Sedan när blev okunskap en dygd?

Utmärkt artikel, du lyckas förklara bra vad "flum" är för något. Alla är väldigt snabba med att kritisera pedagogik som "flum", eftersom de helt enkelt inte förstår det. Eftersom alla dock är experter på skolan har de en självpåtagen rätt att kritisera sådant de inte förstår inom skolvärlden. Det är att nedvärdera lärares kompetens och professionalitet, vilket man älskar att göra. Man är rädd för vaghet och inexakhet och vill ha ordning och reda. Det är bara det att exakhet skapar problem och vaghet (eller dynamik eller öppenhet, eller tolkningsbarhet) i enlighet med Wittgensteins språkfilosofi t ex, ofta är mycket mer användbara begrepp.

Jag håller med om din bild av lärarhögskolan, att det faktiskt finns en strategi bakom "flummet", att lärarstudenter alltså ska lära sig att tänka själva... inte få fakta serverat som något man dumpluggar på inför en tenta och har glömt dagen efter. De kunskaper man får på lärarhögskolan ska man tillämpa i arbetslivet. Försöker man inte tillägna sig några kunskaper utan glider igenom lärarutbildningen eftersom man får ta eget ansvar för sina studier också (...), ja då ska man nog inte arbeta som lärare.

Har man inte gått på lärarhögskolan har man garanterat sämre förutsättningar än en obehörig lärare, man har t ex missat en hel del intressant pedagogik... Själv håller jag mig ganska mycket till Vygotskij och blandar in delar av den konstruktivistiska skolans attityd till lärande i min undervisning. Att ha formulerat en PYT, praktisk yrkesteori, är rätt bra för alla lärare.

Därmed inte sagt att en behörig lärare automatiskt är bra och en obehörig lärare automatiskt är dålig, det finns mycket annat som avgör vad som gör en bra lärare också.

Ja, elevantalet i klasserna ska minskas, men det kostar pengar.

Betygen skapar konkurrens- och strategitänkande dock, vilket ofta är positiva egenskaper i arbetslivet.

Undervisning,bra sådan för våra ungdomar är mycket mycket viktigt!
Tyvär skall undervisningen till större delen utföras underbetalda komunalanstälda lärare som får ingen eller ringa uppskattning för sitt arbete.
Dessutom får många av lärarna stå ut med rena trakaserier från
vad som kallas "utåtagerande" = ouppfostrade elever och dom har
dåligt med disiplinära åtgärder att ta till för att få en rimlig arbetsmiljö i klassrummet!

Okunskap? Ja titta på vilka som bestämmer över den Svenska skolan, jo politikerna å där är inte kunskap nått som står högt i kurs!
Mittt favoritexempel på den svenska grundskolans misslyckande är
historieundervisningen.
Ungarna kommer ut ur nian med kunskapen om att Hitler var nog inte så bra o han gasade en massa milijoner judar.
Att Stalin och Mao var ändå värre i mördande av den egna befolkningen har dom inte en susning om.

Ung vänster medlemmar brukar frammhålla att "inget komunistiskt land har anfallit något annat land"!
Historielärare, behöriga eller obehöriga, fy på er!

Hej Mattias!
Jag är liksom du övertygad om att det jag kallar flum är en "medveten strategi" från Lärarhögskolans sida. icke desto mindre tycker jag att den fungerar dåligt. Att bädda in kunskaper i snömos för att "visa på komplexitet" ser vi för mycket av i många klassrum, såväl i skolan som på högskolan.

Hej Anna, kul att du svarade :)

Visst kan det hända att lärare på högskolor ibland kastar in ovetenskapligheter bland den nyttiga kunskapen, och det är såklart beklagligt när det händer. Men då betyder det ju att lärarhögskolan fortfarande har möjligheter att bli ännu bättre, inte att didaktisk kunskap är poänglöst.

Och jag har också förslag på hur lärarhögskolan skulle kunna förbättras. Exempelvis vill jag lyfta fram mer diskussioner kring pedagogiska och socialpsykologiska teorier tillsammans med diskussioner och även konkreta tips på hur man ska kunna tillämpa dessa i den praktiska skolvardagen. Men det är viktigt att de praktiska kunskaperna grundar sig i en teoretisk förståelse, annars riskerar man att hamna galet.

@Tgvara: Jag håller med dig om att det är illa om elever i skolan får lära sig rena sakfel i skolan, om detta händer. Dock ser jag inte som skolans uppgift att i första hand peka ut en eller annan person eller regim som ond eller god, utan att fostra kritiskt tänkande individer som har förmågan att, utifrån fakta, själv dra slutsatser, argumentera samt modet att våga ändra åsikt om man stöter på bättre argument. Och i ditt fall verkar ju skolan ha lyckats rätt bra med detta.

Bra skrivet Mattias!

Anna Wennblad är skrattretande, en lärare som anser att självlärande är bättre än formell utbildning! Det första hon då borde göra är självklart att be alla sina elever att går hem och studera själva, och sedan säga upp sig!

Eller är det bara ALLA ANDRA lärare förutom henne själv som gör ett sämre jobb än om eleverna får försöka lära sig helt själva?

Skolan har stora uppdrag och samhället har stora förväntningar på densamma.
Flum är ju ett kärt samtalsämne, ända sedan min allra tidigaste skolgång i början på 70-talet har det pratas vitt och brett om det.

Kanske har jag haft tur, eller kanske är jag rent av aningslös -men jag har inte märkt av nått flum!
Varken som elev eller senare i mitt yrke som...håll i er nu..lärare!

Men det kan ju för all del bero på de kompetenta lärare jag haft under min skoltid likväl som jag själv gör mitt yttersta för att upprätthålla de traditionerna.

Kunskap ÄR makt! Men få verkar desväre intresserade att bruka/tillägna sig den. Däri ligger mitt dilemma...
Alltför många elever och dess föräldrar tar lätt på verksamheten.

Hur ska man annars tolka att de tar ledigt för Thailandsresor under två-tre veckor? De tar stort ansvar för uindervisningen under dessa veckor, sanna mina ord...eller så är de enbart aningslösa...

Sen yrket i sig...brukar Du ifrågasätta Din tandläkare? Säger Du emot och överklagar på bilbesiktningen?
Statusen numer är bedrövlig,.trots att det är vi som är proffsen.
Lönen slutligen...jag hade tjänat bättre om jag fortsatt som verkstadsmekaniker...

I religiösa friskolor får eleverna garanterat lära sig en massa sakfel. Sakfel som "gud finns" och "Adam och Eva var de två första människorna " . Men de vill inte Björklund ta bort. Så länge dessa finns är hans resonemang om "70-talets flumskolor" tomma ord.

Bra artikel. I min artikel ovanför denna hävdar jag att det inte finns någon forskning som stöder att lärare med pedagogisk utbildning når bättre resultat än obehöriga, och det stämmer. Det går inte att vaska fram något belägg för detta trots att det gjorts tiotusentals studier på temat "effektivitet i undervisning". Mitt påstående ska dock inte tolkas som en kritik mot lärarutbildning. Det finns betydelsefull pedagogisk kunskap som går utöver recept för klassrumsbruk, såsom bl.a pedagogisk filosofi, utbildningssociologi etc. Detta är nödvändig kunskap på systemnivå för att styra och planera skolverksamhet, men den kunskapen behöver inte nödvändigtvi bäras av varje enskild lärare. Min uppfattning är at tbra lärare med ämnesbehörighet men utan formell lärarutbildning ska kunna erbjudas olika former av komletterande utbildning. Pedagogiklärare från univeristeten skulle t.ex.kunna hålla seminarier i skolmijö med obhöriga lärare som vill bli behöriga och komplettera detta med distansuppgifter att redovisa över nätet och sedan kunde man tentera via inlämningsuppgifter med uppföljning i seminariemiljö. Detta är dock inte en fråga för skollagen utan bör vara ett initiativ från universiteten i syfte att den nya skollagen lättare ska tillämpas utan att slänga ut bra obehöriga lärare. För övrigt vill jag tacka för att du angriper det urdumma begreppet "flum" som inte betyder mer än att den som använder det inte orkar precisera sin kritik.
Göran Linde

@Goran Linde: Tack för de uppmuntrande orden. Jag har läst ditt inlägg och tycker att du var betydligt mer nyanserad i din text än vad rubriken vad sken av. Precis som du skriver tolkade jag inte ditt inlägg som något angrepp på lärarutbildningen. Och jag håller med dig om att ämneskunskaperna är viktiga, väldigt viktiga och jag tycker precis som du att det är viktigt att undervisningen vilar på vetenskap och beprövad erfarenhet eftersom detta förhoppningsvis kan göra det svårare för religiösa skolor att propagera för sina vidskepliga föreställningar.

Sedan tror jag också att obehöriga lärare skulle kunna få genomgå olika former av kompletterande utbildningar, tillsammans med rigorösa tester för att se att de verkligen besitter den ämneskompetens som krävs. Sedan hur exakt denna typ av utbildningar ska utformas och vem som ska vara överman över denna tror jag inte att jag är mest kompetent att avgöra.

@Karl Darwinismus och Helena E. Håller helt med er båda två. Jag tycker dessutom att man skulle kunna diskutera hur denna religiösa propaganda går ihop med alla barns rätt till en likvärdig och en utbildning baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Och jag ser verkligen fram emot att den debatten blommar upp på allvar frammöver.

Jag arbetade en termin som obehörig lärare på ett gymnasium som mattelärare. Vi det tillfället hade jag gått fem år på teknisk fysik, doktorerat inom fysik i ungefär 2.5 år (hade ett uppehåll p.g.a. att min fru fick jobb på annan ort) och i samband med detta haft undervisning i grundläggande fysik och matte för förstaårsstudenter på universitetet.

Det ska medges, att undervisa på gymnasiet var ingen lätt uppgift, och jag var på många sätt oförberedd. En sak var dock säker: matte kunde jag jäkligt bra, och en stor del av mina elever tror jag faktiskt uppskattade det.

Det var när en av mina lärarkollegor sa följande till mig som jag insåg hur sjukt systemet var: "Du är ju precis en sån person vi behöver, ska du inte ta och satsa på lärare? Eventuellt, om det återinförs, skulle du kunna bli lektor eftersom du lic-at. Det enda du behöver göra är att läsa ett år på lärarhögskolan." ETT ÅR TILL !, jag hade ju i princip redan pluggat i 7 år. För mig var det häpnadsväckande och jag insåg att lärare, det kunde jag aldrig bli. Att vidareutbilda sig genom praktik på plats var inget alternativ visade det sig.

Jag hade redan då undervisat på lärarutbildningen och mer intelektuellt ostimulerande miljö får man leta efter. Att bryta forskarutbildningen för ett år där, det ville jag inte. Jag fortsatte med forskningen istället.

Min poäng är att jag tycker att behörighetskravet faktiskt gör skada på många sätt. Jag förnekar inte att det kanske kan vara bra med någon sorts lärarlegitimation men dagens system hindrar effektivt många människor med värdefull ämneskunskap från att välja läraryrket.

"De flesta seriösa forskare är överens om att betyg inte bara är meningslöst utan direkt skadligt för elevernas lärande. "
Källa? Fotnot? Referens?
Aha, saknas? Jag förstår, du ville demonstrera okunskap i praktiken?

@Martin A: jag trodde faktiskt att det var så allmänt jämnt att det inte behövdes statistik, jag tycker att Jan Björklund knappt gjort något annat än att klaga på lärarutbildningarna för att de är emot betygsättning och därför inte undervisar i det, men att han minsann ska ta dem i öronen, men jag ska ändå försöka gräva fram någon typ av statistik. Bra tänkt, man ska vara kritisk och begära källor till kontroversiella påståenden. Återkommer.

För att svara på frågestälningen i rubriken: 1968, jag skriver det en gång till: 1968.

Och visst är det en medvetens strategi att "förvetenskapliga" pedagogiken. Tyvärr har det varit kontraproduktivt, inte minst för att i denna process har styrts av rena rama fantasifoster omsvepta i perumössor indränkta i socialistiskt rödtjut.

Här tänker jag främst på myten att man inte fick lära sig "på djupet" förr, vilket alltså är ren och skär lögn, eller åtminstone inget annat än ideologiskt tyckeri. Likafullt vet vi att kunskapsnivån är sämre och i sjunkande, trots allt detta dravlade om komplexiteter, förförståelser, lärarandeprocesser och fan och hans guru.

Självkritik är vad som behövs. Pedagogiken slog in på fel väg och nu gäller det att styra tillbaka till den igen.

Förövrigt tar jag gärna emot referenser på forskning som empiriskt belagt att det gamla skolsystemet producerade "ytliga kunskaper" jämfört med dagens.

@Olaus Petri (kul att det namnet fortfarande är på modet): Jag har svårt att tro att sjunkande resultat i många ämnen idag är ett resultat av att man "förvetenskapligat" pedagogiken. Självklart är det möjligt och lovvärt att studera pedagogik ur ett vetenskapligt perspektiv. Vi är helt enkelt skyldiga våra barn att veta vad vi gör med dem i skolan.

Jag tror att vi måste söka eventuella orsaker på andra håll. Det kan exempelvis röra sig om en ökad börda på lärare. Lärare har idag betydligt fler arbetsuppgifter, och även större klasser än vad lärare hade förr. Detta gör att lärare inte kan lägga lika mycket energi på varje enskild elev som förr. Vi har också sett en, i min värld ideologisk, status- och en relativ lönesänkning på läraryrket (och den offentliga verksamheten i stort) som dels gjort att färre begåvningar söker sig till läraryrket eftersom det varken ger pengar eller status.

Jag tror att dessa är betydligt bättre förklaringar än att man gjort försök att vetenskapligt belägga pedagogisk teori. Och ärligt talat har jag svårt att förstå vad som är så provocerande med detta.

Här finns en utmärkt utredning om pedagogiken i skolan, som visar hur komplext det är att undervisa och att driva skolan i en riktning. Här undersöks reformpedagogik som försöker förändra "den förreformistiska auktoritära och huvudsakligen katederbundna och förment läroboksbundna skolan", debatten om flumpedagogik (djupkunskap?) och pluggpedagogik (ytkunskap...) mm. I texten menar man också att mycket har hänt sedan dess (1946-1980) och nej, allt var inte hopplöst förr. :P

http://66.206.7.141/reformpedagogik/reformpedagogiska_ansatser.htm

Mattias, jag uttryckt mig nog lite oklart/kort gällande pedagogikens förvetenskapligande. Får skylla på att affektnivån är hög. Nåväl, jag har inget emot att pedagogiken görs vetenskaplig. Problemet är att lärarhögskolorna inte förmår att/vill(?) separera forskning från praktik, med följden att glappet mellan teori och praktik blir avgrudsdjup i GRUNDUTBILDNINGEN

Forskning är en sak, att vara lärare en annan, särskilt i ett ämne som lever på att marknadsföra dess komplixitet. Är du med på vad jag menar?

Och de orsaker du beskriver som förklaringen till att statusen på läraryrket har skett, är just ett resultat av vad de numera överabstrakta pedagogikämnet stipulerar som "grundplåt" för ämnet och därmed lärarens sysslor. Jag skrev några rader till om det i de andra trådarna.

En annan djävulsfotrot (kan du din Sherlock?) från samma stam är den ideologiskt grundade polaritet som pedagogerna använt som professionell strategi, dvs att man förr inte lärde sig "riktigt kunskap" utan bara erhöll platt ytkunskap.

Det finns inga bevis för detta, endast teoretiska modeller med proveniens i ideolgiska satser. Alltså, 1968-pedagoger har målat faen på väggen i syfte att framhäva sin egen excellens och progressivitet. Tyvärr slängde man ut barnet med barnvattnet.

Tack för länk David, men jag måste ändå lyfta fram det ideologiska fundamentet i ditt senaste inlägg. Detta med kateterundervisningens skadlighet, dess främjande av ytkunskaper och frånvaro av dialog (mellan lärare och elev), är fantasifoster.

Återigen är bakgrunden de prefessionella strategier som pedagogerna sjösatte där "förr" var dåligt "och "nu" var en väg fram till utopia. Kardinalexemplet är ju "Hets" där man framgångsrikt, men grunsfalskt, lyckats göra Caligula till sinnebilden av hur en läroverkslärare normalt betedde sig.

Jodå Olaus Petri, det finns exempel på fungerande katederundervisning också, jag har själv (ingen falsk blygsamhet här haha) till min förvåning fått höra av auskulterande kollegor att jag bedriver positiv katederundervisning, men även blandat med många andra undervisningsformer på samma lektion. (Variation i undervisningen är bra.)

Undervisning av formen fråga-svar där läraren inkorporerar elevernas svar, åsikter och tankar i sina frågor och i lektionsdialogen istället för att föra en monolog är en bra form av katederundervisning. En god talare med personligt engagemang kan också nå ut till eleverna.

När katederundervisning bedrivs auktoritärt, ofta som monolog, där eleverna mekaniskt skriver av lärarens tal eller anteckningar ger jag dock inte mycket för och tro mig, det förekommer fortfarande i svensk skola.

Katederundervisning är alltid bättre än ostrukturetat stök, vilket är vanligare i miljöer som inte bedriver katederundervisning (monolog eller inte).

Men visst håller jag med dig om att den sokratiska metoden fungerar alltdeles utmärkt även från pulpeten.

Oavsett skall man inte presentera ideolgiska/teorietiska utopier som fungerade alternativ. Alla utopier och pedagiska modeller faller sönder som ett korthus när de konfronteras med den komplexa verkligheten.

Och då duger det inte med att hitta på att man "hade ytlgia kunskaper förr" där problemet med dåliga inlärning finns mest i den nutida milljön (som inte har katederundervinsing).
;-)

@Olaus Petri och David Tingsgård: När det handlar om pedagogisk metodik, alltså om den didaktiska hur-frågan, hur man lär ut ett visst stoff, så är det precis som i livet i övrigt en fråga om att välja det som bäst lämpar ens syften.

Katederundervisning, om den bedrivs bra (mer forskning på vad detta "bra" innebär krävs) kan vara en perfekt metod för vissa individer och för ett visst stoft, samtidigt som det för andra individer med ett annat stoff, kan vara helt fel.

På samma sätt är det ju med alla andra metoder såsom grupparbete, uppsatsskrivning och så vidare. Och att välja metod är en didaktisk förmåga som man kan vara mer eller mindre skicklig på. Det är denna skicklighet, bland annat, som är den lärarkompetens som lärarhögskolorna ska lära ut och ytterligare en anledning till varför en pedagogisk utbildning är viktig.

@Martin A: Du efterfrågade mer auktoritära personer som redogjorde för forskningsläget kring betyg. Här har du en artikel i ämnet av docenten i pedagogik Hans-Åke Scherp: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bjorklunds-betygshets-leder-fel_100...

Visst Olaus, jag tror inte att jag förespråkar ostrukturerat stök då jag förespråkar djupkunskap. Oavsett undervisningsform eller pedagogik måste det finnas en struktur och ett mål, det kan vi nog vara överens om.

Jag håller inte med om att alla teorier faller som korthus när de konfronteras med verkligheten. Även om teorier utgår ifrån ett idealtillstånd kan de tillämpas på verkligheten. Men det finns också en poäng med general Pattons ordspråk;" Man ska alltid ha en plan så att man kan överge den och börja improvisera!" :p

Jag tror nog att vi kan ha samsyn i mycket David. Jag tror inte att du premierar stök framför struktur, men det finns en "bikupediskurs" som är väldigt skadlig, dvs att de små kunskapstörstande barnen skall kunna surra fritt och finna sin egen väg till kunskap.

Mycket farligt och resulterar ofta i kaos, stress och dålig inlärning. Och de som lär sig minst är förstås de med koncentrationssvårigheter, som vanligt.

Sedan är Scherp en av dem som minst förstår att skilja på forskning och praktik. Tyvärr har han skolverkets öra.

Återigen, vi måste förpassa trosatsen att det var sämre förr och inse att dagens skola har reformerat sönder sig själv, tyvärr utifrån progressivt snömos om att eleverna förr bara lärde sig yta alternativ utsattes av pennalism från diaboliska lärare.

De kunde mycket mer än dagens ungdomar, bortsett då från twitter och dataspel då.

Jag tycker att recitationsskolan är något som vi bör eftersträva. Inget sådant här tjafs om hur eleverna kan lära sig att orientera sig i samhället utifrån ofullständiga ramar. Livet är regelstyrt, det är väl tämligen uppenbart! Det är nyttigt att vara konformist!

Gott så kandidaten, men tjafset har dock en stark ideologisk och institutionell ställningen. ;-)

Mycket skulle dock vara vunnet om man bara slutade med att lägga en massa tid på "lära eleverna att orientera sig i ett samhälle utifrån ofullståndiga ramar" och istället lade mer tid på att ge dem mer fullständiga ramar.

Och förstås måste vi även erkänna att det inte finns några bevis på att skolformer före enhetssskolan levererade ytlig kunskap.

Dagens pedogikämne bröstar alltså upp sig med hjälp av en ideologisk 68-doktrin, en myt kort sagt.

Måhända kunde kanske en tidig introduktion i ämnet filosofi ge dessa "fullständiga ramar" lite struktur. Argumentationsteknik och någon slags undervisning i kunskapsteori är ju inte dumt att ha, såtillvida du inte behärskar en synnerligen stor råstyrka och brist på både empati och sympati såklart. Då är det ju bara att roffa åt sig av andra för att överleva ute i världen. De metafysiska antaganden som vi bygger våra liv på, vilka är de egentligen? Ideologiska övertygelser skulle plötsligt inte te sig lika självklara om sådana frågor debatterades innan studentexamen. :)

Att skilja guldet från mässingen skulle förmodligen göra livet lättare för våra elever.

Kandidaten, om du införde detta på schemat (igen), vilket förstås vore bra, så skulle våra dagars kritiskt tänkande och didaktiskt insiktsfulla studenter/elever fråga: "Vad ska det här vara bra för; Uhh vad tråkigt majjen".

:-(

@Olaus Petri: Jag har några frågor. Dels...

1) vilken erfarenhet av didaktisk utbildning har du?

2) Förnekar du existensen av ytkunskaper som något som inte är samma sak som djupkunskaper?

3) Du hävdar att folk fick mer kunskaper förr. Finns det några studier som tyder på detta? Min bild av den ändre generationens kunskaper är just att de lärde sig ytkunskaper för att klara proven och att de idag har glömt mycket av det de lärde sig i skolan. Stämmer det som du säger borde ju 45-åringar i genomsnitt ha högre poäng på högskoleprovet än 25-åringar.

Börja med dessa så kan vi fortsätta därifrån.

Mattias:

#1. Jag är involverad lärarutbildningen, undervisar och handleder studenter, inte sällan har uppsatserna ett didaktiskt perspektiv. Har inget emot det. Problemställningarna kan vara mycket givande.

#2. Nej, det förnekar jag inte. Hur kom du fram till den slutsatsen? Jag noterar bara att ytkunskaper är mer framträdande nu, vilket jag tror går hand i hand med en lägre allmänbildningsgrad.

#3. Jag måste kontra med att det är "ni" som säger att man kunde mindre förr. Hela den pedagogiska "diskursen" bygger på det antagandet. Jag har bett om forskning som bevisar detta empiriskt, och inte via flödesscheman och teoretiska resonemang som bottnar i en ideologiskt färgad föreställning, ad hoc alltså, om att man "förr bara lärde sig på ytan".

Det är alltså "ni" som skall plocka fram belägg, inte jag. Men, förutom anekdotisk bevisföring omfattande flera institutioner och ett hundratal kollegors samlande erfarenheter, är det fallande kunskapsläget belagt, nu senast inom matematik.

Din tur Mattias!

Glömde detta med högskleprovet.

Om vi ponerar att nybakade studenter för 25 år sedan kunde göra högskoleprovet samtidigt som nybakad studenter från idag, skulle det generella utslaget bli till 80-talsstudenterna fördel. Och skulle de sin tur göra motsvarande duell med 60-tals studenterna skulle de åka på torsk mot dessa.

Min erfarenhet är att att de som går dagens skola både glömmer mer och lär sig mindre (yta som djup)

Angående punkt 2 blandar du helt klart ihop yt- och djupkunskaper Olaus. Kanske bara stavfel, men du menar att djupkunskaper är mer framträdande nu, vilket är något dåligt enligt dig. Du skriver dock ytkunskaper. Förvirring. :)

Sorry om jag var oklar, men jag menar att ytkunskaper är mer framträdande OCH att det finns mindre "djupkunskaper".

Alltså, det är mer "in genom ena örat och ut genom det andra" nu än förr därav mindre allmänblidning och förmåga att tänka kritiskt, vilket i sin tur leder till en ond cirkel.

Allt mer passerar därför in- och ut ur "huvudet" utan att fastna eftersom det finns allt mindre att hänga upp det på därinne.

Lite av "hönan och ägget-varning" här, det medges, men jag hoppas att jag förtydligade mig något?

@Olaus Petri: Ser man till undersökningar såsom Timms och Skolverkets så visar de att kunskaperna, enligt deras mätmetoder, sjunkit i matte främst, men även lite i kemi och svenska. Annars ser det rätt bra ut. Man skulle sedan kunna spekulera i vad detta kan bero på.

Du hävdar att det är den s.k. flumm-pedagogikens fel. Dock finns det inget som helst stöd för detta i undersökningarna, man skulle kunna peka ut en mängd andra förklaringar till de sjunkande kunskaperna i dessa ämnen.

Ett exempel kan vara skolklassernas ökade storlek, det ökade antalet friskolor, lärarnas ökade arbetsbörda, ökad social ojämlikhet, den internationellt erkänt dåliga matematikundervisningen (som till stor del går ut på att jobba i egen takt i en mattebok) och skolornas försämrade ekonomiska villkor är bara några av alla tänkbara alternativ.

Och jag tycker att du gör det väldigt lätt för dig när du lägger hela problemet hos en icke definierad "flumm"-pedagogik, när jag och många med mig är övertygad om att problemet snarare till stor del ligger i de faktorer jag nämnde ovan. Det vore dock spännande att höra varför du i första hand lägger problemet hos "flumm"-pedagogiken. För det kan väl inte vara så att det viktigaste för dig är att återinföra en gammal auktoritär lärarroll av rent ideologiska skäl, utan att ta hänsyn till verkligheten?

Mattias, bara lamm, damm och ramm, inte dumm, flumm och rumm. ;-)

Jag är förstås inte dummare än att jag även väger in andra faktorer i förklaringen till den sjunkande kunskapsnivåerna. Men lärarens ökade arbetsbörda är ett resultat av flumpedagogikens doktriner som reducerar lärarens professionella auktoriet.

Sedan väntar jag fortfarande på någon forskning om "ytkunskaper" och "då". Gissar att det inte finns någon sådan och att detta med ideologi står fast.

Och visst vill jag ha en lärare med auktoriet. Det är ju bara sådana som kan bedriva annat än stenhård katederundervisning. Verkligheten är dock en annan, varför dagens skolor visserligen är som surrande bikupor men utan honung. (Ibland leder det tankarna till Flugornas herre).

Till Olaus Petri: Om nu eleverna frågar "Vad ska det här vara bra för?" så ska läraren kunna svara på det... fast det bästa vore om eleverna själva kunde se nyttan med sitt lärande, och något sådant skulle en grundlig kunskapsteoretisk undervisning göra tydligt. Annars blir eleverna konformister, och jag ser inte det som direkt vidare konstruktivt överhuvudtaget. Att inneha ett vetande är inte detsamma som att förstå.

olaus petri!

du verkar vara en seriös person som bryr dig. till skillnad från matias hamberg som framstår som någon med abition att göra karriär inom skolbyråkratin genom att säga sånt som makthavarna vill höra...

iallafall, "ytkunskap" då...jag fick av en händelse i ett antikvariat tag på studentskrivningen i matematik från 1963. jag har själv 3-årigt gymnasium, och har således behörighet att söka till universitets-studier i matte.(gymnasium ska ju vara studieförberedande, iallafall de 3-åriga teoretiska linjerna)

jag förstod inte ens första frågan i 1963 ärs studentskrivning i matte.

då förstod jag hur grundligt bedragen jag blivit av det svenska skolväsendet och svenska politikers snack om vikten av kunskap och utbildning. det jag fått lära mig var ett intet mot vad 1963 års gymnasister fått lära sig ALLIHOPA!

marxismen är en riktigt otäck historia som fräter sönder allt i dess väg.

ditt påpekande om "hets" finner jag fullt riktigt. en paralell är filmen "waterworld" som handlar om en framtid när jorden översvämmats av de smältande polarisarna, vilken film jag tror spökar i folks undermedvetna när det gäller co2 och klimathetsen.

och här inser man varför marxisternas med sådan frenesi förstört skolan och därmed bildningen i samhället. dumskallar utan kunskap är lättare att manipulera och som bonus blir det enklare att finna de nyttiga idioter som behövs inom den marxistiska byråkratin. SÖ någon...?

Till Olaus Petri:

Jag ska förtydliga mig lite... att eleverna idag är kritiska skeptiker i många fall är ju bra. Men att vara saklig och relevant kanske inte är lika lätt. Jag har själv haft problem med det under min skolgång. Jag vet att en tidig ingång i filosofi, då främst olika metafysiska och epistemologiska angreppsätt hade underlättat för mig att förstå undervisningen. Problemet är väl att det blir tungt för de irrationella aspekterna i vårt samhälle att överleva om medborgarna började filtrera sina känslor genom rationalitet.

Förstår du vad jag menar och vart jag vill komma? :)