Polisen vågar inte prata om falska våldtäkter

Det finns fall där kvinnan vill vara med mannen, men det innebär inte att denna man har rätt att vara med henne på vilket sätt HAN vill. Självfallet ångrar sig kvinnan.

En definition av våldtäkt kan vara nyttigt.

Äntligen kommer denna viktiga fråga in på newsmill dags att politikerna i riksdagen ser sanningen också

Polisen tar emot anmälan och utreder. Åklagaren för statens talan. Domstolen värderar bevisen och dömer.

Varför ska polisen "våga prata" om detta? De kanske istället skall utveckla sina förhörsmetoder och göra bättre förundersökningar? Det vore bättre än att "prata högt" vilket låter rätt meningslöst.
Det skyddar varken offer eller förövare.

Att antalet falska anmälningar ökar med antalet anmälningar är ju rätt logiskt om man tänker efter. Att falska anmälningar skulle vara ett större problem än mörkertalet av våldtäkter som aldrig anmäls.

I Norge har speciellt kvinnliga meddomare visat sig ivriga efter att frikänna stiliga och välklädda män ("han kan få vem han vill, han behöver inte våldta"), och avvisat att en kvinna som druckit öl och följt med en man hem kan vara ett våldtäktsoffer "hon visste vad hon gick till"). Det är dessa fördommarna man vill åt. Men när det går så långt att alla frågor polisen ställer tolkas som att den anmälande kvinnan inte blir trodd, har det gått för långt. En del kvinnor använder sig tyvärr av falska anmälningar som hämnd, för att få uppmärksamhet, för att döva samvetet eller andra grunder. Vi kan inte låta bli att fokusera på detta bara för att vi tycker att arbetet för att avslöja äkta våldtäkter inte har kommit långt nog. Två fel blir inte rätt. Kvinnor har nog svårt att sätta sig in i mäns rädsla för att få en falsk anmälan mot sig, på samma sätt som män kanske inte förstår kvinnors rädsla för våldtäkt. Om alla kvinnor ses som offer ställs mäns rättssäkerhet i fara.

Ett problem är det som framkommer i kommentarerna ovan att definitionen av vad som är våldtäkt och inte, då och i backspegeln, kan vara svår.
Ett annat, väldigt problematiskt problem är när kvinnor använder sig av anmälningar mot män ex om våldtäkt, misshandel etc för att hämnas oskyldiga män, ex i svartsjukedraman, vårdnadstvister mm mm. Motiv och omständigheter tycker jag skall granskas väldigt ingående i problematiska fall.

Åsa. Han uttryckte sig nog int e helt korrekt där, vilket nog kan ha berott på att hans barn distraherade honom och så. Snarare menar han faran i att inte ifrågasätta, men det hoppas jag framkom ändå.

http://nyhetsverket.nu/readNews.html?id=3688 hoppas hon verkligen döms hårt för att ha missbrukat polisens resurser

Jag håller med någon ovan som sa att utredningarna måste bli bättre! Som det ser ut nu uppskattas det att endast 10% av alla våldtäkter anmäls (bland HTB-personer och heterosexuella män som offer är antalet ännu färre), av dessa är det ca en tredjedel som leder till åtal och ännu färre som leder till fällande dom. Och av dessa ynka procent som fälls är det till så löjligt låga straff att man undrar om tortyren till rättegång ens var värt det.

EU gjorde någon undersökning i våras där de uppskattade att antalet falska våldtäktsanmälningar låg på ca 3% i Sverige, vilket betyder att 97% antagligen är riktiga våldtäkter. Som det ser ut nu verkar ju rätten vilja fria så många som möjligt, även i de fall där de tror på kvinnan och i domen skriver saker som "ett övergrepp har troligtvis ägt rum, men bevisningen räcker inte". Så även om man blir trodd är det ingen som är villig att skydda en.

Missförstå mig inte. Jag vill under inga som helst omständigheter slänga oskyldiga män i fängelse bara för att "få med" de skydliga. Men utredningarna MÅSTE bli bättre! Om man som man bli oskyldigt anklagad för våldtäkt kan man ju åtminstone trösta sig med att chansen att han blir dömd är ytterst, ytterst liten. Men självklart är det oerhört kränkande att bli anmäld för ett sådant fasansfullt brott när man är oskyldig.

Håller också med om att en definition av våldtäkt kunde vara på sin plats. Vill också anmärka på rubriken där det står "falska våldtäkter". Något sådant existerar inte. Däremot finns falska anmälningar. Men en våldtäkt är aldrig falsk, den är i högsta grad riktig.

Det kan ju även bli så att bättre utredningar leder till att fler falska anmälningar avsj'löjas. När det gäller kvinnomisshandel har ju polisen tydligen fått massor med resurser till att förbättra utredningarna, men ändå väcks färre åtal. Jag tror inte att antalet falska anmälningar i sverige ligger på 3% utan på de nivåer som konstaterats i en del utländska undersökningar. I sverige har det inte gjorts någon omfattande undersökning i frågan kanske pga rädsla för att resultatet ska visa sig vara icke PK. http://www.sourze.se/default.asp?itemId=10456673

Den här artikeln försöker på ett fult sätt sammanfoga det verkliga problemet med falska inomhusvåldtäktsanmälningar med det icke-existerande problemet med falska anmälningar av utlänningars överfalls- och gruppvåldtäkter mot svenska kvinnor. I det första fallet finns som nämnts ett antal olika motiv. I det andra är motivbilden betydligt luddigare. I synnerhet som typexemplet beskrevs som en överfallsvåldtäkt av tre invandrare mot en kvinna.

"Att de skulle ha invandrarbakgrund blev ytterligare bränsle i debatterna på Internet om vilka som begår brutala våldtäkter mot det som Nils Christie skulle beskriva som det "ideala offret"."

Underförstått då att överfallsgängvåldtäktsmän i själva verket inte är invandrare utan antingen svenskar eller påhittade. Frågan är då varför en kvinna eller flicka skulle hitta på något sådant? Är det ytterligare en del i den kollektiva, svenskrasistiska kampanjen att smutskasta oskyldiga, hedervärda invandrare?

Vad som tyder på att det var en "falsk våldtäktsanmälan enligt poliser med god insyn i utredningen" återstår alltså att visa.

Pontus. Då har du misstolkat det. Diskussioner på diverse Internetforum kom mycket att handla om att det "var" invandrare. Det tog liksom överhanden.

Och angående att det återstår att visa vad som tyder på att det var en falsk anmälan återstår verkligen att visa. Jag önskar poliserna hade sagt det. Men nu har ju polisen även officiellt bekräftat att det var påhittat.

Stor europeisk studie som visar att 2 % av anmälningarna är falska och att 13% av de cirka 5000 anmälningarna går till åtal.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/flest-valdtakter-i-sverige-1.853118

I ett mailsvar från Brå till mig gavs följande siffror på fällande domar:
Antalet domar för våldtäkter är följande

år 2003, antal = 131
år 2004, antal = 153
år 2005, antal = 216
år 2006, antal = 226

Christian Diesen och Eva Lokatt Diesen
http://www.advokatsamfundet.se/templates/CommonPage_Advokaten.aspx?id=8190

"Därigenom kom det sammantagna undersökningsmaterialet att bestå av sammanlagt 616 anmälningar. Antalet (genom överbevisning och/eller erkännande) konstaterat falska anmälningar var totalt 9 stycken, det vill säga 1,5 procent av anmälningarna. Till detta antal kommer 34 fall, där orimliga och/eller motbevisade uppgifter talar för att den påstådda våldtäkten i vart fall inte gått till som måls-äganden beskrivit den, vilket ger totalt cirka 7 procent falska och felaktiga våldtäktsanmälningar. Detta är ett problem som inte bör underskattas, men att betrakta de ”felaktiga” anmälningarna som falska är problematiskt.

För det första kan man konstatera att endast 1 fall av de 43 ledde till åtal (och fällande dom) för falsk angivelse. Att det inte blev några efterräkningar i övriga fall, inte ens för dem som erkänt grundlös anmälan, berodde i de flesta fall på att ingen misstänkt gärningsman pekades ut.

För det andra är det typiskt just för de anmälningar som misstänks vara falska att de avser överfallsvåldtäkter av okända förövare. Även om man på goda grunder kommer fram till slutsatsen att den anmälda våldtäkten inte kan ha gått till på det sätt som anmälaren påstår, utesluter inte det att målsäganden kan ha blivit utsatt för övergrepp på något annat sätt, men inte vill/vågar peka ut gärningsmannen. Den typiska ”falskanmälan” är gjord av en tonårstjej, som påstår sig ha blivit våldtagen av en eller flera gärningsmän på offentlig plats, men där uppgifterna om hur våldtäkten gått till kan motbevisas genom utredning, och där signalementen är så märkliga eller vaga att det inte går att hitta någon förövare. Bara ett fåtal av de svaga anmälningarna handlar om våldtäkter inom en relation och inte i något fall i vår undersökning blev någon man ens delgiven misstanke. Om måls-ägandena inom gruppen som vållar skepsis kan vidare sägas att mer än en tredjedel av dem hade psyko-sociala problem, exempelvis i form missbruk av alkohol eller droger, hemlöshet, diagnosticerad psykisk sjukdom eller självdestruktiva tendenser.

För det tredje är det märkligt att bortsållningen av ”misstänkta” anmälningar inte bygger på bättre förankrade slutsatser. Å ena sidan är man skeptisk, antingen till anmälan eller till möjligheterna att bevisa något, i bortåt en tredjedel av fallen, å andra sidan kan man bara bevisa sin misstro i 1,5 procent av fallen – det är ett oerhört glapp. Vad som händer med nästan alla utredningar som betraktas som svaga är att utredningen läggs ned innan man vet vare sig det ena eller andra om grunden. Efter någon enstaka kontrollåtgärd, sedan det gått en viss tid och målsäganden blivit passiv, avskrivs ärendet med motiveringen ”ej spaningsresultat” (vid överfall) eller ”brott kan ej styrkas” (övriga)."

Själv kan jag förövrigt räkna upp åtminstone 7 bekanta kvinnor som sagt sig blivit våldtagna men inte anmält, just pga risken för att inte bli trodda. Jag känner bara en kvinna som faktiskt anmält en våldtäkt. Den gick inte till åtal. Jag känner vidare en kvinna som vid poliskontakt med syftet att anmäla, av polisen blev avrådd att göra anmälan.

Det är inte bara påstådda våldtäktsoffer som skyddas.

http://www.fria.nu/artikel/81942

"Efter FRIAs artikel i september om Lena blåstes det nytt i liv i de mål som polisen tidigare själva rubricerat som grov våldtäkt och misshandel – men som polisens interna utredning, CU, lade ner. En ny förundersökning inleddes och i debattprogrammet Kvällsöppet –där Lena kallades för Åsa –ställdes rikspolischef Bengt Svensson till svars. Där deklarerade han att poliser som begår misshandel i hemmet ska avskedas. När FRIA följer upp ärendet två månader senare kan det konstateras att löftena inte infriats. Lenas ex-pojkvän Kalle arbetar fortfarande som polis och den nya förundersökningen har dragit ut på tiden.

Det som kunde bli vändningen för Lena har fortfarande inte lett någonstans. Hon lever gömd på en kvinnojour i landet och berättar att Riksenheten för polismål i Malmö förhalat förundersökningen med en och en halv månad.

– Åklagaren lämnade inte in förordnandet om målsägandebiträde till Stockholms tingsrätt förrän för en vecka sedan. Han påstår att han inte visste vilken tingsrätt han skulle lämna in handlingarna till, säger hon.

Det innebär att Lenas målsägandebiträde Thomas Bodström inte haft juridisk rätt att agera i de mål som rör misshandeln och våldtäkten fram till nu. Hon är skeptisk till polisens förklaring om varför målet dröjt.

– Det ska inte behöva ta en och en halv månad för en erfaren åklagare att ta reda på vilken tingsrätt han ska lämna in handlingarna hos. Jag tror att det är en medveten strategi för att trötta ut mig ytterligare, säger hon.

När FRIA ringer upp Lena ett par timmar senare har hon dessutom fått reda på att hon ska kallas in för polisförhör i mitten av december. Men inte i egenskap av brottsoffer. Det är anklagelser från ex-pojkvännen som hon ska bemöta.

– Han har anmält mig för olika typer av ofredande. Bland annat för att jag pratat med vänner och bekanta om det som hänt. Jag blev helt orkeslös när jag fick reda på det här. Det är patetiskt när CU inte ens tagit in Kalle på förhör för de grova våldsbrott han utsatt mig för, säger hon.

Lena berättar att hon för ett par veckor sedan fick sitt 27:e avslag om larm och besöksförbud av tingsrätten och CU. Istället för att polisen ger henne skydd får de henne att känna sig som gärningsman.

– Jag saknar ord just nu och jag vet faktiskt inte hur jag ska orka med det här. Det är bara sanslöst hur polisen och rättssystemet fungerar i Sverige. Jag känner mig fruktansvärt kränkt. I mina ögon håller polisen honom om ryggen, säger hon.

När FRIA ringer upp rikspolischef Bengt Svensson vill han varken kommentera förundersökningen eller sin kommentar om att avskeda polisbefälet. Han hänvisar den pågående utredningen till Riksenheten för polismål i Malmö.

Kristian Augustsson, chefsåklare på Riksenheten för polismål, är även han förtegen om förundersökningen.

– Vi håller på med utredningen och tar fram underlag för åtgärder. Vi återkommer när vi vet mer om ärendet, säger han.

Varför händer det så lite i utredningen?

– Det har hänt väldigt mycket hos oss. Men det återkommer vi om när vi vet mer om ärendet.

När tar ni in den misstänkte polisen för förhör?

– Jag säger det åter igen, vi håller på med att klargöra det här.

FRIA har utan framgång försökt nå Lenas målsägandebiträde Thomas Bodström för en kommentar.

Lena och Kalle heter egentligen något annat."

Detta är en oerhört viktig artikel, eftersom det inte är så ofta man vågar ta upp problemet till debatt.
Det är självfallet så, att en hel del kvinnor inte vågar/vill anmäla våldtäkt (ibland eftersom de tycker att de har sig själva att skylla på något sätt,)men detta ursäktar inte att polis och åklagare gör ett dåligt utredningsarbete.
Alla skall dessutom anses oskyldiga tills dom fallit och åklagaren har en skyldighet enligt RB 23:4,att utreda SAMTLIGA omständigheter, även de som kan vara friande.Här är bristerna ibland enorma!
Män som begått en kriminell handling skall straffas utan tvekan, men det skall kunna bevisas att den anklagade är skyldig. Detta som vid vilket annat brott som helst, tex. rån.

Jag är medveten om att en kvinna som tex Lena, som Nicklas talar om här ovan, har extra svårt att bli trodd eftersom det handlar om en polis som hon varit sammanboende(gift? ) med .
(Poliser anses ju ofta mer trovärdiga än en annan människa, men det borde ju vara så att dessa skall ifrågasättas extra hårt, just pga sin ställning och hur mycket de har att förlora om det ligger sanning bakom en anklagelse.)
Som alltid kommer man fram till att poliser ej skall utreda poliser!
Nu är det kanske dessbättre inte så ofta förekommande,men visst har man även tidigare hört talas om kvinnor i den situationen. Tur om Lena nu äntligen har människor som lyssnar till henne runt omkring, även om polisen är ovillig.

Nu kommer vi till det tråkigaste i hela situationen, de som blir dömda oskyldigt just för att en ung flicka vill få uppmärksamhet, pengar eller urskulda sig för att ha hoppat i säng med fel kille. De är inte få.
Det tycks öka lavinartat på vissa platser och polisen är precis så ovillig som Chris beskriver att ta tag i detta.
Själv har jag hållit på med utredningar i några falskanmälningar under några år och verkligen gått igenom dessa i detalj.
Några oskyldiga pojkar klarade sig tack vare att vi lyckades få byta advokat.
Det är ofta så, att en oengagerad advokat inte ens kallar de vittnen, som skulle kunna fria en person. Därför fälls denne även om det finns åtskilligt som talar emot att brottet begåtts, trots att det endast står ord mot ord.
Flickan tas på allvar och detta trots att hon redan ibland varit involverad i fler liknande fall. Sedan kommer hennes väninnor med nya fall och då är samma flicka kanske vittne i stället.
Det sprids som en löpeld och polisen lägger ibland i tysthet ner fallen.
Efter den första uppmärksammade mediarapporten, sker sedan ingen ytterligare rapportering om att flickan gjort en påhittad anmälan av olika skäl. Därför kommer ännu någon att nappa på samma möjlighet att berätta om ett överfall. Som skedde tex.i Västerås("cykelmannen") så utvecklas en riktig epidemi.

Att kvinnor gör falska anmälningar borde tas på största allvar. De liv som förstörs för familjer kan inte ersättas någonsin, av att man tiger ihjäl problemen.
Sanningen kommer ibland ifatt flickorna högre upp i ålder, då de går på behandling. De mår ju självklart inte bra eftersom de kan ju aldrig lura sig själva.Att en flicka mår dåligt kan lika väl bero på det liv hon lever och inte ATT hon har blivit våldtagen.Här kontrollerar man inte ens om flickan har mått dåligt redan tidigare.
Jag vet ett fall där samma flicka har förstört livet för en ensam handikappad man och sedan även för en hel familj där maken dömdes till 4 års fängelse för att NÅGON skulle dömas i en mycket uppmärksammad historia.
En historia där inte den som påstods våldtagen ens behövde vittna och flickan som jag refererar till berättade i väninnans ställe, trots att hon inte ens hade sett något.
Mannen hade alibi, men dessa vittnen kallades inte, trots att åklagaren var medveten om det.
En hustru,en liten pojke och två gamla föräldrar lider svårt, förutom mannen själv naturligtvis.
HD tar inte upp sådana fall där ord mot ord redan har utpekat en person som mindre trovärdig än den andra. De skulle få alltför mycket att göra om alla sådana fall skulle bli granskade, efter sommarens prejudicerade domar (Ord mot ord räcker i princip inte för fällande dom ) .
Detta gör naturligtvis att rättssäkerheten i Sverige har blivit ordentligt ifrågasatt av alla som satt sig in i liknande fall.Avgående JK inte minst.
Kvinnor är inga änglar som inte kan göra falska anmälningar, men ett samhälle med rättssäkerhet, borde ta sitt ansvar och låta kontrollera de fallen än en gång, där ord stod mot ord och kvinnan automatiskt blev den trovärdiga.

Kvinnor kan ljuga om sådant och gör det även ofta.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kidnappning-pahitt-av-insparrad-1.1020604
http://na.se/nyheter/2.2503/1.681121-valdtaktsutredning-laggs-ner
http://nyhetsverket.nu/readNews.html?id=3682

Det sistnämna fallet har polisen nu bekräftat att det rörde sig om falsk anmälan