Vetenskapen och sanningen, politikerna och trovärdigheten

Utan att vara fackman vare sig inom generell vetenskap eller inom miljöområdet, hävdar jag att vetenskap är sanning. Det är vissa, kanske inte så få, vetenskapsmän som inom detta gebit inte håller sig till sanningen eller rättare sagt: inte håller sig strikt till det av vetenskapen uppsatta regelverket.

Patrik Sjöberg återtog sitt världsrekord i höjdhopp på DN-galan den 30:e juni 1987 när han gled över 2,42 meter och Patrik förblev världsrekordsinnehavare ända tills någon annan hoppade högre. Naturligtvis måste det efterföljande hoppet noteras vid en idrottstävling som följer samma regelverk som det som gällde för Patrik. Sanning är alltså att Patrik var världsrekordsinnehavare till september 1988 då Javier Sotomayor slog det. Alltså: I idrottens värld behöver inte Patrik dagligen eller med någon annan periodicitet påvisa att han kan hoppa 2,42 meter högt - en gång räcker.

Skulle man kunna ha förlängt Patriks världsrekordsinnehav efter Javiers bevisligen uppmätta hopp på 2,43 meter i september 1988? Ja det skulle man kunna ha gjort om man kunde påvisa att Javier fuskade, t.ex. att han var dopad. Förvisso hoppade Javier högre men genom att fuska (obs, resonemanget är rent hypotetiskt - detta var ej fallet, denna gången).

Idrotten har inget existensberättigande om inte alla följer samma regelverk. Idrotten kan förlora allmänhetens förtroende med att några framstående utövare fuskar: Ben Johnsson, Johann Mühlegg, Finlands skidlandslag (Lahtis 2001), Ludmila Engström, det forna Östtysklands idrottselit. Ja tyvärr, listan kan göras väldigt lång. Idrotten kan endast skydda sig genom att kontrollera, kontrollera och åter kontrollera. Ertappar man en dopad idrottsutövare så publiceras detta och - beroende på graden av dopning så - stängs idrottsutövaren av. Har "idrottsmannen" förvärvat en eller flera medaljer under dopningens inverkan så klär man av denne dessa utmärkelser. Förnedringen är total... Det är, enligt min uppfattning, inte fel på idrotten - det är fel på vissa av utövarna.

Jonny, det är inte fel på vetenskapen - det är fel på vissa av utövarna. Utan att i denna artikel ta ställning för eller emot, så hävdar jag att med kontroll, kontroll och åter kontroll så kommer vetenskapsmän som använder felaktiga vetenskapliga metoder, som använder felaktig grunddata eller, vad värre är, justerar/anpassar data för att passa sina teser, att ertappas förr eller senare.

Så till våra folkvalda politikers ansvar. Vad passar då bättre än att travestera en erkänd statsman: Aldrig förr i mänsklighetens långa konfliktfyllda historia har så många politiker anammat en inflytelsegrupps utsagor så okritiskt.

Politikerna har en debatt om hur mycket vi skall justera våra utsläpp av växthusgaser. Är detta, för det första, rätt fråga? Är det verkligen bevisat, bortom varje rimligt tvivel, att växthusgaserna är ett miljöhot och att det är det största miljöhotet?

Att många forskare hävdar att växthusgaserna är det största hotet må vara sant, men det är inte samma sak som att de har rätt. Osökt kommer jag att tänka på den, inledningsvis, helt okände advokaten i Rom år 81 f.Kr. Ciceros och hans försvar i mordrättegången på Sextus Roscius. Rättegången blev en av historiens viktigaste. Kanske myntades inte begreppet "Qui bono?" ("Vilka tjänar på det?") då, men det blev ett bevingat talesätt i och med denna rättegång.

Eftersom koldioxid/klimatagendan inte är helt tydlig för alla, kan vi bara spekulera i vilka som tjänar på det som pågår och jag avstår från spekulerande här och nu. Vi behöver inte spekulera. Antingen har majoriteten av växthusgasforskarna rätt och då finns det ingen anledning att dölja de data/fakta som de bygger sina resultat på eller så har de fel. Det är bara politikerna som i denna "rättegång" har auktoritet att begära syn i frågan. Politikerna har denna skyldighet och måste utöva sitt mandat att begära alla fakta på bordet - från grunddata, via analysmetoder till resultat. Om (alla) våra förtroendevalda inte omedelbart åtar sig denna granskande uppgift, så bör de noga studera mordrättegången mot Sextus Roscius d.y. - makthavare blev dömda till döden och många politiker i Rom fick lämna sina förtroendeuppdrag efter att den mordanklagade friades.

Fram för fullständig transparens även inom klimatvetenskapen så kommer sanningen ifatt vetenskapsmän och politiker oavsett vilket läger de företräder och liksom i idrottsvärldens dopningsfall blir förnedringen total.

Bjorn Liszka (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/15691

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra Björn!

Du har rätt! Jag får fila på min formulering nästa gång

Permalänk | Anmäl #1 Jonny Fagerström, 2009-12-20, 09:57

Och, skulle jag vilja lägga till, det är medias uppgift att ställa kritiska frågor i en sak som får så enorma politiska och ekonomiska konsekvenser. Det är en skandal att journalisterna har kapitulerat så totalt. Man behöver faktiskt inte ha fem doktorgrader för att hitta en del underliga saker. Det räcker med tålamod och ett klart huvud. Man kan låta läsarna dra slutsatser själv som American Thinker gör: http://www.americanthinker.com/2009/12/a_climatology_conspiracy.html

Permalänk | Anmäl #2 Kerstin Dahl, 2009-12-21, 15:00