Om testosteronets betydelse för kriminaliteten

De som begår brott i samhället och då särskilt grova brott är övervägande män. Männen motiveras och drivs i hög grad av basala drifter som sexualitet och aggressivitet. Detta gäller särskilt yngre män medan äldre män normalt är mer balanserade och mer motiverade av sociala och emotionella omständigheter i likhet med kvinnor, även yngre kvinnor.

Grunden för den unge mannens sexuella och aggressiva drifter är pubertetens explosiva produktion av det manliga könshormonet testosteron. Av en snäll och lydig pojke kan det på något år bli en stygg och oregerlig ung man som aggressivt inte tvekar att bryta mot samhällets regler när han finner det vara motiverat och i överensstämmelse med sin etik. Hans etik utformas samtidigt dynamiskt under dessa omständigheter och leder ofta till en annorlunda, från det politiskt korrekta inom samhället, avvikande syn på många samhälleliga fenomen. Ofta leder dessa etiska resonemang till att vissa lagar ifrågasätts. Varvid den unge mannen i handling bryter kraftfullt mot nämnda lagar då han anser det vara acceptabelt enligt hans förändrade syn på världen.

Men varför sker inte motsvarande process med de unga kvinnorna ? De har ju att hantera ungefär samma omständigheter i samhället ?

Och varför begår män från lägre sociala klasser många gånger fler brott än unga män från socialgrupp ett ?

Svaret till dessa båda frågor finns enligt min mening i de unga individernas nivåer av testosteron därför att status och testosteron har en stark korrelation och har stor betydelse för unga mäns utveckling.

Forskning visar nämligen att högre status inom den egna gruppen leder till högre nivåer av testosteron hos unga män. Och på motsvarande sätt leder lägre status till lägre nivåer av testosteron. Antagligen därför att status i mycket definierar den egna självkänslan. Därför kommer jag fortsättningsvis nyttja ordet status i meningen att den starkt influerar den egna självkänslan.
De höga nivåer av testosteron som skapas vid hög social status inom gruppen leder normalt till lugn och acceptans av det regelsystem inom vilket den unge mannen växer upp. S.k socialisering
Men BRIST på testosteron utlöser ofta aggressivitet. Om den unge mannen får sänkt status och samtidigt upplever därav följande brist på testosteron som plågsam i den präglingsprocess som puberteten utgör så blir han ofta aggressiv och oregerlig. Han börjar ifrågasätta de regler som samhället har satt för honom och ofta utmanar han dem, ibland med kriminella handlingar. Hans avsikt därmed är att höja sin status och därmed sin testosteronnivå, vilket på sikt kommer att ge honom större framgång i samhället - förutsatt att han lyckas.

Forskning visar också att ingen statusförlust är så allvarlig som den som drabbar den unge mannen i puberteten. Orsaken är antagligen att puberteten är en präglingsprocess som livslångt bestämmer den unge mannens förmåga till framgång genom att definiera hans kapacitet som vuxen i flera avseenden.
Under puberteten är testosteronproduktionen särskilt hög och bestämmande för en rad viktiga framtida egenskaper hos den vuxne mannen som kroppsstorlek, storlek på penis :-) , kroppshållning, mod, sexuell identitet och sexuell inriktning, intelligens (Särskilt enligt intelligenstest. Kreativiteten torde vara mindre påverkad), social kompetens, emotionell förmåga, prestanda i sport, osv.
Kort sagt är testosteronnivån helt avgörande för den unge mannens framtid i samhället. Och eftersom hans status i gruppen starkt influerar hans testosteronnivåer så blir hans status i gruppen av största vikt och förlust av status leder därför ofta till kriminalitet, dvs till att han söker sig till kriminella subkulturer där hans status sätts högre.

Mobbning i puberteten och den svåra statusförlust och förlust av självkänsla den leder till orsakar ofta kriminalitet hos den mobbade medan mobbaren i kraft av högre testosteronnivåer förbättrar sina möjligheter till framgång i samhället. Ett viktigt skäl för mobbaren som själv oftast lider av lägre testosteronnivåer och därför behöver mobba andra och på så sätt höja sina egna testosteronnivåer.

Orsaken till att högre straff ofta inte leder till väsentligt reducerad kriminalitet är att brottsligheten i ungdom och därmed ofta också i adolescens och tidig mandom (innan 30 års ålder) är starkt influerad av den unge mannens testosteronbaserade problematik där han aldrig kommer att acceptera ett samhälle som förnekar honom hans status till den grad att han påverkas kraftigt i viktiga delar av sin utveckling till man.

När hans sexuella inriktning och identitet påverkas av sänkta testosteronnivåer kommer han att revoltera på ett mer eller mindre meningsfullt sätt oavsett vilka drakoniska straff borgarna kan tänka ut. Det är lätt att inse.

Här är också ett skäl varför unga män från socialgrupp ett mer sällan tillgriper brott. Som ung man från överklassen får han i ett på borgerliga ideal grundat samhälle väsentligt högre status utan att själv behöva prestera något särskilt relativt den egna gruppens normalprestationer. Medan en ung man från arbetarklassen måste skapa sin status, sin dominans i den egna gruppen, på ett sätt som neutraliserar det borgerliga samhällets klassbetonade perspektiv på honom. Man kan faktiskt tala om en "arbetarromantik" vars syfte just är att bevara lugnet och arbetsron hos den unge mannen från arbetarklassen. Allt medan överklassen befäster sitt faktiska grepp om samhällsdominansen.
Om den unge mannen från arbetarklassen nu inte är i god psykisk balans så går denna process ofta fel och han avtäcker därför det förljugna borgerliga samhället och utmanar dess dominans genom att ifrågasätta dess för borgarna rättvisa lagarna. Och han är inte i psykisk balans om han inte har fått tillräcklig status i den egna gruppen under den viktiga puberteten ....

De unga kvinnorna väljer män som de ser en möjlig framtid med och det är främst de män som har någon typ av framgång i samhället. Framgång ger ju status och status ger högre testosteronnivåer och en aura av manlighet varför kvinnorna upplever dessa män som bättre partners. Även kriminellt framgångsrika män kan attrahera kvinnorna. Särskilt när kvinnorna själva i mycket delar en subkulturs annorlunda perspektiv på det borgerliga samhället.

Så NÄR kan högre straff vara verkningsfulla ?

Svaret är enkelt. När brotten inte beror på aggressioner som har utlösts av testosteronbrist till följd av statusförluster. Ty det regelverk som reducerar särskilt den unge mannens status i samhället utlöser alltid aggressiv kriminalitet då statusförlusten reducerar hans testosteronnivåer. Oavsett straffens storlek.

Men det regelverk som inte minskar den unge mannens möjligheter till att förvärva status i samhället kommer inte att utmanas i nämnvärd utsträckning.

Därav följer att högre straff inte leder till lägre brottslighet i den mån de högre straffen reducerar de unga männens möjligheter till hög status i samhället. De högre straffen kommer då att utmanas i riskbetonade handlingar till betydande social kostnad. Det blir till en fråga om dominans och i den kampen finns alltid ett klassperspektiv.

Ett exempel: Antag att samhället inför dödsstraff för grovt narkotikabrott.
De gäng som i dag distribuerar narkotika kommer att stärkas därav. Dödsstraffet kommer att utmanas genom att gängen stärker den inre sammanhållningen runt sin subkulturs ideal samtidigt som avfällingar internt kommer att bestraffas hårdare, troligen med likvidation. De större insatserna från både samhällets och gängens sida kommer att höja gängledarnas betydelse, status, i gruppen. Därigenom kan ledarnas åsikter bättre genomsyra medlemmarnas agerande.

På motsvarande sätt skulle en SÄNKNING av straffen leda till att gängen försvagades. Gängledarna skulle minska i betydelse. Andra faktorer, som t.ex. de kriminellas familjerelationer, skulle bli mer betydelsefulla. Repressalierna inom gängen skulle minska i intensitet.
En parallell kan dras till samhällen i krig där ledarna är superviktiga personer och undantagstillstånd råder med drakoniska straff för bristande solidaritet med gruppens mål och ideal.

Orsaken till gängens reaktioner på höjning respektive minskning av straffen är att deras utanförskap stärks i takt med högre straff. Att återinträda i samhället medför en stor statusförlust inom den egna gruppen i utbyte mot en låg status inom samhället. Kort sagt en dålig affär för en testosteronberoende ung man. Oavsett vilket maximalt straff han riskerar ty ju högre straff de brott han nu begår renderar honom ju lägre blir hans status när han återinträder i samhället. Hans status kan bli så låg att han i praktiken blir fredlös i ordets ursprungliga bemärkelse. Varför ta en sån risk ?

Därmed hamnar fokus på varför det borgerliga samhället vill öka straffen för grov brottslighet trots att det kommer att öka sammanhållningen i de kriminella gängen ?

Jag kan inte se något annat skäl än att de höjda straffen leder till ökad konformitet i samhället. Större klasskillnader blir möjliga då arbetarens status i det borgerliga samhället ökar relativt kriminella individers status som ju blir närmast negativ där. Den laglydige arbetarens status kan därmed försämras utan att brottsligheten ökar nämnvärt. Samhället blir mer totalitärt under lagen. S.k civil olydnad blir mindre accepterad.

Men på vilket sätt är vi betjänta av större klasskillnader i samhället ? Var inte vårt mål att MINSKA klasskillnaderna och stärka demokratin ?

Konklusionen blir att ropen på högre straff motiveras av borgarnas behov av att öka samhällets klasskillnader och arbetarnas behov av att berättiga sin acceptans därav. Ett faktum är att samhällen med stora klasskillnader normalt har höga straff.

Konklusionen exemplifieras adekvat av utvecklingen av straffen för grova narkotikabrott.

En lämplig men inte perfekt källa för artikelns resonemang och premisser är :

http://www.vasa.ao.fi/svf/up/articles/social_defeat.pdf

Det finns dock en uppsjö av vetenskapliga rapporter på nätet som stöder mina resonemang i artikeln. T.o,m. wikipedia bekräftar sambandet mellan status och testosteron.

Börje Lundberg (18 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/15698

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Hur menar du när du säger att ungdomar vill höja sin status för att få en högre testosteronnivå? Ger testosteronet en kick? Jag förstår inte vad du menar är orsak och verkan.

Intressanta tankegångar för övrigt.

Permalänk | Anmäl #1 Bullen, 2009-12-20, 22:48

Bullen: Det finns väl forskning om det här. Sedan är det väl alltid en fråga om vad som är hönan och ägget? Dvs om den med högre status i gruppen redan har högre testosteron eller om han får det av att erhålla högre status. Skulle personligen tro att individens storlek av intresse för gruppens normer spelar in hur accepterad denne blir.

Det finns även en faktor till som jag hört från en dansk forskare om droger. De högre upp i hierarkierna har även högre frisättning av dopamin. Det här har används som förklaring till varför många tar till substitut, börjar bruka eller missbruka droger, för att på kemisk väg tillfredsställa dopaminsystemet.

Börje Lundberg Det var ett intressant resonemang, och jag antar att det finns forskning om det där med testosteronet och statusen i gruppen. Undrar bara lite över en sak här.

”Dödsstraffet kommer att utmanas genom att gängen stärker den inre sammanhållningen runt sin subkulturs ideal samtidigt som avfällingar internt kommer att bestraffas hårdare, troligen med likvidation. De större insatserna från både samhällets och gängens sida kommer att höja gängledarnas betydelse, status, i gruppen. Därigenom kan ledarnas åsikter bättre genomsyra medlemmarnas agerande.”

Innebär inte det här att de med lägst status i den kriminella gruppen riskerar att få brist på testosteron? Då finns väl risken att de blir s.k ”golbögar” och hoppar tillbaka till den lagliga sidan av samhället för att därifrån börja från noll i status, med en förhoppning att kanske kunna klättra? Alltså att de ser en bättre möjlighet att få upp testosteronhalten på den sidan? Nu menar jag inte att alla som hoppar tillbaka blir tjallare, ty för de flesta som blir laglydiga är det väl en hederssak att inte tjalla. Men kan det vara en anledning till att vissa som hoppar tillbaka tjallar?

Permalänk | Anmäl #2 Lund, 2009-12-21, 00:50

Oj, fick jag kommentarer på denna artikel ?!

Då ska jag slita mig från Kalle & Anna Anka och försöka besvara dem :-)

Lund

"Innebär inte det här att de med lägst status i den kriminella gruppen riskerar att få brist på testosteron? Då finns väl risken att de blir s.k ”golbögar” och hoppar tillbaka till den lagliga sidan av samhället för att därifrån börja från noll i status, med en förhoppning att kanske kunna klättra? Alltså att de ser en bättre möjlighet att få upp testosteronhalten på den sidan?"

Stämmer helt enligt detta sätt att se på kriminalitet. Ju lägre status de har i den kriminella gruppen ju lättare gör de ett avhopp och konverterar. Antagligen därför som Mcgrupperna har s.k hang-arounds med lägre status och insyn i gruppens affärer. Därför skadas MC-grupperna inte lika mycket av ett avhopp av en hang-around ....Och polisen lägger inte ner särskilt mycket arbete på att konvertera en hang-around jämfört med en ordinarie medlem eller en ledare.

Häktessituationen är mycket intressant ur detta perspektiv: Den häktade upplever en stark kronisk stress och statusförlust, vilket måste allvarligt sänka hans testosteronnivåer samtidigt som det faktiskt ÖKAR hans behov av testosteron. Testosteron är ju ett stärkande hormon som ökar individens kapacitet att klara av påfrestningar.
Hormonförlusten är svår att hantera. Den gör honom mentalt svagare och han kan lättare förledas överge sina värderingar
Samtidigt reduceras testosteronet av bristande fysisk aktivitet.

Därför gäller att i häktessituationen
1) Vara fysiskt aktiv med t.ex. armhävningar, gymnastik, vilket i normal mängd ökar testosteronnivåerna Om man kan få tilllgång till en träningscykel på promenaderna så är det en utomordentlig tillgång då aerobisk motion minskar BEHOVET av testosteron. Man ska under alla omständigheter ALLTID ge sig ut på promenadtimmen !!

2) Tänka positivt och inte engageras emotionellt i förestående häktning och fängelsevistelse. Det gör huvudet klarare och man slipper dumma misstag som kan kosta oerhört mycket. Allvarlig kronisk stress sänker nämligen testosteronnivåerna.

3) Inte relatera till polisen. I stället bör man skydda sin gruppidentitet genom att INTE ifrågasätta tidigare värderingar.
All kommunikation med polisen sänker den intagnes testosteron då han bibringas polisens syn på hans person och status.

4) Undvika psykiater och deras nerbrytande droger. Rättspsykiatrin och dess droger är en säker väg till helvetet.

Att man på dessa sätt skyddar sin mentala och sociala integritet innebär samtidigt att man på bästa sätt kan välja väg i framtiden. Troligen blir straffet också lägre och med säkerhet lättare att uthärda.

Angående ditt citat "Nu menar jag inte att alla som hoppar tillbaka blir tjallare, ty för de flesta som blir laglydiga är det väl en hederssak att inte tjalla. Men kan det vara en anledning till att vissa som hoppar tillbaka tjallar?"

Ja absolut! Detta gäller särskilt i en häktessituation. När den åtalade börjar tala med polisen chockas han i sin maktlöshet av den låga status han har som brottsling i polisens / "samhällets" ögon. Då polisen har nycklarna till hans frihet, tjejen etc så tar han åt sig och blir deprimerad (= MYCKET lågt testosteron) och i den krisen föds närmast rent biokemiskt orealistiska förhoppningar om att undgå fängelsestraff genom att "byta" till polisens sida och därmed öka sin status. Polisen är givetvis medvetna om dessa mekanismer och nyttjar dem till att bygga upp en förtroendefull relation till den åtalade som just präglas av visad respekt för den intagne i hans egenskap av konvertit. Intressant nog ger hans orealistiska förhoppningar en högre testosteronnivå vilket gör att han "redan känner sig bättre" i sin botfärdighet ....

Denna mekanism förklarar varför en åtalad sätter dit sig själv ! Han är upptagen på ett primitivt plan med att byta social grupp och återfå sin status och sin testosteronnivå på detta sätt. Konsekvenserna därav är inte tydliga för honom förrän i efterhand då han ofta ångrar sig. Även om han inser konsekvenserna intellektuellt så tror han inte på dem emotionellt utan inbillar sig att de på nåt mystiskt sätt ska försvinna i och med att han byter värderingar och social position.

Permalänk | Anmäl #3 Börje Lundberg, 2009-12-24, 18:40

Bullen

ditt citat . "Hur menar du när du säger att ungdomar vill höja sin status för att få en högre testosteronnivå?"

Det är vetenskapligt väl belagt att hög status ger högre nivåer av testosteron hos män medan låg status tenderar att trycka ner testosteronnivåerna.

Detta gäller särskilt kortsiktigt i relation till tävlingar etc där vinnaren får en puls med testosteron både inför en förväntad vinst och efter att vinsten har realiserat sig, medan motsatsen gäller förloraren.Denna dynamik finns även långsiktigt och torde vara särskilt viktig i människans präglingsperioder, dvs de längre perioder när mannen har särskilt höga nivåer av testosteron. En viktig sådan period är puberteten då många av mannens förmågor etsas fast.

Den självkänsla man utvecklar i puberteten torde därför vara av avgörande natur för framtiden även om det alltid går att förbättra sin situation.

Efter puberteten , när man är vuxen, kan man ta motgångar mycket bättre och de påverkar inte testosteronnivån lika mycket.

Vid tillräckligt lågt testosteron blir man deprimerad och börjar ägna sig åt önsketänkande för att må bättre, höja testosteronnivån. Man blir ofta också agressiv därav. Man tror då ofta att aggressiviteten beror på att man är alltför fattig, misslyckad etc, men biokemiskt sett lär det bero på att man behöver höja sin testosteronnivå. Man mår bättre med hög testosteronnivå.

Testosteron (hos män) är alltså ett socialt betingat hormon. Det påvisar det faktum att vi människor är synnerligen sociala djur.

Permalänk | Anmäl #4 Börje Lundberg, 2009-12-24, 19:45