Jag önskar mig en myndighet för ångest och oro

Är det här ett skämt? Menar Åsa Moberg allvar?

Tänk om livet kanske är så enkelt att det är DU och ingen annan som har ansvar för ditt eget liv?

Största felet med Sverige är denna ständiga klapp-på-huvudet-mentalitet som finns - att det allmänna och någon myndighet ska ta hand om folk från vaggan till graven. Vi måste vara världens svagaste folk eftersom vi behöver så mycket statlig bomull runt våra sårbara liv. Eller kanske är det så att vi inte borde ha regelsystem som detaljreglerar alla märkliga särfall som finns.

Om människor är jätteoroliga för att det sker förändringar, så kanske det är en signal om att folk själva borde få större ansvar för sina liv?

Tvärtom så borde regering och riksdag lägga ner alla myndigheter som ska få oss att må bra. Eller bli friskare. Eller ha hjälm när vi cyklar. Eller någon annat som du själv borde ta ansvar för.

Vem bär ansvaret om du cyklar omkull och inte har hjälm på huvudet? Ja inte fasen är det någon myndighet i alla fall. Men många verkar ju tycka det.

Vilken goja.
Det dåliga måendet hos människor skapas i hög grad av att vi från barnsben itutas att staten, "samhället" har det yttersta ansvaret för dig och inte du själv. Det är en välmenande(?) men ytterligt destruktiv tes och skapar ett folk fullt av offermentalitet och beroende, självömkan och avundsjuka. Svensken har blivit ett väsen för total underkastelse.

Största ansvaret har media vars journalister till allra största delen består av hysteriska personlighetstyper av Åsa Mobergs typ och som låtit sig köpas av korrupta politiker.

Jag hyser dock fortfarande ett visst hopp om att fler människor genomskådar förmyndarimentaliteten som gestaltar sig i form av pappa välfärdstaten.

Åsa Moberg - en annan regering, inom ramen för det mer än 30-årade BlockeringsPolitiksEländet, kommer ej att KUNNA LÖSA NÅGONTING ! - tyvärr tyvärr... :cry: - "vet" Josef B.

tage erlander är ju berömd för sitt yttrande "lyssna på rörelsen" i betydelsen att även de som inte sitter med vid beslutandet faktiskt kan ha något mycket viktigt att bidra med.

detta lyssnande missbrukades å det grövsta av journalister och andra proffstyckare så till den milda grad att politikerna slagit dövörat till.

men att lyssna på proffstyckare är inte samma sak som att "lyssna på rörelsen"

"lyssna på rörelsem" borde vara varje demokratiskt sinnad politikers först och viktigaste budord.

var finner vi demokratiskt sinnade politiker i sverige idag?

sådana som tar till sig vad de vanliga människorna pratar om på kafferasten och vid köksbordet.

som vanlig gräsrot kan jag garantera att det inte är mördargasen som diskuteras.

utan brandröken

Det finns. Den kallas "Systembolaget". Gud vet vad det är för system de jobbar med men produkterna får solen att gå upp även om det regnar.

De flesta människor jag känner tar ansvar för sina liv. De är någotsånär friska och jobbar och livet går på som det ska. Men blir man sjuk kan man inte ta ansvar för sig själv hur gärna man än vill. Man är hänvisad till sjukvårdsapparaten och mediciner och ekonomisk hjälp. Man står inte på egna ben längre.

Att inte i tid pedagogisktkt förklara hur t ex den nya sjukvårdsförsäkringen kommer att slå är att göra ont värre. Eftersom man inte längre är självständig.

ÅSA MOBERG HÖLL INTE SITT LÖFTE!
När Åsa Moberg fyllde 50 år så lät hon vika ut sig i en veckotidning. Hennes skönhet kom till sin fulla rätt i bilderna och succén var ett faktum, trots att hon inte hade "visat allt". Rörd av framgången lovade Åsa att när hon fyller 60 så skulle hon vika ut sig igen och denna gång "visa allt".

Under tio år väntad och längtade jag, som är en man i hennes egen ålder. Dessvärre höll hon inte ord och dessutom har bilderna av henne, när hon fyllde 50, kommit bort.

Jag är ledsen.

Tack Åsa för din intressanta artikel. jag har under mitt yrkesverksamma liv som företagsläkare sett en hel del som får mig att hålla med dig. Det finns mycket kunskap om hur människor kan må bra i arbetslivet. att ha hög egen kontroll och att få bra feedback är viktigt. När vi blir sjuka har kontakten med arbetsplatsen en central betydelse. Om det är en bra arbetsplats vilket är = en bra chef och ett gott ledarskap, så brukar det inte vara några större problem utan de löses till allas bästa. Är det ett dåligt ledarskap så blir det stora negativa konsekvenser för den sjukskrivne och en ekonomisk förlust både för individen och samhället, detta oberoende av om det är arbetet i sig eller annat som orsakat sjukskrivningen.
Jag har sett olika institutioner inifrån och det finns olika kulturer som påverkar oss på arbetsplatsen. Ingen rehabilitering i världen kan lösa ditt problem som sjukskriven om du inte får stöd av ett gott ledarskap på din arbetsplats för att kunna komma tillbaka till samma arbete. Ska du byta arbetsplats är det ännu viktigare om möjligt att du får en bra chef för att inte din sjuykskrivning ska förlängas.
Vad ligger i ett gott ledarskap? Jo att kunna se individens resurser och ge individen så hög grad av egenkontroll som möjligt i det arbete som ska utföras. Först då kan vi få använda vår fulla kapacitet. Det borde vara en rättighet för varje medborgare i arbetsför ålder. Det är ett otroligt slöseri med våra mänskliga resurser att fortsätta ha dåligt ledarskap.

Myndigheten för övergripande samhällsekonomiska bedömningar - ännu mer av dina pengar i någon annans ficka. Nå, vore inte det en passande slogan så säg.

Den roll din önskade myndighet skulle ha, är inte det den roll som en regering borde ha - och i sina bästa stunder har.

#5 Surgubben,
"Det finns. Den kallas "Systembolaget". Gud vet vad det är för system de jobbar med men produkterna får solen att gå upp även om det regnar."

Bravo!

Vore det inte bättre att ha en myndighet mot ångest och oro istället för en myndighet för ångest och oro i så fall?

Jag kan absolut inte såga helt resolut Åsa Mobergs artikel, hon är något på spåret men dess värre sågar hon själv en hel del snett på själva ämnet som hon vill snitta snyggt.

Jag kan instämma att det borde finnas en myndighet för ångest och oro (vilket är förstås ironi som en del debattörer inte kanske riktigt förstått) men den myndigheten borde studera varför vi helt ideologiskt, politiskt har folkutbildat en hel nation till att känna sig så fragila. Svenskar är i allmänhet sköra.

Vi föds inte skörare än andra folk och vi är inte heller rent fysiskt bräckligare heller men vi är psykiskt så lättrubbade ur balans med tendens att utveckla psykosomatiska symptom. Att vara stark är något som är nästan skrämmande då växer kraven exponentiellt men om man kraschar så får man tusen välmenande axlar att luta sig emot å kollektivets vägnar.

Själv har jag fört en regelrätt kampanj mot att folk ska behöva få stödterapi för sitt sorgearbete om det tidigare inte finns svår psykologisk belastning som gör vederbörande svagare än normalt. Vi människor har tränat sorgearbete så länge som vi funnits även när döden inträffar alldeles för tidigt och för tragiskt plötsligt. Däremot diagnostiserar man dem som inte vill har stödterapi vid sitt sorgearbete att vederbörande förnekar sin sorg, hela tragiken, tränger undan det obehagliga och är oförmågen att bemöta sorgen.

Normen är att ingen vanlig människa ska kunna klara av sådant utan då är man vrickad på något sätt vilket man förmodar kommer att kosta en mycket lidande i framtiden. Detta är ju en flagrant form av överdiagnostik på samma sätt som en del går ännu längre och påstår att sorg inte är ett normalt sinnestillstånd. Det är helt vanvettigt som påstående i stil med att hävda att graviditet vore en sjukdom! Självklart är det inte normalt att vara gravid hela tiden oavbrutet ty då handlar det om något helt annat. Att stanna vid sitt sorgearbete är självfallet inte heller normalt utan det är något helt annat som vederbörande lider av i så fall.

Vi har en kultur som ifrågasätter oss när vi uppvisar styrka, klarar oss själva eller prestera bättre än andra. Det finns en negativ laddning i sådant fenomen att en människa kan fixa sitt liv själv. Antigen är man inte normalt funtad eller så har man något misstänksamt på gång.

Hjärnan är dess värre så finurligt funtad att människan kan bli botad från sina sjukliga besvär på grund av placeboeffekt och hon kan bli sjukligt besvärad som skyddsmekanism när det gagnar henne. Att vara frisk och stark är socialt farligt och att vara sjuk och bräcklig är socialt tryggt.

Ångest och oro är bara de psykiska fenomen och mekanismer som kan manifestera vårt behov av trygghet och som helt förebyggande åtgärd mot vår tilltänkta UTTSATTHET på ett intellektuellt acceptabelt sätt.

Vi kan gärna inte säga: ”jag vill inte vara sjuk, jag vill bara inte vara frisk”, så ärliga kan vi inte vara ens mot oss själva…utom några få undantag som Ann Heberlein i sin boktitel ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”. Andemeningen är nämligen exakt densamma med den skillnaden att Ann Heberlein är skoningslöst ärlig.

Målet är inte vara sjuk primärt men folk vågar inte vara friska helt enkelt vid lilla minsta motgång i livet. Ibland räcker det att folk råkar i ett öppet gräl med varandra på jobbet och då måste de sjukskriva sig på grund av att de uppfattade det inträffade som obehagligt. I Sverige tycker vi att det är normalt, men så har naturen inte alls menat det. Obehag är inte en sjukdom men obehag kan göra en redan väldigt fragil människa sjuk.

Men genom att vi botar obehag (ångest och oro) med undanflykt (sjukskrivning är det vid sociala komplikationer) ifrån verkligheten så förstärker vi hjärnans belöningssystem i det avseendet med att vi blir ännu skörare: skinnet flagnar bort från vår näsa och ersätts med silkespappershud som metafor.

Detta fenomen har en annan sida också: det lämnar nämligen fältet öppet för dem som uppfattar sig själva som starka och vågar ta för sig, vågar utsätta sig och ta smällen. Men deras framtoning är inte alltid så behaglig eller så välgörande för andra. Där någonstans finns också folk som sitter som gisslan när styrkan är tolkas som något omoraliskt och svaghet social och ekonomisk fördelaktig med hyfsad utdelning på ingen eller lång motprestation.

Där växer även missnöjet ty alla orkar inte oroa sig och bära ångest som livsstil och livsåskådning utan att för den delen behöva vara omoraliska i sin styrka.

Men en hel del gör det som livsstil och i vissa fall kan man tala om positiva effekter som svenskarnas villighet att vaccinera sig bäst i världen, stort engagemang i klimathotet, rättare sagt i allt som kan äventyra tryggheten även om själva livskvaliteten bestod av tomma intet som att bli salig på marknaden i Ullared.

I Sverige är vi måna om livskvantitet i varaktighet (det är en dygd att leva så länge som möjligt) på bekostnad av livskvaliteten i innehåll, ett kollektivt synsätt där döden tycks framstå som det slutgiltiga nederlaget på grund av att vi går en okänd, otrygg framtid till mötes.

Dit kan inte vår trygghet nå.

Burr, är du inte ute och surrar lite nu?

Vad gäller Heberleins titel på sin bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" betyder den inte vad du påstår. När man har ett mano-depressivt skov hamnar man i ett hjälplöst tillstånd psykiskt och att leva blir mycket svårt. Däremellan, friska, ibland årslånga perioder, tycker hon lika mycket om att leva som någon annan.

Sedan tycker jag du missar att ta upp att genom att vi lever mycket längre än tidigare är också risken att få en sjukdom någon gång i livet högre. Barnadödligheten har också gått ner och många barn som tidigare dött tidigt överlever, men med kanske en sjukdom i bagaget.

Eftersom jag själv lever med en kronisk sjukdom à la Heberlein, men en allvarligare variant, vet jag att kämpandet för att INTE vara sjuk är konstant även om jag aldrig lyckas. För mig är högsta lyckan att vara frisk, kunna arbeta obehindrat och stå på egna ben. Inte lyxiga resor, fint hem eller välfylld plånbok.

Jag tror inte att jag är ensam om det.

Eftersom jag bor i ett välfärdland som inte är Sverige, kan jag meddela att problemen är exakt likadana här, med undantag för att man inte vaccinerar sig i lika hög grad.

Ja det märks att Åsa Moberg svävar i det blå (rosa?) och aldrig har utsatts för Arbetslivsinstitutet i verkliga livet. Jag gick där på 90-talet på en kurs, som var för de som tillhörde kulturarbetsförmedlingen: journalister, glaskonstnärer och andra.

Där fick vi lära oss att skriva CV, meritlista och diskutera hur vi kände oss. Efter det gick jag på fler sådana kurser i arbetsförmedlingens regi. Tröttsamt.

Mycket trist för då hade vi, som satt där avverkat i stort sett halva vårt arbetsliv och ville inte omskola oss till något, som vi inte passade till. Vi ville helt enkelt gå vidare med det som vi visste var vårt värv.

Det vi var bra på och det som passade våra personligheter. Men så såg inte sossepolitikens insatser ut för de som var arbetslösa. Vana som de var att ha hand om outbildade varvsarbetare och andra. Det gick att utbilda sig till och med gymnasiet, men för oss som redan var högutbildade fanns ingenting alls.

Bara en rundgång i systemet och avslag på alla ansökningar, för vi var redan för gamla för anställningar. Att starta eget var det som återstod. Inte så lätt att få flyt med sånt.

Men du har antagligen klarat dig ifrån allt sånt Åsa. Och du begriper heller inte att det är en motsägelse att önska sig en ny myndighet. Alltså politik allena gör inte människan lycklig.

Det behövs motkrafter. Inte bara klappar på axeln från psykologen, som hade hand om oss inne på Arbetslivsinstitutet. Bra att åtminstone den myndigheten är borta. Välmenande visst, men icke kompetent att ha hand om verkligheten.

Datorisera för helvete!

va...??? NO:1 F.K. el. skatte-varket...?? vag-varket...??? livs-medels-verket...??' ban(an)-verket...?? samtliga dessa -o- en out-sinnlig kaella finnes.... saknar Svensk-verket..!!!........v.g. ta en lapp-o-venta pa din tur-verket..??.....Lucia-verket, Tomte-verket, Midsommar-verket...!!!
Trevlig advent

Göran Perssons regering hade gott om arroganta ministrar som inte klarade av sitt arbete... Dom lyssnade inte på kritik och visste alltid själva bäst...

Alliansregeringen har tyvärr visat sig vara precis likadan... Schabblet med A-kassan, sjukförsäkringen, polisen fungerar inte, försvaret håller inte måttet, försäkringskassan, arbetslösheten, näringspolitiken etc...

Alliansen "vann" valet tack vare ett stort antal proteströster 2006... Egentligen vann inte alliansen valet, det var Göran P som förlorade...

Enligt statsvetenskaplig forskning så kan ett val jämställas med en folkomröstning om den sittande regeringen... Gillar man regeringen så röstar man för den, ogillar man regeringen så röstar man mot den...

Folk ogillade Göran P 2006... Idag talar nästan allt för att Alliansen förlorar nästa år... Valet handlar inte om Mona Sahlin, det är för eller emot Reinfeldt...

Regeringen har fört en nyliberal politik som inte löst problemen kombinerat med en svårslagen arrogans... Ok Göran P uppträdde mer arrogant men han hade faktiskt vunnit 2 val 2006 (98 o 02)...

Moderaterna i Sverige är världsbäst på arrogans samma dag dom vunnit ett val... Därför vinner dom ganska sällan... Angela Merkel och Sarkozy vinner val men dom för inte en nyliberal politik...

Du kan vinna val med en socialliberal politik o en konservativ touch... Det går även i Sverige... Fast dönickarna i Alliansen kör den nyliberala (enda?) vägen igen trots att det gick åt helvete 91-94...

Det är tragiskt...

Förklaringen till Alliansens missar är att man föraktar svaghet...

>14 Eva, 2009-12-13, 11:23

Burr, är du inte ute och surrar lite nu? (Eva)

Kommentar: Det tror jag inte ett ögonblick! :-) Jag skrev uttryckligen ”Andemeningen är nämligen exakt densamma med den skillnaden att Ann Heberlein är skoningslöst ärlig.”

Begreppet ”andemening” är inte samma sak som ”fenomen”, ”företeelse” och i detta fall ”diagnostiserad sjukdom”! Flera olika fenomen, sjukdomar och företeelser kan ge liknande uttryck, symptom med samma subjektiva betydelse för människan. Som huvudvärk kan bero på väldigt många olika orsaker varav de absolut flesta är helt ofarliga men i vissa fall kan den underliggande orsaken vara dödlig. Andemeningen i huvudvärk är densamma oberoende vad det beror på och vad ens prognos blir.

Men det stämmer också att viljan att inte vara frisk inte är konstant önskan utan varierar beroende på hur man upplever sin livssituation övrigt, dvs det går upp och ner. Många har blivit sjukskrivna på grund av psykosomatiska besvär när etiologin i själva verket handlar om relationsproblem, äktenskapsproblem utan att vederbörande vågar ens säga det. Det kan beror på att ens partner inte ens är medveten att den andra är missnöjd.

*

Vad gäller Heberleins titel på sin bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" betyder den inte vad du påstår. När man har ett mano-depressivt skov hamnar man i ett hjälplöst tillstånd psykiskt och att leva blir mycket svårt. Däremellan, friska, ibland årslånga perioder, tycker hon lika mycket om att leva som någon annan. (Eva)

Kommentar: Under min tid när jag behandlat manodepressiva (bipolära som det heter nuförtiden) patienter så är inte symtomen alltid ens så tydliga. Speciellt hos äldre kan det uttrycka sig som extrem passivitet (motorisk i synnerhet) utan att patienten upplever sig själv som depressiv. Skalan är flytande.

Anorektiker å andra sidan svälter sig själva till döds utan behandling och där kan man också tala om exakt samma andemening: ”Jag vill inte vill dö, jag vill bara inte äta”. Själva döden och dödslängtan är inte alls det primära utan det är något annat som blivit så svårt att uthärda och hos anorektiker är det är tanken att gå upp i vikt vilket är mer än vad de kan uthärda.

Och även i den meningen som en anorektiker upplever så stämmer det fortvarande: ”Jag vill inte vara sjuk, jag vill bara inte vara frisk”!

#20 Burr,
"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" är ett uttryck för en undertryckt strävan efter transcendens. Det är detta "något annat" som missförstås och ofta intar allvarligt externaliserade uttryck i psykisk sjukdom. Det är även en viktig anledning till varför människor i hög grad söker efter trygghet i sin omvärld, då de helt enkelt inte förmår vara trygga i sig själva. Just trygghetsdebatten tenderar bli symptomatisk i samma avseende, inte minst då trygghetsnarkomanins främsta kritiker erkänner sig lida av åkomman i sin bok.

Flera refererar till folk och vi i Sverige - och tillskriver detta 'folk och vi i Sverige' egenskaper som oförmögna att klara sig själva, beroende av staten, samt att man i Sverige inte fàr ha framgàng. Jag har länge undrat över dessa förenklade resonemang och om de som har dessa àsikter upplever sig själva och sin bekantskapskrets som oförmögna och beroende, eller om det endast gäller de andra. Innan man börjar romantisera hur andra länder fostrar starka individer som klarar sig själva, kanske man skulle leva en period i dessa länder för att inse att Sverige faktiskt fungerar ganska bra, pà mànga sätt. Sen skulle jag ocksà vilja säga till er - bli sjuka, bli beroende av specialistvàrd för att överleva, bli tvungen att ha med den av alliansen reformerade Försäkringskassan att göra - därefter kanske ni har en mer initierad utgàngspunkt för era synpunkter. Jag har dessa erfarenheter och har tack vara detta fàtt insikter som gjort att jag, som tidigare hade den typ av oiniterade àsikter som mànga här ger uttryck för, lämnat denna typ av förenklade MUF-resonemang bakom mig. Idag glad att jag är vid liv, för andra gàngen. Tack sjukvàrden och tack Sverige.

Kul Burr att du svarar.

För att inte lägga ut mer dimridåer än nödvändigt vill jag dig följande svar:

Eftersom jag är en bipolär I (innebär att jag har psykoser) sedan många år måste jag meddela att hos mig är sjukdomen extremt tydlig. Debuterade i samband med första mensen vid 13 års ålder. Troligen utlöste hormonomställningen sjukdomen. Nu vid 56 års ålder kan jag se tillbaka på ett helvete, men önskan att leva har överlevt allt. Jag har aldrig försökt ta livet av mig - vilket jag borde ha gjort.

Om man kan bipolär sjukdom i grunden har man inga större svårigheter att diagnosticera den. Ställ bara de rätta frågorna och du vet. Det tog 16 år innan svensk sjukvård kom på det. Jag gick utan någon medicin alla dessa år och var inte sjukskriven en dag på grund av detta. Detta kallar jag en heroisk prestation. Liknande erfarenheter har också andra jag träffat haft. DETTA är komplett vansinne.

Ursäkta Ann Heberlein, det är ju egentligen du som ska svara här, men jag kan nästan säga att mellan hennes skov är hon ju frisk och stark och vill säkert leva. Det är ju bara under skoven som hon får andra tankar. Just för att det är så svårt att leva med psykisk sjukdom.

I ditt diskuterande om andemening kan jag berätta vad min psykiater gjorde när jag sade att jag aldrig har huvudvärk. Han höll på att ramla av stolen av skratt. Det tog en stund innan jag fattade. Så andemeningar kan nog vara lika delade som allt annat.

För min del önskar jag ingen myndighet för oro och ångest. Titta bara på Barnverket i årets julkalender.

Det ska naturligtvis vara mot ångest och oro.

Om 50 år kommer dessa domar och lagar att tas upp som skräckexempel på hur vansinniga saker distributionsindustrier kan kräva om de får som de vill.

Begreppet ”andemening” är inte samma sak som ”fenomen”, ”företeelse” och i detta fall ”diagnostiserad sjukdom”! Flera olika fenomen, sjukdomar och företeelser kan ge liknande uttryck, symptom med samma subjektiva betydelse för människan dumps. Som huvudvärk kan bero på väldigt många olika orsaker varav de absolut flesta är helt ofarliga men i vissa fall kan den underliggande orsaken vara dödlig. Andemeningen i huvudvärk är densamma oberoende vad det beror på och vad ens prognos blir ccna.

Men det stämmer också att viljan att inte vara frisk inte är konstant önskan utan varierar beroende på hur man upplever sin livssituation övrigt, dvs det går upp och ner. Många har blivit sjukskrivna på grund av psykosomatiska besvär när etiologin i själva verket handlar om relationsproblem, äktenskapsproblem utan att vederbörande vågar ens säga det ccnp training. Det kan beror på att ens partner inte ens är medveten att den andra är missnöjd.
-----------------------------
ccie training

Now that is what I call an excellent post, thanks... pariuri sportive online thanks for sharing this information. best steroids i found it very informative as I have been researching a lot lately on practical matters such as you talk about free bookmakers bonus codes

bloggar är tillförlitlig informationskälla