passar de rödgröna i Sverige som ska vägas in?
Det verkar odemokratist. Vad menar ni.
Det är nog inte många länder som vill ha det som i Sverige, med så många aborter, tonårsaborter. Där det tas som självklarhet att en ung kvinna ska göra abort. Det pressar den unga kvinnan att göra något som hon inte vill.
Socialdemokraterna ser inga problem med att det avlider ett barn varje kvart - upp mot 40000 varje år - i Sverige. Desto bättre är det att Kristendomen utgör en sund motvikt. En kraft som respekterar och står upp för människors okränkbara värde. Även fostret har ett okränkbart värde som man inte ska få göra vad man vill med.
Se det här klippet! Det är så himla talande på alla sätt. Jag fattar verkligen inte hur man i sitt sinnes fulla bruk kan vara för abort efter att ha sett det här:
http://www.youtube.com/watch?v=yMf7zJdS0V8
MVH,
EnEvighet7
Fel fråga i millningen! "Vad tycker du om aborträtten" hade varit bra mycket mer relevant. Och den är jag mycket glad över.
Kan inte Newsmill kräva av yrkespolitikerna att de svarar på kommentarerna? Annars kan de lika gärna skriva i DN, som de brukar göra. Alldeles oavsett Pekguls önskan om att ha ihjäl ofödda barn kunde det vara passande att hon gjorde sig besväret att svara kommentarerna, alltså delta i ett demokratiskt samtal, inte bara svamla propaganda.
Det finn ingen "rätt" att abortera. Alla sk. rättigheter måste härledas ur livets o mskans grundläggande sätt att fungera. Det medicinska ingrepp som kallas abort, innebär tvärtom att man avbryter en för alla uppenbar naturlig process. "Abort-rätten" är en helt o hållet politisk konstruktion utan verklighetsförankring. "Abort-rätten" är endast en rätt för mskor att fly ifrån verkligheten !
I ungdomskultens och PK-kultens Sverige är Ask, Pekgul och Björlund de modigaste politiker som jag mött. Vilket liv det blev när Ask tyckte att föräldrar var ansvariga för ungdomars vandalism. Det var självklart 1950 och 1960 då socialdemokraternas "Gör din plikt och kräv Din rätt" fortfarande fanns kvar i min bonde- och arbetarklass. Det var också självklart att sköta sina studier och inte springa ute vind för våg och göra jävelskap. Det hemska var att så många föräldrar i insändare plötsligt blev så väldigt fattiga när det gällde vandalism orsakade av deras barn.
Efter att ha läst debatten om "Plankning och SL" blev jag ännu mer chockerad över att så många unga insändare hyllade brott. Sammma attityd mötte mig i en debatt om sexköp där många ungdomar tyckte det var helt okay och att pojkar och flckor i små byar behövde hjälp med sin sexualitet. Då frågade jag vilka som skulle arbeta inom denna sektor men jag fick aldrig något svar!
Jag änglas inför den svenska ungdomskultur som finns idag och som mina två barnbarn kommer att möta. Har vi redan en generation av Aniarabarn eller kommer mina barnbarn att möta dem i skolan 2015 och 2017? Tanken skrämmer!
Här är en text ur Humanisternas tidskift från år 2010, Juli, Upplaga 16:
“Alla fakta talar för att vi måste ha tillgång till säkra aborter för att klara mödradödlighetens problem. Att inskränka aborträtten kommer med säkerhet att öka mödradödligheten. Det finns solid dokumentation om hur det gick í Rumänien under Ceausescu, som illeagliserade aborterna 1966. Den abortrelaterade mödradödligheten femfaldigades, vilket talar för att aborterna kan inte minskas genom skärptlagsiftning. När dödligheten nådde sin höjdpunkt i Rumänien utgjorde den abortrelaterade mödradödligheten närmare 90 procent av alla mödradödlighet i landet. ”
Denna text är den del av en artikel. Men denna text säger väldigt mycket.
För det första fattar jag inte varför det kallas för rättighet och inte möjlighet. Jag anser inte att man kan komma till nivån av noll tolerans det måste alltid finnas någon form av möjlighet, men att 38 000 kvinnor varje år behöver den möjligheten är gravt överdrivet. Det finns säkra preventivmedel i dag och ingen man har ju rätt att befrukta en kvinna som inte vill bli befruktad heller så nog ska vi fundera över våra "rättigheter" och vad vi kallar rättigheter.
Artikelförfattarna har missförstått alltihop. Det finns ingen aborträtt, eftersom abort är fel. Inte heller kan demokratiska beslut göra brott mot livet till en mänsklig rättighet. Det gäller att läsa på om de mänskliga rättigheter FN har antagit, se hur de växte fram och vilka som deltog i arbetet. De mänskliga rättigheterna har utgått ur vår gemensamma, naturrättsliga kristna värdegrund. Rätten till liv är en av artiklarna, så abort kan aldrig bli det med mindre än en förfalskning äger rum.
Människor kan fela. Det är en annan sak. Jag kan köra på en cyklist som vinglar och frias av domstolen. Men jag får inte dra slutsatsen att det är fritt fram att köra på cyklister och göra en sport av det.
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.