Gör varje skola till en turordningskrets

Nu är det dags att ge rektorerna hela personalansvaret. I april skrev jag en skrivelse till Utbildningsnämnden. Jag vill att vi gör varje skola till en egen turordningskrets, vilket jag även fick gehör för på Centerpartiets stämma. Förvaltningen svarar att gällande avtal, Kollektivavtalet för hantering av övertalighet, KÖA, gäller fram till 2011 och inte bör omförhandlas. Stadens skolor ska även fortsättningsvis utgöra en och samma turordningskrets.

I praktiken måste en skola med få sökande förklara den sist anställde med viss behörighet som övertalig. Den övertalige konkurrerar då ut en annan lärare som är senare anställd på en annan skola i staden. För den rektor som anställt den sista läraren kan det vara förödande för verksamheten, då läraren specialrekryterats för ett ändamål och en särskild pedagogisk inriktning, medan den första läraren ska "tas om hand" och alltså inkorporeras i en verksamhet som den inte frivilligt sökt sig till. En fungerande verksamhet splittras, till förmån för systemet. Detta är lagen om anställningsskydd, LAS, i praktiken. I väntan på att Centerpartiet får med sig övriga allianspartier på att LAS ska revideras så att kompetens går före anställningstid kan staden ta ett initiativ till att förändra avtalet, menar jag.

Om varje skola vore varsin turordningskrets skulle en elevgrupp bli lidande, istället för två. Idag får en skola med få sökande elever övertalighetsförklara en lärare. Denne får då erbjudande om att jobba på en annan skola, där den lärare som är sist anställd i ämnet måste sluta, vilket innebär att en andra elevgrupp också förlorar sin lärare. Med mitt förslag blir kontinuiteten större för rektorer, arbetslag och elever.

Mer makt till rektorerna medför större ansvarstagande, vilket gynnar lokala lösningar för högre måluppfyllelse. Med ansvar uppstår friheten. Fria människor är trygga, modiga och vågar ta ansvar, är min erfarenhet. Om rektorerna får hela ansvaret för sin personal kunde villkoren mellan fristående och kommunala skolor bli total.

Vänstertrion svarar på min skrivelse med att jag har fel om förfarandet. Roger Mogerts och min verklighetsbild skiljer sig åt. Rektorernas känsla av att inte ha makten över sin egen personal existerar. Rektorernas oro över att deras stab blir drabbad trots att lärarna gör ett bra jobb och skolan får fler sökande elever finns. Vänsterpartierna skriver: "Ska vi som kommun kunna locka till oss de bästa lärarna ställer detta krav på god personalpolitik, där anställningstrygghet rimligtvis har en framskjutande roll." (S) ser alltså som vanligt tryggheten i systemen, före egenmakt och förbättrade resultat.

Ett argument mot att inte driva frågan är att kommande avtalsrörelse kan bli tuffare. Det sätter dock fingret på att facken har en överdrivet stor makt och att fler än socialdemokraterna går på tå inför facket, vilket är osunt och förlegat i såväl debatten som hela vårt samhälle. Vi politiker måste peka ut en riktning, trots befintliga avtal. I min dröm om en skola för växande ingår att rektorerna har så stort inflytande över verksamheten som möjligt. Där ingår såväl rekryteringar som uppsägningar.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/15371

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jodå, det är begripligt att en arbetsgivare vill kunna bestämma över personalen, kunna sänka löner och öka arbetstiden, ha personalen redo på plats för att rycka in och själv bestämma vem som ska gå, "för verksamhetens bästa". Lyckligtvis finns då personalens intressen företrädda av facket, fastän det är surt för arbetsgivaren. Vi arbetstagare vill inte gå runt med en ryggsäck i hela EU för att platsa i en föränderlig arbetsmarknad, även om kineserna gör så. Vi bygger upp liv, vi är levande människor med drömmar. Vi köper hus eller bostadsrätter, har egna barn som helst ska kunna växa in i en omgivning och inte vara på flytt hela tiden. Lugnet och ron i livet skaffar man sig genom att vara lojal, på plats år efter år. Det kostar, men ger lagligt skydd: LAS.
Vår fackförening måste stå stark och förhandla. Utan oss lärare så har ni ingen skola alls. Vår fackförening måste stå stark som ett stort berg, så att ni får dra vägarna runt, hur gärna ni än tänker att det bästa vore att få spränga sig rakt igenom. Vi måste skydda den värld som eleverna möter efter skolan. I skolan är allt för eleven, men efter skolan? Då verkar det som att allt ska vara för arbetsgivaren, då ska det vara slut på rättigheterna. Nej. Det finns strukturer som måste hållas uppe i samhället, nämligen för vem samhället överhuvudtaget finns till. Den vanliga majoriteten i Sverige är arbetstagare och vill lita på att kunna ha en grundläggande trygghet, om inte i form av bidrag, så åtminstone som arbetare med anställning. Samma regler för alla: Vem du än är så är det sist in, först ut. Vem du än är så gäller en viss ordning i samhället. Låt er inte övertalas den här gången, snälla lärarfack. Arbetsgivaren måste organisera en skola som bygger på verkligheten. Verkligheten är att man i en genomsnittlig skola inte bara har de bästa eleverna, inte heller bara de bästa lärarna, utan ett genomsnitt. Det är det ni måste hantera och göra det bästa av.

Permalänk | Anmäl #1 Bernt Johansson, 2010-11-20, 10:22