Miljöpartiets trafikpolitik - ersätt myter med fakta

Vid Miljöpartiets kongress i Gävle 2005 antogs ett nytt partiprogram. Partistyrelsens beslutsunderlag för trafikpolitiken gav intryck av att vara hoprafsat dagen innan av någon med mycket förstrött intresse för ämnet. Påverkanstorget var ännu inte uppfunnet och solen hann gå ner över det kombinerade trafik- och djurrätts(!)utskottet. När t.o.m. nattugglorna började krokna efter 15 timmar antogs den nuvarande trafikpolitiken som på 1/6 sida beskriver vad MP tycker i en av framtidens absolut viktigaste frågor:

Sjöfarten har den i särklass största andelen av landets godstransporter och är ett energisnålt transportmedel. För att minska de miljöfarliga utsläppen från sjöfarten måste vi ställa hårdare avgaskrav på fartyg och även driva denna fråga internationellt. Trenden mot allt snabbare fartygstransporter med hög energianvändning måste brytas. Ett ökat internationellt samarbete krävs för att förhindra att fartygstankar rengörs till havs. Alla tankfartyg bör förses med dubbelskrov för att minska risken för utsläpp från fartyg vid eventuell kollision till havs. Flyg är det sämsta transportsättet ur miljösynpunkt. Flygbolagen ska tvingas betala för flygbränslets negativa miljöpåverkan genom bränsle- och koldioxidskatter.

Något intresse från partiledningen att driva de krav man lovade att ställa på sjöfarten har inte förmärkts och partitoppen för sällan fram åsikter om sjöfart. Kravet på dubbelskrov var dessutom jästen efter degen då inga tankfartyg med enkelskrov byggts efter 1996. Okunnigheten om flyg är desto mer massmedialt spridd i ett otal debattartiklar. Flertalet tyder på att tongivande trafikpolitiker i partitoppen är dysaviatiker, dvs. oförmögna och/eller mycket ovilliga att ta till sig basfakta om flyg.

En naturlig startpunkt är påståendet att flyg är sämre än bil från miljösynpunkt. Partistyrelsen har nämligen genomfört ett omedvetet fullskaleexperiment genom att miljödeklarera sina egna resor. I årsredovisningen 2007 redovisade man koldioxidutsläpp på 144 gram per personkilometer i flyg och 172 i bil vilket omräknat till bränsleförbrukning ger ca 0,58 resp. 0,75 liter per mil. Siffrorna innebär ett klart försteg för flyget trots att miljöpartister troligen packar sig tätt som MSC-märkta sillar i bilarna . Kompensationsfaktorn för att ta hänsyn till klimateffekten av kväveoxider och vattenånga på hög höjd är inte aktuell för inrikesflyg så siffrorna är direkt jämförbara. Föga överraskande togs redovisningen bort i 2008 års reserapport - vid avvikelse mellan verklighet och partiprogram gäller alltid det senare.

Ibland blir oviljan att ta reda på fakta närmast komisk. Per mejl från partiledningen avråddes deltagarna på 2009 års kongress i Skövde från att ta flyget dit (men inte från att åka bil...). Till Skövde har det inte gått något flyg på sju år. Det finns 52 flygplatser men Skövde och 10 till saknar flyglinje. I ett nyligen publicerat och bitvis mycket förtjänstfullt trafikpolitiskt program för Västra Götaland är de korta avsnitten om flyg lika dåligt utredda. Bottennoteringen är följande påstående: "På sträckan Paris-Nice byggdes höghastighetståg vilket ledde till att flygtrafiken försvann utan ytterligare offentligt agerande." Var och en med ett minimum av insikt i trafikflyg inser att detta är orimligt. Övriga kan gå in på www.airfrance.fr och upptäcka att flygtrafiken Paris-Nice är av sådan omfattning att den vida överträffar Sveriges största inrikeslinje, Stockholm-Göteborg. Torsdagen den 3 december fanns 24 avgångar i vardera riktningen, med stora plan. Även den i MP:s värld sedan länge nedlagda linjen Paris-Lyon trafikeras i stor omfattning. Inrikes finns inte en enda flyglinje som konkurrerats ut av tågtrafik; däremot flera vars tidigare passagerare nu tar bilen.

Om man bakvägen, via debattartiklar, MP:s hemsida och diverse utspel från bl.a. regionala MP-organisationer, ska försöka beskriva partiets syn på inrikesflyget framträder ungefär följande bild: inrikesflyg är en jättestor, växande verksamhet med tiotals miljoner årspassagerare. Alla dessa åker på sex flyglinjer: mellan Stockholm och Göteborg, Malmö, Sundsvall och Visby samt Sundsvall-Norrland och Södra Sverige - Norrland. Av dessa behövs enbart Stockholm-Visby och Sundsvall - Norrland. Det enda skälet till att folk flyger är tidsvinster. Om man kan få ner restiden på tåg så att den kommer i närheten av flygets flyttar därför samtliga flygresenärer till tåget och flyglinjen upphör. Stockholm-Malmö är dock ett undantag såtillvida att här kommer alla flygresenärer att ta tåget även om tågresetiden är en timme längre. Söder om Sundsvall behövs inget inrikesflyg. Huruvida Arlandas navfunktion ska upphöra eller flyttas till Sundsvall framgår inte eftersom MP inte vet att den finns. Följaktligen känner MP inte heller till begreppet transferresenär. Tåg ska i första hand konkurrera med flyg och i andra hand med bil.

Denna sedan länge omhuldade trafikpolitiska världsbild stämmer dåligt med en lätt iakttagbar verklighet. I november 2009 fanns 29 flyglinjer från Stockholm till 35 flygplatser (sex linjer betjänar två flygplatser genom mellanlandning). Därutöver fanns 11 tvärlinjer som dels förbinder vissa av de 35, dels trafikerar ytterligare tre flygplatser. Sammanlagt går det att ta sig till och mellan 38 flygplatser varav 21 (exkl. Arlanda och Bromma) olyckligtvis ligger söder om Sundsvall. Det välutvecklade linjenätet till trots är omfattningen av trafiken förvånansvärt liten. År 2009 kommer inrikesflyget att ha ca 6 miljoner passagerare och ett transportarbete på ca 2,9 miljarder personkilometer. Motsvarande för järnvägen är ca 120 miljoner passagerare och 11 miljarder personkilometer. För vägtrafiken finns inget passagerarantal men den hade 2008 108 miljarder personkilometer. Vägtrafiken är alltså 9,8 gånger större än järnvägstrafiken som i sin tur är 3,8 gånger större än flygtrafiken. Sedan 1990 har dessutom vägtrafiken ökat med 13 % medan inrikesflyget minskat med 25 %.

Om MP trots att vägtrafiken är 37 gånger större än inrikesflyget ändå vill ta över flygresenärer är den första fråga man bör ställa sig varför flygbolagen inte på åratal annonserat att de är snabbast, trots att de är det. Istället marknadsför man sina låga priser, goda tillförlitlighet och höga servicenivå. Den absolut effektivaste metoden att ta över flygresenärer är därför inte höghatighetståg om 20 år utan att nu sänka priset på tågbiljetter, nödbromsa järnvägens utveckling mot ständigt sämre komfort och service, trafikera fler, inte färre stationer, öka tillförlitligheten och återinföra möjligheten att "pollettera" resgods. I stället förespråkar MP hastighet mellan ändpunkterna som konkurrensmedel trots att detta är flygets bästa gren. En skicklig lobbygrupp, numera benämnd Europakorridoren, har sedan mitten på 90-talet argumenterat för att Sverige ska börja bygga höghastighetsjärnvägar (320 km/h): Götalandsbanan Järna-Jönköping-Göteborg och "Europakorridoren" Jönköping-Helsingborg eller Linköping-Växjö-Malmö. Lobbygruppen slarvar rejält med fakta vilket inte hindrat MP-ledningen från att okritiskt svälja argumentationen med hull och hår. Dokumentation av analys och ställningstagande har efterfrågats av undertecknade och andra miljöpartister men finns uppenbarligen inte. "Järnväg är bra, alltså måste höghastighetsjärnväg vara ännu bättre" förefaller vara hela analysen men slutsatsen är helt felaktig.

Kostnaden för de båda banorna är, i nuläget och lågt räknat, 120 mdr kr. Av beloppet är ungefär 40 mdr att betrakta som merkostnad för höghastighetsstandarden (även förespråkarna accepterar detta) vilket är långt mer än vad Förbifart Stockholm kostar, 28 mdr kr. Få miljöpartister motsätter sig att belopp av denna storlek satsas på järnvägen men allt fler ifrågasätter inriktningen, Om vi bygger banorna i normal standard, 200-250 km/h, kommer vi undan med 80 mdr kr och får 40 över till andra järnvägsåtgärder. För det beloppet kan vi rusta upp det befintliga nätet, återöppna mängder av stationer, återuppta nedlagd persontrafik, elektrifiera, svetsa skarvspår och återuppbygga många banor som vår samarbetspartner S lade ner under sina årtionden som passionerad asfaltkramare.

Det okritiska och ogenomtänkta ställningstagandet för höghastighetståg strider dessutom mot ett antal av MP:s principer och solidariteter eller framstår som oförklarliga anomalier i vår politik:

• Ett av våra argument mot Förbifart Stockholm och andra motorvägar är att de styckmördar naturen genom sina enorma intrång. Denna effekt är ännu mer påtaglig för höghastighetsjärnvägar. Banverket har specificerat en kurvradie på 6 600 meter vilket gör hh-banan långt stelare än en motorväg. Älgar och svampplockare kan nödtoftigt tillåtas släntra över standardjärnvägar men hh-banor måste omges med höga stängsel. Partiets tolerans för hh-banornas intrång skadar allvarligt trovärdigheten i vår kritik mot motorvägar och alla andra projekt med stora intrång i natur- och kulturmiljö.

• 2005 föreslog MP en "flygskatt" innebärande att den som flög t.ex. Stockholm-Mariehamn skulle betala ett tillägg på 188 kr. Det skulle märkligt nog även den som flög Stockholm-Tokyo. Det är omöjligt att motivera ett så primitivt förslag med miljöskäl - då borde skatten vara någotsånär proportionell mot utsläppens skadeverkningar. MP framstår som helt odugliga konstruktörer av miljöpolitiska styrmedel.

• I alla andra sammanhang förespråkar MP ett lugnare samhälle med lägre fart, kortare arbetsdag och mindre stress. Undantag: höghastighetsjärnvägar - här är det värt 40 miljarder att kapa restiden till Göteborg med 25 minuter och till Malmö med 40, motsvarande flera hundralappar per enkel biljett.

• Partiet förespråkar också i alla andra sammanhang en sänkning av samhällets energianvändning, även den del som är el eftersom vi vill ersätta fossila bränslen med el och avveckla kärnkraften. Undantag: höghastighetsjärnvägar - här accepterar MP glatt fördubblad energiåtgång per stolkilometer och tycks omöjligen kunna förstå de fysikaliska förklaringarna till att detta inte går att göra något åt.

• MP har med rätta identifierat den växande lastbilstrafiken som ett av de stora hoten mot klimatet (och dessutom mot trafiksäkerheten). Därför vill MP föra över lastbilstrafik till järnväg. Undantag: höghastighetsjärnvägar - dessa kan pga. stigning och lutning i kurvor inte ta godståg men det bekymrar inte MP det minsta.

• MP vurmar för minskad arbetspendling, dvs. att samhället bör organiseras så att man inte behöver resa lika långt och lika ofta. Undantag: höghastighetsjärnvägar - här accepterar MP glatt lobbygruppens vision att den som bor i Jönköping ska dagpendla till Norrköping.

• MP:s trovärdighet i frågor som gäller lands- och glesbygd är dokumenterat låg, t.o.m. under Moderaternas trovärdighet i miljöfrågor. Den blir inte bättre av att MP förespråkar nedläggning av flyglinjerna till glesbygden (ofta beroende på att man inte vet att de finns, se ovan). I den nya, i övrigt utmärkta lands- och glesbygdsmotion beslöt författarna att tassa runt alla flyg- och järnvägsfrågor; de berörs inte alls.

• Mot bättre vetande upprepar MP att klimatskäl motiverar höghastighetsjärnvägar. Det blir absurt när Banverkets egna rapporter om hh-banor visar att klimateffekten är försumbar. I den mån effekten alls inträffar kommer den om 40 år eftersom det tar 20 år att bygga banorna och lika lång tid innan de kompenserat ungefär en miljon m³ fossila bränslen som åtgår för bygget.

• MP framstår som dilettanter när man utan någon som helst eftertanke föreslår att höghastighetsbanorna ska byggas intill (eller t.o.m. på!) E4. Var och en med någon kunskap om spårgeometri eller åtminstone kurvradier vet att det inte går och dessutom skulle det sällan vara lämpligt.

• MP tror att ökad fart ger ökad kapacitet på infrastrukturen men i järnvägs- och vägtrafik är det inte så enkelt eftersom ökad fart också ökar säkerhetsavstånden mellan fordonen. Vad som är optimal fart kan diskuteras - studier antyder att hastigheter under 90 km/h vid aktuella tåglängder ger maximal transportkapacitet - men en höjning till 320 km/h kan under inga omständigheter motiveras med kapacitetsskäl.

• Vurmen för höghastighetsbanor tycks gå ut över intresset för det befintliga järnvägsnätet som med enkla åtgärder skulle kunna ta i vart fall 80 % mer persontrafik. Partiets intresse för nedläggningshotade banor är minst sagt ljumt. Inga seriösa förslag angående sänkta biljettpriser, återöppnande och återuppbyggnad har förts fram. Inte ens bannedläggningar och minskningen av järnvägens persontrafik 2003-2004 framkallade några reaktioner.

Den miljöpartistiska trafikpolitiken är i nuvarande tappning bortom räddning men insikt om detta saknas även bland medlemmarna. Förslag till översyn avstyrks regelmässigt av partistyrelsen och avslås av kongressen. Ett undantag är 2007 års motion om förbättrad trafik på Arlandajärnvägen som partistyrelsen tillstyrkte och kongressen antog, varefter partistyrelsen bytte fot och helt enkelt lät bli att genomföra den (kanske för att S kunde känna sig trampat på någon av sitt dussin ömma tår?).

I praktiken finns bara en sak att göra: börja om från början, gärna efter en titt på Paasikivi-monumentet i Helsingfors: "All vishets grund är att erkänna fakta". Att övergå från en myt- och hörsägenbaserad till en faktabaserad trafikpolitik är en krävande uppgift, särskilt som partiet nu går allt längre in på myternas stig. I Sveriges Kommuner och Landstings remissyttrande över Höghastighetsutredningen kräver MP:s representant ännu högre fart (än 320 km/h) och därmed ännu större intrång i natur- och kulturmiljön och ytterligare ökad energiåtgång!

Arne Karyd, Tom K Strömberg, Per Almgren, Henrik Lund, Ulf von Corswant

Miljöpartister i Partille, Uppsala, Norrköping och Karlsborg

Miljöpartist i Karlsborg

Arne Karyd (8 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/15674

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jotack..."styckmördar naturen genom sina enorma intrång". Några mil motorväg runt rikets centralpunkt. Vad betyder det för hela Sverige? Samma sorts prat hördes före biltullarna. Ett tag kallades de miljötullar men inte ens naturskyddsföreningen lyckades få det till någon miljövinst utom möjligen för Sveavägen så nu heter det biltullar. Så lite proportion kan vara bra även i en pamflett.

Permalänk | Anmäl #1 Surgubben, 2009-12-19, 16:07

MP är inget annat än ett gäng mytomaner utan förankring i verkligheten. Har någon av dem någonsin haft ett jobb i industrin?
Tveksamt!

Permalänk | Anmäl #2 Per, 2009-12-19, 16:34

räknevurpa eller tokigt skrivet?

vad händer egentligen med utsläppen om fler åker i bilen som det antyds i texten?

Permalänk | Anmäl #3 default persson, 2009-12-20, 01:20

Kul att se att det faktiskt finns miljöpartister som vill vara i fas med verkligheten

Permalänk | Anmäl #4 Ratzz, 2009-12-20, 04:26

Svar till "default persson": utsläppen var i miljöredovisningen angivna per personkilometer. Ju fler miljöpartister i bilen, desto lägre utsläpp vilket gör det ännu märkligare att skillnaden mot flyg blev såpass stor.

Permalänk | Anmäl #5 Arne Karyd, 2009-12-20, 10:39

Nja, någon miljövinst för Sveavägen blev det nog knappast. I samband med införandet av trängselskatten sattes nämligen massor med stora dieseldrivna ledbussar (de s.k. Trängselbussarna) in på Sveavägen fram till Sergels torg. De går alltid tomma ("Ej i trafik") i ena riktningen och med ett mycket litet antal passagerare, i bland bara 5-6 stycken, i andra riktningen. Dessutom bullrar de rejält.
Denna storsatning på fossildrivna bussar kallade MP och S för "den största kollektivtrafiksatsningen sedan tunnelbanan"

Permalänk | Anmäl #6 Bosse, 2009-12-21, 13:29

Skulle dessa fem kloka personer ha mer inflytande i MP skulle de utan tvekan få min röst!

Permalänk | Anmäl #7 Kanske blivande miljöpartist, 2010-03-21, 12:48