Skolan måste komplettera handlingsplaner med ett mobbningsämne.

Debatten om mobbningen i skolan återkommer i ständiga upprepningar.  Nu senast i samband med 11-årige Viktor i Lomma, som hängde sig efter flera år av mobbning.  För tre år sedan var det Felicia 14 år som avslutade sitt eget liv efter att varit utsatt av systematisk mobbning. Statistiken säger att var 10:e elev mobbas i svenska skolor.

De tragiska fallen blir mediahändelser, som startar den klassiska dramaturgin med uppradande av ansvariga från skolans värld i tidningar och TV-debatter med deltagare, som garanterat anklagar varandra. I TV-intervjuer riktas mikrofoner och rektorer avkrävs snabba svar. Detta har bevisligen aldrig fört frågan framåt och gjort miljöerna i skolan bättre.

De program som skolorna har av varierande innehåll är till för att agera, när mobbning uppdagas.  Det finns en god vilja bakom dessa aktionsplaner, men fortfarande har man inte närmat sig grundorsakerna till mobbning. Därför kommer barn fortsatt att bli utstötta och trakasserade i samma utsträckning som hittills.

För att komma framåt med fördjupad kunskap om mobbning, måste vi sätta in mobbningen i den socialiseringsprocess, som de flesta av oss genomgår under åren från sex år till slutet av tonåren.

Det är under den perioden, som den unga människan på grund av den utveckling hon genomgår hamnar i sociala kraftfält, där olika grader av mobbning blir en metod att placera sig i det nätverk av relationer, som hon omges av.  Ett barn genomgår en fas från att leka parallellt med andra barn till att från 3-4 års ålder lära sig den interaktiva leken. Ge och ta samt ta hänsyn till sin motpart i leken. Det är ett stort och viktigt steg i tillblivelsen av personligheten. I skolan från 8-9 års ålder blir detta för det interaktivt fungerande barnet en allt viktigare del av vardagen. Nu börjar placeringen i gruppen att få allt större betydelse. Barnet utvecklar metoder att ta sig in till de kamratkretsar, där det är viktigt att befinna sig.  I denna socialiseringsprocess finns förstadier till mobbning med hela tiden. Alla når inte den önskade kamratkretsens kärna och mår dåligt av det.  Det grymma med mobbningen är att de mobbade behövs, för att stärka dem som inte utsätts för mobbning. På så sätt stärker mobbarna sin rang i gruppen och befäster sitt sociala status. Mobbningen kan sägas vara en allvarlig biverkan av en normal socialiseringsprocess.

I denna sociala balansakt deltager vi alla och den slutar inte med livet i skolan, utan fortsätter i vuxenvärlden och arbetslivet.  Svåra fall av mobbning förekommer på arbetsplatser och kanske än mer raffinerat än i skolan.  Ändå förfasar vi oss över det som händer i skolan, som om vi står utanför och inte förstår.

Per definition är mobbning en upprepad trakassering mot samma person från flera andra individer över en längre period.  Nu är det så att mobbningens mekanismer verkar i barngrupperna innan de uppfyller kriterierna för etablerad mobbning. Det handlar om en gradvis utveckling.  I förstadierna finns förbitittande vid möten i korridoren, undvikande att inkludera i samtal och viskande bakom rygg.  Med upprepning växer detta till etablerad mobbning. Till skillnad från arbetslivet finns i skolan ett utmärkt tillfälle att lära barnen att undvika att utveckla sin vilja att ta sig fram i den sociala miljön till något som leder till mobbning.  Vuxna är mer cementerade i sitt sätt att fungera socialt. Skolan däremot kan i en strukturerad undervisning om mobbning  lära ännu formbara barn, hur de i sin normala socialiseringsprocess kan undvika att den leder till mobbning. Detta skall man börja med i årskurs 3 eller 4. Man bör skapa ett särskilt ämne, som kan inkluderas i något annat. Det skall dock vara namnsatt med en rubrik, som talar om att det handlar om kompisskap.

Under en period som skolläkare prövade jag detta bland ett tiotal klasser i årskurs 4. Det var förvånande hur lätt det var att få med 10-åringarna i samtal om mobbning. De visste mycket väl vad det handlade och levde så intensivt i sina sociala anpassningsprocesser att det bjöd mig på en lektion.

Ett ämne om kompisskap skall pågå hela vägen från tidigt mellanstadium upp till 9:an. Pedagogerna skall utifrån vår kunskap om barns och ungdomars sociala utveckling ha ett utarbetat lärostoff, men det kommer att märkas att eleverna bidrager med väldigt mycket ur sin egen erfarenhet. I samband med denna undervisning ger man tillfälle för elever, som känner sig vara i en mobbningssituation att ta kontakt med klasslärare, kurator eller skolsköterska. Andra elever som ser mobbning pågå uppmanas delge detta till läraren eller någon i elevvårdsteamet, om de vill vara anonyma.

På detta sätt blir inte längre frågan om mobbning en brandkårsutryckning för att klara enstaka fall, utan en hela tiden pågående process och mobbningsmekanismerna dissekeras ständigt med målet att upplösas till verkningslöshet. Det är hög tid att komma framåt i denna viktiga fråga, som gäller oss alla.

Roland Sennerstam (24 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/15586

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ja, ta ansvaret från föräldrarna och ge det till skolan.

Permalänk | Anmäl #1 David Tingsgård, 2009-12-17, 12:27

Föräldrarna har givetvis alltid huvudansvaret för fostran av barnet, men skolan måste finnas med! Det kan mycket väl vara så att föräldrarna inte vet hur barnet beter sig i skolan, det kan vara helt annorlunda mot hur det beter sig i hemmet.
Jag tycker det verkar vara en bra idé att ta upp dessa frågor till diskussion i skolan då vi väl alla vet vilket stort problem mobbing innebär.

Permalänk | Anmäl #2 kicki, 2009-12-20, 17:33