Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Feminism

Författaren Maria Sveland går till hårt angrepp mot "antifeminister" på DN Kultur. Har hon rätt?  Läs (34) Skriv

Pensionerna

Reinfeldt menar att svenskarna måste ställa in sig på att arbeta längre. Bör vi arbeta till 75 år?  Läs (33) Skriv

EMU

Kan Greklands kris lösas? Och hur ska det gå till? Läs (84) Skriv

Alliansens opinionskris

Henrik Sjöholm om Alliansens opinionskris

Partiväsendet missar frihetliga strömningar

Inför valet 2010 förs en stundtals hård debatt om opinionen mellan höger och vänster. Men den debatten saknar ett viktigt perspektiv för att förstå vad som händer i opinionen. Miljöpartiet är ett exempel på ett parti som delvis lyckats med att positionera sig längs en annan skala och partier som vill vara med bortom 2010 måste förstå dessa dimensioner.


Om författaren

Jag har en bakgrund som talskrivare och strateg åt Maud Olofsson från 2002 till 2006. Under den tiden var jag bland annat ansvarig för partiets målgruppsanalys och strategiarbete.

Det är inte konstigt att borgerliga debattörer har svårt att förhålla sig till Miljöpartiet. Mp har, som ett av få svenska partier, förmått positionera sig på allvar längs en annan politisk skala än den höger-vänsterskala som väljarna förefaller anse alltmer irrelevant. I sig är det inte konstigt; det svenska partiväsendet är helt orienterat kring vänster-höger, men om partierna vill tala med yngre väljare och om de vill förstå Sverigedemokraternas framgångar måste de börja orientera sig i ett annat värdesystem.

En bra illustration på svårigheten att göra partiernas ofta högljudda konflikter begripliga för väljarna är att se hur stora skillnaderna faktiskt är mellan alternativen. I sin budgetmotion för 2010 presenterar Socialdemokraterna ett alternativ som netto innebär 18,4 miljarder högre skatteintäkter. I en budget på 1025 miljarder motsvarar det en ökning med 1,8%. Det ger perspektiv på brösttonerna från båda sidor. Så stor är alltså skillnaden mellan välståndet byggt på arbetslinjen och vänsterkartellens bidragssamhälle. Alternativt: Så stor är skillnaden mellan det goda välfärdssamhället och det nyliberala moraset. Är det konstigt att fler med mig tycker att det ibland känns verklighetsfrämmande att ta del av den partipolitiska retoriken?

(Jag måste här lägga till att jag naturligtvis är medveten om att skillnaden över tid blir större och att det lilla avståndet beror på att Socialdemokraterna successivt tvingas anamma tidigare inkomstskattesänkningar. Men poängen kvarstår: Om de rödgröna partierna kan acceptera skattesänkningar och alliansen ökade välfärdsutgifter, så kommer skillnaderna successivt att minska, om inte annat därför att tron på marginalväljarteoremet förfaller vara stark bland svenska partistrateger.)

Sanningen är att vi i Sverige, sedan lång tid, har ett väl utvecklat samförstånd om den kapitalistiska välfärdsstaten. De svenska partierna är, även om det ofta låter annorlunda, överens om att vi ska ha offentligt finansierad skola, vård och omsorg. De är överens om att vi ska ha förhållandevis höga skatter, även i ett europeiskt perspektiv. Och de är överens om den grundläggande strukturen på svensk arbetsmarknad och att allt detta sker inom ramen för marknadsekonomin. Många av de frågor som i andra länder är verkligt infekterade är i Sverige lösta i samförstånd.

Det är inget nytt fenomen. I grunden har de svenska partierna varit tämligen överens på denna punkt under mycket lång tid. Möjligen kan Fälldins beslut att släppa in Moderaterna i värmen på 70-talet sägas ha varit ett avgörande ögonblick i denna utveckling, men det ligger så långt tillbaka att få väljare under 50 har någon form av egna minnen av det. För 70-, 80- och 90-talister har snarast välfärdsstaten därför framstått som en naturlag. Därmed blir det inte heller en avgörande konfliktfråga då man ska rösta.

Den uppmärksamme analytikern kunde ha sett denna utveckling komma redan i mitten av 90-talet. Frågan beskrevs väl i Ivars Jegers och Mats Lindgrens forskning i boken "Morgondagens värderingar" utgiven av Kairos Future. Då var förvisso begrepp som "postmaterialism" heta i debatten, men om man ser bortom etikettsfrågan visar sig boken ha varit förbluffande korrekt i många av sina slutsatser, också ifråga om politiska prioriteringar.

Även Henrik Oscarssons eminenta doktorsavhandling "Den svenska partirymden" ger visst stöd för detta resonemang. I avhandlingen konstaterar Oscarsson att det krävs mer än en dimension för att korrekt beskriva väljarnas uppfattningar om avstånden mellan partierna, men också att det räcker med två dimensioner. Det bekräftar den uppfattning många partistrateger haft genom årens lopp. Samtidigt har tänkandet kring denna "andra dimension" präglats av ett stort mått av önsketänkande. Inom Centerpartiet och Miljöpartiet har man tidigare tänkt sig att det är en "grön" skala. I kristdemokratisk retorik har man anat övertygelsen om att det finns en etisk dimension. Genom åren har det gjorts många tolkningar.

Oscarsson resonerar själv kring vad denna andra skala skulle kunna beskriva och konstaterar att många av hans tänkbara tolkningar - miljö, kärnkraft, EU-medlemskap, alliansfrihet osv - samvarierar starkt och att man därför bör försöka finna en gemensam bakomliggande struktur. Han beskriver denna som konflikten mellan autonomi och delegering och tycker sig även identifiera en dimension som handlar om kristen tradition.

Autonomi-delegering ligger nära den analys jag och andra gjorde för Centerpartiet inför 2006 års val, då vi, med stöd av ett antal frågor som beskrev förhållandet mellan individen och kollektivet (och staten), landade i analysen att man bör beskriva den andra dimensionen i svensk politik som en konflikt mellan frihetliga värderingar och önskan om ett mer auktoritärt samhälle. "Auktoritärt" är ett starkt ord och det är självfallet inte frågan om att det bland svenska väljare finns önskemål om ett nästintill diktatoriskt styre av vitrysk modell. Men det beskriver väl den önskan som många väljare har om ett starkt politiskt ledarskap, ordning och reda, trygghet etc.

Dessutom beskriver den frihetligt-auktoritära dimensionen väl vad som skett i det svenska partiväsendet de senaste åren. Moderaterna har inte bara rört sig mot mitten på vänster-högerskalan. De har också närmat sig den socialdemokratiska synen på förhållandet mellan individen och det allmänna i och med att man numera stödjer många av de strukturer (som styrkeförhållandena på arbetsmarknaden) man tidigare riktat skarp ideologisk kritik mot. Jag tvekar inte att beskriva detta som ett steg mot en mer auktoritär samhällsordning (folkhemmets kollektiva ideal är utan tvekan en i grunden auktoritär uppfattning om hur ett samhälle bör se ut).

Längs den auktoritärt-frihetliga skalan kan man ordna många sakfrågor som idag kan tyckas förvirrande i debatten. Debattörer som står långt till höger stödjer fri invandring, Miljöpartiet vill luckra upp arbetsrätten, Vänsterpartiet vurmar emellanåt för småföretagande och så vidare. Även om man möjligen till nöds kan försöka analysera dessa och andra egenheter längs vänster-högerskalan blir det lättare om man byter glasögon och ser på dem ur ett annat perspektiv.

Allra tydligast de senaste åren har dock frågan om frihet på Internet varit. Frågan om datalagring blev ett bekymmer för s-regeringen före valet. Efter valet har Alliansen sprungit på stora bekymmer med FRA- och Ipred-lagarna. Genomgående för alla dessa konflikter har varit att en abstrakt "statsnytta" ställts mot individens rätt till privat kommunikation. Det är ett mönster som inte på något sätt är unikt för Sverige. I en nyligen utkommen bok "Authoritarianism & Polarization in American Politics" beskriver statsvetarna Hetherington och Weiler en snabbt eskalerande konflikt också hos väljarna i synen på auktoritär och mer liberal politik. Inte minst har attacken mot World Trade Center fungerat som en katalysator för att driva på polariseringen. Politiken har därmed också kommit att struktureras alltmer av väljares rädsla för oklara hot. Även i den svenska debatten om övervakning har hot och rädsla varit starka retoriska grepp för att övertyga väljarna om behovet av ökad övervakning.

I grunden råder det ingen tvekan om att de flesta svenska väljare idag, liksom historiskt, söker sig till mer auktoritära alternativ. Det ständiga mediala sökandet efter en landsfader och strävan efter att bli det får tjäna som ett anekdotiskt bevis på detta. Det är också bland dessa väljare som vänster-högerskalan förefaller leva som starkast. Det är dessutom logiskt, dels därför att det av tradition har varit så, men också därför att vänster-höger blir mycket viktigare ju större roll vi uppfattar att staten bör spela i våra liv. Sökandet efter en stark ledargestalt skulle kunna vara en delförklaring till de mindre partiernas bekymmer; det är knappast troligt att Olofsson, Björklund, Ohly eller Hägglund kommer att uppfattas som en stark nationell ledare i närtid.

Men lika uppenbart är att frihetliga frågor snabbt har blivit viktigare i opinionen. I stor utsträckning är det en åldersfråga; i stor utsträckning är positionen längs denna skala en fråga om ålder, även om konfliktdimensionen också förekommer hos äldre väljare. Det är inget djärvt antagande att denna demografiska profil är en förklaring till Alliansens svårigheter bland yngre väljare; i SCB:s partisympatimätning i november uppgav 28-32% av alla väljare under 25 att de skulle rösta på ett alliansparti. Bland väljare 25-29 var alliansens stöd ca 37%. För de rödgröna partierna var motsvarande siffror mellan 54 och 61%.

För många av dessa väljare har dessutom höger-vänsterskalan minskat i betydelse. När skillnaden mellan alternativen i sak inte handlar om mer än någon procent i synen på omfattningen av de offentliga åtagandena, snarare än principiella skillnader i synen på t.ex. välfärden, så är det inte förbluffande att väljarnas intresse för skillnaden minskar. Däremot spelar höger och vänster troligen större roll bland väljare som intar en mer traditionell position ifråga om auktoritär kontra frihetlig politik. Om man söker efter starka ledare spelar det naturligtvis större roll vilka värderingar dessa ledare har.

Dimensionen auktoritärt-frihetligt ger dessutom en förklaring till varför det är oklokt att försöka bunta ihop Piratpartiet med Sverigedemokraterna i retoriken. Längs denna skala är de varandras absoluta motpoler, även om det i valet till Europaparlamentet gick ett litet antal missnöjesväljare från SD till PP. Det ger också en förklaring till varför strategin från en del borgerliga debattörer att försöka utmåla Miljöpartiet som ett otäckt vänsterparti. Även om enskilda väljare har dålig koll på såväl sakfrågor som positionering, så har väljarkåren som helhet visat en förbluffande förmåga att som kollektiv beskriva det politiska landskapet. Om nu väljarna har uppfattat Miljöpartiet som en frihetlig kraft har försök att helt enkelt klistra etiketter på dem små möjligheter att lyckas.

Sanna Rayman gör i SvD 23/11 en troligen korrekt analys av Miljöpartiet, då hon beskriver det som "latteliberalism". Däremot är det tveksamt om hennes avfärdande av dem som ett alternativ för väljare med liberala värderingar är riktigt. Givetvis har hon rätt då hon pekar på att det finns en hel del tveksamheter om Mp:s syn på ekonomisk liberalism. Men samtidigt bör hon och andra liberaler se bjälken i de "riktiga" liberala partiernas egna öga ifråga om livsstilsliberala frågor som integritet eller flyktingpolitik. Det kan ju vara så att många väljare uppfattar dessa frågor som viktigare än de traditionella ekonomisk-politiska konflikterna. I så fall är det oklokt att avfärda väljarnas bedömning. Snarare bör slutsatsen vara att fundera över hur den egna liberalismen manifesterar sig i ett modernt politiskt landskap.

Inför valet 2006 lockade Centerpartiet en del av de storstadsliberala väljarna. Inte minst lyckades man inta en sådan position i debatten. Efter regeringsskiftet har, det verkliga eller upplevda, utrymmet för en självständig positionering i frihetliga frågor varit mer begränsad. Alliansen har tagit de svåra debatterna om FRA, Ipred, papperslösa flyktingar o.s.v. gemensamt. De partier som avvikit har gjort det främst i klassiska höger-vänsterfrågor, som arbetsgivaravgifter och arbetsrätt. Folkpartiet har också, från tid till annan, försökt attrahera väljare med ett mer auktoritärt synsätt, illustrerat med ordning och reda i skolan eller lite tuffare tag mot flyktingar.

Idag är det svårt att se att det finns ett självständigt borgerligt frihetligt parti, vilket i sin tur kan vara en bidragande orsak till Miljöpartiets framgångar. Bland de rödgröna har Socialdemokraterna gjort försök att flörta med dessa värderingar, utan någon större framgång, vilket förmodligen hänger samman med det faktum att partiet är solitt förankrat i folkhemstraditionen, som i slutändan är ett tämligen patriarkalt och därmed auktoritärt samhälle. En del av partiets framgångar bland yngre skulle kunna förstås som en Mp-effekt, där Mp:s medverkan i det rödgröna samarbetet lånar trovärdighet också åt Socialdemokraterna.

Däremot faller Socialdemokraterna lätt i samma fälla som allianspartierna, då de försöker tolka in alla frågor på en höger-vänsterskala, och främst går till val på motstånd mot det som de benämner "högeralliansen". Två frågor kan illustrera hur partiernas förutfattade meningar om konfliktdimensionen fördunklar, snarare än förtydligar, den politiska debatten. Nyligen har frågan om LAS varit uppe till Debatt, lyft bl.a. av Demoskops VD i DI 20/10, då han påpekade att kritiken mot LAS är större än väntat (även om det inte är en majoritet). Studerar man den mätning Akademikerförbundet SSR presenterade i bl.a. SvD 17/11 framgår det klart att kritiken mot LAS är störst bland unga, även om det även där finns en majoritet för lagen. Ett liknande resultat gav Centerpartiets undersökning av ungas syn på lägre lön för att få jobb, presenterad på DN Debatt 25/11.

Såväl anhängare som kritiker till slutsatserna i dessa undersökningar valde att presentera dem i en vänster-högerkontext, vilket naturligtvis passar det konfliktmönster partierna är trygga med och som dessutom utgör själva existensberättigandet för den nuvarande partistrukturen. Samtidigt är det oundvikligt att konstatera att undersökningarna antyder att såväl LAS som ungdomslöner i någon mån transcenderar höger-vänsterskalan. Resultaten skulle lika gärna, och kanske mer fruktbart, kunna tolkas i en frihetlig-auktoritär kontext, där den bakomliggande konflikten handlar om relationen mellan individen och storskaliga kollektiva lösningar (denna gång i form av fackföreningar).

Vad betyder då en sådan slutsats? Till att börja med så kommer valet 2010 i huvudsak att handla om vänster och höger, snarare än om frihetlighet. När regeringsmakten står på spel, så ökar vikten av de etablerade konfliktmönstren, vilket inte minst Piratpartiets kräftgång i opinionen inför ett "riktigt" val illustrerar. Men det är också uppenbart att det finns en förhållandevis stark, och snabbt växande, konfliktdimension som de etablerade partierna i stor utsträckning väljer att bortse från. Det gör att man måste ställa frågan vad som på sikt händer med de partier som struntar i den frihetliga dimensionen och därmed alienerar sig från stora delar av ungdomsgrupperna. Även om man till nöds klarar valet 2010, så är det troligen en överlevnadsfråga för samtliga partier att ompröva sin egen position inför valet 2014.

 






Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/15616

63 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

4 auktoritära högerpartier, ett auktoritärt vänsterparti och två liberala vänsterpartier.
Det är den politiska skalan enl. centerpartiet. Jag tycker att det är lite trångt i det övre högra hörnet.

Permalänk | Anmäl #1 Daniel A, 2009-12-28, 15:33

Intressant artikel. Ett problem med att beskriva politik utifrån dimensioner är att man då missar en viktig trend i dagens politik: politisk aktivitet sker bortom partierna. Att vara politiskt engagerad innebär inte alls på samma sätt som tidigare att man också är partipolitiskt engagerad. Många arbetar intensivt med enskilda sakfrågor, utan att blanda in ideologi. Att vara väljare (vilket de flesta ju fortfarande är, trots allt) betyder inte att man är sympatisör, eller ens anhängare av någon grundläggande idé (socialism, konservatism, miljöengagemang, främlingsrädsla eller vad det nu kan vara). Skickliga strateger inom partier kan tillfälligt "fånga in" en sakfråga som engagerar många, och därmed få väljare, men stödet är flyktigt.

Det har länge talats om partiernas död. Jag tror snarare på en stadig uttunning av partiernas idéinnehåll, till förmån för korta inhopp i aktuella ämnen. Det som finns kvar är den partibundna demokratiska infrastrukturen med valda församlingar som fattar beslut. vad dessa beslut grundas på i de enskilda frågorna blir dock svårare och svårare att hitta i partiernas manifest.

Permalänk | Anmäl #2 Individualismens tid är nu, 2009-12-28, 15:46

Gratulerar, du har hittat politicalcompass.org.

Det hade varit mer smakfullt om du hade nämnt var du fått idén om en tvåaxlig politisk karta från.

Permalänk | Anmäl #3 Andreas, 2009-12-28, 16:02

Du har placerat V som mindre auktoritärt än S.

Tillbaka till skolbänken.

Permalänk | Anmäl #4 Andreas, 2009-12-28, 16:08

Andreas: I vår tids största frågor är vänsterpartiet mer frihetligt än sossarna. Det gäller integritet och friheter på nätet. Jämf FRA, IPRED och sådant som auktoritärt påförts svenskarna.

Permalänk | Anmäl #5 Dag, 2009-12-28, 16:48

Dag: När det gäller FRA så har ju även S deklarerat att de vill riva upp den nuvarande lagstiftningen. IPRED är ingenting jämfört med vad FRA nu tillåts hålla på med.

Med andra ord är det ingen större skillnad mellan S och V i de nutida frågor du nämner.

Historiskt är dock skillnaden stor mellan socialDEMOKRATERNA och vänsterpartiet (KOMMUNISTERNA).

Permalänk | Anmäl #6 Andreas, 2009-12-28, 17:16

Dag: När det gäller FRA så har ju även S deklarerat att de vill riva upp den nuvarande lagstiftningen. IPRED är ingenting jämfört med vad FRA nu tillåts hålla på med.

Med andra ord är det ingen större skillnad mellan S och V i de nutida frågor du nämner.

Historiskt är dock skillnaden stor mellan socialDEMOKRATERNA och vänsterpartiet (KOMMUNISTERNA).

Permalänk | Anmäl #7 Andreas, 2009-12-28, 17:16

Är det några som vill föreskriva hur människor skall leva sina liv så är det kommunister och miljömuppar.

Frihetliga?

Permalänk | Anmäl #8 goran, 2009-12-28, 19:20

@Henrik Sjöholm: Jag ser att Andreas (2009-12-28, 16:02) redan tagit upp exakt vad jag tänkte säga. Annars gissar jag att din analys är klockren. Så frågar jag mig vad det beror på, om du fortfarande är strateg inom (c), att partiledningen inte ser vad som håller på att hända. Är det (m) som sätter käppar i hjulen för era initiativ? Eller förstår de äldre inom ditt parti inte att vi unga borgerliga uppriktigt sagt hatar både LAS och Ipred av exakt de anledningar som du beskriver? Vi vill inte ha någon Landsfader som lägger sig i våra liv, vare sig det gäller ekonomiska åtaganden eller privat kommunikation. Jag, och många med mig, ligger i den nedre högra kvadranten i "din" modell och kommer att rösta därefter. Om du inte kan kommunicera det till din partiledning så innebär det att (pp) är min bästa approximation inför riksdagsvalet 2010.

Permalänk | Anmäl #9 Söderbroder, 2009-12-29, 03:32

Tack för kommentarerna!

Några snabba svar:

1. Nej, jag jobbar inte för Centerpartiet. Jag är konsult inom Public Affairs på ett företag som heter Weber Shandwick.

2. Jag nämner inte political compass som en referens av det enkla skälet att det inte är så. Henrik Oscarssons doktorsavhandling, som var den viktigaste källan för vårt arbete (tillsammans med siffror från bl.a. Temo och FSI) är, i mitt tycke, betydligt mer intressant och relevant för svenska förhållanden. Som framgår av texten är idén om fyrfältare för att analysera politiska förhållanden inte på något sätt särskilt ny.

3. Vänsterpartiet uppfattas idag, utan tvekan, av många (främst yngre) väljare som mer frihetligt än Socialdemokraterna i de aspekter jag beskrivit ovan. Det betyder INTE att de är mer frihetliga i ett ekonomiskt-politiskt avseende. Överlag tror jag att många borgerliga analytiker går vilse här. Man både tror och vill att ekonomisk frihet ska vara lika med social frihet och landar därför i slutsatsen att borgerligheten måste vara mer frihetlig än den samlade vänstern. Eftersom ett sådant synsätt förefaller sakna förankring i väljarkåren tar man därmed en stor risk när man underskattar kraften i denna andra dimension.

4. Påpekandet om att mycket politik sker bortom partierna och genom engagemang i sakfrågor är intressant och viktigt. Faktum är att man kan analysera även detta inom ramen för de dimensioner jag pekar på. I den frihetliga delen av den vertikala axeln är sakfrågor (ofta) viktigare än partier och partilojalitet (se t.ex. PP, men också MP). Det stämmer väl överens med de observationer Jegers och Lindgren gjorde i "Morgondagens värderingar" redan för femton år sedan, då de påpekade att sakfrågor föreföll viktigare för postmaterialister än färdigpaketerad politik.

Permalänk | Anmäl #10 Henrik Sjöholm, 2009-12-29, 06:34

#3 Andreas
Fyrfältaren tycker jag mig känna igen från mina universitetsstudier på 1970-talet. Man får lätt intrycket att Andreas nog inte var med på den tiden, och därför tycker att hans upptäckt av den är något enastående.

#10 Henrik Sjöholm
Ditt grepp att sätta skillnaden mellan parterna i relation till hela företeelsen (skatterna) tyckte jag var riktigt bra. Den borde användas mycket mer i debatten och analysen. Man kan verkligen fråga sig om det som tar så stor plats på t. ex. tidningarnas ledarsidor tar lika stor plats i medborgarnas vardag.

Permalänk | Anmäl #11 Observatör, 2009-12-29, 08:12

Tack för en intressant artikell. Passar bra in på hur jag tänker när jag väger partierna emellan och visst känns det lite väl tomt där nere hos MP åt båda hållen. Mina värderingar utesluter direkt alla partier som ligger över eller alltför nära det horisontella strecket, så valmöjligheterna är ju inte speciellt stora. Glad att där nu finns i alla fall två partier att väga mellan.

Permalänk | Anmäl #12 Johan., 2009-12-29, 09:43

Vänsterpartiet är inte ett "frihetligt" parti. Frihetlighet är liberalism. Vänsterpartiet är ett parti som vill att folk ska få göra vad de vill PÅ ANDRAS BEKOSTNAD. Det innebär alltså att man ger frihet till någon genom att ta den från någon annan, rent ekonomiskt.

I praktiken handlar det om att så många som möjligt ska lalla runt på bidrag, alltså bli försörjda av den arbetande delen av befolkningen. Är detta "frihetligt" så är artikelförfattaren helt bakom flötet.

Permalänk | Anmäl #13 Manur Huse, 2009-12-29, 10:35

Två dimensioner är bättre än en - ja, men som sagt så är det politiska landskapet alldeles för komplext för att projiceras på två dimensioner, eller tre osv. Det enda rätta är ett träd där den första noden är en eventuell utgångspunkt för samtliga partier och dess grenar är svaren på olika frågor som till en början är grundläggande för att sedan bli mer detaljerade. Ett parti kommer då befinna sig distribuerade på flera löv, en någorlunda god approximation vore väl att varje partimedlen bidrar, även om det såklart är fullständigt orealistiskt att intervjua alla Sveriges partimedlemmar så skulle en liten del av dem vara bra nog.

Permalänk | Anmäl #14 Mårten Thurén, 2009-12-29, 11:19

De som lyckas få kommunisterna till ett frihetligt parti har verkligen lyckats skruva till det. När man sedan får ett fundamentalistiskt parti som Miljöpartiet till att vara frihetligt då … Vi får väl hylla Iran, Cuba och Nordkorea som frihetens förkämpar.

Permalänk | Anmäl #15 Totte, 2009-12-29, 12:04

#5 Dag och # 7 Andreas
Både vänstern och socialdemokraterna är opålitliga i FRA-frågan.

Lagstiftningen ska ändras, men de har inte förklarat hur samtidigt som de tagit ställning för att FRA ska signalspana i kabel. S och v ägnar sig bara åt populism i FRA-frågan.

Permalänk | Anmäl #16 Rune, 2009-12-29, 12:07

Det verkar som frihetliga dimensionen är enbart FRA- och IPRED-frågor. Där tror jag skillnaderna har mindre med ideologi och mer med maktinnehav att göra. Alliansen och (s) med Bodström i spetsen bytte mer eller mindre åsikter med varandra vid förra regeringsskiftet. Problemet för (mp) är att de trots allt ska regera med (s) och då blir det inte mycket kvar av deras frihetsdrömmar. De kommer sannolikt att prioritera miljön i dessa eventuella regeringsförhandlingar och det blir mycket små skillnader i praktiken vad gäller frihetsfrågorna. Då har (mp) förlorat dessa väljare till nästa val.

Permalänk | Anmäl #17 Lars Mattias, 2009-12-29, 12:29

"Man både tror och vill att ekonomisk frihet ska vara lika med social frihet och landar därför i slutsatsen att borgerligheten måste vara mer frihetlig än den samlade vänstern."

Bingo!

Permalänk | Anmäl #18 nafetS, 2009-12-29, 13:10

Intressant som fenomen att detta börjar diskuteras.
I USA förs en livlig diskussion - i alla fall i vissa kretsar - kring begreppet kommunitarism. Det går inte att lägga in direkt i höger-vänsterskalan, men har dragning åt liberalkonservatism. Det handlar om balansen mellan individens frihet och samhällsperspektivet. Både nyliberalismen och auktoritär konservatism avvisas.
Problemet för Sveriges del är vår korporativa samhällsstruktur. Allt tenderar att handla om balans mellan olika intressegrupper istället för balans mellan det enskilda och det allmänna.
"Centern är ett parti för bönder och bensinstationsföreståndare", sa Palme. Inte så i samma utsträckning längre. Nu handlar det mera om offentliga sektorn i vid mening (inklusive facken och intresseorganisationerna) å ena sidan och det vagt definierade medborgarintresset å den andra.
Alla partier är otydliga med detta, men miljöpartiet är mindre belastat med korporativt gods än de andra. Det bidrar till partiets framgångar i opinionen.

Permalänk | Anmäl #19 Greger Morin, 2009-12-29, 13:14

Hur kunde vänsterpartiet ens positionera sig längst en frihetlig dimension? Det är väl det mest auktoritära partiet vi någonsin haft i Sverige. Höga skatter samt ingen valfrihet är deras motto.

Permalänk | Anmäl #20 HS, 2009-12-29, 13:28

Äntligen en riktigt intressant politisk analys här på Newsmill!

Men schemat har fortfarande bara två dimensioner. HS kommer in på det i sitt svar #10. Konstaterandet att ekonomisk frihet och social frihet inte är samma sak. Snarare varandras motsatser (min anm.).
Kan du göra en kub av figuren och införa en djupdimension också? Jag skulle vilja kalla den solidaritet eller rättvisa. Den kunde heta demokrati också, om det begreppet inte var så besudlat och förstört.

Det tror jag nästa val kommer att handla om.
Folk är inte dummare än att dom ser att ekonomisk frihet har ett socialt pris. Vår individuella möjlighet till inflytande över livet, alltså verklig demokrati, blir ojämnare fördelad.

Till Totte, Huse, mfl kommunistfobiker.
Motsatsen till frihet är inte bara kommunism, det är ojämn maktfördelning och den kan ha många olika etiketter. Libertarianism tex.

Permalänk | Anmäl #21 Olof Lindberg, 2009-12-29, 13:33

Jag förstår inte hur Mp resp V(kommunisterna) kan kallas vara för frihet, när effekterna av deras politik är skyhöga skatter, företagsnedläggningar och jobbflytt.
Vad består då friheten av förutom bidrag?

Permalänk | Anmäl #22 Johan, 2009-12-29, 13:44

Miljöpartiet är inte ett frihetligt parti. Få argumenterar starkare för frihetens och demokratins avskaffande än de gröna brunskjortorna utifrån deras apokalyptiska klimathotsvision. Deras partiordförande argumenterar mer eller mindre öppet för drastiska inskränkningar i vår rörelsefrihet, bland annat. Det är så deras miljöprioriteringar omskrivs i praktiken.

Permalänk | Anmäl #23 Hiram, 2009-12-29, 13:45

Det stämmer att Miljöpartiet har anammat en rad frihetliga synsätt på sista tiden. Men hur djupt sitter detta? När jag var aktiv i partiet var hade det de mest groteska auktoritära idéer som jag kämpade emot, och miljöpartisterna hade i regel lite eller ingen förståelse för sådant. De ville tvinga alla människor till samhällstjänst, de ville förbjuda forskning i sådant de inte gillade, de ville göra tekniker för t ex toaletter som kompisar utvecklat obligatoriska och förbjuda konkurrnenter... deras syn på kultur och it var ett upprört ogillande och beslut om maximal reglering och tuktan. Givetvis skulle vi inte vara med i EU och man förde en klappjakt mot alla oss som var EU-vänligare.
Nu har Miljöpartiet svängt, och i stort sett gett mig rätt i varenda fråga där jag ansåg att de var på fel spår. Men beauty is only skn deep, som det heter, jag tror att det är mest fråga om ytlig opportunism och att partiet forttfarande är fullt av miljlöfascister. Det är fortfarande ett parti för självbelåten medelklass som sopsorterar och vill skylla allt på sin late och slarvige granne, och straffa dem med samhällstjänst och liknande.

Permalänk | Anmäl #24 Mats Forssblad, 2009-12-29, 14:02

Du missar helt att nyhets spridning över internet håller på att förändra informationsflödet och därmed politiken.

Titta på Climategate, det går inte längre lika enkelt för media o politiker att undanhålla sån information man inte anser att Svensson skall ha kännedom om.
Titta på den information om invandrarfrågor-imigrationsverket vi får tillgång till genom http://meritwager.wordpress.com/ .
Förr eller senare kommer någon innom kriminalvården att börja förse oss med riktiga o sanna uppgifter om att större delen av kriminalvårdens kapasitet upptas av invandrare. Detta försöker politiker o media ljuga bort för Svenska folket, antagligen för att dölja hur misslyckad invandringspolitiken var och är!

Frihetliga eller inte, men ärlighet vinner i längden.
Tyvärr länge sedan vi hade en ärlig svensk politiker

Permalänk | Anmäl #25 Tgvara, 2009-12-29, 16:27

Sedan kan det ju vara bra att tänka på att även om en tvådimensionell modell beskriver ett partis grundfilosofi betydligt bättre, så är den bilden nästan lika bristande som en endimensionell skala. Så även om jag är trött som bara den på att allt ska kategoriseras utifrån socialist-kapitalist-skalan så är det ingen gigantisk förbättring att ha två axlar istället.

Permalänk | Anmäl #26 Hans, 2009-12-29, 16:29

Johan
Jag kan förklara för dig.
Det beror på vems frihet du menar. Och vad du menar med frihet.
Om du är sjuk och du inte är född rik så är det en frihet att slippa vara beroende av andra människors privata välvilja. eller hur?
Det är därför alla civiliserade länder har välfärdssystem, beskattar sina medborgare och omfördelar privata resurser.

Din hypotes att högskattepolitik innebär en nationalekonomisk nackdel är alldeles för enkelspårig. Om det gällde generellt så skulle högskatteländer vara fattiga, inte bland dom rikaste.

Det är bara i nyliberal fantasi som nyttan av en investering avgörs av om den är privat eller gemensam.
Och det är bara i nyliberal fantasi som demokratisk makt är ett frihetshot men privat makt innebär ökad frihet.

Permalänk | Anmäl #27 Olof Lindberg, 2009-12-29, 19:18

Festligt.

1995 gjorde jag ett liknande diagram i swnet.politik, med vänster-höger på den ena axeln. Skillnaden var att jag var ironisk, för hur kan man vara så urbota korkad att man använder vänster-höger som en storhet?

Vad är vänster, och vad är höger? Begreppet varierar både i rum och tid. Det avser ibland praktisk politik, ibland idéer och ibland parlamentarisk gruppering. Alltid lika vagt och odefinierat. Om detta diagram figurerat i en doktorsavhandling är det enbart ett tecken på hur skrämmande låg standard det är på svensk högre utbildning.

Miljöpartiet frihetligt? Storebror skulle vara stolt över detta innovativa användande av ordet frihet. MP har som bekant miljön överst på dagordningen, och miljön ska väsentligen skyddas från oss människor. Detta må vara rätt eller fel, men frihet i ordets normala betydelse handlar det naturligtvis inte om.

Fast du kanske menade att utrotningshotade mossor och lavar ges bättre möjlighet att breda ut sig, och att det är det som du menar med frihet? Skriv då "mossornas frihet", så att vi begriper vad du menar.

MP är även i andra frågor anhängare av förbud, regleringar och höga skatter. Deras syn på människan är i grunden pessimistisk, varför dessa verktyg flitigt måste användas för att stoppa hennes framfart. Det är raka motsatsen till frihet.

Permalänk | Anmäl #28 Anders Bondensson, 2009-12-29, 20:07

#28 Anders Bondensson, 2009-12-29, 20:07

I frihetsbegreppet ingår inte att kränka andra människors rättigheter. Därför är det självklart att miljöstörande verksamheteter ska regleras och beskattas.

Att miljöparitet är Sverige frihetligaste parti råder det inget tvivel om.

Permalänk | Anmäl #29 Jonatan, 2009-12-29, 21:10

Jonatan,

Du tycks inbilla dig att miljövärn är den första välmenande intentionen som använts som argument för att beskatta och inskränka människors frihet.

Det är det inte.

Med ditt sätt att se på saken blir all socialism höjden av frihet, vilket kanske är förklaringen till varför du tycker att MP är ett frihetligt parti.

Permalänk | Anmäl #30 Anders Bondensson, 2009-12-29, 22:07

Retoriken känns igen, De flesta diktaturer brukar hävda att deras system är mest det mest frihetliga, sen är de givetvis tvunga att göra lite justeringar då och då..

Permalänk | Anmäl #31 Mike Nilson, 2009-12-29, 22:11

”MaktHavarnas Brist på Kunskap (video 2.44 min) = Världens Gissel !”, tyvärr (video 1.40 min) tyvärr... :cry: - och en indikation på var Wi själva befinner oss - kan Wi få en viss uppfattning om HÄR - hälsar Josef B.

Permalänk | Anmäl #32 Josef Boberg, 2009-12-29, 22:27

Det råder verkligen en språklig förbistring här.
Liberaler, i betydelsen marknadsliberaler, kan inte kallas frihetliga eftersom dom eftersträvar en varierande grad av frihet för människor där innehavet av pengar avgör den enskildes frihet. Inte heller kan dom kallas rättvisesträvande eftersom dom anser att privat egendom inte får konfiskeras och människor alltså börjar sina liv med helt skilda förutsättningar. Du blir så fri som din pappas pengar räcker till.

Liberaler, i betydelsen marknadsliberaler kan inte heller kallas demokrater, eftersom dom strävar efter att demokratisk makt ska minska och enskild makt ska öka. Du får så mycket makt över ditt liv som din pappas pengar räcker till.

Om man menar att frihet och demokrati ska vara någorlunda jämnt fördelat så är socialdemokrater och socialister de som försöker uppnå målet. Marknadsliberaler gör det inte.

Permalänk | Anmäl #33 Olof Lindberg, 2009-12-29, 23:49

Mycket välskriven och intressant artikel med många poänger som politikerna borde ta till sig av.

För övrigt hoppas jag att inga nyliberaler drar nytta av något som helst i samhället som har bekostats med skattemedel. Av ren konsekvent princip alltså.

Permalänk | Anmäl #34 David Tingsgård, 2009-12-29, 23:57

Olof, du är lite snäv i din definition av (ny)liberaler, men du har många poänger. Jag skulle tycka att (ny)liberalism och en helt fri oreglerad kapitalistisk marknad vore bra (förutom att den är helt amoralisk, en inte helt ovidkommande invändning...) om de kombinerades med 100% arvsskatt, men det är tydligen också orättvist enligt nyliberalerna. Iaf de jag har diskuterat med.

Permalänk | Anmäl #35 David Tingsgård, 2009-12-30, 00:09

#34 David Tingsgård, 2009-12-29, 23:57,

Om de slapp betala skatt kan jag tänka mig att rätt många nyliberaler skulle tänka sig avstå.

För övrigt hoppas jag att inga övertygade socialister drar nytta av några produkter som har utvecklats och främjats tack vare den superondaoetiskarovkapitalismen, Av ren konsekvent princip alltså.

Permalänk | Anmäl #36 Mike Nilson, 2009-12-30, 00:30

Ah Mike, du menar som datorer till exempel? Som har utvecklats av amerikanska företag som fått statligt stöd under militär täckmantel? :) Fast nu var vi visst inne på korporativism, inte rovkapitalism, sorry.

Permalänk | Anmäl #37 David Tingsgård, 2009-12-30, 00:42

@David Tingsgård; Eftersom vi inte kan sluta betala skatt utan att riskera att utsättas för statens våld så är det helt legitimt att dra nytta av det rådande systemet. ;)
Politik (och demokrati) handlar om att tvinga sina åsikter på sin omgivning. Personligen tycker jag det är en vämjelig tanke - varför skulle jag vilja att mina åsikter, som är formade efter mina upplevelser och behov, skulle tvingas på mina grannar? Jag har inte den rätten, även om jag mot förmodan skulle önska det. Jag har heller inte rätten att överlåta den makten till någon annan, tex en politiker, kung eller krigsherre. Dessutom, att tvingas till att leva efter någon annans arbiträra definition av vad som är rätt fråntar individen möjligheten att finna sin egen väg till moralisk mognad. I dagens samhälle finns det ingen som helst anledning att ge pengar till tiggare. "De ska ju staten sörja för"... "jag tror han bluffar.. Ingen kan ju bli så fattig i vårt välfärdssystem!". Jag är övertygad att dagens system är förråande för vår empati, genom att man reducerar medmänsklighet till en maskinell process som döljs bakom förutsägbara sifferjusteringar i lönespecifikationen...

Permalänk | Anmäl #38 Deus_Deceptor, 2009-12-30, 01:00

Deus, slutsatsen är inte konsekvent, men förvisso pragmatisk. Jag kan tänka mig att många nyliberaler hellre ser sig som konskventa objektivister än pragmatiker dock. På objektiva grunder vilar också naturrätten och de axiomatiska negativa rättigheterna, men du låter snarare som en relativist?

Du har en poäng i att empatin förmodligen gått förlorad i vårt system, alla dogmatiska system förringar den egna initiativkraften och försvårar för moralen. De flesta maskinella processer är också amoraliska, har ingen uppfattning om medmänsklighet, som de penningtransaktioner du beskriver.

Permalänk | Anmäl #39 David Tingsgård, 2009-12-30, 01:18

@David,
jag har en någorlunda relativistisk grunduppfattning, det stämmer. Jag har svårt att se hur rättigheter ens kan existera, annat än som subjektiva element som varierar från människa till människa. Därför är jag liberal av damage-control-skäl, och anser att de rättigheter vi som grupp behöver för att undvika alla-mot-alla-krig ska vara så få och självklara som möjligt. Tex rätten till att inte dödas, eller rätten till sin kropp och arbete. Nozick pratade om ett "ramverk för utopi" som, vissa problem till trots, känns oerhört attraktiv. Alla länder har gränser av nån anledning. Det som angår Norrmän ska inte danskar bestämma. Men vem har sagt att dessa gränser ska vara av geografisk karaktär? Varför kan inte olika samhällen få tillåtas att existera sida vid sida, i samma land, stad eller bostadsområde? Samhällen som är frivilliga att ingå i, utefter de behov man har: De som vill ha extra skyddsnät går med i "socialistiska samhället", medan de som är beredda att ge en del av sin inkomst till miljöfrämjande ändamål kan gå med i "Det gröna samhället" osv osv. Den mänskliga tillvaron har sällan några givna svar. Jag är inte ofelbar, så varför ska jag kunna utöva makt över dig, och vice versa? Det är frihet för mig. Allt snack om pengar hit och dit är sekundärt. Pengar är bara en abstrakt ersättning för forna tiders spannmål och olivkrukor. Sålänge ingen har stulit en höna från sin granne så kan han gott få behålla den. Eller nåt. Whatever

Permalänk | Anmäl #40 Deus_Deceptor, 2009-12-30, 01:58

#37 David Tingsgård, 2009-12-30, 00:42,

Den var bra, jag hade ingen aning om att PC'n i största hemlighet utvecklats och distribuerats av amerikanska militären i hemlighet från första datorn fram tills nutid. Från en gammal IBM-dator fram tills dagens kundanpassade PC datorer, wow det var verkligen en dold bragd att tala om..

Sen att korporativism på bekostnad på individen är ekonomiskt effektivt är inte någon nyhet, den tuffar på i konkurrenskraftiga fascist-Kina som aldrig förr.. Materiell lycka och teknisk utveckling får de ta del av men yttrandefrihet och oberoende fackföreningar kan kineserna dock glömma för tillfället.

Vore bra om du kunde definera skillnaden mellan sk rovkapitalism och (endast statsunderstödd??) korporativism, orkar fan inte längre spekulera om flumvänsterns egna påhittade begrepp.

Permalänk | Anmäl #41 Mike Nilson, 2009-12-30, 06:14

Deus
Du har tagit upp en tråd, och David har delvis svarat klokt på den, som illustrerar den utopiska liberalismens blinda fläck.

Det är den märkliga tron på att ett samhälle baserat helt på individuella val att vara med eller stå utanför gemenskaper befriar människan från tvång.
Att det inte är så inser de flickor som bryter sig ur patriarkala hederskulturer och därmed förlorar hela sin sociala tillhörighet och kontakten med alla sina släktingar. Det är ett högt pris. Frivillighet framstår som en rätt cynisk benämning.
Detsamma gäller den som bara har valet att svälta ihjäl eller sortera giftigt avfall i Calcutta. Att välja att sluta äta framstår inte som ett helt frivilligt eller rimligt alternativ.

Liberalismens teoretiker undviker, av förståeliga skäl, att resonera om maktrelationer.
Det är synd tycker jag, eftersom det är maktutövning som begränsar människans frihet och möjligheter. Inte hur makten är organiserad eller av vem den utövas.

Robert Nozick kan illustrera självbedrägeriets fulländning. För honom är den individuella äganderätten absolut. Oavsett om ägandet tillfallit den enskilde genom eget arbete eller tur, som tex arv.
Ingen omfördelning får ske om den inte är frivillig.
Att ett sånt samhälle i förlängningen innebär extrema skillnader i individuell makt och därmed tvingande relationer för mindre tursamma inser dom flesta.

Nyliberalismen är besatt av frihet men saknar intresse för jämlikhet trots att jämlikhet är en förutsättning för frihet.
För mig framstår det som helt insnöat.

Permalänk | Anmäl #42 Olof Lindberg, 2009-12-30, 09:43

Kapitalism innebär tvång och vanmakt. Arbetsköparen pressas att prioritera vinstmaximering framför miljömässiga och sociala hänsyn. Lönearbete innebär att arbetaren främst arbetar för lönen, snarare än att bidra med något meningsfullt för samhället. Arbetaren är maktlös över produktionsmedlen och har inget att säga till om vad vinsten i företaget ska gå till. Arbetare på Lagena, COOP och Urban Outfitters blir avskedade och ersatta med sämre betald personal från bemanningsföretag. Thailändska bärplockare löneslavar i Sverige för svensk konsumtion. Enligt FN så arbetar 246 miljoner barn i löneslaveri i världen idag, många av dem för våran konsumtion. Inför dessa frågor är kapitalismen amoralisk, och måste ersättas med ett frihetligare system.

Permalänk | Anmäl #43 Florian Burmeister, 2009-12-30, 10:16

Deus, OK, tack för förtydligandet. Tycker det låter vettigt, du får det att gå ihop rätt bra faktiskt, en bedrift i sig.

Mike, javisst, datorn som kodknäckare under andra världskriget med Alan Turing, nya generationer processorer mm och Internet har militär bas. CDns och andra applikationers laser kommer från Reagans Star Wars. Styra datorn med synen och med rörelser (Wii), projektioner av information på vindrutan (s.k. H.U.D., se nya bilar) var har du sett det först? I stridsflyg, just det. Pentagon har betalat amerikanska företag enorma summor för att utveckla teknik som sedan har kunnat bli konsumtionsvaror etc. Läs Att förstå makten av Noam Chomsky. Jag avskyr honom som språkfilosof och tycker att han är väldigt enögd, men i de här fallen har han forskat i officiella amerikanska arkiv och har rätt.

Jag vet inte riktigt hur man ska definiera rovkapitalism, det var du som använde begreppet först. Men ett problem med kapitalism är att det är ett amoraliskt ekonomiskt system som inte tar hänsyn till hur människor behandlas i systemet. Ska man ha en fullständigt fri kapitalistisk marknad kan man inte hindra systemet med moraliska invändningar, varken från höger eller vänster.

Det synes mig att statlig inblandning från höger blir korporativism och statlig inblandning från vänster blir kommunism...?

Håller med om Olofs slutsatser, vilket är kontentan av Henrik Sjöholms artikeln bl a.

Permalänk | Anmäl #44 David Tingsgård, 2009-12-30, 10:36

Har sett illustrationen av det politiska landskapet i en norsk avhandling som istället för "auktoritärt-frihetligt" benämner den vertikala dimensionen "auktoritärt-anarkistiskt". Annars ser den exakt lika ut. Om det renderar att få upphovsrätt så kanske det säger hur enkelt det är att få bli talskrivare åt Maud Olofsson. Att diskutera vänster-höger och samtidigt auktoritärt-frihetligt gör det inte enklare, men det är ett konststycke att göra det utan att ta ställning till ideologi. Centern är det enda svenska parti som helt tar ställning emot alla ideologier. Där finns själva kärnan i artikeln. Och det är inte underligt att det springer en massa herrelösa hundar kring i centerns värld.

Permalänk | Anmäl #45 Birgitta Måhl, 2009-12-30, 11:38

#30 Anders Bondensson, 2009-12-29, 22:07

Att beskatta människors arbete är att inskränka på friheten. Att beskatta exploaterande av miljö och naturtillgångar är att slå vakt om våra rättigheter. Jordklotet tillhör alla.

FRA-kramande och EU-kramande bombliberaler, moderater och sossar är definitivt inte frihetliga.

Sjöholms illustration av det politiska landskapet stämmer ganska bra.

Miljöpartiet är faktiskt det mest frihetliga partiet i Sverige för närvarande.

Permalänk | Anmäl #46 Jonatan, 2009-12-30, 14:05

@44 David Tingsgård, 2009-12-30, 10:36

En fullständigt fri kapitalistisk marknad kräver avskaffande av samtliga stater och fri rörlighet för människor och varor. Patent- och upphovsrätt är inskränkningar av den fria marknaden. Riktig kapitalism har aldrig funnits. USA är en supersocialistisk skurkstat.

Permalänk | Anmäl #47 Anarkisten, 2009-12-30, 14:18

Jonatan

Det är bra att beskatta exploaterande av miljö och naturtillgångar, därom är vi överens. Den gröna skatteväxlingen, som innebär en sänkt skatt för arbete, är en utmärkt idé.

Varför inte beskatta ett exploaterande av löneslaveri och lönearbete? En Frihetlig skatteväxling, som skulle sänka skatten på arbete ytterligare, skulle motsvarigheten kunna heta.

Permalänk | Anmäl #48 Florian Burmeister, 2009-12-30, 14:23

Till er som dividerar om liberalismens grundläggande natur: Dödsfall som orsakas av beslut i samhällen som liberaler ogillar är mord. Dödsfall som orsakas av att ingen gör någonting eller dödsfall orsakade av beslut i samhällen som liberalerna gillar gäller inte.

Permalänk | Anmäl #50 Observatör, 2009-12-30, 14:59

annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.