Publicerad: 2009-12-19 13:12, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
Kampanjen mot centerpartiets förflutna är ohederlig och ohistorisk och har mer med dagens politik att göra än med bondeförbundets gamla roll. Det menar historikern och vetenskapsjournalisten Anders Björnsson som nyss utkommit med en bok i ämnet.
Anders Björnsson är historiker, författare och vetenskapsjournalist. Idag är han chefredaktör för Baltic Worlds. Han har under december utgivit boken Skuggor av ett förflutet. Bondeförbundet och trettiotalet (Sekel Bokförlag).
Åren kring 1980 började det dyka upp antydningar om att Centerpartiet hade ett mörkt förflutet, att det under trettiotalet hade befunnit sig i farlig närhet av nazism och fascism och att det varit det enda parti som haft en "rasparagraf" i sitt program. Under åren om gick dök det upp alltfler anklagelser med sådan innebörd och verkan. Det visade sig att författaren Per Olof Sundman, centerriksdagsman, i sin ungdom tillhört en nazistisk kampgrupp. Det antyddes att partiets motstånd mot Öresundsbro och kärnkraft var uttryck för Hitlersk bonderomantik och civilisationskritik. När partiledaren Maud Olofsson i ett Almedalstal om euron snubblade på Adolf Hitler - den stora motorvägsbyggaren och förstöraren av medeltida stadskärnor - höll det på att gå alldeles över styr.
Det är ett tag sedan. Man kan undra varför just Centerpartiet råkade speciellt illa ut för ledarskribenters retroaktiva domslut - och just då. Både Birgit Rodhe, folkpartistiskt statsråd, och Ragnar Edenman, socialdemokratiskt statsråd och sedermera landshövding i Uppsala, var ju i unga år influerade av nationalsocialismen. Th. Åke Leissner, en av huvudpersonerna bakom det famösa Bollhusmötet i Uppsala studentkår där en majoritet protesterade mot att 10-12 tyska specialistläkare av judisk börd skulle få uppehålls- och arbetstillstånd i landet, kom under många år att företräda Högerpartiet i Stockholms stadshus - och samtidigt vara tjänsteman i Statens utlänningskommission! Leissner var också en av förgrundsfigurerna vid Saco:s grundande efter kriget. Därom är föga skrivet.
Jag tror att fokuseringen på Centern - just då - har flera orsaker. För det första hade detta parti, som tidigare alltid varit det minsta borgerliga partiet, under Thorbjörn Fälldin ryckt upp och blivit det särklassigt största, om också för en kort historisk parentes. Men det var ett parti som inte var känt, på den tiden, för att förespråka marknadslösningar på grundläggande ekonomiska problem; i själva verket hade kohandeln mellan arbetare och bönder 1933 blivit en grundbult i den svenska modellen med regleringsekonomi och förhandlingskorporativism. Fälldin företrädde visserligen ett storbondeintresse och övergav optionen att samregera med arbetarrörelsen, men han hade en utsatt position genom att bönderna som klass var i färd med att helt utplånas.
Denna inneboende svaghet, i kombination med en överraskande röststyrka i tre på varandra följande riksdagsval, gjorde Centern till lovligt byte. Partiet var inte att lita på, det hade inte rent mjöl i påsen. Sedermera dök också den lokalpolitiska Sjöbocentern, med sitt extremt främlingsfientliga program, upp på tidningssidorna. Det fick kloka gubbar och gummor att dra paralleller till det förflutna. Hade inte Österlen alltid varit ogint mot främlingar, och hade inte Skåne alltid varit ett hjärtområde för bonderörelsen? Nu kom det faktiskt att bildas ett regionalpolitiskt parti, Skånepartiet, som markerade mot invandring till Sverige; men detta parti hade sitt ursprung främst i skånsk högborgerlighet, inte i den skånska myllan. Och Sverigedemokraterna har i vår tid visat sig locka före detta moderater (Sten Andersson, Stellan Bojerud) snarare än besvikna centerpartister.
Moderathegemoniska Vellinge kommun blev under det gångna ordet ett fyord i den integrationspolitiska debatten. Men det var ingen som fördenskull påminde sig högerriksdagsmannen Otto Järtes flyktingfientliga yttranden i på 1920-talet för det.
En annan sak är att rasfrågan började grävas upp ur den svenska historiens källarvalv ungefär 1980. Det framgick i annalerna att det i Sverige hade grundats ett rasbiologiskt forskningsinstitut i Uppsala 1921, efter en motion - biträdd av samtliga partier utom kommunisterna - som antogs av Riksdagen, med en socialdemokrat och en bondeförbundare som förstanamn. Bondeförbundaren, Nils Wohlin, var visserligen en hoppjerka som lät sig bli finansminister i högerregeringar - men ratades när bondeledaren Bramstorp bildade sin kortlivade semesterregering 1936 och därefter ställdes utanför allt koalitions- och samlingsregerande under de svåra åren. Wohlin, klart inspirerad av rastänkande, var ändå tillräckligt knuten till jordbrukarintresset för att han skulle kompromettera partinamnet.
Han har också ansetts vara inspiratören till bondeförbundets grundprogram från 1933, det famösa året, där en av programpunkterna talar om vikten av att värna den svenska folkstammens renhet mot genererande inflytande från främmande raselement. Visserligen hade sådana programskrivningar förekommit sedan 1910-talet, partiets pionjärår, och det vore historiskt oriktigt att se detta som en import söderifrån. Rasrenhet var en vetenskaplig modeståndpunkt vid den aktuella tidpunkten, med starkt inhemskt forskarstöd. Till de rasbiologiska och rashygieniska huvudländerna hörde Förenta staterna, en liberal demokrati, med sin alldeles speciella form av rasdiskriminering och förföljelser på grund av hudfärg - en praktik som pågick långt in i efterkrigstiden och väl ännu inte, Obama-effekten till trots, inte är helt utplånad.
Vad är ett partiprogram? Det är till för att locka anhängare, inte nödvändigtvis för att vägleda det praktiska handlandet. Socialdemokraternas krav på republik och socialisering av landets basindustrier höll vänsteropinionen på gott humör men var tomma ord i praktisk politik. Bondeförbundets "rasparagraf" höjde svenskheten till skyarna och visade dess vilja att vara ett nationellt parti, inte ett klassparti. Men den ledde inte till några framstötar om lagstiftning, till exempel numerus clausus-bestämmelser som skulle inskränka vissa befolkningsgruppers tillträde till utbildning och statliga tjänster. Motstånd mot att ta emot flyktingar fanns i de flesta politiska läger under trettiotalet, och den officiella politiken var onekligen både snål och trångsynt, med tydliga spår av rasism. Men det är svårt att nagla fast någon speciell ideologi eller strömning som särskilt ansvarig.
Också bland antinazister och antirasister kunde främlingsrädsla och utlänningshat göra sig gällande. Mot slutet och efter andra världskriget fanns det en opinion inom svensk fackföreningsrörelse att göra sig av med personer, totalt cirka 40 000, som flytt från Baltikum till Sverige undan sovjetarméns framryckning. De ansågs vara fascistiskt befläckade, opålitliga, de tog andras arbete och var ovilliga att ansluta sig till facket. Också "Trots allt!" - det antinazistiska kamporganet - menade att dessa människor, liksom finska medborgare i svensk exil, borde övervakas som säkerhetsrisker. Det var klart olämpligt att de befann sig här, inte minst med tanke på Sveriges framtida förbindelser med segrarmakten Sovjetunionen. År 1946 utvisades inte bara 146 balter som kommit i tysk uniform till Sverige utan också 2 500 andra internerade ur landet - till Sovjetunionen.
Vi studsar när vi får höra om sådant, känt eller okänt. Vi gör det därför vi tror oss ha lämnat sådan fördomsfullhet bakom oss. Det hela är mänskligt och naturligt. Men det betyder inte, anser jag, att vi bör ta oss rätten att utfärda domar med tillbakaverkande kraft - som Göran Persson när han tog sig till att brännmärka svensk undfallenhetspolitik under andra världskriget för att vinna poäng i det internationella umgänget. Vi bör, menar jag, istället undersöka vilket handlingsutrymme som dåtidens aktörer hade, vilken moral och vilka spelregler som då gällde och hur man lyckades hantera sin fördomsfullhet, den bristande insikt som varje agerande individ kan beslås med i varje senare historiskt ögonblick.
Centerpartiet väljer ny ledare i en öppen process. Bör det bli ministern Anna-Karin Hatt, stjärnskottet Annie Johansson eller outsidern Anders W Jonsson?

Centerpartiet måste välja bort miljövänsterns lösningar

Låt inte Centerpartiet dö som världens rikaste parti

Sverige behöver två gröna partier

Bratsen kring Stureplan har tagit över Centerpartiet

Borgerliga väljare vill ha valallians inför 2010

"Alliansregeringen bäst i världen på klimatpolitik"

Centern begår kontraktsbrott mot miljön

Centern ersätter den mörka högern

Har regeringen en dold agenda, Maud Olofsson

Stockholmscentern: Rätt att tjäna pengar på vård, skola och omsorg

Centerpartisterna är inte längre trovärdiga miljöpolitiker

Tvångskvotering av föräldraförsäkringen strider mot Centerpartiets värderingar

”Värnamoliberalismen” är de slutna rummens politik

Lööfs Värnamoliberalism är Gnosjöandans politiska gren

Annie Lööf i ledningen helt rätt för Centerpartiet

Medierna utsåg Annie Lööf till ny C-ledare

Omdömeslöst av C-kandidat att hylla Ayn Rand

Fp-politiker: Därför borde Lööf leda Centerpartiet

Ryktena om Centerns död är betydligt överdrivna

Sverige behöver en näringsminister som inte föraktar industrin

Avhoppare: Centerpartiet har ingen plats i svensk politik

Centern måste fokusera på frågor där M saknar trovärdighet

Centern måste inte välja mellan Stureplan och landsbygden

Centern måste stå för det goda livet

Centerpartiets framtida vägval

Centerpartiet: Bitterhet, trovärdighet och nystart

Ett frihetligt manifest för centerpartiet

Centerpartiet har förbrukat sitt förtroende
Centerpartiets hyckleri om frihet


En grön, frihetlig utrikespolitik
Service-Learning en pedagogisk modell för anställningsbarhet
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




32 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Vilken "kampanj mot centerpartiets bruna förflutna"? Hade artikelförfattaren inte nämnt det hade ingen vetat om denna kampanj. Men jag antar att författaren vill skapa denna kampanj för att ge lite säljskjuts för sin bok. Varför grotta i gammalt. Se istället var den politiska korrektheten tyranni håller på att föra Sverige, det är ett oändligt mycket viktigare forskningsområde.
Ett vänligt tips från mig, så här i jultider: väljarna är föga intresserade av ett nyliberalt primadonnaparti. Det finns dessutom redan ett par liknande redan. Det är snarare så att många önskar tillbaka centerns hälsosamma konservatism på vissa områden (dock inte vad det gäller längre broar, kärnkraft och jordbruksstöd).
Alla utom kommunisterna var under 30-talet lätt nazistiskt befläckade, och inom t ex Moderaterna är det en hel del som fortfarande är det idag. Detta är nyheter?
Sen vet jag inte vad som skulle hänt balterna som kom i nazistuniform? De får väl stå för sina åsikter och inse att de förlorade kriget, liksom..?
Förmodligen är hela V, halva S och halva MP före detta stalinister eller värre. Eftersom de oftare sitter vid makten och innehar mediamakten är det ett större problem. Den svenska sjukan endast Sverige har - tom våra sk borgerliga partier har mer gemensamt med 68-marxisterna än de traditionella konservativa partierna ute i Europa.
Johan L, de svenska kommunisterna var i själva verket väldigt "befläckade". Läs Ny Dag, valfritt nummer, t ex 1940 och njut av de groteska hyllningarna av Tyskland och dess ledare. Beakta särskilt hur tidningen försvarar nazisternas ockupation av Norge och Danmark.
Oerhört märkligt sammanträffande att Björnsson nu tar upp detta efter att jag publicerat min artikelserie här på Newsmill om dom svenska riksdagspartiernas ogenerade nazistsympatier, inte minst centern/bondeförbundets. Grattis Björnsson, hoppas du hade någon nytta av informationen jag publicerade.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/05/nazismen-alliansen-och-sociald...
Tragikomiskt att så många inom media och kultur eliten tror att vi väljare går och röstar på det parti som har minst skelett i garderoben från 40 eller 80 talet? Vi röstar på de politiker som tar upp frågor som vi tycker är viktiga idag.
Hallå? Någon hemma?
Anders: Jasså var det dig jag hörde på ettan igår tror jag. Eller i förrgår! Du pratade så bra. Självklart var alla bruna när det var ett påbud. Annars blev man ju nackad.
Och att döma dessa efter måttstockar (apropå hattar) idag går ju bara inte. Löjligt! Dumt! Ett infamt och pk-mässigt försök att nagla fast folk i rasistfållan. För vem, för vad och för varför. Ska berätta någon gång om vi ses.
Lycka till med boken! Hopps den säljer jävligt bra!
Så länge som man smutskastar SD för tidigare medlemmars förflutna företaganden så ser jag knappast skillnaden i att påpeka att de stora partierna har ett förflutet som t.o.m. är MYCKET värre än SD?
Jag ser dock personligen gärna att vi lever i nuet istället, men då ska ju detta självklart ÄVEN gälla SD, där allt de står för idag, och sedan flera årtionden tillbaka, enbart är hälsosam kritik mot den huvudlösa svenska massinvandringspolitiken!
Ja. Tala om befläckat förflutet som majoriteten av de nuvarande svenska riksdagspartierna har bakom sig. Det rör sig inte endast om centerns rasprogram, utan också om Samlingsregeringens transiteringar, villighet att förse nazisterna med malm och kullager för vapentillverkning, och det aktiva tjatandet om att tyskarna skulle stämpla ”J” i judarnas pass, så att svenska riksdagspartier kunde skicka dem tillbaka till Tyskland och en ofta säker död.
Är hackandet på Sverigedemokraterna egentligen bara ett projicerande av svenska riksdagspartiers dåliga samvete? Kanske något som man borde gjort upp med, och som man bara förtiget? S.fp, c. och m har nämligen aldrig gjort upp med sitt skamliga förflutna. Och kappvändartiden kom sent, eftersom man ville försäkra sig om att tyskarna i realiteten var besegrade innan man bytte sida.
Efter kappvändartiden var det dags för svenska riksdagspartier att slicka Salin och Sovjetkommunismen. Eftersom Sovjet ”räddat” s.fp. c, m från tyskarna, så lämnade man i början av 1946 ut närmare 150 balter till en säker död. Att hålla sig vän med segrarmakter har ju alltid varit viktigt för dagens svenska riksdagspartier.
Man bör alltid hålla denna historia i åtanke då svenska sjupartiet, och dess allierade journalister, kastar glåpord såsom ”främlingsfientlig” och liknande på svenskar som inte längre orkar stödja sjupartiet i valen. Tänk då efter: är det något som man vill dölja, eftersom man beter sig så rabiat och överreagerar som man gör inom den svenska nomenklaturan.
"Sen vet jag inte vad som skulle hänt balterna som kom i nazistuniform? De får väl stå för sina åsikter och inse att de förlorade kriget, liksom..?"
De 140 som utlämnades tog sig alltså hit i tysk uniform, Tyskland hade förlorat kriget. Om Sverige inte vågade neka tyska trupptransporter, tror någon att de skulle ha vågat neka Sovjet 140 fångar när de vunnit kriget?
Naturligtvis var det inte rätt att skicka de här männen till en säker död i Sovjet, men kom igen. Det är inte direkt det värsta på Sveriges samvete under WWII.
Ni vuxna pratar om gamla tider.
Vi unga lever i nuet.
Vi möter bla i skolan problem som ni vuxna är medskylldiga till.
Det är ointressant vilka färger som tidigare satts på partier.
Vi har växt upp med internet och söker där fakta.
Media fortsätter med sin ensidiga indoktrinering, när skall de vakna upp och förstå att deras ensamrätt på sanningen är historia?
Berlinmuren har rasat, kommunismen fallit , med få undantag, och vi unga tänker självständigt.
SD brukar också målas i en viss färgnyans, men vi unga skräms inte av sådant trams.
Därför är det många unga som röstar SD.
Nurmela, 2009-12-19, 16:45
Det är väldigt bekvämt att slänga ur sig "läs Ny Dag årg. 1940" då man vet att det inte är någon som som kommer att kasta sig iväg till arbetarrörelsens arkiv för att göra så. Jag är uppvuxen i en familj där morsan var vänstersosse och farsan gammalkommunist där diskussioner om andra världskriget dök upp gång efter annan. Det finns en hel del att säga om de gamla kommunisternas ställningstaganden på den tiden, men en sak är dock fullständigt klar: Antinazismen och antifascismen var genuin och äkta! En del av dessa kommunister stred med vapen i hand som frivilliga mot den fascistiska francoarmén i Spanien
#3 Johan_L, 2009-12-19, 15:39
Du rekommenderas att läsa vänsterpress från tiden av Molotov-Ribbentrop pakten. Då visade vänstern, inte minst kommunisterna sin rätta färg dvs inte så långt från brunt.
Jag bryr mig inte om Centern gillade nazister för 60+ år sedan, däremot bryr jag mig om att Centern jobbat för att hålla tidelag lagligt varenda gång andra har försökt kriminalisera det....jag bryr mig också om att Maud Olofsson är stenkorkad och dessutom har förolämpat våra förfäder med sitt bortom idiotiska uttalande om att svenskarna minsann inte byggde Sverige.
Nutid spelar större roll för mig än historia. Centern är helt åt h*lvete idag, det har prioritet över hur de var för över 60 år sedan.
Bosse Johansson, att ta parti för en tyrann mot en annan är att vara grundlurad.
I Finland har man inte glömt hur den svenska vänsterpressen jublade när sovjeterna försökte våldföra sig på landet.
Än i dag finns det svenskar som hyllar stalinismen och påstår att "kommunisterna var ju i alla fall emot Hitler!" Snacka om pest eller kolera.
Det nämns i kommentarerna att kommunisterna var de enda som var emot Nazisterna på 30-talet.
Det tyder på att skribenten gärna vill fortsätta att försköna historien.
Fram till att Hitler startade operation Barbarossa så var kommunismen i Sovjet väldigt bra bundis med Hitler. Stalins drängar i Europa och i Frankrike i synnerhet fick order att inte bråka med invasionstrupperna.
www.thesovietstory.com (sändes i kunskapskanalen i fredags finns nog på SVT Play) för den som vill uppdatera sig.
Vad gäller topic så är det intressant att vissas bruna förflutna är tydligen inte så farligt medan andras är det.
Själv tycker jag att det borde komma en "om detta må ni berätta" om den fascistiska kommunismen. Kommunism och Nazism syftade till samma sak - att förändra människan. Nazismen genom att utrota folk som inte ansågs vara av rätt ras, Socialismen i den kommunistiska förklädnaden genom att utrota folk ur vissa klasser istället.
"En annan sak är att rasfrågan började grävas upp ur den svenska historiens källarvalv ungefär 1980. Det framgick i annalerna att det i Sverige hade grundats ett rasbiologiskt forskningsinstitut i Uppsala 1921" Men herregud, detta var ju *inte alls* okänt och steriliseringarna slutade 1975! Något som inte heller berörs är att centralt för den världsbild av vilken nazismen var en del var uppfattningen att bondebefolkningen utgjorde de goda raselementen och att städerna hotade att degenerera folket. Om just bondeförbundet lånade argument från denna rörelse, så är det knappast förvånande.
suka: Har vi någonsin fått läsa sanningen i skolan? Nej! Hitler ville t ex inte ha krig. Tyskland var inte rustat för det men han tvingades ut på banan av aktörerna bakom det finansiella systemet eftersom han hade startat eget. Och lyckades bra med det.
Det här var en tramsig artikel. Vad är det för "kampanj" som Centern har fått stå ut med? Snarare är det avsaknade av upprördhet som är iögonfallande, särskilt i ljuset av den ständiga hetsjakten på dagens vänsterpartister som tvingas stå till svars för vad partikamrater påstods syssla med för ett halvt decennuim. Men borgerligheten behöver aldrig ställas till svars för deras gullande med nazismen.
Om nu Björnsson har forskat om detta och till och med skrivit en bok hade det kanske varit på sin plats med följande exempel:
"Jag erkänner gärna, herr talman, utan att blygas att idag är jag antisemit … Låt svenskt arbete förbehållas svenskarna och låt oss hålla det svenska blodet rent."
Så sa Otto Wallén, riksdagsledamot för Bondeförbundet (nuvarande C) i en riksdagsdebatt om flyktingfrågan år 1939. Samma år började andra världskriget.
Sex år tidigare hade han kritiserat kommunisterna för att de i sin tur kritiserade Nazityskland, och ville att Sverige skulle ge asyl till tyskjudiska eller oppositionella:
"Man har gått ganska långt, när det gäller att beröra ämnen, som icke angå oss, men som beröra en med oss vänskapligt sinnad nation, en nation, som vi ha all anledning att fortsätta vänskapen med till ömsesidig ekonomisk och kulturell nytta.
Till slut skulle jag, herr talman, vilja fråga: vore det icke riktigare, om man i betraktande av det läge, som världen befinner isg i, och med hänsyn till de strömningar, som göra sig gällande i dessa och även i vårt land, iakttoge en viss moderation? Icke bara enskilda riksdagsmän utan även de, som inneha högre poster, borde undvika att utmana främmande länder på grund av deras inre åtgärder och i Sveriges intresse söka hålla sina yttranden inom vissa gränser.
Jag beklagar ur det svenska näringslivets synpunkt, att överhuvud taget denna debatt behövt förekomma i den svenska riksdagen. Denna debatt kan endast skada, men icke vara till nytta för svenska intressen eller svenska medborgare."
Nazismen i Tyskland hade högerns stöd, som såg ett tillfälle att tjäna pengar.
När Hitler tog makten i Tyskland applåderades det ivrigt från Högerpartiets ungdomsförbund SNU, Sveriges Nationella Ungdomsförbund. De bildade en egen "sturmabteilung", började marschera med armbindlar och fick tre av partiet riksdagsmän med sig. Högerpartiet bildade istället ett nytt ungdomsförbund, det som idag är MUF.
Detta är högerns historia som de aldrig behöver stå till svars för.
Att som Helana Palén Olofsson påstå att Hitler inte ville ha krig är ett horribelt uttlalande som kränker minnet av väldigt många människor. Jag är själv väldigt restrektiv med att svinga modeordet "kränkande", men här är det berättagat.
För ett kort ögonblick var jag nyfiken på att ta del av Helenas teori om aktörerna bakom det finansiella systemet, men varför skulle jag överhuvudtaget befatta mig med de irrlärorna?
Det finns mycket att säga om kommunisternas och Sovjets roll under andra världskriget och det har sagts och skrivits mängder genom åren. De borgerliga historieskrivarna nämner gärna Stalin/Ribbentrop-pakten utan att sätta in denna i ett historiskt sammanhang.
1938 hade västmakterna med Chamberlain i spetsen skänkt bort dåvarande Tjeckoslovakien till Hitler. "Peace in our time" var ett begrepp som myntades. Detta jämte västländernas förräderi mot det demokratiska Spanien gav nazisterna den klarsignal som behövdes för framryckning österut. I det läget stod det klart att nazi angreppet mot Sovjet bara var en tidsfråga. Och tid för upprustning var just vad Sovjet behövde. Det är i detta sammanhang tysk/ryska pakten måste ses. Inte som en politisk och ideologisk pakt utan som en militär och strategisk. I gamla journalfilmer kan man se omålade ryska tanks bekämpa naziarméerna vid slaget om Stalingrad.
Slutligen. Det finns åtskilligt att säga om Sovjet, Stalin och andra världskriget. Men rätt ska vara rätt. Och saker ska sättas in i sitt sammanhang. Den påstådda nazikopplingen mellan nazister och kommunister är en historielös förolämpning mot de miljoner kommunister och andra partisaner som bekämpade den tyska fascismen med vapen i hand.
Varför kan diktaturkramarna aldrig medge att både nazismen och sovjetkommunismen ledde till tragedier för enskilda och för hela nationer?
I sin kamp om makten offrade de båda "ledarna" utan att blinka miljoner människor och det är plågsamt att inse att det än i dag finns människor som försöker rättfärdiga någon av dessa båda fascistiska ideologier.
Om man inte skyller på varandra så drar man fram klyschan om "historiska sammanhang".
Det senaste är tydligen att det var tyskarnas fel att sovjeterna anföll Polen, Finland, Estland, Lettland och Litauen och deporterade eller avrättade hundratusentals oskyldiga människor.
Det är kväljande att läsa sådana historielösa ursäkter.
Sign. Nurmela får nog leva med att alla som vill förstå historiska skeenden också försöker sätta in saker i sitt rätta sammanhang. Detta är inte Nurmelas starkaste gren. I likhet med andra borgerliga historieskrivare delar han in världen i det "goda och det onda". Det goda blir således den borgerliga demokratin och det onda blir nazismen och kommunismen. Något av roman och filmdramaturgin skulle man kunna säga.
Ett sådant synsätt bortser från nazismens och fascismens grogrund i 1930-talets klassamhälle. Den bortser från att andra världskriget var den tidens lösning på den kapitalistiska överproduktionskrisen och massarbetslösheten. Den bortser från att det var tyska kapitalistiska storkoncerner som tjänade storkovan på slaveriet i de tyska arbetslägren. Man skulle kunna säga att kapitalismen är nazismens och fascismens barnmorska.
Nurmela och andra får leva med att vi är några som framhärdar i att försöka förstå sammanhang som ofta är rätt komplexa och som inte låter sig inordnas i "det goda och det onda"
Intressant artikel och jag delar i huvudsak författarens nyanserade resonemang. Däremot har det historicistiska betraktelsesättet vissa begränsningar. Eller ska även Hitler relativiseras på samma vis? Om så, är tyvärr en röst på sverigedemokraterna inte långt borta.
#NN , svaret på alla problem man har eller märkligheter man tycker sig skåda i världen leder till att man ska rösta på sd? De har ju inte ens ett partiprogram förutom att alla bruna ska slängas ut. Säg en ekonomisk fråga som sd intresserar sig för (jaja flyktingmottagningen förstås), utrikespolitik (ja bomba Iran förstås). Sd vill inte ett skit förutom etnisk rensning, hur fan kan man ens fundera på det som alternativ?
Nej Bosse, Sovjet ingick inte pakten med Nazi-Tyskland för att de skulle få tid till upprustning. Tvärtom, Stalin ville med sin armé kvickt som ögat lägga under sig Finland, Estland, Lettland, Litauen och halva Polen. Detta gjordes också utan besvär (ja, med undantag för de sega finnarna då).
I Hitler såg Stalin helt enkelt en soulmate, en partner in crime. Att bli anfallen av Hitler var det sista Stalin väntade sig.
" De har ju inte ens ett partiprogram förutom att alla bruna ska slängas ut. "
Lögn
"utrikespolitik (ja bomba Iran förstås). "
Lögn
"Sd vill inte ett skit förutom etnisk rensning"
Och åter lögn.
Om nu SD är så ondsefulla som du uppenbarligen tror, räcker det inte med sanningen då? Varför måste du hitta på saker?
Pinsamt.
I Gunnar Strängs memoarbok nämns bondeförbundets nazism under 30-talet. Det var särskilt i Skåne som han upplevde detta.
Bl a #1 och #20 ifrågasätter att det förekommer någon "kampanj" mot Centerpartiet för Bondeförbundets påstådda "bruna" förflutna. En färsk artikel på just det temat skrevs av Ola Larsmo i DN för någon månad sedan. Gå in på nät-DN och sök på Larsmos namn. I anslutning till artikeln finns bl a ett antal kommentarer från undertecknad.
Det är kanske så illa så att rasbiologin har sina rötter just i Sverige. Tanken på att "förädla" människan fanns i alla politiska läger i början av 1930-talet, man talar om den sociala ingenjörskonsten. Dåvarande bondeförbundare tyckte det var inte märkvärdigare att förädla människan genom urval som att man gör det på kreatur.
På den revolutionära delen, som drömde om revolution, fanns det stora grupper som anslöt sig till tanken att med tvång förändra människan (Stalin) för att bygga ett "bättre" samhälle.
Det är inte märkligt att vi gräver i historien, vi tycks ju gilla mer än att gräva i nutidshistorien. Sådan som inträffar här och nu men som vi ifrågasätter först om kanske 30 år.
Många vill i makten vill inte bli granskade och ifrågasatta. Sverige har en lång tradition av att stå sig väl med omgivande stormakter, på 1930-talet Nazityskland, senare USA och lite vacklande mot Sovjetunionen men var är vi på väg idag?
Är avindustrialiseringen av Sverige ett led i att vara Kina till lags och varför tycks Sverige ha så svårt att söka sig en egen, europeisk identitet i stället för att kasta lystna blickar åt världsstormakter?
#31, Anders Isaksson skriver i sin utmärkta biografi över Per Albin Hansson att det var en svensk genetiker, f ö också bondeförbundare, som var först i världen med att matematiskt bevisa att rasbegreppet är meningslöst inom biologin. Att rasbiologins vagga stod i Sverige betvivlar jag, men däremot grävdes dess grav i Sverige. Tyvärr har genetikerns namn fallit mig ur minnet. Han fortsatte inom politiken och slutade sin politiska gärning som Centerpartiets grundlagsexpert och dess representant i den kommitté som utabretade 1971 års grundlag. Kanske någon annan har namnet.